Hon flyr sitt hem en sommar, flyr moderns alkoholism och ständiga brist på pengar. Systrarna har sagt upp bekantskapen med modern, fadern är försvunnen sedan länge. Ett sommarjobb som barnflicka i en stad vid havet väntar. En helt annan miljö än hemma – där alla vänder sig om med ett leende när de blir tilltalade av en främling. Så också Katya när en äldre herre tilltalar henne. Hon imponeras av hans sätt att föra sig och av hans gammaldags uttryck. Han är gammal, 68 år jämfört med hennes 16. Men det är något som drar henne till honom, bortsett från möjligheten att utnyttja hans ensamhet och rikedom. Men vad kräver han i betalning? Det börjar oskyldigt men han har ett mål med sin uppvaktning – vad svarar hon?Liselott: För en gångs skull gick det riktigt snabbt att läsa en bok av Joyce Carol Oates. Dels för att den var riktigt bra men också för att den till omfånget var ungefär en tredjedel så tjock som hennes tjockaste verk. Men den skiljde sig från de böcker jag läst av henne tidigare. Den var inte så brutalt verklig och eländig. Inte bara i alla fall, utan med en känsla av att det skulle kunna sluta lyckligt!
Jenny: Precis som JCO:s andra "kortromaner" som jag har läst (Djur, Våld, Mörkt vatten), fångar denna mig på en gång. Jag tycker att hon blir skarpare i det mindre formatet, det blir inte lika många tankespår. Temat för boken är ju igenkännbart från hennes tidigare böcker; flickors/kvinnors utsatthet. Men precis som du säger är undergångsstämningen i En fager mö inte lika påtaglig.
L: Jag håller med om att händelseförloppet blir mer koncentrerat. Är det också färre personer med i de kortare berättelserna? Hon beskriver känslostämningarna Katya (huvudpersonen i boken) upplever väldigt bra. Hennes längtan efter att bli älskad och vad hon gör och hur hon agerar för att bli det, och vad hon tänker om det.
J: Ja, jag tror att det är färre personer med i de kortare romanerna. Katyas pendlande mellan att lockas av Marcus Kidder och att äcklas av honom tycker jag också är trovärdigt. Fast jag själv mest tycker att han är läskig... Boken var bra, men (utan att avslöja någonting) jag hade väldigt svårt för slutet, och nu när jag försöker tänka tillbaka på berättelsen känns det som om den har försvunnit lite grann. Kanske läste jag för fort?
L: Ja Katya känns trovärdig. Så naiv trots sin uppväxt och sociala bakgrund samtidigt så medveten. Men hon verkar ändå inte kunna se konsekvenserna av sitt handlande. Inte förrän det är för sent. Hon verkar drömma och hoppas på en annan framtid men tror ändå inte på möjligheten att förändra sitt liv. Ska hon bli fast i samma hjulspår och värderingar som hon har hemifrån.
Jag minns vissa delar av berättelsen väldigt väl men vad hände egentligen på slutet? Från telefonsamtalet till ”kusinen” gick det väldigt fort, både att läsa och i berättelsen. Som ett crescendo mot katastrofen eller var det ingen katastrof?
J: Det är en bra fråga, som jag inte kan svara på. Trodde inte att boken väckte så många frågor, men det gör den kanske trots allt, i en sådan här diskussion. Bra läsning!
L: Frågorna blir bara fler ju mer jag funderar tillsammans med dig. En omläsning kanske skulle ge några svar. Men fler väntar på att få läsa boken så jag spar det till ett annat tillfälle.
/Jenny och Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar