Ni känner kanske till historien: Kristian Lundberg, halvkänd poet och författare med strulig arbetarklassbakgrund, recenserade en bok som ännu inte var skriven (Britt-Marie Mattssons Fruktans makt). Hans kulturella renommé blev med ens devalverat, och samtidigt hade diverse ekonomiska bekymmer påkallat kronofogdens uppmärksamhet. Korthuset rasade och Lundberg såg sig snart vara tillbaka på ruta ett; som timanställd grovarbetare i Malmös hamn. Hans autodidakta skriftställarskap lät sig dock icke kväsas och 2009 utkom Yarden, till en början bara marginellt uppmärksammad, sedermera Ivar-Loprisbelönad och unisont nästan sönderhyllad.
Yarden är en litterär upprättelse av sällan skådat slag. Den är en påminnelse om arbetarlitteraturens funktion som sanningssägare, som lika nödvändigt språkrör för dagens bemanningsföretagsanställda som för familjerna i 30-talets statarlängor. Lundberg var dock inte helt nöjd, och i nyutkomna Och allt ska vara kärlek känner han sig nödgad att återigen älta sitt år som hamnarbetare. Att liksom skriva Yarden en gång till.Med manisk ärlighet rannsakar Lundberg sin egen livshistoria. Från ständigt nya avstamp berättar han om sin psykiskt sjuka mor, om den frånvarande fadern, om de spritmarinerade ungdomsårens svåra ångest; om de skuggor som envisas med att definiera hans person och jaga honom tillbaka till dit han hör hemma: bland utdefinierade ickemedborgare på en omlastningsplats för skeppade bilar.
Det högstämt melodiösa tonläget är det samma som tidigare. Lundberg har alltid balanserat stabilt mellan, som han själv uttrycker det, ”polerna av disciplin och vansinne”, oavsett om det rört sig om poesi eller om hans underbart dekonstruerade deckarserie om malmöpolisen Nils Forsberg. Ibland tippar det nästan över i klassiskt malmöitiska pretentioner av Ranelidsk eller Werupsk kaliber (Värnhem!… Kockumskranen!… Kvinnan!).
Men verkligen bara nästan. Man slås av Lundbergs fingertoppskänsla för vad som från andras pennor hade uppfattats som tomma floskler. Tydligast blir det när han skriver om kärlek. Ett omvälvande återseende av en gammal ungdomsförälskelse utelämnades i Yarden, och detta tycks vara den primära bevekelsegrunden till Och allt skall vara kärlek. Boken innehåller mycket riktigt några av de enklaste men samtidigt mest gripande formuleringar på det slitna temat kärlek som jag läst på länge. Ett exempel:
”Kan man försonas med det man tvingades bli? Jag vet inte. Kärleken ställer inte frågor. Den kommer med svar.”
Kristian Lundberg tillhör vår generations absolut främsta förvaltare av det svenska språket. Så missa honom för allt i världen inte.
Reservera boken i bibliotekets katalog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar