Towers of Midnight, den trettonde (och näst sista) delen i ”The Wheel of Time” tar föga förvånande vid där del tolv slutade. Brandon Sanderson lyckas än en gång få mig att känna att boken är skriven av Robert Jordan. Just den här boken var nog den i serien som jag hade svårast att släppa, mycket på grund av att allting nu börjar sammanfalla. Förberedelserna för den obligatoriska slutstriden har börjat på allvar.De olika huvudkaraktärerna, som så länge varit åtskilda, träffas nu lite här och var i världen, och man inser snart att de, trots att de utvecklats mycket under de äventyr de råkat ut för, fortfarande är unga vuxna som saknat sina vänner. Speciellt tydligt blir detta i mötet mellan två av de unga männen, men det får ni läsa om själva.
Världen fortsätter rasa samman och kaos är vanligare än ordning. Mörkvänner dyker upp till höger och vänster, och ibland blir jag nästan lite sur över vem som helt plötsligt visar sig stå på ”fel” sida i kampen, oavsett vilka skäl som kan finnas.
En veritabel tsunami av monster svärmar över bergen som skyddar mänskligheten från det allestädes närvarande hotet i norr, och det ser ut som om hela världen kommer att dränkas i blod och eld. Men våra vänner kämpar på med sedvanlig envishet, även om det gnälls en del emellanåt. Detta gör dock ingenting, eftersom det är en del av karaktärerna – lite typiskt medelsvensson-gnäll. Personligen ser jag inte huvudpersonerna som gudar/hjältar i stil med Herkules, Stålmannen eller Atena. De har alla sina styrkor och svagheter, även om styrkorna i många fall långt överskrider det man skulle kalla normalt. Naturligtvis är inte skurkarna några genomsnittsmänniskor heller, det är ju trots allt ett modernt hjälteepos vi talar om, eller åtminstone känns det så, bitvis.
Jag förordar återigen att ni läser böckerna på engelska, men det finns översättningar av serien till svenska. Dock är dessa inte helt i fas ännu, och det kommer att dröja ett tag innan just den här boken översätts. De svenska översättningarna delar dessutom upp varje engelsk bok i två delar, vilket gör att även om innehållet inte blir mer, så blir det mer att bära hem.
Så om du känner för att drömma dig bort till en annan värld så kan jag varmt rekommendera en god dryck, lite snacks, en bekväm solstol eller fåtölj och Towers of Midnight. Detta förutsätter i och för sig att du redan läst igenom de föregående tolv böckerna. För även om det går att hoppa in mitt i serien (man får viss introduktion till var karaktär i den aktuella boken) så är det inget jag rekommenderar. Det har hänt så mycket på de cirka tiotusen föregående sidorna att det antagligen blir rätt svårt att sätta sig in i handlingen. Dessutom finns det referenser i boken till tidigare händelser, som man nog måste ha läst för att förstå innebörden av.
I spänd förväntan på A Memory of Light (bok fjorton).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar