Det börjar på en strand utanför Auckland, Nya Zeeland, författarinnans hem sedan 20 år. En medelålders kvinna i ett enkelt hus vid stranden. Ett oändligt hav breder ut sig. Här bor hon ensam, den utländska kvinnan. En främling som tagit plats i trakten som doktor och konstnär – alla vet vem hon, Marion, är. När jag träffar henne har hon börjat se tillbaka på sitt liv, söka svar. Vad har gjort att hon hamnat här? Marion börjar plocka fram minnen, söka efter de första. Jag anar att det hänt mycket i hennes liv. Men vad är minnen och vad är förvrängt i dessa? Det känns lite obehagligt. Något otäckt har hänt som format henne, fört henne hit. Små pusselbitar för mig närmare kvinnan på stranden.Hon är dock inte helt ensam. Varje torsdag kommer Ika. En tanig liten kille som inte säger så mycket. De träffades på stranden för ett år sedan och Marion känner för honom och han ger henne någonting – hon vet inte riktigt vad. En dag dyker han inte upp och flera timmar senare hittar Marion honom av en slump, flytande ute i det kalla vattnet, medvetslös. När hon tar hem honom och tar av de våta kläderna ser hon blåmärkena. Hon vet inte hur han lever, han har aldrig sagt något om sin familj. När hon följer honom hem dagen efter kan hon inte tänka sig att det ska sluta som det gör – han följer med henne tillbaka till det lilla huset på stranden. Men jag funderar redan när jag läser det här – hur mycket smärta och sorg ska de båda behöva gå igenom. Kan det sluta lyckligt?
/Liselott
Reservera boken i bibliotekets katalog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar