Jag tittade på filmen Försoning till slut. Min kompis hade försökt få med mig när den gick på bio men jag ville inte. Förstod inte hur man skulle kunna göra film av denna bok, skriven av Ian McEwan. Dessutom var Keira Knightley med – inte min favoritskådespelerska direkt. Men när vi skulle ha ett Bokcafé Ängeln med tema "läs boken se filmen" valde jag ändå denna film och bok… Ett tema jag ser i filmen, och funderat mer på, är hur situationer jag ser tolkas utifrån vad jag vet, min ålder, min erfarenhet och mina känslor. Jämfört med hur någon annan skulle se samma situation. Det är sådana scener som filmen inleds med. Perspektiven är 13-åriga Brionys, hennes äldre syster Cecilia och barndomsvännen Robbie.
Först följer vi en händelse med Brinoys ögon, och tar del av vilka slutsatser hon drar utifrån sin referensram. Sedan ser vi det ur Cecilias och Robbies perspektiv, och vi förstår mycket mer. Ett händelseförlopp börjar ju inte i det ögonblick vi får det framför våra ögon. Ändå tolkar vi det just där och då. Men vad ligger egentligen bakom, vad hände före? Inför mig som betraktare av filmen flätas allt ihop till en helhet. Jag inser hur lätt det är att missförstå och i värsta fall förstöra människors liv. Briony ser inte den kärlek vi ser avslöjas för Cecilia och Robbie – en kärlek de hitintills undantryckt. Det hela får för de inblandade olyckliga och långtgående konsekvenser.
Fotot är lysande. Det skapas stämning och känsla med sättet att filma. Jag tycker det är väldigt mycket känsla i filmen. Händelserna utspelar sig åren före och under andra världskriget.
Men följer filmen boken då? Jag minns den inte så väl och fick läsa om den. Tänkte först skumma lite men när jag börjar läsa fastnar jag med en gång. Det går inte att skumläsa denna bok. Sättet Ian McEwan använder språket, beskriver människor, känslor, händelser, natur och omgivningar är oemotståndligt. Detaljerna han tar fasta på. Liksom i filmen skapas i boken så mycket känsla. Det är svårt att beskriva. Det måste upplevas antingen genom att läsa boken eller se filmen eller ännu hellre – både ock.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar