Den myllrande novellsamlingen Från det femtonde distriktet gavs ursprungligen ut år 1979. Mavis Gallant hade då varit en etablerad novellförfattare i mer än tjugo års tid, men det är först nu, år 2011, som hon kan läsas i svensk översättning.
Detta öde påminner om Alice Munros, och eftersom även Gallant har sitt ursprung i Kanada kan likheterna mellan de båda författarna knappast förbigås. Dock är det snarare de fascinerade olikheterna som motiverar ett blogginlägg. Munro beskriver lugnt och lågmält vardagens dramatik. Gallant beskriver rastlöst och krängande dess stiltje.
Att Gallant, född 1922, är nästan tio år äldre än sin kollega har förmodligen en viss betydelse. Samtliga noveller i Från det femtonde distriktet utspelar sig i Europa. Tiden är oftast strax efter andra världskrigets slut, mitt under det så kallat "korta 1900-talets” väg mellan första världskrigets utbrott och Sovjetunionens fall. Dylika linjära schablonbilder av historiens gång är dock inget som Gallant låtsas om. Med förmodad utgångspunkt i egna erfarenheter tecknar hon istället åren i krigets skugga som ett brutalt epokskifte. Skoningslöst låter hon sitt rika persongalleri vilset simma omkring i något slags historiens vallgrav, oförmöget till ett samlat räddningsförsök. Det enda européerna vill är ”att låta livet gå sin gilla gång”, förklarar Netta Ashers far då han, i novellen ”Den muslimska hustrun”, lämnar över ansvaret för familjehotellet till sin unga dotter.
Men när världshistorien tvärbromsat kan livets gilla gång vara nog så komplicerat. Och inte blir det bättre av att det förflutna, i form av efterhängsna spöken, ideligen gör sig påmint. I ”Respiten” börjar Barbara Webbs tålamod tryta. Hennes dödssjuke man Alec,”den allra sista i sitt slag”, biter sig envist fast vid jordelivet. Barbara, som vill bota sin ensamhet och inkassera sin utlovade efterkrigsfrihet, inleder en trevande relation med en skådespelare. Denne är symptomatiskt nog inte heller så mycket mer än en spöklig rest från det förgångna. Han kan öppna ett cigarrettui utan att se ut som en gigolo och utan att verka löjlig säga: ”Kors i alla mina dar, var det där inte maharadjans lilla fru?”
Och när polacken Piotr i ”Potter” försöker klippa alla band och ge sig hän åt friheten går det inte mycket bättre. Hans unga förälskelse Laurie ter sig hopplöst oberäknelig då hon obekymrat far runt mellan Europas metropoler. Piotr kommer slutligen fram till att han nog inte känner så mycket mer än vad han av plikt fortfarande känner för sin fru.
Frihet eller tradition. Individualism eller gemenskap. Fristående noveller eller kapitel i ett övergripande romanbygge. Även Gallants språk sammanfattar denna slitning. Medvetet orytmiskt står det i bjärt kontrast till Munros varsamt böljande satsmelodi. Vad man föredrar är en fråga om dagsform. Att man snart gjort sig beroende av båda dessa damer är det knappast tu tal om.
Reservera boken i bibliotekets katalog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar