Jenny:
Hej Mia!
Nu har jag också läst Hans Koppels Kommer aldrig mer igen. Jag tyckte att den var riktigt bra! Fast den är ganska rå i tonen. Jag får känslan av att han vill ta i lite, göra den lite otäck, för att på allvar skilja den från sina tidigare vuxenböcker som det är lite mer komik i. Samtidigt är den väldigt snabbläst. Vad tycker du?
Mia:
Hej Jenny!
Håller fullständigt med dig om att tonen är rå, och den starka drift som kallas hämnd blir verkligen kännbar, inte minst genom den fascinerande vidriga Gösta. Just när det gäller honom får jag en känsla av att "här ska vi ta i". Däremot tycker jag att Mike är ganska blek och tam i sin framtoning, för att inte tala om stackars lilla Ylva, som tänker så sakta…
Jenny:
Ja, de är båda lite av en kuliss för vidrigheten, Mike kanske allra främst. Ibland hade jag lite svårt med trovärdigheten vad gäller Ylva, men det kan bero på att jag inte vet så mycket om hur man reagerar i sådana situationer som hon hamnar i, tack och lov för det! Hemskheten ligger ju, förutom att vissa beskrivningar är ganska explicita, i att historien i sig inte är osannolik. Liknande saker har ju hänt i verkligheten, menar jag.
Vad tycker du om poliserna då?
Mia:
Okej, när det gäller poliserna så kan man ju inte precis påstå att det handlar om dem, de kommer liksom lite på undantag och accepterar sin egen tanke från första stund: "Mannen är skyldig, det gäller bara att bevisa det". Något egentligt polisarbete sker ju inte, kanske vår vän Koppel inte tycker att det behövs. Polisernas insats tycker jag kan jämföras med Petter Lidbecks ungdomsböcker och dess poliser…var jag kanske lite hård nu?? Men boken som helhet tycker jag är helt klart läsvärd, den är lättläst och det finns ett driv i den som gör att jag vill vända blad och läsa vidare.
Jenny:
Jag uppfattade beskrivningen av poliserna som en ren nidbild rakt upp och ner. De fikar hellre än jobbar och är helt ointresserade av de tips som placeras rakt framför näsan på dem. Fast som du säger, det kanske är för att det inte handlar om polisarbetet i första hand.
Ja, jag gillar också boken som helhet. Den är riktigt spännande, snabb- och lättläst. Ska vi nämna vad boken handlar om också, eller ska de få undra lite?
Mia:
Handlingen är egentligen fruktansvärd, tycker jag, för precis som du skrev så är den säkert inte så långt från mångas verklighet. I alla fall tanken om hämnd finns nog hos många, därför blir den så hemsk. Ylva är som jag ser henne en ganska egoistisk person, hon har ju begått en vidrig handling, må vara i sin ungdom, men ändå. Men jag tycker att man genom Mikes tankegång om försvinnandet förstår att hon gärna lever sitt eget liv också, kanske är hon viktigare än familjen, eller är det en feltolkning? För den skull vill jag inte mena att hon förtjänar detta, men det känns lite som en tanke i boken, tycker jag.
Jenny:
En kidnappningshistoria om hämnd för gamla synder skulle jag nog kalla den, i all korthet. Vi rekommenderar den!
(Hans Koppel är pseudonym för Petter Lidbeck.)
/Jenny & Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar