Winter´s bone var en prisad film på Stockholms internationella filmfestival. Sverigepremiären var i januari i år, med ypperliga recensioner. Den är även Oscars-nominerad. Men bakom filmen finns en bok… Boken läste jag i maj förra året efter att ha sett en notis om den bland kommande filmer. Daniel Woodrell har skrivit boken som i Sverige fått titel En helvetes vinter. Eftersom jag inte kunnat glömma berättelsen presenterade jag den på förra veckans Bokcafé Ängeln.
Det är med skräckblandad förtjusning jag påbörjar omläsningen. Jag vet ju vad som väntar av händelser. Men när jag läst den igen är känslan som dröjer sig kvar stark och ljus, men med många brutala och mörka stråk i. Vi befinner oss i ett USA långt borta från det förlovade landet. Fattigt, eländigt, slitigt, alla är släkt med alla på något sätt. Människorna har en speciell hårdhet för att överleva och en del skapar sina egna lagar. I ett hus i förfall bor Ree 16 år med ansvar för sina småbröder och psykiskt sjuka mamma. Fadern försvann iväg när valnötterna fortfarande föll från träden men lovade att komma tillbaka med en papperpåse kontanter och bakluckan fylld med härligheter. Nu är det vinter och istället kommer polisen och meddelar att om fadern inte infinner sig i rätten inom ett par veckor så förlorar de huset och den lilla mark de äger.
Ree börjar sitt sökande i en värld jag inte förstår hur hon orkar leva i. Hon litar till att väninnan och släktingarna ska hjälpa henne, men vem står man egentligen närmast? Det är hårdhudade människor vi möter, liksom en sorglig verklighet i Ree´s kompis som oplanerat blev gravid och gift. Allt vävs samman med otroligt vackra och kännbara beskrivningar av omgivningarna, naturen och av Ree´s funderingar om sitt liv.
Ree börjar sitt sökande i en värld jag inte förstår hur hon orkar leva i. Hon litar till att väninnan och släktingarna ska hjälpa henne, men vem står man egentligen närmast? Det är hårdhudade människor vi möter, liksom en sorglig verklighet i Ree´s kompis som oplanerat blev gravid och gift. Allt vävs samman med otroligt vackra och kännbara beskrivningar av omgivningarna, naturen och av Ree´s funderingar om sitt liv.
Jag har funderat på om jag vill se filmen men kan inte riktigt bestämma mig. Jag tror det är en film som känns väldigt mycket. Det skulle vara för att få svar på frågan: hur gör de en film av detta? Har någon sett den?
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar