Försjunken i ett författarskap

Det är inte alldeles lätt för mig att börja läsa något annat än P D James böcker om Dalgleish just nu. Jag vill bara ha mer! Det började med hennes bok Oskyldigt blod som jag skriver om här. Den fick mig att övergå till att läsa böckerna om hennes kriminalpolis Dalgleish ändå från början. Min hjärna har nu ställt in sig på dess berättarstil med fokus på personer, relationer, iakttagelser, funderingar och till sist slutsatser som avslöjar mördare och framför allt dennes motiv! Jag försökte mig på en nutida deckare av Adler-Olsen  men jag kunde inte läsa vidare. Jag föreställde mig vilka hemskheter som skulle pina människorna jag läste om och framför allt hur detaljerat de skulle beskrivas. Det vill jag inte läsa just nu och det har jag sluppit i böckerna om Dalgleish.

Som alltid vill jag veta hur det går för människorna i berättelsen och läser lite för fort för att komma ihåg alla detaljer och njuta av språket. Men det går faktiskt inte att läsa dessa böcker för fort – jag har varit tvungen att dra ner på tempot för att hänga med i beskrivningar och tankegångar.

Efter att ha läst de sex första böckerna om honom och börjat på den sjunde funderade jag en hel del på tidsmarkörer och vilken tid de egentligen utspelar sig i. De första kändes inte så tidbestämda. Men jag märkte en markant skillnad i berättarsättet när jag började läsa den sjunde boken: Smak för döden. Första boken skrevs redan 1962 och den sjätte kom ut 1977. Men denna sjunde bok dröjde det ytterligare nio år innan den publicerades (1986) och nu känns författarens sätt att skriva berättelsen modernare. Kanske börjar jag också känna igen tidsmarkörerna lättare. De börjar utspela sig i "min tid". Bland annat ringer de från sina bilar – är det de första mobiltelefonerna som används? Och en kvinnlig medarbetare till Dalgleish introduceras, tidigare har poliserna bara varit män. När jag nu läser Böjelser och begär (skriven 1989) vet jag definitivt att det hela utspelar sig i "nutid". Där har ett mordoffer anknytning till ett kärnkraftverk och det pratas om Tjernobylolyckan som inträffade 1986. Samtidigt verkar det inte ha gått särskilt lång tid i Dalgleish liv... Jag är något förvirrad.

Det här med att läsa för fort, det borde jag inte göra med hennes böcker. De är för bra. Jag får väl läsa om dem igen om några år – det håller de definitivt för. Att de alla utspelar sig i det engelska landskapet gör inte saken sämre. Naturen beskrivs på ett sådant sätt att jag gärna vill göra en resa dit själv för att uppleva den. Men nu tar jag semester i Sverige och har förhoppningsvis läst alla böcker om Dalgleish när jag kommer tillbaka och hinner läsa någon annan författare!

/Liselott

Reservera de böcker biblioteket har av P D James.