En femte årstid...

Det var härligt att få öppna Mons Kallentofts femte roman om kriminalinspektör Malin Fors. En deckare jag tycker har med det lilla extra på flera sätt. Först och främst gäller det språket. Korta meningar, fyllda med innehåll, staplade på varandra som poesi varvas med längre stycken och dialoger. Kommer på mig själv flera gånger med att bara landa i texten med en skön suck och njuta. Sedan rösterna från de döda som talar till oss och till Malin och ger ytterligare en dimension till berättelsen. Porträttet av Malin Fors själv bidrar till att jag ständigt längtar till ännu en bok där hon är med. Hennes svagheter och styrkor, hur relationen till dottern och vännerna runt om förändras genom de fem böcker som hitintills kommit ut.

Det är en otäck berättelse han skriver denna gång, Kallentoft. En kvinnokropp hittas. Vem är hon, var kommer hon ifrån och vem har utfört den hemska tortyr hon utsatts för? Malin ser likheter med ett fall hon inte kan släppa och arbetar med i hemlighet. Men finns det kopplingar och kan de få fram bevis? Vad är rätt att göra för att ta reda på vad som hänt och för att finna en gärningsman? Det är inte bara ett otäckt mord som ska lösas eller gärningsmän att letas upp. Boken skildrar även hur olika poliserna hanterar eller snarare reagerar på all ondska de möter i sitt arbete och vad det gör med dem.

De fyra första böckerna om Malin Fors hade alla med en årstid i titeln. Jag undrade om det skulle bli några fler när årstiderna "tagit slut". Men nu när Den femte årstiden givits ut är jag säker på att det måste komma ännu en bok i serien. Undra hur snabbt han skriver - jag längtar redan!

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.