I kategorin "Bok jag aldrig hade trott att jag skulle läsa" kan jag nu sortera in Jag är Ozzy av Ozzy Osbourne. Den var en "på köpet"-bok och jag tänkte att varför inte.
Ozzy Osbourne föddes 1948 som John Osbourne i Aston, en förort till Birmingham. En smågangster redan i unga år som längtade bort från vardagslivet och ville spela musik. Eller i alla fall göra vad som helst som inte var industriarbete i hemstaden. I boken berättar han, så som han kommer ihåg det, om sitt liv fram till idag, om tiden med Black Sabbath, om solokarriären, om sin fru Sharon och deras speciella relation som hållit trots häftiga bråk och det faktum att han en gång försökte döda henne. Och om det ständiga missbruket av alkohol och droger. Trots att han varit mer eller mindre påverkad varenda dag i kanske ett fyrtiotal år är den enda åkomma han har förhöjt kolesterolvärde.
Jag har aldrig lyssnat på Ozzy Osbourne eller Black Sabbath. För mig var Ozzy Osbourne ett stammande, svärande, darrande vrak som ständigt trampade runt i hundarnas exkrementer i TV-serien The Osbournes. Jag kan inte direkt säga att min bild har ändrats efter att jag läst boken, men den har blivit lite mer nyanserad. För trots sin framgång verkar Ozzy inte ta något för givet. Det nämns bara ett fåtal gånger i texten att det låg hårt arbete bakom framgången. I övrigt framställs det mest som en slump.
Jag är Ozzy är inte en bok man läser för det vackra språkets skull. Det konsekventa användandet av "vart" istället för "varit", "du vet" och "jag menar" som inledning på meningar luktar talspråk. Men det gör inte så mycket. Det är faktiskt ganska intressant trots allt. Även för ett icke-fan.
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar