Kunde inte glömma den...

Nya släktkrönikor är vi inte bortskämda med. Men Erik Eriksson har skrivit en om kvinnorna i släkten Nygren, bosatta i Byholma utanför Grisslehamn. Närheten till havet och Åland har stor inverkan på livet för de bofasta.

Första boken i serien, Det brinnande havet, lyssnade jag på för ett par år sedan. Jag tyckte inte den var jättebra då. Långsam i berättandet men med partier som var intressantare än andra. Ljuspunkten var den kvinnliga huvudpersonen Johanna som vågade bryta sig loss från sociala och kulturella mönster. Hon lärde sig det optiska telegrafsystemet och kunde skicka meddelanden längs svenska kusten och över till Åland. En kärlekshistoria började, mitt under brinnande krig. Kunde det sluta väl? Skildringen av ryssarnas framryckande på isen, finländarnas flykt och svenska militärens tillbakadragande tyckte jag inte om – men jag har inte heller glömt den.

Eftersom jag inte kunnat glömma den första boken började jag nu läsa den andra i serien, Den blå stranden. Johanna har blivit gammal, barnbarnet Kristina är 22 år och det är hennes liv vi följer under några år. Det är återigen krig men Sverige håller sig neutralt. Vi hjälper dock engelsmännen som gärna tar hamn i Sverige under kriget mot ryssarna. Men en av engelsmännen, Robert, får nog och desserterar. Han och Kristina möts, passion uppstår och de får ett år tillsammans. Men blir Robert funnen riskerar han hängning. Rädslan får honom att fly ut på haven. Han lämnar Kristina och deras nyfödda tvillingar. Ska de någonsin ses igen.

Det är inga stora åthävor Erik Eriksson använder men i beskrivandet av vardagen ryms dramatiken. I hur långt familjemedlemmar kan stå ifrån varandra för att de inte finner orden, inte talar med varandra, som Kristina och hennes far. Hur pigan Marit behandlas. Hon som skickar ut sonen i något ärende när det kommer en karl på besök. Många är de som besöker henne och byn kan heller inte vara utan hennes tjänster.

Eriksson berättar på ett sätt så att det dröjer sig kvar hos mig. Om kärlekshistorier, möten som väl aldrig kan leda till någon lycka och svårigheterna i vardagen. Kvinnor som vågar göra annorlunda. Dessutom får vi i andra boken reda på hur Johannas liv varit sedan sist vi mötte henne. Ett rejält plus i kanten för det. När jag väl smält den här boken ska jag ge mig i kast med del tre. Är den likadan i berättandet skulle den passa utmärkt som semesterläsning…

/Liselott

Reservera böckerna i biblioteks katalog. Som ni ser finns de även som ljudbok, talbok och med stor stil.