Människor som misslyckas, eller känner sig misslyckade är den gemensamma nämnaren för novellerna. Här finns Henrik, den evige studenten som i sin beundran för Jörn Donner går alldeles för långt. Här finns mannen som står på vakt i sitt köksfönster för att ta den som repar hans bil på bar gärning, och här finns Karin som får en ny bild av sin mans farbror. Sluten är ofta abrupta och korthuggna, men människorna känns väldigt levande.Mest känslor väcker novellerna Vit mans slav om Alexander som pressad av sina föräldrar ska delta i skolans poesitävling och blir helt handlingsförlamad, samt Flock som handlar om Thomas som följer efter sin högt aktade storasyster en festkväll och får se något han inte vill se.
Att boken är skriven på finlandssvenska märks då och då. Jag stöter på ord jag inte känner igen och lär mig att "Glada vappen" betyder ungefär "trevlig valborg", att kurabyxor är samma sak som galonbyxor och att krapula är baksmälla. Som språkintresserad tycker jag bara att det är kul och det stör inte läsningen av denna mycket fina novellsamling.
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar