De nominerade till årets Augustpris presenterades i veckan. I den skönlitterära klassen sätter jag några slantar på Amanda Svenssons Välkommen till den här världen:, ett öresundskt triangeldrama i vilt sprakande technicolor.
Greta, typ tjugotre, har fått nog av den vegeterande bohemtillvaron kring Möllevångstorget i Malmö. Hon flyr till den hägrande nöjesparksstaden på andra sidan vattnet, där lamporna är kulörtare, människorna snyggare, känslorna starkare.
Väl över bron träffar hon Simon, som jobbar med ”art works” och blivit killen i ropet. En hipster, som ungdomen plägar säga. På köpet kommer Simons barndomsvän Claus, vars neurotiskt urflippade uppenbarelse tär på både Greta och läsaren. För romanen fyller han dock en viktig funktion. Den triangel som Svensson flaggat för blir i och med Claus komplett. Om än med förödande spänningar...
I Claus gror svartsjukan, även om den tar sig socialt säregna uttryck. Jag kommer att tänka på en spännande helsida i DN från förra veckan. Den presenterade forskning som påstår att det digitala nutidssamhället gör oss kognitivt överbelastade. Det kan innebära att empati och andra särskilt nyansrika känslor och egenskaper, som behöver lugn och ro för att kunna utvecklas, får stå tillbaka.
Jag antar att Amanda Svenssons karaktärer lider av detta symtom. De är till synes oförmögna till mellanmänskligt finlir. Dialoger förs genom uppskruvade monologfragment, och hela romanen känns ibland som ett kaotiskt kollage av förvuxet tonårs-euforiska facebook-uppdateringar. I Gretas partyglittrande Köpenhamns-universum tycks allt bli till popmusik, till poser. Hon förefaller nöjd när Simon verkar älskar henne för den han tror att hon är.
Amanda Svenssons lyckas verkligen fånga det där – den framstressade känslan av att vilja åt något nytt och sprakande, snarare än något äkta. Språket är mer experimentellt här än i debuten Hey Dolly från 2008, men samtidigt mer stilsäkert. Förbannat stilsäkert. Ett av många imponerande grepp är hur hon lyckas skildra Simons upplevelse av Gretas taffliga försök till att prata danska… på svenska! Läs, så fattar ni.
Och trots (eller kanske tack vare) att Välkommen till den här världen: till stor del utspelar sig i Danmark, kan man konstatera att Svensson nu på allvar etablerat sig som en osentimental, oinskränkt och absolut nutida malmöskildrare av rang. Fjärran kockumskranen, gamängerna på Bullen och bitterljuva O-Kvinnan!-utrop.
/Martin
Foto: Andreas Rasmusson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar