Tomas Tranströmer tilldelas årets nobelpris i litteratur. Sällan har väl utropet ”Äntligen!” känts lika befogat. Precis alla bara älskar ju Tomas Tranströmer, och enligt ständig sekreterare Englund har karln haft sitt namn på den beryktade nomineringslistan sedan 1993.
Beskrivningar av Tranströmers storhet som poet brukar ofta kretsa till begreppet solitär. Även om hans mjukt smekande diktning har få fasta drag är hans metod enastående och omisskännlig. Först några igenkänningsskapande vardagsbetraktelser, sedan en så kallad epifanisk höjning; ett magkittlande gunghopp ut i livets mystiska storslagenhet. Kläder på tvättstreck blir till en palestrinakör, en balkong blir till en regnbåge. Högt över trädgårdens rönnbärsklasar hörs ”stjärnbilderna stampa i sina spiltor”...
”Men var är alla de koppar kaffe som inte resulterar i en epifanisk höjning?” Frågan ställdes under årets bokmässa i Göteborg, i ett försök att problematisera det, enligt somliga, bekvämt världsfrånvända hos Tranströmer. Frågeställaren var författaren, poeten och Wordfeud-geniet Malte Persson. Han tillhör en av de generationer som mer eller mindre obstruerande tvingats förhålla sig till det av Tranströmer ockuperade Tranströmer-spåret. Tranströmer kan därvidlag jämföras med rockbandet Nirvana. Nirvana tog rockmusiken till sin vägs ände. Tranströmer har tagit den epifaniska höjningen till sin vägs ände. Ingen av dessa giganter har därför några egentliga efterföljare. Malte Perssons senaste verk är talande nog en strikt sonettsamling om Stockholms tunnelbanesystem.
Men kanske går det att se alla koppar kaffe som epifaniska ögonblick? När jag själv läser Tranströmer är det nog den möjligheten som lockar allra mest. Och Tranströmer verkar ju leva som han lär. När Englund ringde upp i förmiddags satt han enligt uppgift och lyssnade på musik.
/Martin
Foto: Ulla Montan
En både snabbt skriven och kärnfull text! Bra att du nämner musiken. Tranströmers poesi är så musikalisk att man knappt märker det. Ingenstans skaver det! Det är det som gör den "enastående och omisskännlig" och älskad av alla tror jag. Jag blev fantastiskt glad igår!
SvaraRaderaTackar! Du har särkeligen rätt om det musikaliska, och det obefintliga skavet. Vill ändå nyansera det hela genom att citera Göran Greider från en enkät på aftonbladet.se:
SvaraRadera"Tranströmer är en fantastisk lyriker, men du hittar ingen mindre kontroversiell poet än Tranströmer. Hans dikter är perfekta. De är så lätta att älska, och det har alltid varit min invändning."
Hur som helst så visade det ju sig att jag var lite felunderrättad. Tranströmer lyssnade inte på musik när Peter Englund ringde. Han hade just slagit på teven, eftersom klockan var typ fem i ett.
/Martin