I ett enormt lässug plockade jag upp Carin Hjulströms Finns inte på kartan. Den handlar om Frida Fors, en skärpt men kanske lite osäker tjej, och hennes första steg i yrket som journalist. Praktikterminen har hon önskat få jobba på någon av kvällstidningarna, men hamnar istället på en liten lokalredaktion på landsbygden i Småland. Kvinnan som skulle varit hennes handledare är sjukskriven för utbrändhet och helt plötsligt vilar hela ansvaret för att lokalsidan ska fyllas på Fridas axlar. När hon får reda på att orten, Bruseryd, ska plockas bort från kartan i telefonkatalogen skriver hon en artikel som får byborna att rasa. Helt plötsligt dras hon motvilligt in i livet på orten och blir både förändrad själv och förändrar flera människors liv i grunden. Finns inte på kartan gick snabbt att läsa och jag gick vidare med den fristående uppföljaren Hitta vilse. Det har gått ett par år och Frida är på väg till Stockholm för en jobbintervju på kvällstidningen Aftonpressen. Hon lyckas trots stor konkurrens få jobbet och av en slump hittar hon också en lägenhet centralt, men efter bara en månad blir hon av med jobbet. Den nya lägenheten är dyr och hon tvingas att ta beslut för att försörja sig som påverkar hennes framtid som journalist. Samtidigt letar hon efter den stora kärleken. Kanske finns den på nätet?
Båda böckerna är väldigt snabblästa, texten är dialogrik och okomplicerad. Det är läsning som kanske inte stannar kvar särskilt länge, men som för stunden är väldigt underhållande. Alla problem löser sig över tid, och det finns någon att älska för alla.
/Jenny
Reservera Finns inte på kartan i bibliotekets katalog
Reservera Hitta vilse i bibliotekets katalog
Jag har läst Finns inte på kartan och jag håller med dig. Lättläst och positiv. Feelgood-roman är bara förnamnet, Frida åker omkring på bygden som sagans fe och svingar sin penna som ett trollspö och allt blir så bra så bra... Hon botar en alkoholist, bilägger en släktfejd och tar en oskuld i förbifarten samtidigt som hon räddar samhället från undergång. Inte illa.
SvaraRaderaMen jag kan inte låt bli att undra, om en okänd debutant kommit med detta manus till förlaget, hade det öht blivit utgivet då? Som jag sagt förr, man måste inte vara kändis för att få böcker utgivna - men det underlättar väldigt mycket...;-)
Feelgood-romaner finns det ju gott om, av både kända och okända författare, så det är inte helt omöjligt att den hade givits ut ändå.
SvaraRaderaMen du har säkert en poäng i att ett känt namn kan vara en fördel, såväl i förlagsvärlden som i övrigt.