Det finns en viss typ av böcker, filmer och skivor som är mer stimulerande att gå och tänka på än att utsätta sig för. Andy Warhols 485 minuter långa film Empire kan till exempel vara kul och givande att referera till, men besitter ett underhållningsvärde i klass med en nymålad lagårdsvägg.Robert Crumbs tecknade serieversion av Första Moseboken, Genesis betraktade jag länge som ett annat exempel på samma fenomen. Crumb är sedan slutet av 60-talet den stora giganten inom den alternativa seriegenren, sprungen ur San Fransiscos allmänt revolterande hippiekultur. Han har inspirerat flera generationer av serieskapare och illustratörer, däribland den förhållandevis rumsrene Jan Lööf.
Det var för något år sedan som jag för första gången läste om projektet. Den ständigt provocerande Crumb hade tänkt sig att göra en parodi på historien om Adam och Eva, men blev så fängslad av Bibelns språk att han i stället gav sig på en bokstavlig tolkning av Första Mosebokens samtliga kapitel. Jag tyckte att det lät som en fantastisk idé, men utgick från att resultatet skulle bli vulgärt, överlastat, och ironiskt pretentiöst. Självklart intressant, men samtidigt oläsligt.
När jag nu håller den svenska utgåvan i min hand kan jag konstatera att jag misstog mig. Efter bara någon minuts bläddrande är jag fast. Renons på teologiska och religiösa uppsåt har Crumb sopat bort alla utanpåverk, och helt sonika fokuserat på själva berättelserna per se. Illustrationerna är som väntat mustigt explicita, men förhåller sig hela tiden sakligt till texten. När Lot blir förförd av sina döttrar, eller när Hamor och Shekem går bärsärkargång, är det inga detaljer som utelämnas. Samtidigt är det heller ingenting som läggs till. Crumb är hela tiden sin King James-bibel trogen.
Efter några timmar av djup försjunkenhet märker jag att Crumbs bibelversion är en effektiv ögonöppnare. För första gången har jag på allvar insett att Bibeln, som litteratur betraktad, är ytterst fascinerade. En klassiker, i begreppets rätta bemärkelse.
/Martin
Reservera boken i bibliotekets katalog
Fint inlägg, som vanligt! Men står det verkligen i bibeln att alla kvinnor är sånna där kurviga amasoner?... ;)
SvaraRaderaStina, det står väl inte heller att de _inte_ är det...:-)
SvaraRaderaEftersom Eva skapades av Gud eller Adam är det klart att de gjorde henne välformad. Det hade jag också gjort...
När jag var barn på 60-talet fanns det en serietidning som hette Illustrerade Klassiker. Det var en tecknad sammanfattning av i första hand klassiska ungdomsböcker som Jules Vernes produktion, Onkel Toms stuga, Greven av Monte Christo etc. Kultureliten rynkade pannan, sådan kommersiell förflackning fick inte förekomma och på 70-talet försvann den tror jag.
SvaraRaderaVisst var det förenklat men grymt allmänbildande, man fick en hum om vad det handlade om och jag är säker på att tidningen lockade många ungar till att läsa the real thing. Så var det för mig iaf.
Robert Crumbs sätt att teckna kvinnor tarvar självklart problematisering. En av de första att erkänna det är väl förmodligen Crumb själv, vilket det finns självbiografiska serieexempel på. Likt Strindberg (för att göra en djärv jämförelse) har han aldrig varit rädd för att blotta strupen i dessa frågor.
SvaraRaderaNämnas i sammanhanget bör väl också Crumbs fru, Aline Kominsky. Hennes serier behandlar skoningslöst ämnen som incest och kvinnomisshandel och bidrog tidigt med ett feministiskt perspektiv på de manligt dominerade undergroundserierna. Crumb och Kominsky har även gjort många serier tillsammans och deras respektive verk kommunicerar ofta med varandra. Direkta eller i alla fall indirekta släktskap mellan Kominsky och dagens många svenska feministiskt medvetna serietecknare går att spåra.
/Martin