God litteratur antar inte sällan en undanglidande karaktär. Hemma i läsfåtöljen tycker man sig vara något stort på spåret, något som man inte riktigt lyckas få korn på. Göteborgaren Claes Hylingers författarskap är ett bra exempel på detta. ”Är han en dilettant eller en slipad yrkesförfattare? Är han pekoralist eller språkvirtuos? Humorist eller allvarsman?”, frågade sig Olof Lagercrantz i DN när Hylinger debuterade under tidigt sjuttiotal. Sedan dess är det många som förgäves försökt sätta fingret på vad hans storhet egentligen består av.
Hylingers reseskildringar och små romaner är alla förrädiskt lättlästa. Man anstränger sig för att inte läsa för snabbt. Även i den simplaste anekdot kan filosofiska bråddjup nämligen skönjas. Det inser man snart. Och Hylingers styrka ligger kanske just i det förbund som hans berättelser knyter med läsaren, det aldrig uttalade samförståndet om något magisk och stillsamt lustframkallande i vardagens alla små detaljer. Såväl bland sufier i Istanbul som under regntunga skyar i Göteborg. Bemöter man bara livet med Hylingers underfundiga tillförsikt så finns det nog ett äventyr bakom varje gathörn, tänker man.
Den mer eller mindre självbiografiska nittiotalsromanen Kvällarna på Pärlan, som alltid med gåtfullt omslag av Lennart Aschenbrenner, är min personliga favorit. Den har många gånger fått mig på rätt köl igen, och är en bra ingång till Hylingers författarskap. Framförallt är det julskildringen på sidorna 53-61 som jag ofta återkommer till, särskilt så här års. Att försöka förklara närmare är dömt att misslyckas, men berättarens mammas grötrim säger förmodligen en del:
Gröt och mjölk i mild förening
ger en vink om livets mening.
God jul!
Det var ett alldeles perfekt grötrim så här till jul. Nu blev jag allt lite nyfiken på att läsa honom.
SvaraRaderaVisst brukar Hylinger själv läsa det där julpartiet i radions P1 den 23/12?
SvaraRaderaDet stämmer! Hylinger brukar vara ett stående inslag i kulturjournalisterna Carsten Thurfjell och Gunnar Bohlins program Dan före dan, som sänts den 23/12 i minst tjugo års tid.
SvaraRaderaTill min förfäran läser jag dock följande i P1:s programtablå för i morgon: "21:03 Dan före dan tar farväl". Vad betyder det?! Är det sista gången i år?! Programmet är dessutom betydligt kortare än tidigare år. Det brukar hålla på till långt över midnatt, men är i år slut redan vid 21:50. Kulturskymning...
/Martin