Ångest i Reykjavik

Den litterära katten kan fylla olika funktioner. Den kan signalera pelargonprydd hemtrevnad, hjälpa till att lösa kriminalfall i antikvitetshandlarmiljö, eller vara djävulen själv. Aldrig blir man klok på vad en katt tänker när den betraktar en med sin lugna blick, och inte sällan görs den till en melankolisk påminnelse om att vi alla egentligen är ganska ensamma.

Romanen Kvinnor är skriven av Steinar Bragi, enligt kännarna en av Islands just nu intressantaste författare. Den handlar om Eva Einarsdóttir som just flyttat hem till Reykjavik efter att ha bott några år i New York. Hon får låna en stor, lyxig lägenhet och lovar i gengäld att vattna blommorna samt mata katten. Det sistnämnda uppdraget visar sig dock vara knivigt, eftersom katten för det mesta är spårlöst försvunnen. Troligtvis är den bra på att gömma sig. Troligtvis har den hela tiden stenkoll på sin låtsasmatte.

Eva upplever tidigt en klaustrofobisk förnimmelse av att ständigt vara iakttagen. Samtidigt drabbar ensamheten henne med full kraft. Människor hon träffar förefaller alla vara märkligt hemlighetsfulla, och hennes desperata försök att återknyta kontakten med den före detta sambon misslyckas kapitalt. Efter ett tag inser Eva dessutom att lägenheten förvandlats till ett fängelse. Hon är fast, som i en glasbur. Insiktens medföljande ångest dövar hon med alkohol, och tillsammans med andra påtvingade källor till berusning börjar gränsen mellan dröm och verklighet snart att suddas ut. Det är uppenbart att hon blir grovt utnyttjad. Av vem och i vilket syfte är dock oklart, och det är bitvis ytterst plågsam läsning.   

Men samtidigt brännande aktuell. Bragi referera till den för Island så hårt drabbande finanskrisen, och Evas klaustrofobi blir en kritik av vår handfallenhet inför det ansiktslösa ekonomiska maskineri som vi sedan länge förlorat insynen i. Desperat försöker vi hitta mening och få kontroll över vår materiella tillvaro. Via Facebook och dokusåpor hoppas vi kunna skapa oss en bild av våra sanna jag, men resultatet blir det motsatta. När gränsen mellan privat och offentligt suddas ut kan människokroppen på allvar bli en handelsvara, tycks Bragi mena.

Dystert så det förslår. Men jag vill inte avskräcka någon från att ta sig an Steinar Bragi. Att varva med lite Bibliotekskatten Dewey, eller annan valfri feelgood-läsning, kan väl dock vara tillrådligt.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog