Så otroligt lyriskt och vackert om alla dessa små ting i livet som man, om man ger det en tanke, ser inte är så små. De är större än livet självt, just av den enkla anledningen att det är livet, i alla dess former och skepnader, som Barbro Lindgren beskriver.
Här får vi möta Tuppen Putte Kock med sin lilla familj, Gösta Bernhard som är en indisk flaskand och Sickan Carlsson, myskanka. Den trogna hunden Mimmi och katterna Moster och Elsa. Vardagen med denna familj och alla vänner runt om, inte minst Caja-Maja, en liten klurig och underfundig gumma. Många frågor kastas ut, på ett sätt som bara Barbro kan: ”Hur stavar man till sång-svanarnas sång?”, ”Hur väver spindlarna sina vertikala nät?” och ”Är det nu det är Dyngbaggarnas tid, eller de kanske inte har någon särskild plan med livet?”
Här får vi möta Tuppen Putte Kock med sin lilla familj, Gösta Bernhard som är en indisk flaskand och Sickan Carlsson, myskanka. Den trogna hunden Mimmi och katterna Moster och Elsa. Vardagen med denna familj och alla vänner runt om, inte minst Caja-Maja, en liten klurig och underfundig gumma. Många frågor kastas ut, på ett sätt som bara Barbro kan: ”Hur stavar man till sång-svanarnas sång?”, ”Hur väver spindlarna sina vertikala nät?” och ”Är det nu det är Dyngbaggarnas tid, eller de kanske inte har någon särskild plan med livet?”
/Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar