Historiska romaner har alltid hört till mina favoriter. Inte för att fly nutiden utan tvärtom för att få ett nytt perspektiv på det liv jag lever här och nu. Det är många tankar som dyker upp när jag läser Vibeke Olssons böcker om Bricken, hur orkade de med allt slit, långa arbetsdagar och dessutom ett engagemang under sin lediga tid?
Böckerna utspelar sig vid ett sågverk, Svartvik, utanför Sundsvall. Det är slutet av 1800-talet, den tid då frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen växte fram sida vid sida. Både Bricken och hennes mamma blir aktiva i baptistkapellet i Svartvik med arbetskvällar och syföreningsmöten. Bricken går också med en grupp som ska låta döpa sig.Den första boken, Sågverksungen, berättar bland annat om den stora strejken 1879, Sundsvallsstrejken, som avbröts genom att sågverksägare och myndigheter kallade in militären. ”När du blir stor, kom ihåg den här dagen”, säger Brickens pappa till henne.
”Arbete gör en till en riktig människa”, säger han också. Men det är svårt efter den olycka Bricken är med om i den andra boken, Bricken på Svartvik. Kommer hon överhuvudtaget att kunna arbeta mer? Och om inte – vad är hon då? Hon kommer inte att kunna ta hand om vare sig man eller barn, något som upp
tar mer och mer av Brickens och hennes vänners drömmar.
tar mer och mer av Brickens och hennes vänners drömmar.Ytterligare en olycka drabbar familjen i den andra boken. Bricken är oerhört stark som orkar kämpa vidare, kanske orimligt stark. Slutet ger förhoppningar om ytterligare en bok.
Böckerna är väldigt lättlästa. Men jag saknar ordförklaringar till alla de termer som förekommer på sågverket. Hur ser en kaptrissa, en ramsåg och en bläckhämtare ut? Vad gör en ströflicka eller en trisskulla? Vad gör man när man skoftar? Men trots att det är en främmande tid och miljö är det lätt att leva sig in i Brickens tankar och känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar