Jag hade förmånen att lyssna på Sonya Hartnett när hon var i Sverige för att ta emot Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2008. Med sin australiensiska accent fångade hon varenda en i lokalen. Istället för ett tal hade hon skrivit en berättelse om sig själv som hon läste upp - hon gick inte att motstå. Jag läste hennes då nyutkomna boken Pojken i soffan. Den var lysande. Om längtan, kämpa för det man vill ha och att släppa taget.
Hartnett tar upp svåra ämnen i sina berättelser, om barn, ungdomar och vuxna som lever ett tufft liv. 2009 skrev hon boken Fjäril. Den beskrivs handla om en knubbig, ängslig och osäker tjej som hamnar i klorna på ett fruktansvärt tjejgäng i skolan. Hur ska det gå? Jag vet inte om jag vill läsa den – det kommer att kännas och beröra för mycket. Samtidigt är jag säker på att den kommer att fånga mig och vara jättebra.
Men den jag har läst nu är hennes internationella genombrottsbok från 2002 Torsdagsbarn. Den har precis kommit på svenska. Jag förflyttas till en fattig och i princip obrukbar gård på Australiens landsbygd på 1930-talet. När ett nytt syskon föds börjar Tin, tidigare minstingen i familjen, att gräva. Kan ett barn vara född till att gräva? Harper tror det när hennes bror gräver sig allt djupare ner under deras, hus bort från familjen och bort från problem? Fadern som grävt och suttit i första världskrigets skyttegravar tror att han söker trygghet. Berättelsen om familjen växer fram. Hur de hamnat där de är, vad som format dem, relationerna mellan familjemedlemmarna, allt elände de drabbas av. Det är så bra.
/Liselott
Böcker av Sonya Harnett i bibliotekets katalog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar