Vi befinner oss i Norfolk på Storbritanniens östkust, i en by som sakta äts upp av havet. Nya ras efter tidvattnets härjningar gör att gamla hemligheter kommer i dagen. På stranden finner några arkeologer kvarlämningar av människor, vitnande ben. Ledaren för gruppen Ruth Galloway inser att benen inte legat i jorden så länge enligt arkeologiska mått. Dessutom har människorna inte dött någon naturlig död, så Ruth kontaktar polisen. Mysteriet med vilka människorna är och storyn kring deras död växer sakta fram. Nutida händelser blandas med skeenden under andra världskriget. Den vindpinade östkusten, havet som äter upp mer och mer av kusten och snön som faller bidrar till den härligt kusliga stämningen i berättelsen.
Jag gillar de här böckerna där arkeologi, mysterier och mordgåtor blandas. Att få en inblick i det arkeologiska arbetet och tankesättet tycker jag är spännande. Det är inte utan att jag skulle vilja gräva lite själv.
Att det är tredje gången jag möter Ruth, hennes kollegor och udda vänner, bidrar till helheten. Det ensliga kustlandskapet, saltängar där havet dundrar in, igenbommade affärer i byarna, allt det här gillar Ruth Galloway. Hon bor själv i en stuga vid saltängarna, där grannhusen är sommarbostad eller övergivna. Hon har i denna bok fött sitt barn och försöker få ihop det så kallade livpusslet med spädbarn, jobbet som lärare på universitet, förväntningarna på sig själv, ekonomi och den något trassliga relationen med Harry Nelson, fadern till barnet. Vad han ser hos Ruth kan hon inte förstå, överviktig och illaklädd som hon är. Dessutom verkar han vara lyckligt gift med en vacker kvinna. Men hans jobb som kriminalkommissarie och mysteriet med de återfunna skeletten för dem samman gång på gång, och det är något som drar honom till henne.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar