Jag lär mig, så här är det att arbeta, att lugnt och stilla gneta på när en sol som står lågt tittar fram där ute och strax försvinner och kvällen kommer och man fortfarande är instängd i verkstan och har sett den titta fram utan att hälsa på den.
Kloka och vackra ord nedskrivna av en ung snickarlärling i Neapels fattigkvarter Montedidio. Det är inte utan att jag känner igen mig. Höst och vinter är jag inte ute mycket i dagsljus och nu på våren när solen värmer och träden grönskar ute vill jag bara vara ledig. Inte sitta inne och titta på solen genom mitt fönster.
Kloka och vackra ord nedskrivna av en ung snickarlärling i Neapels fattigkvarter Montedidio. Det är inte utan att jag känner igen mig. Höst och vinter är jag inte ute mycket i dagsljus och nu på våren när solen värmer och träden grönskar ute vill jag bara vara ledig. Inte sitta inne och titta på solen genom mitt fönster.
Orden är hämtade från Montedidio av Erri de Luca. En liten tunn bok, men som ändå tog tid att läsa - det var mycket skrivet med få ord. Vi följer den unga snickarlärlingen som slutat skolan vid 13 års ålder för att arbeta. Han skriver ner vad som händer under dagarna; vardagshändelser i kvarteren, tvätten som torkar på taket, pizzan de hämtar en kväll och annat som gör att jag får en känsla för hur det var att leva där, som skapar en känsla av tidlöshet.
Vi möter några av de som bor där, som grannflickan Maria. Vi ser deras relation växa fram. En annan viktig person för berättaren är skomakaren don Rafaniello som hamnat i Neapel som av en slump. På väg mot sitt mål Jerusalem bor han i Montedidio och lagar skor gratis åt de som bor där. Målet är fortfarande att ta sig till Jersualem. Men inte med båt som alla runt honom tror, utan han ska själv flyga dit. Vingarna känner han växa i sin puckel på ryggen. Snickarlärlingen hör dem växa där inne, det knakar och knäpper. Rafaniello är säker på att det kommer att ske, snart.
Vi möter några av de som bor där, som grannflickan Maria. Vi ser deras relation växa fram. En annan viktig person för berättaren är skomakaren don Rafaniello som hamnat i Neapel som av en slump. På väg mot sitt mål Jerusalem bor han i Montedidio och lagar skor gratis åt de som bor där. Målet är fortfarande att ta sig till Jersualem. Men inte med båt som alla runt honom tror, utan han ska själv flyga dit. Vingarna känner han växa i sin puckel på ryggen. Snickarlärlingen hör dem växa där inne, det knakar och knäpper. Rafaniello är säker på att det kommer att ske, snart.
Berättelsen innehåller mycket smärta men det handlar också om att se möjligheter, att ha hopp om framtiden och tro på mirakel. Men hur ska det då sluta? Ju längre jag läser dessto mer undrar jag om det inte ska sluta med nederlag för alla inblandade. För mirakel sker inte och hur ska det komma lycka ur detta? Hur det går får ni själva läsa.
/Liselott
Reservera boken i bibliotekets katalog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar