För mycket av det goda?

När börjar det riktiga livet är fjorton noveller där de flesta handlar om mycket välmående medelålders storstadsbor som har fullt av allt men ändå verkar sakna något. Frågan är bara – vad?

Varje novell ängnas en företeelse, till exempel ett välutrustat kök, försäljningen av en superstajlad villa, förhållandet till barnen. Lindström sätter iakttagelserna under lupp och skruvar sedan på skärpan. Det är vasst iakttaget, småroligt och ibland elakt. För Fredrik Lindström inte bara ironiserar och och driver med, han tillför också ett svart stråk till det som annars kunde vara en halvtrivsam kolumn i ett livsstilsmagasin. Och när den dova tonen dyker upp blir det mer intressant, jag vaknar till.

Människorna han beskriver har allt. Bra jobb och boenden, fungerande förhållanden och därmed en god status i sina vänners ögon. Men när man tittar lite närmare på dem; mannen som till slut kan somna bara han får ha dammsugaren på, mamman som medvetet gör sitt barn förtvivlat (även om det bara är för en stund), paret med det välutrustade köket som får ångest för att de bara äter hämtmat, så är det alltid något som skaver. Varför kan de inte bara njuta av sina liv? Vara nöjda?

Nu när allt är så himla bra, varför kommer inte lyckan samtidigt? Människorna i Fredrik Lindströms skyddade dockskåpsvärld reagerar irrationellt och beter sig stundtals märkligt, ofta bär de på en oro som de inte har satt ord på. Är det månne de existenstiella frågorna som knackar på?

Novellerna är korta och perfekta för tågpendlandet eller varför inte en innan sovdags?

Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Sophies historia

I september i fjol läste jag Jojo Moyes bok Moln över Arcadia och nämnde då att jag såg fram emot hennes kommande bok Sophies historia. Nu är den utläst och den var mycket underhållande och engagerande.
 
Liksom Moln över Arcadia är Sophies historia uppdelade i två delar. Den första utspelar sig i den lilla franska byn St Péronne med början i oktober 1916. Vi följer Sophie och hennes familj som försöker överleva och hålla hoppet uppe i den ockuperade och isolerade byn där varje antydan till vänlighet mot tyskarna straffas hårt av övriga bybor. Inte lätt att förhålla sig till när Sophie och hennes syster tvingas laga mat till tyskarna varje kväll och der Kommendant visar sig både ha humor och kunna vara vänlig.

Del två utspelar sig i London 2006 och vi möter Liv som försöker få till ett fungerande liv efter makens plötsliga död. När hon så möter en ny man och förälskar sig verkar han ha en hemlig agenda. Han försöker ta hennes makes morgongåva ifrån henne. Ett porträtt av en kvinna med namnet Sophie…

Denna bok tycker jag är bättre sammanhållen än den förra jag bloggade om. Sophies liv engagerar och vävs på ett bra sätt in i del två. Hjärta, smärta, hemligheter och livsöden i en härlig blandning.

/Liselott

Boken på biblioteket webbsida

Våldets barn

Utvärderingen av mellandagarnas läsprojekt faller sällan väl ut. Det är ju alltid så mycket annat som ska hinnas med. Kostymer ska kemtvättas, kinaschacksbataljer ska utkämpas, isar ska beskrinnas. I år hann jag i alla fall drygt halvvägs i Doris Lessings romanserie Våldets barn (1952-1969), i folkmun även känd som Martha Quest-serien.

Och nog rör det sig om ett ganska folkligt nobelpristagarverk, åtminstone seriens två första böcker (Martha och Bra gift) och i alla fall i de folksegment som ser till att såväl Gudrun Sjödén som undertecknad har jobb att gå till. Att inte ta den lätt naiva, tappert kämpande Martha till sitt hjärta är hur som helst en omöjlighet.

Närgånget skildras hur hon krånglar sig ur tonårens förvirring, går på danser, grälar med sin mor, söker tröst hos sin far, får jobb på kontor, gifter sig kärlekslöst, blir med barn… En uppväxtskildring bland alla andra, om det inte vore för tiden och platsen – 1930- och 40-talets Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe).

Det kolonialistiska förtrycket är ständigt närvarande, speglat i Marthas efterhand allt klarare blick. Hon kommer succesivt till insikt om apartheidsystemets absurditeter, men har länge svårt att kombinera sin växande medvetenhet med en frigörelse på det privata planet. Ju större gester, desto lättare att trassla in sig i den borgerliga omgivningens nät.

Mest drabbar emellertid den skoningslösa självironi som finns inbäddad i porträttet av den stundtals ganska osympatiska Martha. Hennes livsöde sammanfaller i mycket med Lessings egna, och behandlas med samma kärvt kärleksfulla sarkasmer som präglar (här kommer en kanske väl halsbrytande jämförelse) Ivar Lo-Johanssons självbiografiska svit från samma tid.

I seriens tredje del, En fläkt av stormen, har ironierna tagit överhanden. Martha har engagerat sig i traktens kommunistparti, vars handlingsförlamade verklighetsfrånvändhet kör både partiet och romanen i botten. Tillsammans med läsaren famlar Martha länge i ett fascinerande töcken av mötesexerciser, som synes ett resultat av att Lessing – under tiden för skrivandet av romanen – just hade vänt kommunismen ryggen.

Stark läsning i vilket fall, och utmaningarna lär väl knappast bli färre. I de två avslutande delarna av Våldets barn, publicerade en bit in på 60-talet, skärps tonen (har jag hört). De markerar början på Lessings ökända science fiction-epok och spänner en svåröverträffad båge från 1800-talets bildningsromaner, via 1900-talets optimistiska frigörelseiver, till 2000-talets bittra tillnyktring.

 

/Martin

Reservera böckerna i bibliotekets katalog 

Hundar under vatten

Förra året kom det en liten pärla till bok för oss som håller hunden som favoritdjur. Här finns inga råd om hur man ska sköta om sina älsklingar, inte heller några rasbeskrivningar eller fiffiga lydnadstips. Istället blir läsaren serverad en mängd bilder på hundar under vatten. Hundar i färd med att fånga in bollar eller ringar, hundar som simmar, som försiktigt doppar nosen i vattnet eller bara står på botten av bassängen. Vissa går knappt att identifiera som just hundar, de liknar mer undervattensmonster med käftarna uppspärrade för att kunna fånga in den eftertraktade leksaken. I slutet finns alla medverkande hundar även avbildade på torra land. Det är en fröjd att bläddra igenom boken och se alla olika hundpersonligheter. Rekommenderas!

Seth Casteel heter fotografen som av en slump fick idén att fotografera hundar under vatten. Titeln på boken är kort och gott Undervattenshundar.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Eldnatt

Det är januari 2010 och vi är på Island. Landet är fortfarande märkt av den ekonomiska kollapsen två år tidigare. Hos advokat Thora Gudmundsdottir märks detta på trångboddheten. Föräldrarna som blivit blåsta på ett husköp får bo hos sin dotter tills vidare, även de vuxna barnen får härbergera i storfamiljen. Det är nästan lugnare på advokatkontoret tänker Thora. Så en dag får hon ett ovanligt uppdrag, hon ombeds undersöka ett tidigare rättsfall om en mordbrand. Kanske är den dömde inte skyldig?

När Thora börja gräva i rapporter och intervjua inblandade visar det sig vara mycket man förbisett tidigare. Här uppdagas otäcka och skumma saker tätt under ytan. Dessutom får hon underliga sms som verkar kryptiska men ändå leder henne vidare i efterforskningarna.

Handlingen är lite seg i början, pusslet läggs långsamt så ett visst tålamod anbefalles. Det är ju också en noggrann advokat som vi får följa. Men snart rämnar fasaderna och det blir både otäckt och spännande. Vad som kan förvirra i starten är några delar med övernaturliga inslag, de får delvis sin förklaring mot slutet. Tålamod alltså...

Här får den isländska deckarhyllan ett ytterligare tillskott med Thora Gudmundsdottirs kloka och envisa advokat som trots eländet hon gräver i inte saknar humor. Ni som gillar både Island och deckare har säkert träffat på Arnaldur Indridassons polis Erlendur med kollegor. Yrsa Sigurdardottirs kvinnoperspektiv breddar det isländska deckarlandskapet. Eldnatt är den fjärde boken med advokat Thora Gudmundsdottir.

/Annika

Reservera Eldnatt i bibliotekets katalog