"Lämna världen bakom dig" av Rumaan Alam

I normala fall läser jag inte böcker som får mig för mycket ur balans. Ibland måste man dock, när man hittar något riktigt intressant… Den här boken är en långsam färd mot ett slut, inte bara för huvudkaraktärerna utan även för världen så som vi känner igen den. Vi får följa Amanda och Clay som planerar en semester iväg från storstan med sina två tonårsbarn. De har hyrt ett hus ute i skogen och ser fram emot lugn och ro. Det blir naturligtvis inte som de hade tänkt sig, för då hade det inte blivit en intressant historia. Sent på natten knackar det på hos familjen. Förvånade och lite smårädda öppnar paret dörren. Framför dem står ett äldre par som påstår att de är husets ägare. De har kört långt på grund av ett elavbrott som slagit ut hela New York (hela västkusten ska det senare framgå). Vad ska de göra? Vad kan de göra? Vad det än är som har hänt så har det även gjort något med satelliterna. Mobilerna, som de annars så tungt förlitar sig på, har ingen täckning.

I ett ganska lugnt men på något sätt ändå intensivt tempo fortsätter sedan historien. Det utvecklas till ett slags märkligt relationsdrama mellan de två för varandra okända familjerna. Hur de väljer att agera med och mot varandra i krissituationen som uppstått tar historien framåt. Några dramatiska händelser sker, men det är personerna som står i fokus.

Sammanfattningsvis en intressant och väldigt obehaglig läsning. Obehaglig främst för det reella hotet den baseras på. Hur man åter igen påminns om något man egentligen vet: hur lätt allt kan raseras och hur skör vi har gjort den värld vi byggt upp. På två kvällar intensivläste jag denna bok som var svår att lägga ifrån sig. Jag har inte läst något av den här författarens tidigare verk men det kommer jag göra nu. En välskriven historia som varmt rekommenderas!

/Veronica

”Efter syndafloden” av Kassandra Montag

En riktigt, riktigt spännande dystopi, av en romandebuterande amerikansk författare som tidigare bara skrivit poesi och noveller. Och hon gör det väldigt bra. Historien skulle säkert göra sig riktigt bra som film, dessutom. För den handlar om vår värld, knappt hundra år från nu, som översvämmats – jorden är täckt av vatten och endast de högsta bergstopparna sticker upp ovanför ytan lite här och där. Och på denna enorma vattenmassa lever Myra och hennes dotter Pearl på en liten båt - de livnär sig på sitt fiske som hjälper dem att proviantera annat viktigt när de då och då lägger till vid någon liten hamn. Så långt allt väl.

Men vi får redan inledningsvis veta hur hennes man, sju år tidigare, under dramatiska former tagit deras då femåriga dotter Row och övergett Myra där och då, höggravid med Pearl. Och hur vattnet därefter bara steg och steg och hur de lyckades klara sig tack vare båten som hennes morfar byggde på. Men. Under sju års tid har hon närt ett hat mot sin man parallellt med hoppet om att någon gång kunna hitta Row. Och slutligen, under ett dramatiskt möte med en främling får hon veta att Row synts till i The Valley - en avlägsen plats på forna Grönland. Och avlägset är det eftersom hennes seglatser rört sig kring Nordamerikas bergskedjor. Inte heller skulle hennes lilla båt klara vågorna, stormarna och kylan i nordost. Alltså måste hon finna någon annan lösning, och med en dåres besatthet åsidosätter hon det mesta för att försöka rädda Row undan de barbariska kolonisatörerna som placerar unga, könsmogna flickor på uppfödningsfartyg…

Det här är ganska omtumlande läsning på många olika plan, inte bara som ett skrämmande klimathot utan också kring hur människor i kris socialiserar på olika sätt. Beror det på vilka trauman de bär på? Eller vilka individer de är i grunden, vilka de var innan syndafloden? Vad är det egentligen som formar oss till onda eller goda människor? För somliga överlever genom den ultimata egoismen medan andra ser värden och vinster genom samarbete - utan hot och förtryck. Frågan är bara vilka som överlever i det långa loppet.

Här är det i alla fall inte många som överlever alls, känns det som. Författaren väjer inte för ond bråd död, oavsett vilka karaktärer det handlar om, och det är minst sagt brutal läsning vare sig det handlar om stormar eller piratangrepp, törst eller kyla. Det är stundtals ett högt, actionladdat tempo kring uppdraget att finna en förlorad dotter – men till priset av en annan?
För det är lika mycket en historia om moderskap. Och om att aldrig ge upp. Självständig eller beroende, men att aldrig ge upp…

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Manaraga" av Vladimir Sorokin

Författaren beskrivs som omtalad och kontroversiell. De böcker som översatts till svenska beskrivs som bisarra, satiriska och får blandade recensioner.

Is, Snöstormen, Tellurien det är några av Sorokins böcker. Alla utspelar sig i framtiden, så också hans senaste Manaraga: Mästerkockens dagbok. Manaraga är ett berg i Ryssland och det kommer att ha betydelse för mästerkocken. Men det dröjer innan det kommer in i bilden. Först introduceras vi i den framtida värld där boken utspelar sig. Den är underbart beskriven. Inte alls omöjlig att leva sig in ni. En framtidsdystopi helt enkelt. Det mest mystiska är kanske de loppor som alla har i sig. Lopporna som är elektroniska hjälpredor till sina bärare. Mästerkocken har tre som hjälper honom med att veta saker och säkerhet. Och där behöver han hjälp.

För hans yrke, grillmästare, är olagligt. Han lagar mat, grillar på böcker sk book-n-grill. Böcker är sällsynta sedan de slutade tillverkas och städades undan, allt finns ju digital. Så ska det lagas mat på en bok måste den köpas på den svarta marknaden eller stjälas. Tillagningen är en konst, ett hantverk och Geza är specialiserad på de ryska författarna. Allt det här beskrivs på ett levande sätt. Han har kunder över hela världen och kalendern inbokad långt fram. Men så klart finns här en tvist, något som påverkar hans liv. Och inte bara hans, utan hela familjen av book-n-grill-mästare!

Jag älskade den här boken. Den var verkligen både fascinerande, spännande, rolig och fullständigt avkopplande att läsa. Så långt borta från vår verkliga värld. Jag har inte läst något av honom innan, men denna gav verkligen mersmak.

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Sommarläsningen fortsätter

Trots att min semester sedan länge varit över har jag hittat tid till att läsa en hel del denna sommar. Delvis beror detta på att det varit för hett för trädgårdsarbete under större delen av dagen, dels beror det på att jag ännu inte har vare sig internet eller TV där hemma. Jag har nog läst mer i sommar  än jag läste de föregående 2 åren.

Den här gången handlar det om en svensk debutant, ett kärt återseende och ännu mer Jack Reacher.

Vi börjar med debutanten tycker jag.

Lovisa Wistrand heter hon och hennes bok heter Drakviskaren.

För mig känns det här både vant och annorlunda. Dels är det en bra fantasy-bok, med alla de element som jag känner till. Här finns alver, magi, monster och en stor ond skurk. Men det är sakerna som är annorlunda som gör att jag redan har lånat på mig del 2 i serien och nu längtar efter att få sätta tänderna i den.

Man brukar prata om att huvudpersoner växer under handlingens gång, men här är det nästan så man ser det från sida till sida. Under större delen av den första halvan av boken så tyckte jag verkligen inte om Iszaelda, hon var dryg och otrevlig mot nästan alla hon mötte, betedde sig ohyfsat och hade i största allmänhet taggarna utåt. Men boken höll mig kvar, och efterhand så insåg jag att jag hejade på och rycktes med av allt som hon tar sig för. För det är en veritabel berg-och-dalbana emellanåt, svängningarna är snabba och ibland får man läsa om en sida ett par gånger för att hänga med i vad som egentligen hände. Om nästa bok håller samma kvalité så har vi en verklig vinnare här.

 

Den andra boken jag tänkte berätta om idag är Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij.

Jag har läst de två tidigare böckerna i Metro-serien och Gluchovskijs senaste verk är precis lika mörkt, deprimerande och dystopiskt som de två föregångarna.

Här får vi återse två av huvudpersonerna från de båda tidigare böckerna, som nu träffas med ett gemensamt mål i sikte: att hitta andra överlevande i den radioaktiva ödemark som är Ryssland 2035. Jag har alltid fascinerats över hur deprimerande ryska författare är. Kanske är det någonting i deras skrivkultur, eller så bejakar de bara helt enkelt de mörkare sidorna av mänskligheten. Helt klart är i alla fall att även Metro 2035 verkar bli en värdig uppföljare till Metro 2033. Jag har inte riktigt hunnit läsa ut den i skrivande stund, har några få kapitel kvar till ikväll. Men det var ett rent nöje att få stifta bekantskap med Artiom och Homeros igen, även om jag aldrig skulle vilja semestra i metrons mörka gångar.

Så, avslutningsvis kan jag bara säga att jag även fortsatt läsa böckerna om Jack Reacher, sedan det senaste inlägget har jag hunnit med både Dollar och Gisslan. Det är lättuggade, relativt korta historier som jag bara inte kan lägga ifrån mig när jag väl börjat. Dollar läste jag ut på en dag, med lite pauser för att laga mat och så. Än en gång vill jag alltså tipsa om Lee Childs böcker, gillar du action-deckare så borde det vara precis vad du söker.

Böckerna finns att reservera i vår katalog, men Dollar finns endast som engelsk pocket i bokform och heter då Killing Floor. Den finns även som ljudbok på svenska.

/Andreas

Reservera Drakviskaren, kan läsas direkt som e-bok och e-ljudbok.

Reservera Metro 2035 på Ronneby biblioteks webbsida.

Lista med Lee Childs böcker...

Trojanerna av Lova Lovén

Lova Lovén är debutant i romanform men kan hittas i några novellantologier. Förlaget hon skriver för är Swedish zombie som inriktar sig på skräcklitteratur. Ganska nytt förlag med liten utgivning. Vi har en annan av deras böcker. Jag träffade på författaren på bokmässan i höstas och frågade lite om boken. När jag sedan stötte på den på biblioteket så passade jag på att låna hem den… 

Det börjar lite styltigt de första sidorna men jag läser vidare och snart är jag indragen i en historia som kan sluta precis hur som helst... 

Karolin läser på twitter några underliga meddelande. Det verkar ha hänt något, folk ber om hjälp och det är från hennes gamla gymnasieskola meddelanden kommer. Karolin tvekar hur hon ska göra men ringer så 112. 

Sedan följer vi Sofia som jobbar som kommunikatör på Malmö stad och ställs inför faktum när arbetsdagen börjar: under gårdagskvällen dog 300 människor på en gymnasieskola. Det står inte hur de dog. Hur ska de hantera händelsen? 

Därefter möter vi prästen Liv som förbereder sig inför att möta de människor som förlorat någon i det som beskrivs som en massaker. Genom tre kvinnors ögon följer vi vad som händer i Malmö under några dagar som blir veckor och det som hänt i Malmö sker även på andra ställen… 

Berättelsen beskrivs som en modern apokalyps. Vad händer när ens vardag ställs fullständigt på ända. Går det att undkomma? Kan vi göra motstånd? Eller är allt slut…

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets webbsida. Kan också läsas direkt som e-bok!

Sommaren, syster av Jerker Virdborg

Jag vet inte vad jag väntat mig. Men det jag fick var en framtidsdystopi placerad i den svenska våren och sommaren. Två syskon lämnar den grupp de tillhört en tid. Flyr ut i skogen, troligen jagade, håller sig gömda, förflyttar sig varje dag. Allt de har med sig är det de på kort tid hade möjlighet att plocka till sig och som de orkar bära. På detta ska de överleva. Men vad händer när maten tar slut? Sakta berättas historien om Anna och Erik och den situation de är i. Lite undan för undan anar jag vad som hänt i det framtida Sverige som beskrivs.  Milis finns, som det känns, överallt men vad har de för syfte? Vilka kan man lita på, vilka hjälper en att överleva och vilka ska man hålla sig undan? 

Den vandring de påbörjat förväntar sig Erik ha ett mål, men hans syster säger inget och han frågar inte. De går och hanterar de situationer de hamnar i en efter en. Det är spännande och tankeväckande. Anna är den som har bäst förutsättningar för att klara sig. Specialutbildad inom militären och har varit ute på uppdrag förr. Erik däremot är inte som andra, han behöver tas om hand. Jag får inget riktigt grepp om honom. Men bland annat verkar han ha svårt att ta egna initiativ och har aldrig lärt sig självförsvar. Men hon lämnar inte sin bror när det blir nödvändigt att fly.

Detta var en häftig bok. Den fångade mig i sitt grepp med en gång. Den natur och värld som jag känner till dragen till sin spets. En berättelse som fick mig att fundera över hur jag skulle klara mig om det hände något. En som ger perspektiv till vad flyktingarna som kommit hit kan ha varit med om. Ibland blir inte saker verkliga förrän de placeras i ens eget sammanhang, inom sin egen referensram. Läs den!

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets webbsida.

Andreas semesterläsning = tre boktips

 Ah, ljuva semester. En lugn och bekymmersfri period av avslappning och lata dagar på stranden, inte sant?

Så var det dock inte i år. Med ett fullspäckat semesterschema och en rejäl förkylning (en present från min gudson, ungefär ett och ett halvt år gammal) såg det ut att inte bli någon tid över för läsning och reflektion den här sommaren. Men lite böcker hann jag dock med, och vi börjar med:

Den Trettonde Funktionen av Ola Wikander.

Detta är uppföljaren till Serafers Drömmar som jag tidigare skrivit om. Serien fortsätter att gripa tag i mig, men den här boken hade jag väldigt mycket lättare att ta till mig. Endast två dagar tog det, och jag suktar efter den tredje och avslutande delen.

Vi får nu följa Nymwë i långt större utsträckning än i första boken, Kwanzo tar mer av en baksätesroll till hennes ledarskap. Boken utspelar sig några år efter den första boken, och tiden som har gått har varit allt annat än händelselös. Det har faktiskt hänt så mycket att jag gärna hade läst om det när det hände, hellre än att få lite återblickar här och var, men det stör inte på något sätt historien som berättas.

   Nu har jag lärt mig uppskatta Wikanders trilogi fullt ut och jag rekommenderar den varmt till er som vill ha en annorlunda fantasy-bok som ställer sig frågan om det verkligen är rätt att göra något, bara för att man har kapaciteten och kunskapen.

Nästa bok i listan var ett återbesök i min egen bokhylla i form av:

The Eye of the World av Robert Jordan.

Om någon av er läst mina tidigare inlägg så vet ni att den här serien tillhör mina absoluta favoriter. Detta är första delen i serien ”The Wheel of Time”, och att försöka beskriva hela serien är meningslöst. Det är en hel uppsjö av viktiga karaktärer, händelser och fenomen. Men jag kan försöka ge en introduktion till den här boken. Vi lär känna pojkarna Rand, Perrin och Mat, flickorna Egwene och Nynaeve, gycklaren Thom Merrillin samt Lan och Moiraine när boken börjar. Ungdomarna behöver ge sig av hemifrån och följa med den mystiska kvinnan Moiraine och hennes… livvakt… Lan. Gycklaren Thom bestämmer sig för att följa med, på lite oklara grunder.

   Ju mer jag funderar på att skriva här, desto mer inser jag att jag inte kan skriva som jag vill utan att avslöja saker. Så jag säger såhär, om du tycker om exempelvis Sagan om Ringen (J.R.R. Tolkien) eller Kingkiller Chronicles (Patrick Rothfuss) och inte räds att ta dig an ett mastodontverk, så vill jag varmt rekommendera att du läser serien The Wheel of Time. Börja då med A New Spring som är den här seriens motsvarighet till Bilbo (J.R.R. Tolkien)

Sist men absolut inte minst har vi:

Stäppens Krigare av Conn Iggulden.

Jag läste för några år sedan Kejsaren-serien av Conn Iggulden och blev helt såld.

Böckerna är skriva som skönlitteratur, men som historieintresserad så ser jag också att Iggulden har gjort sin läxa ordentligt. Samma sak hände här, med första boken om Djingis Khan. Boken tar tag i sin läsare och håller fast hela vägen till sista sidan. Det är intressant, roande och framför allt bra litteratur. I den första boken får vi följa Temudjin (Djingis Khan) under uppväxten som son till en Khan. Hans far är Jesugai, khan i Vargarnas klan. Och det är här, i den här typen av berättande, som Igguldens briljans syns så tydligt. Han förenklar en del namn, ändrar lite grann i historien för att det ska bli bättre skönlitteratur, men allt sådant står med i slutet på boken, med en förklaring till varför han ändrat/tagit bort saker.

I skrivande stund håller jag på med del två, Bågens Mästare, även den ser ut att bli trevligt sällskap den närmaste tiden.

Så det gör inte så mycket att semestern var fullbokad och att det regnade en del, läsa hann jag ändå.

Nu ska jag bara försöka hitta tiden till att åka och bada också…

Andreas 

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida. Två finns även som e-bok och en som ljudbok.

Den trettonde funktionen, The eye of the world och Stäppens krigare

Serafers drömmar av Ola Wikander

Serafers Drömmar

Första delen i serien ”Stjärnan, Gryningens son” av Ola Wikander.

Ja, nu var det länge sedan jag skrev någonting på den här bloggen, jag har suttit fast i Ola Wikanders verk under en lång tid.

Jag hade svårt att få flyt i mitt läsande av ”Serafers Drömmar”, det kändes som om språket motarbetade mig titt som tätt. Det är dock en väldigt bra story, och även om det gick långsamt så kände jag aldrig att jag inte ville fortsätta läsa.

Ibland hittar vi böcker som helt enkelt inte är helt enkla att läsa. Ofta är just dessa böcker de verk som vi kommer ihåg under många år framöver. Om du läst böcker av exempelvis Dostojevskij eller Kafka så vet du vad jag menar, jag bär fortfarande med mig ”Brott och Straff” och ”Processen” som jag läste när jag gick på gymnasiet.

Jag tror att Ola Wikanders bokserie kan höra till den kategorin, inte för att den är deprimerande eller samhällskritisk, utan för att den helt enkelt får läsaren att ta det lite lugnare, att fundera lite extra. Ibland är det just den typen av litteratur vi behöver, och redan nu kan jag erkänna att jag funderar över bokens frågeställningar om mänsklighet och vad skillnaden är mellan begränsningar och moraliska gränsdragningar. Missförstå mig rätt, jag försöker på intet sätt jämföra Ola Wikander med Kafka, men jag tror att den här boken kommer följa med mig under en lång tid framöver.

För även om det i grund och botten är början på en fantasytrilogi så finns det väldigt djupa och fundamentala frågeställningar i boken.

Karaktärerna är lätta att komma i kontakt med, personligen var jag väldigt förtjust i Serafen Ambrogael och hans kamp mot sin höjdskräck. Vilken fantastisk tanke. Det blir än bättre av att han också är lätt att tycka om.

De olika karaktärerna är tydligt definierade utan att kännas som pappersfigurer, och det är lätt att hålla dem isär, de har sina egenheter och speciella drag.

Det finns en hel del saker i boken som är minst sagt värda att fundera över, och jag tycker att det är en bok värd att läsa. Se bara till att du har gott om tid, och att ta pauser. Språket är vackert, men aningen avancerat och det känns ibland som om jag läser brottstycken ur en 1500-talsroman, snarare än en dystopisk framtidsbild från 2012. Jag har planerat att fortsätta läsa serien, men ska först ta mig an någonting lite mer lättsmält tror jag.

/Andreas

Beställ boken på biblioteket hemsida eller läs den direkt som e-bok. 

Årets sista boktips - Ensam kvar

Ensam kvar - en dystopi liknande Hungergames/Hungerspelen, fast för vuxna? Ja, det gissade jag på, när jag började läsa den amerikanska debutanten Alexandra Olivas ”psykologiska spänningsroman”. En genre som de flesta förlag nuförtiden verkar vilja sälja in sina böcker som… och ja, det säljer nog. För det lockar många som vill ha fängslande spänning och tempo, men som kanske har tröttnat på mängden blodiga mord som deckarna ofta har.

Men här består spänningen mest i de väl valda avsnitten om nuet – och hur det ska gå – eftersom man som läsare redan vet vad som hänt. Men det vet inte huvudkaraktären!

För i omväxlande kapitel får man följa Zoo här och nu, mitt i en världsomspännande katastrof, som hon som sagt själv inte ens vet om - men också i nedslag i historien som gjorde att hon hamnade just där hon är. Hon är en ung kvinna i sina bästa år som står inför större beslut i livet - lyckligt gift och med planer på att skaffa barn. För att få lite distans och betänketid anmäler hon sig som deltagare i en tv-sänd realityserie som går ut på överlevnad i vildmarken – en synnerligen påkostad historia där olika typer av deltagare ställs mot varandra, med både psykiska och fysiska utmaningar. Allt eftersom tv-sändningarna fortlöper, så befinner hon sig till slut ensam, efter olika typer av tävlingar lagkonstellationerna emellan. Vad hon inte vet är att under tiden, strax efter att hon gett sig iväg på utmaningar på egen hand, så har omvärlden drabbats av en pandemi av oerhörda mått – folk dör som flugor. Men hon fortsätter att tro att allt hör till spelet, att de döda stinkande kropparna är skickligt gjorda dockor, väl utplacerade, som fortsatta utmaningar att övervinna. Hon träffar på en överlevande, i full förvissning om att han är en kameraman med små dolda mikrofoner och inspelningsanordningar, och fortsätter trots hans förklaringar ändå tro att allt bara tillhör spelet, ända tills…
Och när hon till slut har förstått hur allting ligger till… hur ska hon då kunna fortsätta hem för en bekräftelse hon bara inte vill ha?

Det är en stark och berörande historia om mod och styrka, kärlek och ångest. Hur skulle man överleva om man på allvar verkligen var tvungen att lära sig att överleva? Vill man verkligen ens det? Det är ett obehagligt skräckscenario som Oliva skildrar, som ligger lite på lur i allas vår vardag, eftersom ingen vet hur många pandemier världssamfundet klarar att kontrollera… Det här är både läs- och tänkvärt!

/Tuija

Beställ boken eller läs den direkt på bibliotekets hemsida.

The Fireman av Joe Hill

Ingen vet riktigt när, eller var det började. En fruktansvärd epidemi sprider sig som en löpeld genom USA. Läkarna kallar sjukdomen för ”Draco Trychophyton”. Alla andra kallar den för ”Dragonscale”, en smittsam, dödlig spor som täcker den infekterades kropp med vackra svart och guld färgade mönster, innan den får personen att bokstavligen brinna upp! Miljontals människor är infekterade, det brinner överallt. Det finns inget botemedel, ingen går säker.

Harper Grayson, en sjuksköterska som önskar att hon vore mer som Mary Poppins, tog hand om hundratals infekterade patienter innan sjukhuset där hon arbetade brann upp. Nu har hon upptäckt svart-guldiga fläckar på sin egen kropp.

När sjukdomsepidemin fortfarande var ny och kändes långt borta hade Harper och hennes man, Jacob, bestämt sig för att om de någonsin blev infekterade så skulle de göra slut på sig själva, tillsammans.
Men till Jacobs förskräckelse vill Harper försöka överleva. I alla fall tills barnet hon bär är fött. När hon arbetade på sjukhuset hade hon nämligen sett infekterade kvinnor föda friska barn, så hon hoppas och tror att lyckas hon bara överleva tills barnet är fött kommer barnet att klara sig.

Övertygad om att hans fru har smittat honom blir Jacob mer och mer instabil. Han lämnar Harper och i det lilla samhället där de bor blir det allt mer kaotiskt. Infrastrukturen faller, världen brinner.

Mitt i allt kaos uppstår cremation squads, grupper av människor som tar lagen i egna händer och beslutar sig för att utrota alla de tror bär på sporen.
Harper är dock inte så ensam om att försöka överleva som hon först tror. En mystisk främling i en skitig gul brandmansjacka, bärande en järnstång, balanserande mellan galenskap och död dyker plötsligt upp utanför hennes dörr.

Känd enbart som ”The Fireman”, promenerar han omkring i det sönderfallande samhället, en galning infekterad med ”Dragonscale” som lärt sig kontrollera elden som brinner i sporerna och använda den för att rädda andra infekterade som jagas av cremation squads.

Medan världen brinner runt dem måste Harper lära sig the Firemans hemlighet innan hon själv, och hennes ofödda barn, också brinner.

Boken är en riktig tegelsten på 768 sidor, men den höll mitt intresse från början till slut. Det är en bra blandning av spänning och karaktärsutveckling, med mycket fokus på relationerna mellan huvudpersonerna. Boken finns än så länge inte översatt till svenska utan endast på engelska.

Söker du en annorlunda dystopi att sätta tänderna i rekommenderar jag Joe Hill’s The Fireman.

/Caroline

Boken i bibliotekets katalog.

Spännande triolgi: Sveket, Sammansvärjningen, Slutet.

I sfärerna lever de omhändertagna. Varmt, skyddat, får precis att äta vad de behöver, läkarvård när det är nödvändigt. Går pulsen upp för mycket ombeds de lugna ner sig. Ständigt övervakade. Men de lärs också upp, de bästa har en chans att gå långt, bli någon att räkna med. Ria är en av dem. En av de mer fascinerande ämnena på schemat tycker jag är att lära sig kontrollera vad man visar utåt, påverka människor med av sin mimik, kroppshållning och vad man säger. 

Utanför sfärerna lever primitiva folkgrupper som människorna i sfärerna måste skydda sig från. Men så inser Ria att något inte stämmer. Det viskas i korridoren och hon råkar höra ett hemligt möte. Något är fel. När Ria tillsammans med en grupp elever lämnar sfären för en resa sker något oväntat.

Detta är början på en trilogi i en dystopisk framtid någonstans i världen. Vad som riktigt har hänt, vad det är för konspiration och vilka hemligheter som döljs tar hela de tre böckerna att ta reda på. Ursula Poznanski har återigen lyckats fängsla mig. Det är spännande, nervpirrande, fascinerande och överraskande. Inget är enkelt, svart eller vitt, vän eller fiende. Något för alla åldrar att fascineras av. Lyckliga ni som kan läsa alla tre delarna i ett sträck…

/Liselott

Alla delarna i biblioteket katalog. De heter Sveket, Sammansvärjningen och Slutet.

Tredje principen

Det finns väldigt många bra ungdomsböcker. Och ingen har väl kunnat undgå dystopiernas framfart i utgivningen både bland vuxen- och barnutgivningen. Jag tycker det är extra roligt när någon serie utspelar sig i Sverige. Tidigare har jag bloggat om Mats Wahls Ryttarna. Nu har jag läst författaren Anna Jakobsson Lund och hennes bok Tredje principen.

Det är en framtid där det mesta kapsejsat och ingen vet vad demokrati är. Istället är kontroll nyckelordet. Tre ungdomar tvingas samarbeta. Levi vars syster tillfångatagits och Ava och Leymah som båda arbetar för samma motståndsrörelse som systern. De båda tjejerna har övernaturliga förmågor som är användbara i kampen. Det handlar inte om att skicka blixtrar och eld utan om att använda sitt sinne för att påverka folk alternativt läsa deras tankar. Dessa tre tvingas ta sig från det som en gång var Danmark, passera Öresund och ta sig norrut i Sverige. Att överleva hela vägen för att kunna genomföra sin plan, söka stöd längs vägen hos bekanta och lita till dem och varandra är nödvändigt. Men de är förföljda och eftersökta av någon som inte vill att de ska komma fram. Vilka kan de egentligen lita på? Kan de ens lita på varandra?

Det är en välkomponerad story och ett scenario som inte känns allt för konstruerat. Spännande hela vägen! Detta är den första i en trilogi och författaren håller på att avsluta den tredje delen nu. Jag ser fram emot att få läsa andra boken i serien som också finns att låna på biblioteket!

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Två bra serier!

Eftersom jag haft lite svårt att hitta lockande vuxenböcker har jag passat på att gotta ner mig i ungdomsböcker istället. Jag nämnde trilogin Legend av Marie Lu i ett tidigare inlägg. Nu har jag börjat läsa två serier till, båda framtidsdystopier.

Den första är den omtalade och filmade Divergent av Veronica Roth. En riktig sträckläsningsbok. Spelplatsen är Chicago. I ett försök att lösa människornas svårigheter att hålla sams sorteras alla människor in i fem jämlika falanger. De lärda, de tappra, de fridfulla, de ärliga och de osjälviska. Valet av falang sker när ungdomarna fyller 16 år. Beatrice väljer en annan falang än den hon är uppväxt i. Hon går från de osjälviska till de tappra. Brytningen med resten av familjen är total för falang går före blod. Från invant och familjeliv till nytt, okänt och i Beatrice fall brutalt. För alla som väljer den falang hon önskar sig till får inte plats. Hon måste slåss för att få stanna, bara de tappra blir kvar.

Divergent – vad kommer titeln ifrån. Enligt normen tillhör varje person en falang, ingen kan passa in i fler. Men det föds barn som passar in i flera falanger sk divergenter. Beatrice är en av dem och hon funderar över om det är rätt att bara tillhöra en falang. Borde inte alla leva tillsammans i stället för uppdelat?

Det spännande och fascinerande från första sidan. Beatrice tankar och funderingar, våndor om valet som ska göras, att försöka klara sig kvar i den falang hon valt. Att bli någon annan än den hon varit i 16 år. Falangernas sätt att leva skiljer sig oerhört. Vänner och ovänner korsar hennes väg. Mitt i allt detta möter hon den första pirrande kärleken.

Den andra jag läste är Ryttarna av legendaren Mats Wahl, första delen i hans serie Blodregn. Mats Wahl började sin författarkarriär på 80-talet och snart gett ut 50 böcker! En pärla från honom är Vinterviken.  Jag hade lite motstånd mot berättelsen till en början dels för att den startar med en anonym 7-åring och hennes mamma. Men snart förstår jag att det är de två och resten av deras familj vi följer i boken. Dels är det väl mycket detaljerade beskrivningar av deras liv och hur de löser vardagsproblemen. Men det kanske bara är jag som hakar upp mig på det. Berättelsen tar snart fart och blir riktigt bra. Dessutom är det intressant att den utspelar sig i Sverige. Ett framtida Sverige där vädret påverkar människors sätt att leva. Hur och vad som hänt växer fram lite i taget.

Huvudperson är Elin. Liksom Beatrice i Divergent har hon fyllt 16 år. Elin och hennes bror blir attackerade av grannarna när de rider hem från stan. Elin dödar en i självförsvar och brodern blir tillfångatagen. Det som ligger bakom attacken är det livsavgörande behovet av reservdelar till det vindkraftverk varje familj har på sin gård. Elin rider för att förhandla om sin bror men när hon kommer fram till gården där han bör hållas fången är det ingen där. Stället är övergivet. Var finns hennes bror? Det händer mycket på vägen. Här finns en styrande militär, attacker från motståndsmän och viljan att överleva i en förändrad värld. Ser fram emot del två.

/Liselott

P.S Ja, jag har sett filmen Divergent som vi har på biblioteket. Men boken var sååå mycket bättre!

 

Serierna på biblioteket webbsida, Blodregn och Divergent.

Metro 2034

Året är 1948, mannen på bilden är en krigsveteran.

Nej, jag skojar bara, som titeln på boken antyder har det här väldigt lite att göra med skolans historia-undervisning. Metro 2034 (av Dmitrij Gluchovskij) handlar om en dystopisk framtidsvision av den mest deprimerande sorten.

Efter många år av försök till nedrustning och fina avtal om en fredlig samexistens mellan människor världen över så brakade hela korthuset samman. Så vitt jag kan förstå i boken så är det ingen som egentligen vet vem som började kriget, men samtliga kärnvapenbeväpnade länder avslutade på ett sätt som bara människan kan. Med fullständig och total förstörelse.

Det här är inte den första boken i serien, men eftersom föregångaren (Metro 2033) inte fanns inne när jag skulle gå på semester, så fick det bli den här istället. Jag har längtat efter att sätta tänderna i den här serien, men alltid haft något annat som jag skulle läsa klart först.

Så här i efterhand så ångrar jag att jag inte läste 2033 först, i skrivande stund har jag fortfarande inte läst den, men jag ska… Det är trots detta lilla hinder inga större problem att sätta sig in i boken, och även om det är lite frustrerande att springa på sekvenser som man inte riktigt förstår, (eftersom bakgrunden till situationen förklaras i den förra boken) så går det ändå att förstå helhetsbilden med den information man får i den här boken.

Så vad handlar den om då?

Jo, den handlar om tågstationen Sevastopolskaja i Moskvas metro, en del av ett enormt nätverk av stationer som av ryska staten byggts för att fungera som skyddsrum vid en eventuell kärnvapen-attack mot staden.

Den handlar om Homeros, den gamle tunnelbaneföraren som nu tjänstgör som vakt på stationen och även om Hunter, ett underbefäl på stationen som har ett minst sagt dunkelt förflutet. Så vitt jag kan förstå så förklaras det en hel del om honom i den första boken, jag skriver om det när jag läst den.

I boken får vi följa Hunter och Homeros när de ger sig ut i de farliga tunnlarna för att ta reda på varför en av de andra stationerna inte längre svarar, och varför deras karavaner försvinner spårlöst.

Men det finns mer än bara monster i tunnlarna, en del saker hjälper inte kulor och knivar emot, och Homeros inser att hans värderingar kanske inte helt stämmer överens med den kallblodige Hunters. Samtidigt får vi veta att Hunter kanske inte bara är en känslokall mördare och supersoldat, någonstans där inne finns det kanske lite gosigt rosa fluff kvar. Men det kommer att krävas något oerhört speciellt för att locka fram det.

Jag måste erkänna att det inte var den bästa boken jag läst i år, men den höll mig kvar hela vägen till sista sidan, trots att jag inte läst föregångaren och trots att det emellanåt kändes lite för mörkt. Det finns kanske ett ljus i slutet på tunneln trots allt.

/Andreas

Böckerna i bibliotekets katalog.

Vansinnigt spännande början på en trilogi

Har avslutat tegelstenen Flickan från ingenstans av Justin Cronin, en framtidsdystopi som lätt skulle kunna omvandlas till en amerikansk först-katastrof-sedan-räddar-någon-världen-film. Det hela börjar i sydamerikanska djungeln där forskare söker något som verkar kunna ge evigt liv. De finner det på ett något brutalare sätt än de tänkt. Dock fortsätter experimenten i ett hemligt laboratorium någonstans i USA och givetvis går allt fel. Försökspersonerna tar sig ut, smittan sprids, människor dör eller förvandlas till viraler (en sorts vampyrer) och snart är i princip hela USA ödelagt och satt i karantän. Militären försöker rädda det som räddas kan. Givetvis undkommer ett par personer från forskningsstationen, den viktigaste av dem är huvudpersonen själv – flickan från ingenstans.

Som läsare får jag följa vissa personer väldigt ingående. Det är lite spännande för jag undrar hela tiden om denne ska vara med en längre tid i berättelsen eller dö redan på nästa sida… De detaljerade beskrivningar återkommer. Någon gång känns det lite segt men samtidigt kan vad som helst hända på nästa sida. Det som kanske främst fick mig att tänka på film är att det blir många cliffhangers, men alla får tyvärr inte någon förklaring. Några personer står inför döden – hur ska de klara detta och nästa gång jag läser om dem är det några timmar eller veckor senare och de lever. Hur gick det till? Känns nästan som att författaren väljer en lätt väg ut.

Men trots denna kritik är boken riktigt bra! Det är spännande, action, vänskap, den väcker frågor och författaren får fram känslan av att vad som helst kan hända. Men det finns även detaljer som får mig att fundera vad som hänt tidigare i det fiktiva USA där allt utspelar sig. Som vid ett tillfälle när de är vid staden New Orelans som förstörts av ovädren Katrina och Vanessa. Nu finns där bara ett oljeraffinaderi omgivet av frätande vatten. Jo, orkanen Katrina känner jag till men Vanessa är okänt för mig. Vilken värld är det Cronin utgår ifrån och vilket år är det? Skulle det vara så omöjligt att det händer något liknande i verkligheten? Men det kanske klarnar i kommande delar i detta som ska bli en triologi.

Ett vet jag och det är att jag slänger en blick uppåt den mörka himlen ibland när jag är ute på kvällen. Både för att fundera över vad som skulle hända om jag och min familj eller kanske Ronneby blev  avskuret från omvärlden och för att det är uppifrån viralerna attackerar.

/Liselott (som spänt väntar på att få del två i trilogin)

Justin Cronins böcker på biblioteket webbsida.

En tid för mirakel?

Julia är mitt i steget från barn till vuxen. Det blir tuffare och betydligt ensammare än hon kunde tänka sig. Julias bästa kompis flyttar, hon får inga nya vänner och mamma och pappa verkar vara på väg att skilja sig. Vänskap sätts på prov, Julia upplever den första förälskelsen och annat som hör tonåren till.

Men den stora behållningen av boken är att det sker något ingen trodde var möjligt – insaktningen. Jordens rotation saktar in, dagar och nätter blir allt längre och det går snabbt! Insaktningen påverkar direkt eller indirekt allt levande. Det är fascinerande att läsa om och lite tankeväckande. Att mina hundar var ovanligt slöa när jag läste denna bok och spisen slutade fungera fick mig än mer i "domedagsstämning". Hur skulle det vara att leva in en värld där solen lyser ett par dygn och natten är lika lång? Skulle det gå överhuvudtaget? Ska klockans 24 timmar följas eller solens upp- och nedgång. Vad händer beroende på vilket en människa väljer? Detta och än mer väver Karen Thompson Walker in i sin debut En tid för mirakel.

Jag gillar hur författarinnan hanterar intrigen. Med Julia som iakttagare av de vuxnas och skolkamraternas reaktioner, handlande i förhållande till insaktningen och över själva insaktningen. Det ger ett perspektiv till det hela som tilltalar mig.

Hela boken igenom ställer jag mig frågan: När ska de mirakel titeln öppnar för ske? För visst måste det ske åtminstone ett mirakel! Jag gillade boken riktigt mycket. Den är dessutom av den utmärkta typen som kommer att dröja sig kvar och poppa upp lite då och då att fundera över. Speciellt soliga heta dagar när solen aldrig verkar gå ner…

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.