Twilight-sagan berättad med två medier.

Först och främst, jag vet att jag antagligen inte tillhör den tilltänkta målgruppen för serien om Edward, Bella och alla de andra i staden Forks. Detta hindrar mig inte från att uppskatta serien och därför vill jag nu dela med mig lite av mina åsikter om böckerna och filmerna.

Böckerna är skrivna av Stephenie Meyer, och det är en riktigt tonårs-kärlekssaga det handlar om. Flicka möter vampyr, vampyr vill äta upp flicka, flicka och vampyr blir kära i varandra. Ni vet, den klassiska historien. I både böckerna och filmerna får vi en inblick i Bella Swans vardag, och det finns en enkelhet här som är väldigt tilltalande. Stephenie Meyer försöker inte komplicera saker i onödan, och lyckas väldigt bra med att förmedla jobbiga känslor med enkla medel. Ni kommer förstå vad jag menar när ni läser eller ser New Moon.

Mitt största problem är att serien tack vare sin enkelhet är svår att skriva om. Den berör, men det är inte något nyskapande eller världsomvälvande som händer. Missförstå mig rätt, jag tycker att böckerna är bra, men dom är bra på samma sätt som min läsfåtölj är bra. Otroligt mysig att krypa upp i, finns alltid där när jag vill fly verkligheten några timmar, men jag går inte och funderar på eller längtar efter den när jag gör andra saker. Jag rekommenderar serien till de flesta av mina vänner, och jag är glad att jag har läst, och sett, alla delarna av den. För det är en fin kärlekssaga.

Nu ska vi ta och jämföra böckerna med filmerna lite grann. Det blir alltid så att filmerna skiljer sig från böckerna, exempelvis är det svårt att filma tankar. I just den här serien hade det varit bra om det gick, men jag tycker ändå att det mesta av känslan från böckerna följer med över till filmerna.

Min största kritik är väl att det är för mycket action i filmerna, men jag antar att det är enklare att tilltala en bred publik med lite slagsmål. Till syvende och sist är det ändå så att filmerna och böckerna berättar samma historia, men det är som om två olika personer berättar på sitt sätt.

Böckerna har en lugnare infallsvinkel, mer dialog och framför allt mer sympatisk karaktärsframställning vad det gäller vissa personer. Ibland känns det som om manusförfattaren till filmerna vill att tittaren ska få en annan uppfattning om en karaktär än vad Stephenie Meyer själv tänkte när hon skrev böckerna. Fast det kan i och för sig vara jag som skapat min egen bild och bakgrund för karaktärerna när jag läste böckerna.

Jag gillar skådespelarna som valts ut till filmerna, dom passar in i sina roller (även om Jackson Rathbone som spelar Jasper Hale snarare ser ut att ha ont i magen än att vara plågad av sin blodtörst). Personlig favorit är Ashley Greene i rollen som Alice Cullen, hon är precis så sprallig som hon är i böckerna.

I min personliga tävling så vinner böckerna över filmerna, men jag är glad att jag sett filmerna och jag skulle se dom igen om det kom upp som förslag för en filmkväll, eller om dom visas på TV. Böckerna står hemma i bokhyllan sen ett flertal år tillbaka. Böckerna (både på svenska och engelska) och filmerna finns att reservera i vår katalog.

Titlarna är som följer:

Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking Dawn  

I filmversionen delas Breaking Dawn upp i två delar som, för enkelhetens skull, heter Breaking Dawn part 1 och 2

De svenska boktitlarna är:

Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta, Så länge vi båda andas 

Go Team Alice!

/Andreas

Vansinnigt spännande början på en trilogi

Har avslutat tegelstenen Flickan från ingenstans av Justin Cronin, en framtidsdystopi som lätt skulle kunna omvandlas till en amerikansk först-katastrof-sedan-räddar-någon-världen-film. Det hela börjar i sydamerikanska djungeln där forskare söker något som verkar kunna ge evigt liv. De finner det på ett något brutalare sätt än de tänkt. Dock fortsätter experimenten i ett hemligt laboratorium någonstans i USA och givetvis går allt fel. Försökspersonerna tar sig ut, smittan sprids, människor dör eller förvandlas till viraler (en sorts vampyrer) och snart är i princip hela USA ödelagt och satt i karantän. Militären försöker rädda det som räddas kan. Givetvis undkommer ett par personer från forskningsstationen, den viktigaste av dem är huvudpersonen själv – flickan från ingenstans.

Som läsare får jag följa vissa personer väldigt ingående. Det är lite spännande för jag undrar hela tiden om denne ska vara med en längre tid i berättelsen eller dö redan på nästa sida… De detaljerade beskrivningar återkommer. Någon gång känns det lite segt men samtidigt kan vad som helst hända på nästa sida. Det som kanske främst fick mig att tänka på film är att det blir många cliffhangers, men alla får tyvärr inte någon förklaring. Några personer står inför döden – hur ska de klara detta och nästa gång jag läser om dem är det några timmar eller veckor senare och de lever. Hur gick det till? Känns nästan som att författaren väljer en lätt väg ut.

Men trots denna kritik är boken riktigt bra! Det är spännande, action, vänskap, den väcker frågor och författaren får fram känslan av att vad som helst kan hända. Men det finns även detaljer som får mig att fundera vad som hänt tidigare i det fiktiva USA där allt utspelar sig. Som vid ett tillfälle när de är vid staden New Orelans som förstörts av ovädren Katrina och Vanessa. Nu finns där bara ett oljeraffinaderi omgivet av frätande vatten. Jo, orkanen Katrina känner jag till men Vanessa är okänt för mig. Vilken värld är det Cronin utgår ifrån och vilket år är det? Skulle det vara så omöjligt att det händer något liknande i verkligheten? Men det kanske klarnar i kommande delar i detta som ska bli en triologi.

Ett vet jag och det är att jag slänger en blick uppåt den mörka himlen ibland när jag är ute på kvällen. Både för att fundera över vad som skulle hända om jag och min familj eller kanske Ronneby blev  avskuret från omvärlden och för att det är uppifrån viralerna attackerar.

/Liselott (som spänt väntar på att få del två i trilogin)

Justin Cronins böcker på biblioteket webbsida.

Den första boken om Alexia Tarabotti

Årets första bok, Själlös av Gail Carriger, var en riktigt höjdare! Fantasieggande, rolig, spännande och så lite romantik. Den tog mig med till ett alternativt London, där varulvar och vampyrer lever sida vid sida med människor och utspelar sig i slutet av 1800-talet.

Alexia, som är berättelsens huvudperson, tycker att vardagen är ganska tråkig. Alla regler inom aristokratin begränsar hennes möjligheter att umgås med vem hon vill, och när hon vill (även om hon tänjer på gränserna). Moderns och systrarnas umgänge når inte den intellektuella nivå Alexia uppskattar. Att som Alexia sakna potentiella friare vid fyllda 25 bidrar till att de tillställningar hon tvingas gå på är riktigt tråkiga. Avsaknaden av friare beror dels på att hon inte har den bleka hy och smala figur som är på modet, dels på hennes frispråkighet, som i mina ögon gör berättelsen så mycket roligare.

Sedan var de en sak till – hon har ingen själ. Vad det innebär förklaras bäst i boken. Det gör inte hennes förhållande till andra människor enklare och hon hemlighåller själlösheten för sin familj (som mest tycker att hon är konstig). Men det ger Alexia en klar fördel när hon till exempel träffar på en vampyr som vill dricka henne blod… När hon rör vid honom neutraliseras hans övernaturliga förmågor. Detaljerna kring detta kan ni läsa på bokens inledande sidor. Men det är något som inte stämmer med vampyren, ingen känns vid honom. Snart sker fler oväntade händelser och Alexia finner sig instängd i en vagn på väg att rövas bort. Vad är det som händer i London egentligen…

Jag uppskattade att boken inte utspelar sig i en helt verklig värld. Varulvarna, vampyrerna och människornas sätt att förhålla sig till varandra, både formellt och informellt, gör att jag får fokusera lite mer på vad som sägs. Det blir ett helt nytt regelverk och nya vanor att ta ställning till och fundera över. Kan författaren verkligen få ihop det hela eller missar hon något? Jag tycker hon lyckas bra i denna första bok. Får se om hon håller måttet även i nästa del i serien: Chanslös.

/Liselott

Reservera delar i serien i bibliotekets katalog.

Vampyrer – filmade och ännu ej filmade (del 3)

Vad är det som gör vampyrer så populära? Det svämmar över med böcker, filmer och tv-serier sedan en tid tillbaka. Det är väl ingen som har missat Twilight-serien om Bella och Edward och Jacob som bygger på Stephenie Meyers böcker.

Sedan har vi tv-serierna, True blood, Vampire diaries och föregångaren Buffy vampyrdödaren. Just tv-serierna finns inte att låna på biblioteken men böckerna börjar dyka upp, nu senast nyöversättningar av Charlaine Harris som ligger bakom True blood. Går vi lite tillbaka i tiden har vi Anne Rice böcker och ännu längre tillbaka Dracula av Bram Stoker. Jag vågar inte ens gissa hur många filmversioner han dykt upp i, tyvärr verkar vi inte ha kvar någon av dem hos oss. De senare böckerna är mera av kärlekshistorier och äventyr medan de tidiga verken är mer skräckbetonade. Just vampyren har förvandlats från en skräckinjagande odöd till en romantisk hjälte.

Vad är det då som fascinerar oss, mestadels kvinnliga läsare? Är det den omöjliga kärleken, den eviga ungdomen eller är det bara den vackre mannen med drag av farlighet? Jag kan inte säga vad jag fastnade för, men fastnat har jag. Oavsett vad anledningen är kan jag inte sluta läsa och jag hittar nya böcker och serier hela tiden. Eftersom det går trögt med svenska översättningar har jag precis som flera andra övergått till att läsa böckerna på engelska. Jag måste få reda på hur det ska gå!

Vi får inte glömma bort Sveriges egen vampyrberättare John Ajvide Lindqvist med Låt den rätte komma in. Filmen blev så populär att man har gjort en amerikansk version i Hollywood. Den kommer på bio i vår.

Tar sedan vampyrerna slut finns det varulvar, alver eller annat övernaturligt att fortsätta med. Testa te.x. P C Cast serie om Vampyrens märke, Melissa Marrs serie om alvriket i Mer än ögat ser eller varför inte vargmännen i Maggie Stiefvaters Frost. En lite mer udda variant är vampyrdeckaren Redan död av Charlie Huston och kampen mot änglarna i Angelologi – änglarnas tecken av Danielle Trussoni.

Skyll inte på mig om du sedan tycker att dygnet har för få timmar …

/ Anneli