"Andarnas labyrint" av Carlos Ruiz Zafon

Det är lurigt med förväntningar. Jag märker på mig själv att när jag läst en riktigt bra bok av en författare drar jag mig för att läsa nästa bok hen skrivit. Så blev det med Andarnas labyrint… När jag väl tog mod till att börja läsa fjärde delen i Carlos Ruiz Zafons mäktiga serie hittade jag hem. Bara sjönk in i den och hade svårt att hitta ut. De tidigare huvudpersonerna är alla med, de jag minns och alla de jag nästan glömt bort. Tre tidigare böcker lästa under många år (vartefter det givits ut, Vindens skugga 2005, Ängelns lek 2009 och Himlens fånge 2012) och så klart minns jag alltför lite från dem. Trots det är det ett äventyr att ge sig in i Andarnas labyrint. 

Jag älskar miljöerna. Barcelonas trånga gränder, antikvariatet (Sempre och söner) som finns med i böckerna och framför allt De glömda böckernas gravkammare… Där samlas alla bortglömda böcker i en oändligt stor labyrint av rum. Har du tur och kan komma in där kanske en bok talar till just dig och du får ta den med dig. Det är spänning, äventyr, hotfulla människor, död, hemligheter, gåtor att lösa, människor som (försöker) fly sina öden och kärlek och så mycket mer. Författaren lyckas ska en magi när han skriver som ger det lilla extra som är en av anledningarna till att jag älskar dessa böcker.  I den här boken är Alicia en av centralfigurerna tillsammans med Daniel (som driver familjeantikvariatet Sempre och söner i Barcelona) och hans vän Fermin. Den utspelar sig både under 1938 men främst 1959.

Men det går knappt att berätta vad eller vem dessa böcker handlar om. Det vävs ihop och kring varandra i något som kanske reds upp i slutet av boken. Författaren skriver själv att de fyra böckerna kan läsas i vilken ordning som helst. Fermins historia presenteras i Andarnas labyrint. Hur han försöker fly i ett fraktfartyg till Barcelona och trotsar döden mitt under bombningen av Barcelona 1939. Det är då han räddar livet på Alicia och hon landar bokstavligen i De glömda böckernas gravkammare… och jag bara hurra!

Sedan hamnar vi på Mauricio Valls maskeradbal i Madrid och möter honom, hans sängliggande hustru och dottern som i år ska få vara med på balen. Men här händer märkliga saker.Vad är det för hemligheter Valls har han inte längre kan gömma sig ifrån… En månad senare får Alicia (som arbetar som agent) ett uppdrag som kräver yttersta diskretion och skicklighet. Det gäller Valls som är försvunnen. Turerna är många och intrigen komplicerad. Den sträcker sig egentligen även över de tidigare böckerna i serien för Valls var tidigare direktör för ett fängelse i Barcelona (som är med i Himlens fånge) och det finns kopplingar till Sempre och söner. Alicia behövs för att knyta ihop lite trådar och hitta den försvunne Valls. Berättelsen kan börja!

Tänk att få sträckläsa dessa fyra böcker…

/Liselott

Reservera böckerna på Ronneby biblioteks webbsida. Se även vilka andra utgåvor böckerna finns som.

Kunde inte glömma den...

Nya släktkrönikor är vi inte bortskämda med. Men Erik Eriksson har skrivit en om kvinnorna i släkten Nygren, bosatta i Byholma utanför Grisslehamn. Närheten till havet och Åland har stor inverkan på livet för de bofasta.

Första boken i serien, Det brinnande havet, lyssnade jag på för ett par år sedan. Jag tyckte inte den var jättebra då. Långsam i berättandet men med partier som var intressantare än andra. Ljuspunkten var den kvinnliga huvudpersonen Johanna som vågade bryta sig loss från sociala och kulturella mönster. Hon lärde sig det optiska telegrafsystemet och kunde skicka meddelanden längs svenska kusten och över till Åland. En kärlekshistoria började, mitt under brinnande krig. Kunde det sluta väl? Skildringen av ryssarnas framryckande på isen, finländarnas flykt och svenska militärens tillbakadragande tyckte jag inte om – men jag har inte heller glömt den.

Eftersom jag inte kunnat glömma den första boken började jag nu läsa den andra i serien, Den blå stranden. Johanna har blivit gammal, barnbarnet Kristina är 22 år och det är hennes liv vi följer under några år. Det är återigen krig men Sverige håller sig neutralt. Vi hjälper dock engelsmännen som gärna tar hamn i Sverige under kriget mot ryssarna. Men en av engelsmännen, Robert, får nog och desserterar. Han och Kristina möts, passion uppstår och de får ett år tillsammans. Men blir Robert funnen riskerar han hängning. Rädslan får honom att fly ut på haven. Han lämnar Kristina och deras nyfödda tvillingar. Ska de någonsin ses igen.

Det är inga stora åthävor Erik Eriksson använder men i beskrivandet av vardagen ryms dramatiken. I hur långt familjemedlemmar kan stå ifrån varandra för att de inte finner orden, inte talar med varandra, som Kristina och hennes far. Hur pigan Marit behandlas. Hon som skickar ut sonen i något ärende när det kommer en karl på besök. Många är de som besöker henne och byn kan heller inte vara utan hennes tjänster.

Eriksson berättar på ett sätt så att det dröjer sig kvar hos mig. Om kärlekshistorier, möten som väl aldrig kan leda till någon lycka och svårigheterna i vardagen. Kvinnor som vågar göra annorlunda. Dessutom får vi i andra boken reda på hur Johannas liv varit sedan sist vi mötte henne. Ett rejält plus i kanten för det. När jag väl smält den här boken ska jag ge mig i kast med del tre. Är den likadan i berättandet skulle den passa utmärkt som semesterläsning…

/Liselott

Reservera böckerna i biblioteks katalog. Som ni ser finns de även som ljudbok, talbok och med stor stil.

Slut

Det där med slut är inte lätt. Slutet på böcker, alltså.

Ett av de underbaraste slut jag har upplevt finns i Philip Reeves fantasytetralogi, den som börjar med De vandrande städerna. När man har förvånats, förskräckts, funderat och njutit sig igenom denna science fictionserie, både dystopisk och hoppingivande (människan är sig trots allt ganska lik genom årtusenden) kommer man till en avslutning som är lik en stilla, tidlös, solbelyst skogsglänta efter en strapatsrik vandring över stock och sten.

Mycket är slut och borta, annat finns kvar i nya former. Ett överlever: berättelsen.

Katerina Janouch har skrivit en trilogi om barnmorskan Cecilia (Bedragen, Systerskap, Hittebarnet.) Det är fullt läsbara böcker, om än inte odödliga. De är en blandning av thriller, äktenskapsroman och yrkesskildring. Det låter rörigt men känns bra att läsa, hur nu författaren bär sig åt. Man läser hennes böcker, vad de än handlar om.

Men slutet! Titeln Hittebarnet borde ju ha klingat som en varningssignal. Ändå blir jag helt förbluffad när jag ställs inför detta plötsliga sammanbrott i det dittills rätt realistiska berättandet. Snopet. Tur att jag inget anade i förväg, för då hade jag inte börjat läsa!

/Margareta

Reservera Reeves böcker i bibliotekets katalog

Reservera Janouchs böcker i bibliotekets katalog