Codex Alera del 1 "Furies of Calderon" av Jim Butcher

Om du tidigare läst mina inlägg så vet du antagligen att jag är ganska förtjust i Jim Butchers andra serie om detektiven/trollkarlen Harry Dresden.
Nu råkade det sig som så att jag vid ett tillfälle läst ut alla de böcker som kommit ut om sagda trollkarl, så min lillebror rekommenderade att jag skulle prova Butchers serie Codex Alera istället.

Det här är en renodlad fantasy-serie, med en annorlunda twist. Vi dyker in i en värld där människorna kan befalla och använda ett slags naturandar, kallade Furies, på ett sätt som man nog bara kan beskriva som magi.

”Alla” människor har kontakt med minst en Fury, och beroende på vilket naturelement din Fury tillhör så kan den, och i förlängningen du, göra olika saker. En vatten-Fury tillåter kommunikation på långt håll och har även ofta läkande förmågor. En jord-Fury skänker styrka och hjälper till att bygga fantastiskt starka hus, murar och liknande, och så vidare…

Först får vi följa Cursori-studenten Amara, som är på sitt examensuppdrag med sin mentor Fidelias. En medlem av Cursori jobbar för kronan som spion och budbärare, och det är i egenskap av spion som de båda är ute i fält. Saker går inte riktigt som det är tänkt, men mer om det i boken.

Istället hoppar vi till markägaren Bernard och hans systerson Tavi, som är ute och letar efter ett försvunnet får. Tavi är i det närmaste unik i Alera, eftersom han inte har någon Fury att kalla på. Han är dessutom en tanig grabb som får använda hjärnan för att lösa sina problem.
I en värld full av Fury-förstärkta människor har han nästan alltid en uppförsbacke att kämpa i, och han har svårt att mäta sig med sina jämnåriga.
Men han är älskad av Bernard och dennes syster Isana, som själv inte har några barn men tar hand om Tavi som om han vore hennes egen son.

Naturligtvis finns det en stor värld därute, och jag kan inte berätta allt här, det skulle ju förstöra upplevelsen för dig. Men det här är fantasy på rätt sätt. Det finns saker som vi får upptäcka hela tiden, tillsammans med huvudkaraktärerna. Det finns monster och krig, men också kärlek och vänskap, intriger och hemligheter. Jag är väldigt förtjust i Jim Butchers sätt att skapa världar, han har ett sätt att skriva som gör att jag lätt kan forma bilder i huvudet av omvärlden.

Furies of Calderon finns att boka i vår katalog och jag rekommenderar att du ger den en chans.

/Andreas

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Dödsviskaren" av Lovisa Wistrand

Den sista delen i trilogin är nog den delen som har mest karaktärsförändringar.

Även om vi sett huvudkaraktären Izsaelda gå igenom förändringar i de båda föregående titlarna, så är det i den här boken som man ser hur böckernas karaktärer mognar till den roll jag misstänker att dom kommer ha även efter seriens slut.
Vi ser hur Kelandil till slut inser vem han är, hur Naeva växer med sitt uppdrag till en ledare och äntligen slutar förminska sig själv och Izsaelda och Akares börjar faktiskt bli lite mer vuxna och lite mindre själviska.

Det är en väldigt underhållande serie att läsa, och även om jag stundtals stöter på stycken jag måste läsa om för att förstå dom, så är det en serie jag rekommenderar till fantasyälskare.
Dock är det nog inte en serie för personer som vill börja med fantasy, serien går in stenhårt i den djupare delen av poolen med drakar, demoner, magi och en uppsjö av andra klassiska detaljer som jag känner igen från mina rollspelsäventyr.

Efter katastrofen i Saxx så har nu våra hjältar ett enda mål i siktet. Att stänga demonporten som hotar att förgöra hela Sarador. Men mitt i sökandet efter vad som kan hjälpa dom i detta uppdrag försvinner Izsaelda och Akares. Det är här som Naeva faktiskt tar plats och växer till den karaktär jag hoppades på i första och andra boken. Keelan springer iväg och försöker lösa sina egna problem, vilket jag tror retar mig mer än karaktärerna i boken. Det är faktiskt som om det är ett gäng med ungar som rusar omkring och tror att dom vet bäst till och från.

Men det är också det som är en del av seriens charm, det finns ingen Gandalf eller Dumbledore som kan styra karaktärerna rätt. Och dom begår misstag, som dom sedan får ta konsekvenserna av. Även om jag irriterar mig på deras beteende till och från så är jag väldigt förtjust i att saker som man gör faktiskt leder till något.

Det här är en bokserie väl värd att läsa och jag tror att Lovisa Wistrand har skapat en värld som hon, om hon vill, kan komma tillbaka till i framtiden. Att säga att det finns en del trådar kvar att följa är en underdrift, och jag skulle gärna läsa mer.

/Andreas

Sök efter boken på Ronneby biblioteks hemsida och reservera den. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

"Varken" av Lisa Förare

Du känner henne kanske som Lisa Förare Winbladh då hon skriver och pratar mat och håller matlagningskurser. Men som Lisa Förare håller hon skrivarkurser och har precis gett ut sin debutroman. Jag blir så imponerad av författare som lyckas fläta ihop vår verkliga värld med oknytt och andra varelser som lever i skuggorna och det är vad Lisa Förare gjort. Hon använder sig av miljön där hon bor och bygger en fantasirik, innehållsrik och spännande historia. När jag läste om den i ett lektörsomdöme så fick den bra betyg men så undrade lektören vem som skulle orka läsa nästan 500 sidor av fantasier och konstiga varelser. Men då hade hon inte träffat på oss som älskar sådana här böcker. Det var inga problem för mig att läsa dessa sidor, och då läste jag den ändå som e-bok på telefonen…

Men vad handlar den om då? Först av allt berättas det om Bea som hittar en liten varelse på sin balkong. Ett grått litet väsen, är det en älva – men sådana finns ju inte? Sedan träffar vi Sara som alltid varit superkänslig för lukter. Något som förståeligt nog är väldigt besvärligt. Men det är mer som är lite extra med Sara. Hon liksom snubblar in i andra människors tankar. Ännu mer skrämmande, hon kan påverka dem…

Men hon mår inte bra Sara. Hennes syster Gabriella försvann utan ett spår för 23 månader sedan. Sara sörjer fortfarande, undrar vad som hänt Gabriella. Nu sitter hon på tunnelbanan hem från ännu en meningslös natt med baksmälla som resultat. Då händer det, dofterna är bedövande, det luktar skräck. Hon lokaliserar det till en kille, en som till varje pris vill undvika de poliser som närmar sig. Fast hon inte borde kan hon inte låta bli att hjälpa honom. Hon får vakten att släppa honom igenom spärren på ett sätt hon inte visste att hon kunde. Den skräckslagna killen klara sig men själv börjar hon blöda näsblod och försvinner i ett brus. När hon vaknar står en kvinna i röd kappa framför henne. Kvinnan vet Saras namn och säger att det gäller Gabriella.

Detta är början på en spännande berättelse som jag egentligen skulle vilja läsa igen för att hänga med i alla svängar. Men det var bitvis så spännande att jag bara läste på utan att ta in allt. Nu läser jag lite i den igen, när jag skriver det, och upptäcker ledtrådar till vad som händer senare…

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Svärdens Väktare (serie) av Nick Perumov

Det här blir ett lite annorlunda blogginlägg, för den här gången handlar det om en bokserie snarare än en enskild bok. Svärdens Väktare är namnet på serien som handlar i huvudsak om Fess, till stor del om Kejsaren av Melin och även om de ofantligt mäktiga artefakterna som kallas Diamantsvärdet och Träsvärdet.

Serien börjar med böckerna Diamantsvärdet och Träsvärdet del 1 och 2, där vi får stifta bekantskap med de ovan nämnda personerna och föremålen. I världen som kallas Melin har Kejsaren fått nog av magikernas inblandning i hur han ska styra sitt rike. Samtidigt har Dankernas främsta vapen, Träsvärdet, vuxit färdigt i deras urskog och väntar nu bara på en värdig förkämpe som kan leda deras stolta men ack så fåtaliga folk mot människor, gnomer och alla andra som sedan urminnes tider varit deras fiender. I urberget har även gnomernas motsvarighet, Diamantsvärdet, vuxit fram ur klippan och väntar även den på en gnom av rätt kaliber.

Allt detta, och en ung magikerrymling vid namn Fess, begynner en historia som för oss genom ett otal världar där vi får stifta bekantskap med alver, vampyrer, drakar och andra mytiska varelser. Vi får läsa om världar som går under, världar som räddas vid ruinens brant och strider mellan gudar. Det blir emellanåt lite bombastiskt och överdrivet, men på det stora hela så är historien väl berättad och lätt att fastna i. Det märks tydligt att det är en rysk författare som skrivit, här är det mörker, smärta och inga lyckliga slut. När hjältarna till slut lyckats överkomma ett hinder och man tänker att de ska få några sidors lugn och ro så dyker det upp något ännu värre innan man ens hinner vända blad. Varje beslut som tas, hur gott beslutsfattaren än vill göra, leder djupare in på den mörka stigen.

Här handlar det inte om att ändamålen helgar medlen, utan om att göra så gott man kan med de onda krafter man har att tillgå. Sen får man hoppas att världen inte går under trots allt man gjort.

Nick Perumov är en lysande fantasyförfattare som jag beklagar att jag inte upptäckt tidigare. Hans verk påminner mig om David Eddings sagor, men med en betydligt mycket mörkare ton. Mitt enda problem, och jag vet inte om det är på grund av översättningen eller ett originalinslag, är att det dyker upp liknelser här och där som direkt bryter den inlevelse som jag känner i historien.

Ett exempel är att en slottsvägg är slät som en skridskobana (parafras). Jag antar att de åker skridskor även här, men kunde man inte valt en bättre jämförelse?

Förvisso så talar en del av de som färdas mellan världar vid ett tillfälle om en konstig liten värld, helt utan magi, som dom hämtat inspiration från. Denna lilla värld är uppenbarligen vår värld, och det verkar som om det handlar om vår moderna tid också, vilket är en kul idé att ta med i en fantasy-berättelse.

Det här är helt klart sommarens boktips från min sida, har du inte läst den än så rekommenderar jag att du läser serien så snart du har möjlighet.

/Andreas

Hela serien på Ronneby biblioteks webbsida.

Equal Rites av Terry Pratchett

Det var länge sedan jag läste en bok av Terry Pratchett, fantasy-världens svar på Douglas Adams. En fullständigt skruvad berättelse om skivvärldens första kvinnliga trollkarl tar sin början i den lilla byn Bad Ass, långt ute på landsbygden och långt ifrån staden Ankh-Morpork där trollkarlarna egentligen hör hemma. Ja just det, trollkarlar är män, alltid män och inget annat. Det finns en tydlig gräns mellan manlig och kvinnlig magi i skivvärlden, det vet alla. Män är trollkarlar och kvinnor är häxor, så enkelt är det.

Eller är det verkligen det? När trollkarlen Drum Billet börjar närma sig slutet av sitt liv (en trollkarl vet alltid om när han kommer att dö, han vet till och med om klockslaget) så letar han efter en åttonde son till en åttonde son, och som tur är för honom hittar har en smed vars fru precis ska föda deras åttonde barn, med bara några minuter kvar innan Drum Billet tänker lämna jordelivet.

Han överlämnar sin stav och sin trollkarlskraft till det nyfödda barnet med sina sista andetag och går nöjd vidare mot nya äventyr.

Smeden är helnöjd. En trollkarl i familjen, tänk vilken fantastisk tur hans familj har. Ända tills byns häxa talar om för honom att han precis blivit far till en liten flicka…

Terry Pratchett vänder gärna upp och ner på konventioner, och använder sig av fullständigt nonsensspråk för att överrumpla sina läsare. Det är svårt att hålla sig för skratt när man läser den här boken, och leendet sitter permanent fixerat i ansiktet på mig när jag läser om Granny Weatherwax’s och Eskarinas äventyr i en värld som inte är riktigt som man förväntar sig.

För här är verkligheten lite mindre som den egentligen är, och lite mer som folk förväntar sig att den ska vara, och så har det alltid varit.

Equal Rites är Pratchetts tredje bok om skivvärlden och hans första bok om häxorna.

Den heter Herrskap och Häxor på svenska och båda böckerna går att boka på vår hemsida.

Den engelska boken finns på huvudbiblioteket, och den svenska boken finns på Kallinge filial.

/Andreas

The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss (finns även på svenska)

Många av mina kompisar har talat om för mig att jag bör läsa Patrick Rothfuss’ böcker om Kvothe och hans äventyr. Jag måste erkänna att det tog ganska lång tid innan de lyckades övertala mig till det, eftersom jag på senare tid varit mer intresserad av att läsa om böcker som jag läst i min ungdom.

Dessutom är det inte någon nätt liten pocketbok vi talar om här, den andra delen i serien på engelska har över 800 sidor. Den svenska översättningen är uppdelad i två böcker, vilket har både för och nackdelar i min värld.

Det är underbart att ha en riktigt tjock bok i händerna, man vet att det finns möjlighet till oavbruten underhållning i flertalet timmar, ibland dagar, innan man måste plocka upp nästa del. Samtidigt är det otympligt och tungt. Jag tar väldigt sällan med mig tunga, tjocka böcker när jag reser, för att ta ett exempel. Då är det mycket smidigare med en pocketbok.

Men nu ska vi prata om min senaste förälskelse som är Patrick Rothfuss’ berättelse om Kvothe. Jag läste boken på engelska, men den finns även att låna på svenska. Den svenska titeln är ”En Vis Mans Fruktan”

Det hela börjar på ett litet värdshus i en liten by. Ni vet, en sådan by där alla känner alla och sammanhållningen är viktigast. Detta värdshus drivs av en man som inte är född i byn, tillsammans med hans lärling vars ursprung är okänt för allmänheten. Men Kote, som värdshusvärden heter, och Bast, hans lärling, är trevligt och ärligt folk som gärna hjälper till, så det spelar kanske inte så stor roll om dom inte är födda i byn.

På värdshuset bor för tillfället också en skrivare, som mot betalning gärna ställer upp och skriver officiella dokument såsom testamenten och liknande. Så de goda byborna har en bra anledning att hälsa på i värdshuset.

Men det är när värdshuset inte har några andra gäster än skrivaren som vi får ta del av de verkligt underhållande delarna av boken. Kote har nämligen en berättelse som skrivaren hemskt gärna vill ta del av, men det är inget för bybornas öron.

Jag trodde inte att jag skulle kunna fastna i en bok på det här sättet igen, inte sedan den avslutande delen av Robert Jordans serie ”The Wheel of Time” har jag haft så svårt att sluta läsa. Jag tror det kan ha att göra med hur boken är skriven. Det sitter verkligen en sagoberättare och berättar historien.

I normala fall brukar fantasyböcker kännas beskrivande, men här kan jag nästan höra hur Kotes röst går upp och ner i ton och volym, beroende på hur intensiv historien för tillfället är.

Jag kanske bara är lättpåverkad efter många timmars rollspelande i ungdomen, men det kändes som om någon berättade historien för mig medan jag läste den.

The Wise Man’s Fear är som sagt del 2 i serien, men jag klantade mig lite grann och läste den först. I skrivande stund håller jag på med del 1, ”Name of the Wind”, och den verkar vara precis lika bra som del 2.

/Andreas

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida

Daggerspell - början på en serie.

Den första delen i sagan om Deverry, Daggerspell, börjar med en lektion i uttal. Det finns någonting i språket som påminner väldigt mycket om Kymriska, det walesiska originalspråket med alla konsonanterna. Kerr beskriver även språket som neo-Gaeliska och säger att det är besläktat med Kymriska och andra äldre språk från de brittiska öarna.

När man kommit förbi detta är boken en trivsam, om än lite förvirrande, berättelse om återfödelse, ödesbestämda händelser och småknytt. För mig tog det lite tid att faktiskt komma in i berättelsen, och det blir inte lättare av att man hela tiden hoppar fram och tillbaka i tidsåldrarna, men när alla bitarna väl föll på plats så började jag känna igen mönster och beteenden hos de olika nyckelpersonerna.

I centrum av handlingen finner vi Nevyn, en åldrig helare som reser runt och hjälper fattiga som rika med sina örter och sitt läkekunnande. Hans historia är troligen den sorgligaste i hela boken, men samtidigt är det också tack vare honom som jag kommer att fortsätta med serien. Nevyn är seriens Gandalf, han är den där kufiska gubben som alltid hjälper till, vet mer än alla andra och ändå inte beter sig högtravande eller despotiskt.

Katharine Kerr har ett sätt att beskriva hur handlingar kan påverka en persons öde som gör att boken blir både mer klurig och mer lockande. Om en person gör något som går rakt emot det som ödet hade tänkt, så kommer den personen att vara tvungen att rätta till felet i nästa liv, eller nästa igen. Poängen är att en person inte släpps fri förrän den uppfyllt sitt syfte, inte ens döden är ett hinder i en värld där återfödelse är ett faktum.

Personligen kommer jag fortsätta med serien, jag lånar hem del två under min semester. Jag rekommenderar den till personer som gillar ödestyngda fantasyserier, boken finns både på engelska och svenska (den svenska versionen heter Silverdolken), men vill du ha den svenska versionen så får vi reservera den från filialerna i Bräkne-Hoby eller Listerby. Den engelska versionen finns på stadsbiblioteket.

/Andreas

Första delen i serien på svenska och engelska att reservera i bibliotekets katalog.

Avstå den inte för titeln: Alvernas liv

Jag var väldigt förtjust i hennes första bok på svenska som heter Igelkottens elegans. Men den här senaste berättelsen Alvernas liv är verkligen något extra. Muriel Barbery har skapat något unikt. 

Hon skriver mustigt och målande. Nästan invecklat och omständligt men så fascinerande och lockande. Det är en saga där det onda hotar det goda i en häftig och finurlig story djupt nedgrävd i det spanska bondesamhället där byborna smörjer kråset med fulländade maträtter som gör gott för kropp och själ. Enkla men till sinnet starka och goda människor som tagit hand om ett hittebarn och tagit detta lilla väsen till sina hjärtan även om hon är något underlig. Underliga skeenden händer även i byn där allt frodas och vintern i det närmaste försvinner. Vad är på gång? Klimax kommer i slutet av boken där det onda hotar att förgöra allt. 

Ett annat barn är Clara, ett underbarn som växt upp i Italien. Hon kan spela det mest makalösa pianospel man kan tänka sig. Hon målar bilder, ja hela världar och förmedlar känslor med tangenterna. Men hon är inget vanligt barn och de vuxna som finns omkring henne är inga vanliga människor. Hon kanske är menat för något. Hon och Maria kan kanske tillsammans vara avgörande i det krig som troligen kommer. Jag väntar med spänning på del två i denna serie.

/Liselott. 

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Besynnerliga foton i en bok om besynnerliga barn

Idag är det Halloween och då passar Ransom Riggs böcker om besynnerliga barn att läsa. Hitintills har det blivit två böcker i serien Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och Spökstaden. Båda böckerna bygger på fascinerande foton som författaren själv hittat eller lånat från samlare. Utifrån dessa utformar han personerna i berättelsen. En flicka som svävar om hon inte har speciella skor på sig, pojken som har bin boende i sin mage, flickan som får frön att växa etc. Även händelser som utspelar sig under berättelsen har många gånger ett foto till grund som finns med i boken. Jag gillar detta sätt att skapa och det påminner mig om Laura Trenters bok Fotoalbumet.

Att förklara handlingen lite kort är inte så lätt men huvudperson är Jake som bor i USA. Farfadern mördas och Jake hör hans sista ord. Åk till ön. Hitta fågeln. I loopen. Berätta för dem vad som hänt. Gåtor Jake funderar över, hittar en del svar och snart är han och fadern på väg till en liten ö utanför Wales. Där ska det finnas ett barnhem som farfar hade kopplingar till. Väl där träffar Jake de besynnerliga barnen och inser att han själv är besynnerlig. Han ser varelser som ingen annan ser. Varelser som används för att tillfångata föreståndarinnan för barnhemmet och få tillgång till hennes krafter. Först ska barnen överleva, sedan försöka frita sin föreståndarinna och beskyddare. Det blir en jakt som fortsätter i bok två och leder dem genom ett krigshärjat England. Stora delar av berättelsen utspelar sig under andra världskriget.

Bra skrivet, en fascinerande och fantasirik berättelse och så dessa foton som kompletterar det hela. Goa tjocka böcker att sjunka in i och skrämmas lite av. Många oväntade händelser avlöser varandra.

Ransom Riggs har en fin hemsida där jag kan läsa mer om hans fascination för gamla foton. Där står att läsa att Tim Burton ska göra film av hans bok! Den ser jag fram emot.

/Liselott

Ransom Riggs böcker i bibliotekets katalog.

Mystik och spänning på Den oändliga kärlekens ö

 

Vad härligt med romaner som lär mig något nytt. Daína Chaviano ger mig en inblick i den kubanska kulturen och historien i sin bok Den oändliga kärlekens ö. Kuba visar sig vara en smältdegel av människor från Afrika, Spanien och Kina. Det hade jag nog inte hört förut.

Central i berättelsen är Cecilia, exilkubanska i Miami. Ensam, rotlös och vilsen träffar hon en gammal kvinna på en bar. Kvinnan berättar en historia för Cecilia som tar sin början i slutet av 1800-talet, och där människor från ovan nämnda länder tar plats och interagerar med varandra mer eller mindre motvilligt (ibland väldigt villigt). Tidigt förstår jag att kvinnans berättelse på något sätt hänger samman med Cecilia. Men vägen dit är riktig underhållande och spännande.

Kärlek, förbannelser, spöken och vättar figurerar i denna mystiska och magiska berättelse där även den verkliga historien med bland annat upplopp och motståndsrörelsen på Kuba får plats. Likaså ser jag Kuba ur invandrarnas ögon. Kanske är denna berättelse ett komplement till boken min kollega Annika skrev om för några veckor sedan.

Jag tyckte i alla fall mycket om Den oändliga kärlekens ö. Därhemma väntar en bok om Kubas historia på mig. För jag måste få veta lite mer om invandrarnas Kuba och landets historia.

/Liselott

Reserevera Den oändliga kärlekens ö på biblioteketswebbsida.

Nattens cirkus

Nattens cirkus av Erin Morgenstern är lika magisk som bokens omslag ger sken av. Den börjar med en utmaning två magiker emellan. En tävling där deras två unga adepter Celia och Marco möts. Det skapas en makalös cirkus fylld med unika upplevelser och fantastiska fenomen, enbart öppen om nätterna. Där äger tävlingen rum i form av utmaningar. Jag skapar det här – överträffa mig!

Men det är något konstigt med cirkusen. De som uppträder slutar att åldras. Alla utom tvillingarna som föds natten då cirkusen öppnar. Åren går och cirkusen uppför sig allt konstigare. Kan det bero på att de tävlande snarare börjar samarbeta än tävla? Cirkusen skevar, krackelerar, magin som hållit den levande och fungerande börjar fallera. Vad är det för mörka krafter som styr det hela? Hur ska tävlingen sluta? Vad händer med den som förlorar? 

Handlingen förs framåt i två parallella spår. Ett som börjar 1873 och berättar om upptakten till tävlingen, skapandet av cirkusen, människorna involverade och hur den fungerar från öppnandet 1886. Det andra börjar 1897, då Bailey smyger sig in på cirkusen och möter en av tvillingarna. Nästa gång cirkusen stannar i närheten av Baileys hem, 1902, får han ett erbjudande om att följa med den. Han har en roll att spela i cirkusens framtid.

Vilken debutroman! Jag gillar berättelsen och världen Morgenstern skapat. Den är så häftig och fantasieggande. Hon har får till en berättelse med en skärva som gör ont, skapar en osäkerhet över hur det hela ska sluta. Jag önskar att det ska sluta lyckligt för Celia, Marco och alla andra men förstår samtidigt att det knappast är möjligt…

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.