"Mormor dansade i regnet" av Trude Teige

En bok för er som vill läsa om händelser från andra världskriget. Denna gång är det ”tysketöserna” som är i fokus. Berättelsen utspelar sig i Norge i nutid där vi följer Juni, under andra världskriget där vi följer Mormor Tekla och tiden där emellan som handlar om Junis barndom och hennes mor Lilla.

Juni flyr från sin man ut till ön där mormor och morfar alltid bott och där hennes mor bodde. Alla är de döda och Juni börjar röja upp i huset samtidigt som hon sörjer. Bland alla sparade saker hittar hon foton som tar henne tillbaka till mormors ungdom och vad som hände under kriget. Historien stämmer inte med den bild Juni har från sin uppväxt. Junis mor Lilla visar sig var född ett år innan mormor och morfar gifte sig, och vilken är den stilige tyske soldaten som är med på fotot?

Kärlek i krigstid är inte alltid lätt och än värre blir det när kärleken blir mellan fiender. Tekla går emot alla råd och följer med till Tyskland när kriget är slut. Tyvärr blir det inte som paret har tänkt sig, situationen i Tyskland än värre än de anat. Speciellt som det visar sig att byn och gården de är på väg till hamnar på östsidan. Det är fasansfulla saker som sker i krigets skugga men Tekla hittade morfar Konrad och kom tillbaka till Norge.   

När mormor var ledsen och nere så dansade hon i regnet. Sedan kom hon in och satt hos morfar med ett glas konjak. Men varför började hon just dansa i regnet? Det får du reda på om du läser boken. 

Jag tycker det var en mycket intressant bok som snarast får beskrivas som levnadsöden under kriget. Den är både spännande, sorglig och ibland lite irriterande. 

/Anneli

En tyst minut

På podiet längst fram i aulan står ett foto av Stella. Den vackra omtyckta engelskaläraren finns inte mer. Christian kan inte ta ögonen från bilden, han är bedövad av sorg och minnena från sommaren som nyss flytt kommer i vågor. Christian är arton år och har inte varit mycket längre bort än sitt Hirtshafen. Han är född vid tyska kusten och arbetar den här sommaren med att bygga en pir och guida turister på en fågelö. In kommer Stella i sin gröna baddräkt och sin frimodighet. Det klickar. Inget blir sig sedan likt. Åldersskillnaden finns inte i deras få möten men utanför den bubblan håller Stella hårt på konvenansen. Christian är hennes elev och det finns inte antydan till något annat när andra är närvarande. Dessa tvära kast mellan innerlighet och utanförskap drabbar Christian hårt. På sitt rum planerar han att de skulle kunna bo i den övergivna fiskarstugan på fågelön. Stella ber honom tänka på att det finns ett sedan. Men det är något som inte existerar i Christians tankevärld. Så åker Stella iväg på seglats med goda vänner.

Vi som läsare klipps tillbaka till aulan där den tysta minuten avbryts av en positivhalare. Så är det, mitt i förtvivlans sorg gör sig det dagliga livet påmint. Klockorna stannar inte. Siegfried Lenz bok En tyst minut är en liten pärla. Koncentrerad med livsvisdom men samtidigt skir som en akvarell med mycket vatten i penseln.

Siegfried Lenz dog i höstas (oktober 2014) 88 år gammal. Ett återkommande tema i hans böcker är förhållandet mellan gammal och ung. Den här korta romanen, eller långnovellen, var något av det sista han skrev, åttio år gammal.

Det lilla malmöbaserade förlaget Thoren&Lindskog ger ut tyska författare. Jag har tidigare skrivit om en annan bok från dem: Upptäckten av currywursten. Kika gärna efter deras utgivning, här finns många godbitar
/Annika

Reservera En tyst minut i bibliotekets katalog

Upptäckten av currywursten

Mitt ibland Hamburgs ruiner i april 1945 försöker fru Lena Brückner hanka sig fram så gott det går (mannen har hon inte hört av på många år). Tillgången på mat är lika skral som tillförlitlig information. Men det är ändå magfrågan som styr och ställer.

En dag hamnar Lena Brückner i en kö bredvid en ung soldat. Hon inser snabbt att han är på fel plats. Kriget slukar unga män och han borde vara vid fronten. Men vips är han i fru Brückners kök och får varm men ack så tunn soppa. Antingen kommer han att döda eller så blir han dödad tänker fru Brückner och säger att han kan stanna ett tag. Angivarna har stora öron så de får vara mycket tysta.

Bremer stannar. Dagarna går och de delar mer än maten. Nu faller det sig inte bättre än att Lena Brückner undanhåller krigsslut och nederlag för sin unge älskare. Bara en dag till tänker hon och lagar ytterligare en kärleksmåltid på det hon lyckats byta sig till på svarta börsen. Om det är någon som kan fixa till mat i kristider är det Lena Brückner.

Gömd kärlek håller inte och allt tar naturligtvis en ände med förskräckelse, men var är titelns currywurst? Allt börjar med att författaren minns en korvkiosk i sin barndoms Hamburg på 1960-talet, där det serverades ett alldeles extraordinärt tillbehör. Bakom smaksensationen i currywursten fanns en viss fru Brückner. På en nostalgitripp långt senare bestämmer sig författaren för att gå till botten och få reda på ursprunget till smakhemligheten.

Lena Brückner finns på ett ålderdomshem, minnet är klart och får hon bara en tårtbit kan hon tänka sig berätta. Det blir många tårtbitar och den fascinerande historien om currywursten rullas upp, en historia vi kan avnjuta tillsammans med skriftställaren Uwe Timm.

Upptäckten av currywursten berättas vemodigt, osentimentalt och vackert. Det är lätt att tycka om den levnadsstarka Lena Brückner som sliter och gör så gott hon kan trots det eländes kriget.

/Annika

Reservera Upptäckten av currywursten i bibliotekets katalog

Motstånd i Berlin

Ensam i Berlin är den där typen av bok som skapar ett band mellan mig och berättelsen. Redan efter första kapitlet är jag fast. Känner att den här kan jag lita på, det här är en författare som kan sin sak. Vi befinner oss i Berlin 1940 och angiveriet, och därmed rädslan, börjar ta fart. Trots att faran lurar nästan överallt finns det ändå modiga människor och det är nu det börjar bli spännande.

Jag har kommit en bit in i den 670-sidiga boken och trots att jag vet att mörkret vilar bak nästan varje sida är boken svår att släppa. Berättelsen har ett driv som för mig direkt in i miljöerna och till människorna. Hans Fallada får mig att se de slitna trappuppgångarna, de mörka köket med grytan på gasspisen. Hur människorna skyndar in i sina krypin och lägger på säkerhetskedjan. Ynkryggen som står och hänger i porten, på jakt efter upplysningar han kan föra vidare. Samtidigt börjar det sörjande paret Quangel driva en alldeles egen motståndsrörelse. Den lilla människan med sina skavanker skildras med ömhet. Å andra sidan finns den väloljade polisstatens organisation som vittjar upplysningar av vettskrämda medborgare. Bättre rädda sitt eget skinn... Motsatsen till solidaritet och förståelse.

Nu vill jag bara fortsätta. Samtidigt som jag fördjupar mig i hur rädslan sprider sej som ett klibbigt nät över precis alla blir jag illa till mods. Tänker på de mörka strömningarna ute i Europa idag 75 år senare och inser att det är dags att lära sig känna igen de otäcka tendenserna innan det är för sent. Ofta tänker jag, hoppas den här boken kommer att läsas av många.

Bokens tillkomst är mycket speciell, den har autentisk bakgrund, Hans Fallada kom över akterna över makarna Quangel efter kriget. De nästan 700 sidorna skrevs i en rasande fart 1947, tre veckor senare dog Hans Fallada. En kortare version kom ut då men först nu i sin helhet. I slutet av boken finns bakgrunden utförligt berättad, även en text om författaren samt en ordlista. Primo Levi lär ha sagt att Ensam i Berlin är det bästa som någonsin skrivits om det tyska motståndet.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

En litterär fantasi om Karin Boye

Jag sugs snabbt in i Den bästa dagen är en dag av törst. En berättelse som utspelar sig under ett år av en kvinnas liv. Det finns ett före som jag delvis tar del av och det finns definitivt en fortsättning, men den får jag själv fundera över hur den ter sig. Kanske förstärks den här känslan av ett före och en fortsättning av att huvudpersonen baseras på en verklig – Karin Boye. En person som funnits och som nog alla hört talas om. En som levt och dött.

Eftersom jag inte kunde avhålla mig från att läsa lite om Boye så vet jag när och hur hon dog men inte så mycket mer om hennes liv. Jag vet att det i verkligeheten finns en fortsättning på Karins tid i Berlin och efter att jag slagit igen boken är jag nyfiken på den och på den riktiga Karin. Tyvärr skriver inte författaren vad hon byggt sitt porträtt av Karin på, mer än att hon ändrat verkligheten.

Det år i Karin Boyes liv som Jessica Kolterjahn valt att fabulera om befinner sig Karin i Berlin. Hon åkte dit för att gå i psykoterapi och få ordning på sitt liv, sina tankar, känslor och depressioner. Det är en inkännande berättelse och jag tar den och huvudpersonen till mig med en gång. Karin dras mellan sina känslor för olika män och kvinnor. Maken hon lämnat, älskare hon lämnat eller inte kan lämna. Vännerna som bor i Berlin när hon är där och speciellt väninnan Kajsa, som i början av boken är kvar i Sverige, är med i berättelsen.

Samtidligt skriver Kolterjahn om ett Berlin i förändring. 1932 syns brunskjortor allt mer, Göring håller brandtal där åskådarna är i extas och judarna har börjat trakasseras. Här stryker Karin omkring. Tar in vad som sker omkring henne och försöker med sitt sköra sinne relatera till det. Strävar för att få pengarna att räcka till husrum, mat, nöjen och terapisessioner. Hon känner, lider och äcklas. Den stora frågan hon brottas med är hur hon ska kunna veta vad kärlek är. Vad är rätt och vad är fel när normen är man och kvinna. Samtidigt möter hon den andra välden, kvinnoklubbarna där det får vara kvinna och kvinna.

Hon har skrivit bra Kolterjahn. Jag får nog låna hem något mer av henne och se om det är lika bra skrivet och ger mig samma insyn i en människas känslor och tankar.

/Liselott

Boken på bibliotekets webbplats.

Allt som är jag av Anna Funder

I början av 2000-talet bor Ruth i Australien. Hon är gammal, skröplig och har börjat glömma saker. Men det som hände i Tyskland och London under 20- och 30-talet minns hon. Hur hennes politiska engagemang växte fram med kusinen Dora som förebild. Åren när Hitler tog sig till makten och hon och Dora tillsammans med andra kämpade mot nazismens växande inflytande över folket i Tyskland. 

När det en morgon dimper ner ett paket med texter börjar hon tänka än mer på det förflutna. Texterna består av Ernst Tollers självbiografi. Kortfattat var han en tysk pjäsförfattare som blev politiskt engagerad och hamnade i fängelse (fylligare porträtt finns i boken). Tillsammans med Dora och några till drev Ruth kampanjer för att få Toller frigiven och för ett fritt Tyskland. Ruth minns tillbaka och känner saknade efter Dora som dog i exil. Ser henne överallt. Vi följer Ruths vindlande minnen som förstärks av Tollers biografi. Biografin skrev han med hjälp av Dora under 30-talet. Den påbörjades i Berlin och avslutades i London.  När jag läser om Toller befinner han sig i ett hotellrum med utsikt över Central Park. Dora finns inte längre i hans liv. Tidsmässigt har Hitlers invaderat Tjeckoslovakien men kriget har inte brytit ut. Toller har bestämt sig för att lägga till några stycken i biografin. Stycken som han tidigare uteslutit och som handlar om Doras roll i hans liv.

Allt som är jag är en väldigt fascinerande bok om hur motståndet mot Hitler och nazismens framfart kunde te sig, hur det var att leva som motståndare i Tyskland då och om livet i exil. Ernst Toller var en verklig person och även Ruths karaktär bygger på en verklig person. På förlagets hemsida står att läsa att Ruth delade med sig av sin livshistoria till Anna Funder innan hon gick bort 2001. Men berättelsen handlar lika mycket om människors förhållande till varandra, som släktingar, vänner, medarbetare, älskande. Hur deras förhållanden påverkas av det fria livet, avundsjuka, av det liv de lever på grund av sitt politiska engagemang och flykten till London. Hur de reagerar på att deras tidigare självklara sätt att utrycka sig, göra sig förstådda och få tillgång till information plötsligt är borta.

Jag är mitt i boken när jag skriver detta. Den tar tid att läsa och kräver engagemang för att riktigt hålla isär alla händelser, personernas känsloliv och tankar. Men det är hitintills väl värt det. Jag rekommenderar varmt att du läser den!

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Var detta en berättelse?

Jag blev nyfiken på en bok från i år som tar sin början i 30-talets Tyskland. Jag har ju läst och skrivit om några andra böcker det senaste året som utspelar sig kring världskrigen. Men denna hoppades jag skulle skilja sig från övriga för huvudpersonen är tyska och bor i Ostfriesenland. Jag undrar nu i efterhand hur många andra tyskar hon kan representera? För hon är kritisk och ironisk i sina beskrivningar av de förändringar som sker i Tyskland från 1934 och framåt i och med ”den lille mannens” maktövertagande. 

Det är en mycket intressant bok. Hon funderar mycket Constanza von Esslin över allt som sker runtomkring henne och de människor hon möter. Hon har fallit (som sin far) för det engelska språket och litteraturen. Speciellt tre författarinnor som hon räknar som sina systrar: Emily Brontë, Elizabeth Barret Browning och Virginia Woolf. Hänvisningar till dessa systrar och flera andra engelska författares böcker får mig att vilja läsa dem. Constanza känner igen sig i systrarnas levnadsöden. Själv är hon sjuk i en muskelsjukdom som tidvis begränsar hennes liv. Förutom litteratur förkommer mycket musik i boken.

Samtidigt är det en ytterst konstig och svår bok. Själva titeln Ansatsernas bok säger mycket varför. Hon skriver ansatser till texter, inget färdigt. Hon ställer många frågor till sig själv eller kanske mig som läser. Undra om hon besvarade dem alla? Vissa skrämmande händelser i sitt liv kan hon inte skriva om utan antyder bara vad som hänt. Det tog lång tid att få något som helst grepp om henne. Det är på intet sätt någon sammanhållen berättelse eller jo, kanske lite. För hon kan inte avhålla sig från några daterade dagboksanteckningar som följer händelseutvecklingen i Tyskland och samtidigt för boken framåt i tiden.

Men jag är ytterligt glad att jag läste denna bok av Håkan Anderson. På baksidan står att Constanza figurerat i författarens tidigare böcker. En trilogi som tog sin början i Breven utgiven 2003. När jag tittat i några recensioner fick jag leta upp boken i biblioteket. Oj, så tjock! Med tanke på hur annorlunda boken jag nyss läst var tvekade jag verkligen att låna hem den. Men jag måste läsa några sidor i alla fall… Så glad jag var att jag gjorde det! Tror det blir nästa veckas blogginlägg!

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Serier i finrummet

När tecknade serier omnämdes på kultursidor var det tidigare brukligt att inleda med några meningar av typen: ”Tror du att serier alltid är lika med Carl Barks och högerkonservativa superhjältar i trikå? Tror du att serier bara är för barn? Då borde du kolla upp det här?” Detta trots att serier för vuxen publik hade varit en förekommande genre under åtskilliga årtionden. 

En del av förklaringen till denna exotiserande retorik fanns förmodligen inom seriekonsten själv. Kanske valde man medvetet att stanna kvar i periferin. Kanske ville man försäkra sig om att även framgent kunna rida på den överraskningseffekt som uppstod kring att något så trivialt som tecknade serier kan behandla ämnen som självsvält, förintelsen och iranska revolutionen.

Hur det än ligger till med den saken så tycks seriernas salongsfäighet numera vara ett faktum. I fredags kunde man läsa det här manifestet, publicerat i Dagens Nyheters kulturdel. Att en diskussion kring seriemediets genrespecifika uttryck tillåts ta plats som något allmängiltigt är ju synnerligen intressant. Och förhoppningsvis säger det mer om seriemediets erkännande som konstform än om dagstidningarnas förflackade kulturbevakning.

I manifestet uppmanar ett antal unga, svenska serietecknare till ett paradigmskifte. Ut med de naivistiskt tecknade och självbiografiskt utlämnande teman som sedan mitten av 90-talet präglat den svenska seriekonsten (tänk Mats Jonsson, Åsa Grennvall och Daniel Ahlgren). In med storslaget episk dramatik. Det sistnämnda fick mig bland annat att tänka på den amerikanska serieskaparen Jason Lutes.

Lutes ambitiösaste projekt är hans sanslöst detaljskarpa och brett upplagda trilogi om 1920- och -30-talets Berlin. Varje serieruta är där storslaget episk intill bristningsgränsen. Stad av sten är den första delen, Stad av rök den andra. Sista tredjedelen väntar man fortfarande på, förhoppningsvis inte förgäves.

Lutes är en fena på seriemediets polyfona funktioner och belyser staden Berlin (den egentliga huvudrollsinnehavaren) genom en lång rad olika ögonpar. Framförallt får vi följa den hårdkokt desillusionerade journalisten Kurt Severny, flickan Silvia, vars mor skjutits av polisen under en demonstration, samt den unga konststudenten Marthe Müller, nyss inflyttad från Köln och storögt neddragen i Berlins underjordiska kretsar. Romantiserat karikerade rör de sig genom ett föränderligt samhälle, där alla värden plötsligt tycks vara på glid. Under Weimarrepublikens dekadenta yta råder en smygande osäkerhet, som efterhand blir alltmer påtaglig. Särskilt eftersom vi alla vet vartåt det barkar...

/Martin

Reservera Lutes serier i bibliotekets katalog

Vita rosen och Sophie Scholl

Om jag får skryta så har jag läst denna bok på tyska en gång i tiden. Men det är länge sedan och förklarar kanske varför jag inte minns allt för mycket. Undrar hur mycket jag egentligen förstod. Däremot har själva grundhistorien fastnat, om de hjältemodiga ungdomarna som beslutat sig för att motarbeta Hitler. Boken jag talar om är Vita rosen: ett ädelt förräderi av Richard Hanser.

Boken filmades första gången 1974 och kom i en ny version 2005, nu med titeln  Sophie Scholl – de sista dagarna. När jag såg filmen igen och snabbläste i boken upptäckte jag att man bara använt några kapitel för att göra filmen. Boken berättar bakgrunden till att Sophie och hennes bror Hans gör som de gör. Man får också veta händelseutvecklingen från Hitlers maktövertagande fram till huvudpersonernas avrättning.  Detta finns inte alls med i filmen.

Grunddragen är att Tyskland har förlorat i Stalingrad och en stor mängd tyskar har fått sätta livet till. En grupp vanliga studenter på universitetet i München anser att man bör avsluta kriget och göra en överenskommelse med England och de allierade. De börjar skriva flygblad med protester och kopierar så mycket de kan för att sprida sitt budskap. Efterhand blir de djärvare och Gestapo får upp ögonen för dem. Eftersom Tyskland ligger i krig anhålls syskonen och deras vänner för förräderi.

Det kan tyckas konstigt att en protest i så liten skala lyckas få de stora proportioner som den får. Det är inte ofta jag läser om andra världskriget men denna historien berör mig. Precis som med David mot Goliat inger det hopp när den lilla människan kan uträtta storverk.

/ Anneli

Reservera boken i bibliotekets katalog.
Reservera filmen i bibliotekets katalog.