”Längs den lila linjen” av Deepa Anappara

En annorlunda och angelägen debutroman av en i södra Indien uppvuxen journalist som skrivit många artiklar och reportage om Indiens fattigaste, vars berättelser vi sällan får ta del av. Eftersom hon många gånger upplevde att journalistiken sällan gav utrymme för att framställa dessa människor som de levande, humoristiska överlevare de är, de gladlynta och kaxiga individer som döljer sig bakom smutsen och hungern, så lät hon sin här nioårige karaktär Jai bli en röst för alla dem hon träffat genom åren. Och det är alltså Jai som oftast berättar, och det är genom hans ögon, tankar och känslor som hela denna ofattbara historia når oss – en röst för alla de 180 barn som dagligen försvinner i Indien…

Jai lever alltså i en fattig, smogsotig stadsdel någonstans i Indien och hans liv är trots det tryggt med kompisar, bus i skolan och flitigt konsumerande av krimserier på tv. I slummens bakgrund skymtar storstadens glittrande ljus och lyxiga höghus, och trots att Jais mamma jobbar i ett av dem är det en helt annan, overkligare värld. Men den trygghet Jai känner raseras när en av hans skolkamrater försvinner.

Alla är naturligtvis oroliga för det försvunna barnet men också för att händelsen ska leda till att myndigheterna river deras stadsdel. Polisen verkar dock ointresserad av fallet så Jai och hans vänner Pari och Faiz börjar leka detektiver. Men snart försvinner allt fler barn och tillsammans konfronterar de vettskrämda föräldrar, likgiltiga poliser och rykten om barnätande djinner. Är det ondskefulla andar som tagit barnen? Eller är det organförsäljare, pedofiler eller slavhandlare? Mördare? Kanske muslimer? Ingen vet, men alla tror och skyller på någon eller något. Hat och ilska pyr under ytan, vem ska man rikta den emot? Tragedin kryper allt närmare tills livet plötsligt förändras för alltid.

Det här är alltså en berättelse baserad på verkliga händelser, om fantasi och mod, utsatthet och kamratskap, om religiösa motsättningar, om hur det kan vara att leva i Indien idag. Och den gör avtryck. Här finns härliga, uppfriskande karaktärer, men också en beklämmande misär och maktlöshet. En bok som berör.

Romanens titel som e-bok är ”Djinn”.

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Den starkaste lågan” av Shobha Rao

Ja, här är den starkaste lågan den som brinner mellan två unga flickor i Indien, det är den vänskap och det hopp som binder dem samman på allra starkast tänkbara vis. Det är en berättelse om fattigdom, utsatthet, våld i nära relationer och trafficking – för att bara nämna en del av eländet. Men det är också en skimrande vacker historia om det starkaste band som finns, den vänskap som uppstår ur att ge varandra hopp om livet. Det är historien om Poornima och Savitha, som bor nära Indiens östkust i en liten by, som lär känna varandra av en slump.

Poornimas mamma har nämligen dött och för att pappan ska hinna väva så många saris som behövs för att försörja familjen anställer han en flicka – Savitha - till den tomma vävstolen. Nära dem sitter Poornima och spinner sina spolar åt pappan och Savitha och på så vis lär de känna varandra. Vad Poornima först inte förstår vidden av är Savithas familjs fattigdom, men efter hand blir de varandras tröst och hopp om ett bättre liv. Tills allting slås i spillror.
Först blir Savitha våldtagen av den mest oväntade och rymmer sin väg. Går upp i rök. Därefter gifts Poornima bort till en helt förfärlig familj, där hon tvingar sig att stå ut – tills familjen skadar henne. Och så är plötsligt även hon på rymmen.

Hon sätter sitt hopp till att försöka hitta Savitha, följa i hennes fotspår, vilket leder henne till en avskyvärd bordell där unga flickor utnyttjas å det grövsta. Kan Savitha ha hamnat där? Genom de mest oväntade kunskaper hon lyckats snappa upp under sitt korta äktenskap lyckas hon få en oväntad roll på bordellen, där hon gör allt för att försöka spåra Savitha. Vilket leder henne ovetandes så mycket närmare henne än hon kunnat ana. Men ödet vill annorlunda och turerna blir många.

Genom systematiskt arbete gör hon allt och lite till för att så småningom hamna i USA, tätt i hälarna på Savitha som har sålts vidare. Tror hon i alla fall. Och återigen är de ovetandes ett hårsmån från varandra. Tills oväntade saker återigen inträffar. Ska deras vägar aldrig få en chans att mötas, trots att de är så nära? När bara hoppet, den starkaste lågan, håller dem uppe…

Starkt och berörande om fattiga flickors utsatthet, kamp och mod! En riktig bladvändare!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Ghachar ghochar av Vivek Shanbag

Vilken ovanlig liten roman – tunn i omfånget, bara drygt 100 sidor, men effektivt berättad i ett samspel mellan det som faktiskt sägs i romanen och allt det outsagda däremellan. Som lämnar läsaren både förstummad och onekligen en smula förfärad.

En namnlös berättare, en ung, lat indier, sitter på Kaffehuset som så många andra dagar, för att bringa lite klarhet i sin röra utav tankar. Tankarna är ”ghachar ghochar” -  ett uttryck för något som blivit alldeles tilltrasslat, ett påhittat uttryck från hans hustrus familj. Hans egen familj är däremot den som är föremål för romanen – fattig från början, levandes ett mycket enkelt liv i Bangalore, men när pappan förlorar jobbet tar hans bror, farbror Chikkappa, över försörjningen av familjen – han börjar handla med kryddor. Detta försätter resten av familjen, dvs berättaren, hans syster och föräldrarna, i en beroendeställning till farbrodern, som gör dem både sårbara och oerhört försiktiga i sitt leverne. Men allt eftersom kryddverksamheten växer, växer även ekonomin. Rätt som det är har en förmögenhet skapats, familjen skaffar sig ett stort hus och börjar leva i sus och dus. I det ovana överflödet göds ett moraliskt förfall mitt framför läsarens ögon, och efter inträdet av berättarens hustru Anita i den märkliga familjekonstellationen ställs många frågor på sin spets. Används verkligen gangsters till medgörlighet? Varför tassas det på tå för somliga? Varför väljer man alltid att blunda för det obekväma?

Den rakryggade Anita är van vid något helt annat, och i den märkliga familjehierarkin vänder hon uppochned på många sanningar. Hennes ifrågasättande utmynnar i ren krigsföring de tre kvinnorna emellan. Hon blir… just obekväm. Och vad är enklast då?

Det är en stillsamt skrämmande kortroman om klassresor och familjekonflikter som blivit internationellt prisad, översatt från det indiska språket kannada till engelska, och därifrån till svenska. En väldigt speciell läsupplevelse!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.

Midnattsrosen av Lucinda Riley

En ny författare att ta till mitt hjärta! Ytterligare en i stilen nutidsberättelse varvas med dåtid… Det är både spännande, smärtsamt, tårdrypande och härligt kärleksfullt. Det varierar att utspela sig i Indiens härliga, mustiga, varma, färgrika miljö och Englands kalla, kala och strikta herresäten och gator… Det är krig och fred, flärdfulla filminspelningar, rikedom och internatskolor. Överklass mot mindre bemedlade… Här finns nog allt och det är så bra skrivet att jag knappt kunde släppa boken. Men jag var illa tvungen för boken var härligt tjock!

Dåtidsberättelsen är Anahitas. En indiska som lever ett långt och innehållsrikt liv. Innan hon dör ger hon en tjock lunta till sitt barnbarn Ari. Den berättar om en del av hennes liv och om den son hon lämnade i England. Men Ari är inte redo att läsa sin mormors berättelse, inte förrän flera år senare när han själv står inför en vändpunkt i sitt liv. Han läser och börjar söka efter sonen. Samtidigt följer vi filmstjärnan Rebeccas liv. Hon ska spela in en film på ett herresäte i England. Men kommer dit med mycket i tankarna. Ska hon gifta sig med sin skådespelande fästman eller inte. Lever hon ett lyckligt liv. När hon får bo på herresätet där filmen spelas in börjar mystiska saker att hända…

Författarens andra bok har också getts ut på svenska det senaste året. Undra just om den kan vara lika bra? Den heter De sju systrarna: Majas historia. Jag står i kö på att få läsa den…

/Liselott

Reservera böckerna av Lucinda Riley på biblioteketswebbsida. 

Spikklubban av Jan Groth

En synnerligen annorlunda bok, som förefaller vara självupplevd om man ska tro författarens förord. Många år efter händelseförloppet som boken beskriver, har han satt sig ned och rannsakat sitt minne – vad var det egentligen som hände där i Indien, och hur ska jag få folk att tro och förstå vad jag fick utstå?

Resultatet blev romanen om Lars Leonard, som inledningsvis får ett dödsbud om att hans trettiosexåriga bror Sebastian, som bosatt sig i en avlägsen trakt i Himalaya, har dött. Han reser dit, först för att identifiera sin bror och få honom kremerad i New Delhi, och därefter norrut till byn där brodern bott för att strö askan i floden där. Vad han inledningsvis inte vet, men anar och får alltfler bekräftelser på, är att den officiella dödsorsaken antagligen inte stämmer, eftersom fler västerlänningar dött i närtid, med samma diagnos. Vad som känns än mer illavarslande är just det faktum att ett antal andra västerlänningar också dött, dessutom under lite märkliga omständigheter. Vad är det som pågår?

Förvisso vet han att brodern brukat droger i ganska stor omfattning under en längre tid – vad han inte inser vidden av till en början är hur han finansierat detta, och att den omfattande heroinsmuggling som pågår i denna del av Indien, som bevakas av klaner, utnyttjats av globala byggkoncerner för att kunna fortsätta med sina projekt ifred. Ju fler frågor han ställer, desto obekvämare blir han, för somliga. Med livet som insats fortsätter han enträget, med en dåres envishet, att försöka luska vidare i omständigheterna kring sin bror död, tills han tangerar vansinnets gränser.

Inledningsvis är detta en bok om broderskap och sorg, och en önskan att förstå. Succesivt blir det istället en thriller om lögner och maktmissbruk, droger och vanföreställningar. Redan från början varvas kapitlen kring Sebastians död med kapitel som utspelar sig senare i tid, inifrån en psykiatrisk avdelning, där Lars Leonard behandlas. Först förstår man, som läsare, ingenting utav detta, men efter hand klarnar det och man inser att under/efter Indienresan inträffade något som föranlett ett omhändertagande. Och vägen till detta tillstånd är otäck läsning, spänningsfaktorn blir allt högre ju längre in i boken man kommer. Själv förfasas jag över varför han så envetet fortsätter att gräva i något som bevisligen utsätter honom för sådan fara – han borde ju fatta att ingenting kommer att förändras av att han vet hur saker och ting hänger ihop, och Sebastian får han ju ändå aldrig tillbaka. Men det är en svindlande vacker plats alla hemskheter händer på, och den emellanåt isande kylan däruppe får även mig att frysa – dessvärre är det inte många asiater man kommer nära, trots den geografiska kulissen, utan det är mest västerlänningar av olika nationaliteter som figurerar, ofta avdankade, övervintrande hippies. Och kan man bortse från en hel del korrekturbrister så är det en både ovanlig och förfärande bok, som dessutom verkar ha hänt på riktigt! Och spännande är det, när boken väl fått lite styrfart!

/Tuija

Beställ boken på bibliotekets hemsida eller läs den direkt som e-bok.

En osannolik cykeltur

Verkligheten överträffar sannerligen dikten i boken New Delhi - Borås.
En kastlös ung man, som stundtals tvingas sova på gatan, får tack vare sin porträttkonst träffa kända personer och statsmän i 1970-talets Indien. Trots denna framgång känns livet ändå svårt och orättvist, då tänker han på att han vid sin förödelse förutspåtts att möta en blond kvinna från ett annat land och då bli lycklig.

Den drömmen tänker Pikej ofta på. Det Indien han växer upp i är fyllt av orättvisor och lidande och han vet allt om att inte räknas eftersom han tillhör de oberörbara. När han som liten pojke ska gå i skolan får han sitta utanför skolsalen och lyssna genom fönstret. Han får inte äta tillsammans med de andra och om han råkar nudda vid någon blir det ett ramaskri. Men han lever i en tid när politiker som Nehru och Indira Ghandi vill modernisera landet och utrota all vidskeplighet. Ute på landsbygden är det som förr men inne i storstäderna börjar saker förändras. Det märker Pikej när han som konststudent flyttar till New Delhi. Pikej överlever genom att teckna porträtt på gatan, det är så han en dag får syn på Lotta från Borås.

Det här är på det glada 70-talet när Beatles och Maharishi Mahesh Yogi fick västvärlden att intressera sig för indisk musik, meditation och yoga. Hippierörelsen blommade och rosa bussar körde i skytteltrafik mellan Europa till Indien.

Ja som ni förstår uppstår tycke mellan Pikej och Lotta. Men räcker kärleken hela vägen när man bor hundratals mil ifrån varandra? Pikej har visserligen gått i skola men han har inte riktigt koll på var Sverige egentligen ligger, eller var det Schweiz? Men viss om att Lotta är kvinnan i hans liv bestämmer han sig för att, med de få medel han har, resa till henne. Han börjar cykla mot Pakistan, Afghanistan och Iran på The hippie trail. Osannolikt men sant.

Berättelserna om Pikejs uppväxt i östra Indiens djungel och sedan hans liv på gatan är gripande. Det är som om tiden stått still, ingen ifrågasätter kastväsendet förrän Indira Ghandi sätter ner foten. Även den otroliga resan med bakslag och märkliga möten ger spännande inblickar. Bland annat är det en kvinna i Österrike som varnar Pikej för européerna. Du får sluta vara godtrogen nu, här tänker var och en på sig själv, säger hon.

Det är journalisten och Indienkännaren Per J Andersson som skrivit ner Lotta och Pikejs otroliga öde. Från Orissa till Sandared, tänk vilken kraft kärleken kan ha.
/Annika

Du hittar boken bland våra biografier.
Reservera New Delhi - Borås i bibliotekets katalog

Ett fall för Indiens främste detektiv

Vish Puri är visserligen en diskret detektiv men är sannerligen ingen blygsam dito. Han vill gärna berätta att han är Indiens i särklass skickligaste detektiv. Dessutom är han väldigt glad i mat vilket han tvingas dölja för sin fru som skickar honom matlådor med dietkost. Hon verkar inte förstå vilken menlig inverkan kalorifattig kost kan ha på det ansträngade arbetet. Till sin hjälp i spaningarna, i storstaden Dehli, har Vish Puri assistenter med egna specialiteter. Nattkrämen är flickan som kan byta skepnad från blyg landsortsflicka till nattklubbsdrottning i ett knix, Lysröret är en sömning man som kan behöva lite tid för att flimra igång på morgonen, Handbromsen en given chaufför. Ja så fortsätter de puttriga beskrivningarna av den trofasta staben. Är då detta en enbart oförarglig mysdeckare om en självupptagen privatspanare? Nej till min glädje är handlingen varken tröttsam eller torftig. Vi får insides glimtar från Indiens gatuliv där folk till och med bor, har en hysterisk trafik och där det säljs de mest otroliga saker för att i nästa stund hamna i stora muromgärdade förmögna hus med mycket tjänstefolk. Men spänningen då? Jo, Vish Puri får på sitt bord att leta efter tjänsteflickan Mary som är spårlöst försvunnen. Det visar sig vara en intrikat och svårlöst knut. Parallellt med det fallet undersöker detektivbyrån blivande giftemålspartners vilket gör att Vish Puri nästan jobbar dygnet runt.

Det riktigt osar och ryker av hetta när vi far runt tillsammans med Indiens bäste detektiv. Författaren har också en skarp blick och ett kritiskt öga, all modernisering är inte bra. Det gamla Indien med fattiga bybor som tvingas flytta på grund av att storföretag annekterar deras jordar, vart ska de ta vägen och hur ska de överleva? Callcenter-anställda med blickarna mot väst som strävar efter lyxvaror, den allestädes närvarande korruptionen, kvinnor som lever farligt bara på grund av att de är kvinnor etc.

Trots problemen lyckas Tarquin Hall med konstsstycket att skapa en gemytlig atmosfär. Det är både lärorrikt och spännade att vistas tillsammans med Vish Puri och hans stab.

Ni som gillar McCall-Smiths böcker, både de från Edinburgh och de om Mma Ramotswes detektivbyrå i Botswana, tror jag kommer att stortrivas i Herr Puris sällskap.

Fallet med den försvunna tjänsteflickan är första delen i serien om Vish Puri

/Annika

Reservera Fallet med den försvunna tjänsteflickan i bibliotekets katalog

Den vita tigern

Balram Halwai lever med sin stora familj nära Ganges i Mörkret. Familjen styr och skolan är ett skämt. En trött och halvdrogad lärare är bara närvarande fysiskt, ibland spottar han rött. Det är paan, något som alla fattiga män tuggar. Senare förstår Balram att det är en fattigdomsmarkör att tugga paan.

Allt börjar med att en släkting ska brännas vid flodens strand. Sörjan i vattnet och vad alla djur och människor gör i det samma beskrivs som vidrigt. Det är för övrigt mycket snusk och olika slags kroppsvätskor i berättelsen. Snusket fortsätter på det kafé där Balram passar upp. De som serverar har lägst status och dem kallar Balram för de mänskliga spindlarna, de krälar omkring. Här lär han sej viktiga saker, han låtsas sopa men tjuvlyssnar och snappar upp detaljer för sin framtid.

Balram förstår att om ska han komma från byn och släktens klor så måste han lära sej hur man klättrar. På alla nivåer i samhället finns korruptionen och den följer, trots den allmänna oredan, en strikt hierarki. Jordägarens makt är större än farmors och därför får Balram ett chaufförsjobb som tar honom vidare. Men det går snett uppåt, svek och tramp på andra är de livsbetingelser som gäller.

Som chaufför hamnar Balram med paret Ashok i Dehli. Även mr Ashok, som försöker vara en hygglig chef, sitter i klorna på någon annan och tvingas betala mutor till politiker. Mutpengarna blir fler och allt blir allvarligare. En dag dyker en pojke från hembyn upp och Balram påminns om hur han svikit sin familj. Han har inte skickat hem pengar till farmor och släkten som han skulle ha gjort. Detta är fullständigt oförlåtligt.

Arvind Adiga är ekonomijournalist och beskriver hur både samhället och ekonomin är fast i ohjälpliga mönster. Korruptionen finns på alla nivåer och på det sättet bibehålls hierarkierna i samhället. Kastsystemet, nationalekonomin, det tekniska undret och familjens grepp förklaras på ett drastiskt men rimligt sätt. Man tror på lägesbeskrivningen. Adiga använder starka bilder för att befästa. En hönsbur med tätt packade livrädda djur beskriver varför indierna inte gör uppror. Man vill inte skada sin släkt och därför känns det som att befinna sej i en trång bur.

Den vita tigern går snabbt att läsa, det är schwung, det är läbbigt och osminkat. Detta är långt från Bollywoodfilmerna (men nu förstår jag behovet av den typen av filmer) eller softade bilder från vackra stränder längs Ganges. Nu vet man hur det stinker och vad som döljs under ytan. Floden flyter från mörkret till ljuset och det är där Balram till slut befinner sej. Det var dit han ville. Han har trots allt tagit sej ur buren men på bekostnad av att hans släkt förmodligen är straffad eller dödad på grund av att han svikit.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog