Kod 93 av Olivier Norek

Jag var väldigt förtjust i den första av hans böcker som översattes till svenska: Ytspänning. Den hade en tilltalande (skör men ändå stark) huvudperson, lagom delar spänning, dykning, saker att övervinna och så utspelade den sig på den franska landsbygden.

När nu nästa översattes (utgiven redan 2013 på franska) så utspelar den sig i Paris och i en stadsdel som inte är så trevlig… Skulle jag verkligen gilla den? Storstadsruffig miljö med mycket kriminalitet. Reserverade men var lite skeptisk till att läsa. Men den var bra! Spektakulära mord, hemligheter och konspirationer. Huvudpersonen Victor Coste attraheras av rättsläkaren Leá Marquant men skulle aldrig våga bjuda ut henne, hon skärpt och speciell. Hans förra älskade tog livet av sig… På jobbet är det turbulent för nu slutar hans bästa och närmaste vän/kollega. Så får Coste små lappar levererade till sig med nummer på gamla fall. Men det är något lurt och vad är det för nybörjare han får på halsen.

Boken är fylld av typiska polisroller men jag köper det rakt av för de timmar av spännande underhållning jag fick av denna bok. Hoppas och ser i så fall fram emot att ytterligare en del ska översättas.

/Liselott

"De bortglömda namnens bok" av Kristin Harmel

Efter att har läst sammanfattningen på baksidan av boken, fanns det ingen tvekan. Jag var bara tvungen att se om min magkänsla stämde.

Den här berättelsen tar oss iväg på en resa i tiden till Paris, år 1942 mitt under andra världskriget. Här får vi träffa den unga Eva Traube, som lever ett lyckligt liv med sin mamma och pappa. Hon är i full färd med att ta ut sin examen i engelska och älskar att spendera tid bland böckerna på biblioteket, men hon får dagligen dessvärre mötas av iskalla blickar och elaka ord på grund av att hon är jude. Hemma är det blandade känslor om de rådande omständigheterna. Evas mamma tror inte att Eva kommer att får ta sin examen, medan pappan är orolig hur länge hans lön kan försörja familjen.  Måste familjen lämna Paris? Och är ryktena som de har hört sanna? Måste de kanske fly eller gömma sig från polisen?     

Två nätter senare, innan gryningen, knackar det på dörren. Det visar sig vara deras granne som ber Eva och hennes mamma om hjälp medan hon ska iväg på ett brådskande ärende. En stund senare hörs nya röster i korridoren. Eva och hennes mor har änglavakt, men det har inte fadern och förs bort av nazisterna.

Trots rädslan av att det bara är en tidsfråga innan polisen ska komma tillbaka eller att de ska bli arresterade ute på gatan, lyckas Eva och hennes mamma fly med tåget till en liten stad bara ett stenkast ifrån den schweiziska gränsen. Staden verkar vara helt orörd av kriget som pågår. Eva och hennes mamma hoppas att de snart ska kunna korsa gränsen och vara utom fara.  

Inte så långt efter att de har anlänt kommer Eva i kontakt med prästen i byn, som arbetar tillsammans med en motståndsrörelse och han har fått höra talas om något. Det var inte bara tur som gjorde att Eva och hennes mamma tog sig ut från Paris, utan det var Evas skicklighet med att förfalska deras dokument. Nu i största hemlighet med prästen och även den mystiska förfalskaren Remy, hjälper Eva till att förfalska id-handlingar åt flera hundratals barn för att de ska kunna korsa gränsen säkert. Eva är bekymrad över att barnen, främst de yngsta ska glömma sitt riktiga namn, så hon och Remy uppfinner ett system för att skriva ner barnens namn för att de ska kunna återförenas med sina familjer efter att kriget är slut. För att vara extra försiktiga har Eva och Remy skrivit ner allt i koder och valt ut en gammal religiös bok som Eva väljer att kalla de bortglömda namnens bok. Trots insatsen som Eva och de andra utför går det inte att missa att kriget även börja komma allt närmre och närmre deras stad. Evas mamma vill att de ska ge sig av mot tryggheten, men Eva dras mellan två val. Hon kan inte överge alla barn som ständigt kommer och som är i akut behov att får nya id-kort, men hon måste också tänka på vad som är bäst för sig och sin mor.

Jag har läst en del historiska romaner, men den här var något alldeles speciellt. När jag inte satt och läste den så satt jag och tänkte på den, förundrades att hjältar inte endast var de som stred vid fronten, utan även de som var villiga och modiga att erbjuda hjälp för att säkra någon annans framtid trots riskerna. Väldigt intressant att den här typen av berättelse utspelar sig ifrån Frankrike, första gången jag har varit med om det. Kort sagt. Det här är en välskriven, stark, känslosam och unik berättelse som jag inte kan rekommendera tillräckligt. Den här kommer att stanna kvar hos läsaren efter att sista sidan är vänd. Den har gjort så för mig.

/Emma  

”Allt som väntar dig” av Lorraine Fouchet

Hon är duktig på att skapa fina och tänkvärda berättelser, den f d läkaren Fouchet som verkar ha sitt hjärta på den bretanska ön Groix där även hennes tidigare översatta böcker gärna utspelar sig mycket på. Alldeles särskilt tyckte jag om hennes ”Mellan himmel och Lou”, och det här är en roman i ungefär samma anda – här finns död och förlust men också utveckling och framtid. Och lite romantik, äventyr, mycket speciella karaktärer och en doft av medelhavet. En bok som det är lätt att tycka om! Liselott har bloggat om hennes andra bok "Poste restante - ett brev till Locmaria"

För personen som är i centrum för hela berättelsen är den femtonårige Dom som bor med sin pappa i ett hus i Paris där även hans farbror och fastrar bor. Och det första som händer är att pappan hastigt dör i hjärtinfarkt en kväll. Men det är en okänd kvinna som ringer efter ambulans och släpper in dem när de kommer. Vem är hon? Hade hans pappa en okänd älskarinna? Trots att de väntar och väntar på att Doms mamma ska komma tillbaka till dem från ett läkaruppdrag i sydligaste Sydamerika, vid Kap Horn? Trots att det är fem år sedan hon plötsligt for iväg…

Livet ställs på ända – vad ska hända nu? Och hur kan ett kondoleansbrev innehålla information om att han har en artonårig syster någonstans? Så i jakten på pappans hemliga blonda kvinna och i luskandet kring ett okänt syskon, söker han styrka hos sin bästa vän på ön Groix för att därefter ge sig ut på jakt efter mamman i Argentina.

Här finns många överraskningsmoment samt en smula humor och feelgood – på det hela taget en väldigt charmig berättelse, trots all dramatik och tragik, om släkthemligheter som få hade kunnat ana. Och inget ont som inte har något gott med sig...

/Tuija

"Likblomman" av Anne Mette Hancock

Det hela börjar med en kvinna på flykt, Anna. Ständigt vaksam, ständigt beredd att fly. Men vad flyr hon ifrån?

Den andra kvinnan i boken, Heloise, är journalist och arg och besviken på sig själv. Det går inte att lita på någon. Hon har precis gjort bort sig och inte dubbelkollat sina källor. Gigantiskt klamp i klaveret och ”ledig” från jobbet på tidningen Demokratisk Dagblad.
Så får hon ett brev till tidningsredaktionen från ovannämnda Anna! En kvinna som är efterlyst för ett brutalt mord. Hon skriver att hon mördar för hämnd, men inte är klar. Men varför kontaktar hon Helosie? Brevet, särskilt avslutningen, är så konstigt skrivet. Så klart kan hon inte låta bli att börja forska i det hela. Så får Heloise ett brev till, hem till sig, trots att hon har hemlig adress. Inte nog med det för Anna verkar känna henne – hur är det möjligt?

Den tredje personen som dras in i det här är polisinspektör Erik Schäfer. En kvinna har sett Anna, i Provence.

Så får Heloise ett inlägg på sitt instagram, det är det någon i hennes lägenhet. NU! Är det Anna? Heloise larmar polisen och snart är även Erik Schäfer där. Tempot dras snabbt upp i denna bok. Den ena händelsen efter den andra, ledtråd läggs på ledtråd och det är otroligt spännande och oförutsägbart. Slutet är passande…

Det bästa av allt – det kommer en bok till i serien om Heloise och Erik! Jag köar redan.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

Krigarinnor av Laetitia Colombani

Jag gillade hennes debutroman Flätan riktigt mycket, ni kan läsa om den i bloggen. Denna andra roman var också riktigt bra och jag hade svårt att inte sträckläsa den. I förra boken följde vi tre kvinnor i denna två. Solène som efter ett sammanbrott inte kan gå tillbaka till sitt jobb som advokat. Hon måste hitta en ny väg, ett annat sätt att leva sitt liv. Men vågar hon? Kan hon? Som ett första steg föreslår hennes psykolog att hon ska engagera sig som volontär i något. Möjligheterna visar sig vara oändliga men vad skulle hon kunna göra? Det mynnar ut att hon anmäler sig som skrivhjälp. Skriva är hon bra på. Men det blir inte som hon tänkt sig. Hon hamnar på ett härbärge för kvinnor men ingen verkar vilja ha hennes hjälp. Hon överväger att ge upp. Men någon borde hon väl kunna hjälpa?

Den andra kvinna vi följer, och som har funnits i verkligheten, är Blanche. Hennes livsmål att hjälpa andra att få det bättre. Hon gör det som medlem i Frälsningsarmén. En tuff kamp i ett land som inte vill ha dem där överhuvudtaget. Men hon kämpar på. Drömmen blir till slut att få en fristad för att de kvinnor som lever helt skyddslösa och hemlösa i Paris. Hon vill ge dem ett härbärge, en trygg plats.

Att Blanche lyckas är nästan givet på förhand. Men hennes levnadsöde är intressant och fascinerande att följa. Undra hur mycket som är påhittat och vad som är sant. Men hur ska det gå för Solène? De berättelser hon möter i sitt arbete som volontär och hennes egen kamp för att förändra sitt liv är mycket engagerande. Klart läsvärd bok och en som inte alltför lång (200 sidor). Tycket det är mycket tjocka böcker där ute…

 /Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Den falska profeten” av Håkan Östlundh

En kollega till mig introducerade denna författare. Det var deckarserien om Fredrik Broman och den utspelar sig på Gotland. Dessa böcker utkom mellan 2004 och 2014. Dock har den inte fått lika mycket genomslag som andra deckarserier från ön, men är riktigt bra. 

Men det är inte den serien jag läst senast utan hans nyaste, om Profeten. Den ska bli tre böcker och nu kom del två. Jag funderar lite över vad som håller samman trilogin och kommer väl fram till att det handlar om att komma fram till vem som dödat Profetens far (och varför) och hämnas. Profeten heter egentligen Elias. I den första dör hans pappa av en bomb i ett hotell i Saravjevo. Snart söker han och pappans chef/älskarinna Ylva svaren på varför det hände. Den första boken heter Profetens vinter. 

I denna andra del försvinner Elias, officiellt pluggar han i USA. Men händelserna i första boken (Profetens vinter) har lett till att han istället blivit Tom White, hemlig agent med alias Profeten. Han ska komma nära en man vid namn Eric Hands, det gör Elias genom att närma sig Erics son. 

Men Elias arbetar inte ensam, bakom sig har han ett team som hjälper honom. Men ett team som är hotat. En av dem, Karoline, lyckas oskadliggöra en man som försöker mörda henne. Vem och varför? Påverkar det deras uppdrag? Kommer att Elias att lyckas? Det är farligt, spännande och händer mycket! Jag ser fram emot tredje och avslutande delen – hur ska det gå?

/Liselott

Böckerna av Håkan Östlundh på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Ett kallt fall" av Peter May

Första boken i en ny serie av Peter May. Jag har ju läst den som han blev känd för i Sverige: Lewis-trilogin. Den var jag väldigt förtjust i och nu var jag nyfiken på denna. Jag var inte fullt så förtjust i den förra boken på svenska: Harris Tweed. Men med denna spottade han upp sig lite igen och jag gillade den. Den utspelar sig i Frankrike men fortfarande finns kopplingen till Skottland då den nye huvudrollsinnehavaren är till hälften skotte.

Det hela börjar med att en man flyr för sitt liv och slutligen mördas, detta sker 1996. Tio år senare träffar vi på Enzo Macleod där han står och väntar utanför sin dotters lägenhet, men hon vägrar prata med honom. Sedan träffar han sin vän Simon och vi förstår att Enzo ingått ett vad, ett han inte har råd att förlora. Det gäller en försvunnen man. Journalisten Riffin har skrivit om försvinnandet, ett som polisen inte lyckades lösa. Och nu ska Enzo testa om det 10 år senare, med ny teknik går att lösa det. Enzo har jobbat som kriminaltekniker i Skottland, men när han flyttade till Frankrike så blev yrkesvalet ett annat: professor i biologi. Han är inte så hågad men (på grund av vadet) känner han sig manad att dra igång en ny utredning med eller utan Roger Riffins hjälp. De har slumpen till sin hjälp som gett dem nya ledtrådar att utgå från… Snart får de även hjälp från oväntade håll. Det blir en utredning som tar dem (och mig) runt Paris gator, under jord och till andra delar av Frankrike. Det var svårt att släppa den.

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Den instängdas blick av Fred Vargas

Åh vad jag blev glad att återse den franske kommissarien Jean-Baptiste Adamsberg. Äntligen en ny bok med honom och hans arbetsgrupp bestående av en härlig och långtifrån konfliktfri blandning människor. Alla har de sina egna styrkor och svagheter och han gör allt för att balansera dessa för att inte gruppen ska haverera. Men han möter motstånd. Det började redan i tidigare böcker då den vältalige och kunnige Danglard börjar ifråga sätta Adamsbergs minst sagt vaga utredningsmetoder… Allt för gruppens bästa såklart, men det gör inte gott för arbetsklimatet. Adamsberg är nämligen en särdeles speciell person som går mycket på intuition och känsla när han löser de mord som kommer i hans väg. Många gånger har de en dragning åt mystik och vidskepelse, det gillar jag. Jag tycker det är så härligt med alla dessa poliser som verkligen är egna och som kanske får utveckla sina egenheter lite väl fritt. Skyddade av sin kommissarie, Adamsberg. Allt skildrat med både humor och allvar.

Men jag undrade om jag verkligen skulle börja läsa den här boken. Den är tjock, håller verkligen handlingen kvar mitt intresse igenom hela? Jo då, inga problem!

Det börjar med att Adamsberg kallas in från sin semester. De behöver honom för att avslöja vem som kört ihjäl en kvinna, maken eller älskaren. Utan att avslöja för mycket tar han snillrika metoder till sin hjälp… Samtidigt ser Adamsberg att en medarbetare verkar väldigt intresserad av några dödsfall som verkar naturliga. Ovanliga, kanske osannolika, men naturliga. Äldre människor dör av spindelbett… Medarbetarens intresse gör även Adamsberg intresserad och snart påbörjar han en utredning… Men det pågår ovanligt mycket i kulisserna i denna bok. Den var synnerligen bra! Kanske en av de bästa i serien?

Vill du lära känna honom så att säga från början så kolla nog när originalen är utgivna eller fråga personalen om läsordningen. De svenska översättningarna har nämligen inte skett kronologiskt. Nu börjar jag förstå varför jag inte riktigt fått ihop hans privatliv…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

Simma med de drunknade

Jag kan nästan inte beskriva handlingen i boken Simma med de drunkande utan att det blir virrigt. Enklast är nog att uppmana er att börja läsa. Men jag gör ett försök. Jag gillar den bland annat för författarens skildring av Edvard. En kille som växt upp med sin farfar och farmor på en bergssida i Norge. Levt ensligt och utan särskilt många vänner. Livet har bestått av gården han bor på, potatisen och fåren. Han tror sig veta vem han är, en kille som klarat sig genom grundskolan och sedan börjat arbeta hemma på gården. Mer om hans uppväxt, relationer etc avslöjas efterhand som berättelsen växer fram. 

Edvard vet att hans föräldrar dog när han var tre år. Men han vet inte exakt vad som hände. Ingen har någonsin berättat. Inte förrän både hans farmor och farfar är döda och den gamle prästen bryter tystnaden. Då dyker även det ena mystiska föremålet efter det andra upp i form av gamla brev, konsertbiljetter och en förunderlig kista. Efter detta vet Edvard att han måste ut och resa. Han som knappt lämnat dalen han växt upp i reser nu till Shetlandsöarna för att söka en förlorad släkting.

Lars Myttings skildring av naturen, mötena, husen, hemligheterna, vädret ja allt han stöter på känns i mig när jag läser. Undan för undan väcks minnen till liv för Edvard. Ska han få svar på sina frågor och hitta lösningar på de mysterier han upptäcker längs vägen. Det är inte endast svaret på hur hans föräldrar dog utan även vem han själv är och vilket liv han vill leva. På vägen upplever han kärlek, sorg, förtvivlan och svek. Jag inser nu efteråt att detta är en av de böcker jag vill läsa igen. Bara jag skriver det här börjar jag tänka på handlingen och fundera över passager i boken.

/Liselott

Boken på biblioteket webbsida att reservera eller läsa som e-bok.

Det vi inte visste var lycka

Du jobbar i kassan på den lokala mataffären. Nyss utskälld av chefen för att det saknades pengar i din kassa. Du behöver den lilla lön jobbet ger så det är bara att svälja stoltheten och bita ihop. Men då händer det. En kund ser den tår som trillar ner för din kind och säger något vänligt. Ännu en man som vill ha något av dig. Du är misstänksam men han återkommer fler gånger till din kassa. Ni byter några fler ord och han bjuder på lunch. Vågar du tacka ja? Ett tu tre är du och din lilla pojke medbjuden till hans sommarstuga vid havet, vågar du följa med? 

Ungefär så börjar boken Det vi inte visste var lycka skriven av Agnés Ledig. Vänskapen mellan Julie och Paul växer fram. Julie är ensamstående mamma som knappt får det att gå ihop. Paul är nyskild och har alldeles för mycket pengar. Med i berättelsen är Paul son Jerome som är jämnårig med Julie och Julies lille son. Semestern vid havet förändrar deras liv på många sätt. Det är vänskap, lycka och tyvärr tragedi inom några veckor. Hur ska det fortsätta? En berättelse att skratta och gråta till. Läs den!

/Liselott

Reservera eller ladda ner boken på biblioteket hemsida.

och sen Paulette

En liten pärla i bokfloden som engagerade mig under några timmar en regnig höstdag var och sen Paulette av Barbara Constantine. Den berättar om Ferdinand som bor i ett stort hus utan för en fransk småstad. Änklingen Ferdinand har precis blivit dubbelt ensam sedan även sonen och dennes familj lämnat gården och flyttat in till byn. Ferdinands relation till sonen och svärdottern är inte den bästa men han saknar barnbarnen desto mer.

En räcka omständigheter gör att Ferdinand tittar in till sin granne. En granne han inte bytt många ord med sedan hon flyttade in för några år sedan. Men efter att sett hur spartanskt hon bor och att det regnar in erbjuder han henne att flytta in till honom medan taket renoveras. Sagt och tämligen handfast gjort snart är Marceline och Ferdinand kombos. När den första väl flyttat in i hans stora hus och väldigt tomma hus dröjer det inte länge förrän Ferdinand märker att det finns fler som behöver någonstans att bo...

En bok som rymmer mycket. Vänskap, sorg, ensamhet, hemligheter och rädslor och det svåra att leva ihop med andra. En perfekt bok när mörkret nu sänker sig allt tidigare om kvällarna.

/Liselott

Boken i Ronneby biblioteks katalog.

Frankrike och kriget

Just nu går den första omgången av den påkostade serien En liten fransk stad i SVT. Det är 12 juni 1940 och kriget har nått den lilla staden Villeneuve (fiktiv). Direkt dras stadens invånare in i omöjliga val och relationer sätts på prov. Att försöka hålla fast vid vardagsbestyren när tryggheten rycks undan är fint beskrivet. Den lilla staden ligger väldigt nära demarkationslinjen vilket ökar på dramatiken.
Ja ni märker att jag tycker serien är mycket sevärd. Det som är särskilt lyckat är att delarna i serien ligger kvar flera veckor efter sändning i SVT Play.

Serien En liten fransk stad fick mig att komma ihåg en stark läsupplevelse för några år sedan: Storm över Frankrike av Iréne Némirovsky. Det är en mindre smickrande bild av vad som hände i Paris och senare i byn Bussy när kriget närmar sig. Hemligheter och skröpligheter avslöjas när alla vill fly. Men det är ingen totalt hopplös skildring trots allt kaos. Det som nästan är mest speciellt med boken är dess tillkomst. I ett långt förord berättas om Iréne Nemirovskys liv och att hon tänkt göra en svit av böcker om situationen i Frankrike, hon hann med två. Hennes författarskap gynnas inte av att hon är judinna. Hoten kryper på och hon ser till att gömma sina döttrar men vägrar själv att fly. Hon hämtas av franska poliser och deporteras till Auschwitz. I en av flickornas resväskor återfanns långt senare lappar skrivna med små små bokstäver. Dåligt papper och brist på bläck gjorde att Iréne Nemirovsky tvingats skriva så smått det bara gick. Det var inte förrän vid 1990-talets slut som döttrarna läste mammans manus och boken Storm över Frankrike gavs ut i Frankrike 2004.

/Annika

Reservera Storm över Frankrike som bok
Reservera Storm över Frankrike som ljudbok

Sophies historia

I september i fjol läste jag Jojo Moyes bok Moln över Arcadia och nämnde då att jag såg fram emot hennes kommande bok Sophies historia. Nu är den utläst och den var mycket underhållande och engagerande.
 
Liksom Moln över Arcadia är Sophies historia uppdelade i två delar. Den första utspelar sig i den lilla franska byn St Péronne med början i oktober 1916. Vi följer Sophie och hennes familj som försöker överleva och hålla hoppet uppe i den ockuperade och isolerade byn där varje antydan till vänlighet mot tyskarna straffas hårt av övriga bybor. Inte lätt att förhålla sig till när Sophie och hennes syster tvingas laga mat till tyskarna varje kväll och der Kommendant visar sig både ha humor och kunna vara vänlig.

Del två utspelar sig i London 2006 och vi möter Liv som försöker få till ett fungerande liv efter makens plötsliga död. När hon så möter en ny man och förälskar sig verkar han ha en hemlig agenda. Han försöker ta hennes makes morgongåva ifrån henne. Ett porträtt av en kvinna med namnet Sophie…

Denna bok tycker jag är bättre sammanhållen än den förra jag bloggade om. Sophies liv engagerar och vävs på ett bra sätt in i del två. Hjärta, smärta, hemligheter och livsöden i en härlig blandning.

/Liselott

Boken på biblioteket webbsida

Adamsberg – en kommissarie utöver de vanliga

Tag en liten by i fransk alperna. Lägg till diverse kufiska personer varav en mördas, närmare bestämt den burduse, illaluktande och manhaftiga fårägaren Suzanne. Suzannes stillsamme och fåordige fåraherde Värnaren och hennes afrikanskättade adoptivson Soliman tar upp jakten på mördaren. Men ingen av dem har körkort utan behöver en chaufför. De frågar Camille, en tjej som sökt sig bort och hamnat i deras lilla by.

En som letar efter Camille eller kanske snarare hoppas på att hon återigen ska korsa hans väg är kommissarie Adamsberg. Även han egen och inte som någon annan. Arbetar efter sin intuition mer än några rationella regler. Givetvis blir han så småningom indragen i jakten på mördaren. Lägg till Camilles pojkvän vargforskaren Lawrence (kanadensare som mest pratar med gester och som på hemmaplan levt med grisslybjörnar), ihjälbitna får, lite vargar och en varulv så får ni en riktigt härlig deckare.

Boken jag läst heter Mannen som vände insidan ut och är skriven av fransyskan Fred Vargas. Det är en av böckerna om kommissarie Adamsberg. Vargas kom nyligen ut med en ny bok och när jag läste om den jag blev nyfiken på vad hon skrivit innan. Denna första gav mersmak och jag har nu även läst de två följande böckerna om Adamsberg I de eviga skogarna och Okänd kontinent. Lika fascinerande de, med sin kluriga intrig, ett fascinerande persongalleri kring Adamsberg vilket sammantaget gör dem till deckare som sticker ut från mängden.

/Liselott

Böckerna om Adamsberg på bibliotekets hemsida.

Ingenting kan hindra natten

Delphine de Vigan väjer inte direkt för att ta upp svåra ämnen i sina böcker. Hemlöshet bland barn, mobbning på arbetsplatsen och ätstörningar har de tre böcker handlat om som tidigare kommit ut på svenska. Den senast översatta heter Ingenting kan hindra natten och handlar om författarens mamma som tog sitt eget liv vid 61 års ålder. Då hade hon levt ett brokigt liv, plågad av bipolär sjukdom under lång tid, och med ett cancerbesked hängande över sig den sista tiden. Med början i hennes tidiga barndomsår som tredje barnet i en syskonskara på 8, får man som läsare följa henne ända till slutet.

Efter att de Vigan hittat sin mamma död bestämmer hon sig för att skriva en bok om dennas liv, för att om möjligt förstå hur det kunde bli som det blev. Varför valde sammanlagt tre av syskonen att avsluta sina egna liv? Hur har hennes mamma påverkat henne under uppväxten? Varvat med kapitlen om mamman skriver de Vigan om sin egen skrivprocess, vad som får henne att fortsätta och hur det påverkar henne själv och hennes omgivning.

Det är ett tungt ämne, men läsningen blir aldrig för tung för att jag ska orka fortsätta. Beskrivningen av mamman är ingen uppgörelse, trots att det lätt hade kunnat bli det med de upplevelser som författaren har i bagaget. Det är en beskrivelse av ett liv som nog inte alltid var så lätt att leva och i viss mån även en hyllning.

Boken är inte en regelrätt biografi utan är skriven i romanform. Man hittar den alltså på hyllan för skönlitteratur på biblioteket.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Den blå tvålen

Det är mycket Madame Bovary i sommar. I radions P1 hörs Philip Zandéns uppläsning av denna Flauberts mest berömda roman, som nyligen även angreps av kanalens populära bokcirkel. Och innan semestern bad en biblioteksbesökare om telefonnumret till nyöversättaren Anders Bodegård. Hen hade en lista med synpunkter att framföra.

I Sara Danius långessä Den blå tvålen spelar Madame Bovary en viktig roll i argumentationen. Sara Danius – nyss invald bland de aderton – är en favorit bland litteraturvetare. Få kan skänka mig lika hisnande insikter om tidigare epokers litterära våghalsigheter, som ur Danius perspektiv alltid kan kopplas till det omgivande samhällets sociala och materiella förändringar.

I Den blå tvålen fokuserar Danius på vad hon kallar synlighetens framväxt. Genom nedslag hos de franska 1800-talsrealisterna Stendhal, Balzac och Flaubert beskriver hon uppgörelsen med tidigare författares allegoriska och uppbyggliga ambitioner. Realismen ville visa verkligheten sådan den är, istället för sådan den borde vara, en strävan som inte sällan ledde raka vägen till domarskranket.

Danius pekar samtidigt på realismens (lyckade) misslyckande. Hon menar att klyftan mellan verklighet och roman paradoxalt nog aldrig varit större än under 1800-talet, en tid då industrialism och kapitalism kom att innebära stora samhälleliga omdaningar. För första gången kändes det omöjligt att i litterär form skapa full förståelse. Omvärlden tedde sig plötsligt hopplöst abstrakt, och med en nästan desperat detaljfixering försökte författarna nagla fast den flyende verkligheten. Därav alla dessa möbler, reklamskyltar, kravatter och papiljotter.

Längst gick Flaubert. Titelns blå tvål är hämtad från hans berättelse "Ett enkelt hjärta" där den kulörta hygienartikeln ingår i beskrivningen av ett rum. Den saknar totalt betydelse för handlingan, är bara en del i författarens stegrande besatthet av att återge konkreta bilder.

Detta sker framförallt på det språkliga planet, men också på det rent layoutmässiga. Med ett pedanteri som gränsade till galenskap jobbade Flaubert med blankrader och skiljetecken för att i varje beskrivning åstadkomma maximal känsla av inramad bild. Danius citerar en beskrivning av en håruppsättning, där ett semikolon fungerar som just ett semikolon, men också skär som en perfekt bena genom stycket...

Madame Bovary är en skildring av en kvinna, men kanske ännu mer en skildring av en serie bilder av en kvinna. Och när du i sällskap av någon väl vald 1800-talstegelsten sträcker ut dig i hängmattan kan dylika observationer vara värdefulla. Litteraturvetenskap är ju sällan något farligt. Den ställer in optik och levererar nycklar, river ur de gamla kostymförråden för vädring.

/Martin

PS: Till den som ännu inte skakat av sig förra årets Ulysses-läsning kan även Sara Danius och Hans Zischlers Näsa för nyheter, om hur James Joyce inspirerades av dagspressen, varmt rekommenderas.

Reservera Sara Danius böcker i bibliotekets katalog

Copyright/fotograf: Sofia Runarsdotter

Nina av en slump

Jag stod i rummet där kläderna som Delplat hade haft på sig samma morgon nu låg kastade på stolen och där spetsunderkläderna låg framme på sängen och befann mig ett slags konstig spänd förväntan som inför en föreställning, inför något som ska hända och som gav mig rampfeber, som på skolgården när skådespelarna tog av sig sina vanliga kläder för att dra på sig scenkläderna.
Det var nära att jag satte mig ner. Men i stället blev jag stående mitt i rummet där det doftade något som jag inte kunde sätta ord på. Jag visste inte vad jag väntade på, eller snarare väntade jag på att få modet att gå därifrån…

En ung kvinna berättar. Sin första lediga dag från nya jobbet stöter Nina på Delplat på gatan, en man som av Michèle Lesbres beskrivningar framstår som äcklig. Han innehar en maktpostition i Ninas liv genom att vara hennes mammas arbetesgivare. Dessutom rakar Nina honom varje fredag på hårsalongen där hon arbetar. Han ber henne komma hem till honom senare samma dag. Ber och ber, han räknar med att hon kommer...

Vilja, val, makt, hemligheter, vuxnas liv sett ur ett barns perspektiv och tolkat genom barnet sammanfogas under en till synes vanlig ledig fredag. Sprids vidare till lördag, söndag. Berättelsen avslutas på måndagen. Eller rättare sagt – Nina slutar berätta på måndagen. Vad som händer sedan vet ingen. De intryck Nina fått av vad som hänt henne och hennes mamma under några år får sin yttersta konsekvens denna fredag, Ninas första lediga dag från nya jobbet.

När jag började läsa tänkte jag först att här händer väl inget alls. Men ju mer jag tänker på det jag läst desto mer innehåller berättelsen. Ninas ankomst till Delplats hus, hon går därifrån och dagen är förändrad. Vad som händer i huset berättas parallellt med tillbakablickar på Ninas uppväxt, vad som hänt det senaste året på mammans arbete och i mammans liv. Lite här och lite där som förändrar Ninas liv. Men vad hon gör för val, hur hon handlar och vad det får för konsekvenser får ni läsa i boken Nina av en slump.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog

P.S Själv började jag läsa boken för att jag tyckte om Michèle Lesbres förra bok Den röda soffan. Mitt blogginlägg om den kan ni läsa här. D.S

De obotliga optimisternas klubb

... är Jean-Michel Guenassias debutroman. Guenassia är född 1950 och utbildad advokat.

Boken utspelar sig i Paris 1959 och några år framåt. Berättaren Michel är en 11-årig pojke. Hemmet är lite splittrat – pappan är andra generations invandrare från Italien och mammans familj driver eget företag och har ganska gott ställt. Kalla kriget raser och Michels äldre bror och kompisar flörtar med tanken på en väpnad revolution. I Algeriet raser frihetskriget.

Michel hänger mycket på Paris caféer och spelar spel med en kompis, och hittar av en ren slump en grupp immigranter från Östeuropa som träffas i Café Baltos baklokal och spelar schack. Michel blir snabbt upptagen i kretsen.

De träffas varje dag, spelar schack och diskuterar ALLT, utom det som de lämnat i sina forna hemländer. Michel söker sig ofta hit, särskild när hans morbror med familj flyttar in i deras lägenhet efter att ha flytt från Algeriet och lämnat allt de ägde bakom sig. Hela familjen går varandra på nerverna. Även husdjuren hatar varandra.

Glimtvis får Michel inblick i livsöden bland immigranterna på Café Balto och kommer själv att spela en roll som han först i slutet av boken förstår helt.

Kanske är boken självbiografisk, kanske inte. Det är en utvecklingshistoria med mycket medmänsklig värme och ibland ganska bisarra händelseförlopp, som dock alla kunde ha hänt. En fängslande bok som man på något konstigt sätt blir glad av att läsa.

/Tine

Reservera boken i bibliotekets katalog

Tan

Margareta Lindholms Skogen var en läsupplevelse som dröjde sig kvar, trots sin nästan provocerande lågmäldhet. Förväntningarna var därför höga när jag i förra veckan lånade hem Tan, Lindholms senaste roman.

Redan omslaget känns anonymt och anspråkslöst, helt utan försök till kvalitetssignalering (Agneta Sjödins senaste, var min första skumögda gissning). Och även innehållet går – på ett bokstavligt och nästan självparodiskt vis – i lågmäldhetens tecken. Bokens huvudperson, monsieur Leborgne, har tappat talförmågan.

1840 hamnar han på det fängelseliknande sjukhuset Bicêtre utanför Paris. Han äter, sover, städar, promenerar i trädgården, får besök av sin syster, blir våldtagen, får en vän, skaffar en älskare, undersöks av hjärnforskaren Paul Broca, och utstöter då och då ljudet ”tan”.

Åren går och allt som sker filtreras genom den allt mer nedbrutne Leborgne. Men han snarare registrerar än reagerar, vilket nog får sägas framstå som ett större handikapp än själva stumheten. Leborgne gör ett märkligt liknöjt intryck, till och med efter att några skojfriska vakter spärrat in honom i en mörk källarcell full med avföring. Är Lindholm medveten om hur oerhört lite av Leborgnes känsloliv som kommer läsaren till del? Eller går hennes ”tysta” berättande här på autopilot?

Och så en annan sak: I Skogen lät Lindholm oss ana den stora världen i den lilla. I Tan hamnar vi direkt i den stora. Boken bygger nämligen på riktiga, vetenskapshistoriska händelser. Såväl Leborgne som Paul Broca är hämtade från verklighetens 1800-tal. Men Lindholm tycks vilja arbeta enligt samma metod som i Skogen och måste därför liksom gömma undan denna väldiga kontext. För att sedan åter låta oss ana den, i de sparsmakade små detaljerna. Möjligtvis lägger hon därmed lite krokben för sig själv.  

Hur som helst. Vad jag vill komma fram till är att frustrationen aldrig växer sig större än nyfikenheten. Detta är alltså ännu ett prov på Lindholms makalösa förmåga att suga in läsaren i berättelsen. Precis som i Skogen skärper man sinnena till max, och även Tan lär dröja sig länge kvar.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

En liten sorgsen pärla – med fortsättning!

En nyutkommen bok av Justine Lévy gjorde mig nyfiken på båda de böcker som översatts till svenska. Jag har nu läst den första Vi ses på Place de la Sorbonne och den var riktigt bra. Jag sögs snabbt in i berättelsen, men riktigt vad den handlade om förstod jag först på slutet. Jag avslutade boken med en skön känsla av förståelse, av en cirkel som sluts.

Louise berättar om sin mor. Kan ju låta så där kul, men det ryms så mycket känsla i berättelsen. En ständig längtan efter att ha en mor, ilska, hat, kärlek, samvetskval och en vilja att förstå. För Louise förstår inte sin mors handlande. Hon ger löften som inte uppfylls, glömmer bort att hämta Louise, följer infall som för henne vart som helst. Hon är en egoist av stora mått. Samtidigt är hon förförisk, förtrollande och behövande.

Vad är det som driver moderns handlingar? Jag kände en genomgående sorgsen ton när jag läste. Den blev allt starkare ju närmare slutet, och berättelsen gav mycket att fundera kring. En sådan uppväxt som Louises skulle jag inte vilja ha. Enligt baksidestexten skulle boken delvis varit en kärleksförklaring till modern. Men jag vet i katten om jag håller med om det…

Foto: Tom Watson

Vi ses på Place de la Sorbonne skrev Lévy när hon var 20 år, och det är den 18-åriga Louises tankar vi följer när hon sitter och väntar på att modern förhoppningsvis, som hon lovat, ska komma. När jag läser om författarinnan får jag veta att hon liksom Louise har en mamma som är fotomodell och att hon delvis skriver om sig själv. Den nya bok som kommit, En ovärdig dotter, handlar också om Louise men 15 år senare… ser fram emot att få möta henne igen!

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.