"Döda löv" av Tom Malmquist

På ett bokcafé kan jag ju inte bara ha kvinnliga författare. När jag hade två ”uppväxtskildringar som utspelar sig i Sverige” skrivna av kvinnor fick jag ju komma på någon manlig variant… Jag hade tittat på Tom Malmquists nya bok flera gånger: Döda löv. Tja varför inte testa den.

Det är inte en direkt uppväxtskildring utan handlar mer om att återvända till sin barndoms by. Den lilla byn på landet som Nils lämnade som 16-åring. Det blev först Musikhögskolan i Stockholm men snart var han internationellt känd bluesartist!

Men för att våga stå på scen var han tvungen att lugna ner sig… Drogerna blev nödvändiga. När han gör bort sig inför föräldrarna tappar de kontakten. Nu återvänder han till byn.

Fadern är död – men Nils kom inte till begravningen. Men så bestämmer han sig för att resa dit, utan att i förväg ha meddelat mamma att han kommer. Det är ett mycket speciellt återvändande. Planlöst hamnar Nils än här och än där och är med om både sannolika och osannolika händelser. Möter människor från sin barndom. Alla har han haft någon relation med. Vilka är de i dag, vilka var de då? Vem är Nils?

Jag gillar den! Förutom att författaren av någon anledning bytt ut alla ”och” till ”&”. Det bromsar min läsning, bromsar flytet. Annars är berättelsen fylld av härliga personer. Tom Malmquist har tidigare skrivit poesi, skönlitteratur och är kulturjournalist. Honom får jag läsa något mer av.

/Liselott

"Här är jag nu" av Boel Werner

Detta var en klart annorlunda berättelse än det jag brukar läsa. Men jag behövde något att lyssna på en dag och kände igen omslaget. Var det inte den jag funderat på att läsa?

Den berättar om Iris där hon växer upp i ett stenigt jordbruk i Småland under 70-talet. Den beskrivs som hejdlöst rolig och visst drar jag på smilbanden då och då men jag upplever den mer som lite sorglig, berörande och verklig. Hon är ett udda barn, växer upp med en finurlig men envis far, Karl Evert, som gör sig ovän med en efter en i byn. Det ska vara på hans sätt. Mamma, Violetta, är inte nöjd med sin tillvaro men hon är där hon är och gör så gott hon kan. Iris lyssnar när hon pratar med väninnorna i telefon och märker att mamman tummar på sanningen… Farmor och farfar bor med familjen på undantaget en trappa upp. Bankar i golvet när de behöver något. Alldeles för ofta enligt Iris mamma. Storebröderna är vuxna och bor inte hemma längre.

Iris själv är, ja hur är hon egentligen? Ingen bästis, eller hon har en, grannpojken. Men så fort de börjar skolan ignorerar han henne. Hon blir ganska ensam, utanför och det tycker jag är sorgligt att läsa om, skapar ett genomgående vemod. Kanske för att jag känner igen tonerna från skolgården när jag själv gick i skolan. Och här är fler barn och familjeförhållanden runt Iris familj som är udda och omtalade av olika anledningar men som skildras väl.

Men det är faktiskt inte bara Iris som är huvudperson, utan också hennes föräldrar i bokens nutid och så faderns uppväxt. Glimtar från livet förr. Och så får vi veta lite mer om hennes mor. Hur hamnade hon egentligen med sin man på den här gården? Vad tänker och känner de? Sammantaget en bra bok och (för mig) ändå lite igenkännande bild av livet på landet.

/Liselott

P.S. Den jag funderade på att läsa var Inger Edelfeldts bok Om snö och guld. Den handlar också om en flicka, hennes uppväxt under 70-talet, de ritar båda två och författarna skriver barnböcker… Dessutom är bokomslagen snarlika. Lätt att ta fel…

"Bokskåpets hemlighet" av Frida Skybäck

Vi får följa Rebecka. Hon har under flera år arbetat sig till tjänsten Senior Manager på sitt arbete i Stockholm och hon hoppas att all hennes hårda insats kommer belönas och att hennes mål snart ska slå in. Men ödet vill något annat.  

Rebecka stod nära sin mormor när hon var yngre. Nu måste hon hastigt ta ledig från jobbet och ta tåget ner mot Skåne då hon har fått reda på att mormor har hamnat på sjukhus. Rebeckas besök innebär att hon även kommer att möta sin mamma, hon som Rebecka inte pratat med på flera år. Hon tänker att hennes besök kommer att blir kort och att hon snart kommer att sitta på tåget på väg hem igen.

Trots att det är många år sedan hon var i den lilla stugan i Helsingborg, blir Rebecka förbluffad när hon kommer fram. Mormor som alltid har varit noggrann med städningen och sett efter hemma hos sig. Nu har gräset vuxit sig vilt och flera av takpannorna har trillat av. Hur kan ett hus förfalla på bara några år? Rebecka känner att hon vill hjälpa sin mormor, så hon börja röja undan i den lilla stugan. Under sin städning hittar Rebecka något oväntat. En dagbok och en samling brev som är skrivna under 1940-talet och de tillhör hennes mormor.

I breven och dagboken träder en annan berättelse fram, där får vi möta den unga Anna vars tillvaro har förändrats hastigt på grund av kriget. Hon och hennes föräldrar skulle bara åka ner till Skåne under sommaren, nu meddelar hennes far att de kommer att stanna där på obestämd tid. Anna är förkrossad, hennes dröm om att utbilda sig till sjuksköterska stängs framför näsan på henne och hon hatar sina föräldrar för orättvisan.  

Det är då som hon träffar Lucas. Han med de mörka lockarna och snälla ögonen, som är så olik de andra unga männen hon brukar träffar. Sakta, börja hon känna att en gnista tänds när hon är med honom och de börjar drömma om ett liv när allt är över. Men kriget kommer allt närmre dem. En dag får Anna veta att Lucas tänker hjälpa till med att smuggla över danska judar över sundet och ber om hennes hjälp. Deras handling kommer att förändra deras liv för alltid.

Hur kommer det att går för Lucas och Anna? Kommer de att lyckas föra över dem som är på flykt utan att de blir upptäckta? Och Rebecka? När livet kommer till ett vägskäl, vad är det egentligen som är viktigast? Finns det tid för hennes familj att de ska kunna hitta tillbaka till varandra efter alla dessa år?  

Den här boken har varit högt uppe på min läslista länge och jag är så glad att jag äntligen bestämmer mig för att läsa den. När man läser en bok som man både vill få reda på vad som ska hända men som man också är rädd för att få veta, då är den något alldeles extra. Författaren balansera det historiska perspektivet och nutiden i boken väldigt bra, utan att det blir för tungt att läsa eller upplevs som segt. Karaktärerna känns trovärdiga och beskrivningen av miljön är på ett sånt enkelt sätt att man riktigt kan känna hur man sveps med i handlingen. Berättelsen hoppar mellan nutid och 1940 talet, vilket gör att man hela tiden sitter som på nålar för att får reda på hur det ska gå. Detta gjorde att det fanns stunder då det var väldigt svårt att bara läsa ett kapitel. Den lyckades även beröra mig väldigt djupt och jag kände efter att sista sidan var läst, att jag kommer att fortsätta tänka på den här ett bra tag. Kan starkt rekommendera! 

/Emma   

"Järnmärkt" av Helén Wigh

Järnmärkt är Helén Wighs debutroman. Hon är uppväxt i gruvbyn Persberg i Värmland där den här romanen utspelar sig. Många i hennes släkt har arbetat som gruvarbetare, och hon har antagligen fått med sig flera berättelser från barndomen, berättelser som utgör bakgrunden till den här spännande historien.

För spännande är den verkligen och bitvis mycket obehaglig. Förutom det hårda slitet i gruvan handlar boken om jakten på någon eller några som skändat och mördat framförallt kvinnor och barn på gruvfältet under många år.

Boken utspelar sig år 1858. Carl Steen har kommit till Persberg efter att ha vandrat från sin hemby utanför Brattfors. Hans far har precis dött och på dödsbädden har han berättat att Carls mor blev våldtagen och mördad av en högt uppsatt man i Persberg. Den skyldige hittades aldrig, men finns enligt fadern kvar i gruvbyn. Carls far dör innan han hinner berätta mer.

Carl att bestämmer sig för att hitta moderns mördare. Han söker jobb i gruvbyn och kallar sig Carl Bergman.

Det allra första som händer när han kommer fram till Persberg är att han blir vittne till hur en flicka faller ner från klockstapeln och dör. Efteråt ser Carl en man som klättrar ner från klockstapeln och försvinner. Carl blir anklagad för att ligga bakom flickans död, men en för honom okänd kvinna räddar honom. Kvinnan heter Sophia och det visar sig att hon är dotter till disponenten. Hon kommer att betyda mycket för Carl, liksom gruvarbetaren Bernhard i vars stuga han får bo.

Medan Carl arbetar i gruvan i Persberg försöker han göra efterforskningar när det gäller moderns död, men han måste vara försiktig. För många frågor gör att människor blir misstänksamma mot honom. Det händer fler brott och olyckor och även Carl drabbas.

Vem eller vilka är det som våldtar, mördar och förbereder olyckor?

Jag tycker om historiska romaner, och här får man veta en hel del om gamla tiders gruvdrift. Att det dessutom utvecklar sig till en spänningsroman gör det inte sämre.

/Sara

”Blodskam” av Caroline Engvall

Denna etablerade och välkända författare och journalist har nu startat upp en ny spänningstrilogi kring kvinnor i generationer, skuldbördor som bärs i tystnad och hemligheter som tär. Här får vi följa systrarna Sofia och Elizabeth samt deras mamma Britta, omväxlande i tillbakablickar i barndom och uppväxtår för dem alla. Vi får inblickar i de tyngsta av bördor att bära, som äter upp dem alla inifrån – mer eller mindre – för de har levt i förträngning och skuld så länge att åtminstone Britta och dottern Sofia balanserar på gränsen till vad de härdar ut. Men vems skulden är att bära, det växlar i mitt läsande – ena stunden föranleds jag att tro på ett visst händelseförlopp, där jag senare tvingas att kullkasta min teori totalt. Dessutom tror jag faktiskt att författaren medvetet lurar mig med nedslag i skeenden som droppas i fel sammanhang, för att lura mig som läsare. Där kände jag mig lite blåst, och tyckte det var lite fult gjort, trots att jag borde läst en liten smula vaksammare. Men givetvis förstår jag poängen med att vilseleda läsaren – det är ju oftast de oväntade twisterna som lyfter en bok över mängden.

Romanen inleds i alla fall med att Sofia med man och barn, tillsammans med mamma och lillasyster Elizabeth reser till Thailand på nyårssemester, men omgående hittas Sofia drunknad. Mamman är övertygad om att det är sjörået som tagit henne, för den sägnen har florerat i deras uppväxt i norrländska Ormvattnet. Håller mamman på att bli dement eller vad är det hon pratar om?
Vi får förstått hur jobbigt Sofia har haft det med psyket under lång tid – har hon kanske tagit livet av sig? Ändå får vi som läsare veta att någon/något höll fast henne om vristen under vattenytan. Vem? Vad?

Sorg och klander drabbar alla vuxna inblandade och i omväxlande kapitel får vi följa systrarnas uppväxt med en pappa som bara lämnade dem, men även mamma Brittas uppväxt med umbäranden och försakelser ingen ung kvinna ska behöva bära. I nutid får vi också följa makens personliga trassel som påverkar allt, liksom systern Elizabeths. Ovanpå detta uppvaktar någon Gabriella deras gamla mamma! Vad pågår egentligen bland allas hemligheter? För många döljer mycket, och i rädslan talar tystnaden. Men hur länge orkar man vara tyst innan allt brister?

/Tuija

Bara ett litet mord + Knappt en droppe blod av Carin Hjulström

Hjulström skriver mysdeckare i en ny genre som tydligen kallas Cosy crime. Böckerna utspelar sig i Säbyholm, ett litet samhälle norr om Stockholm. Huvudpersonen är Siri Ehrensvärd och hennes brorson Anton. Siri är en firad skådespelare som har blivit petad från Dramaten efter att hennes ”hemliga” förhållande med regissören har tagit slut.

Anton har vunnit en förfallen plantskola på poker och nu bestämmer de sig för att rusta upp och starta verksamheten ihop. Då sker ett litet mord…

Landsortspolisen Olle Magnusson hjälper till att reda ut vad som hänt. Mycket rör sig runt Thoresta slott och familjen Posse-Lagercrantz.

Ytterligare ett mord sker i andra boken, en äldre herre hittas död på kyrkogården, liggande på sig hustrus grav med ett krossår i huvudet. Han är jurist och överlevande jude från koncentrationsläger under andra världskriget.

Böckerna är lättlästa och man kan kanske rätt snart gissa vilken som är skyldig. Men det är mysig läsning med flera sidotrådar som gör att det inte känns för lättvindigt. Det kommer att bli ytterligare 3 delar i serien.

/Anneli

P.S. Även denna bok kan du höra Anneli berätta om i podden Blekingebibblorna babblar, avsnittet om sommarläsning. 

”Det röda året” av Emma Steinwall

Titeln syftar på en tid som är dramatisk, som innehåller stora förändringar eller starka känslor. Och det är det minsta man kan säga om året i nutid som vi får följa två judiska familjer i Göteborg. Var och en tycks dölja större eller mindre hemligheter för varandra - eller de andra - och ibland är det rent hisnande allt som händer. Det är ett relationsdrama på hög nivå, som fängslar från början till slut och är så fantastiskt välskriven att det är en fröjd att läsa. Som är skriven av en debutant!

Från nyårsafton till nyårsafton följer vi dels judiska Mirjam och hennes Peter – från förlovning till bröllop – men genom en bergochdalbana av tvära kast kring den impulsiva och orädda Mirjam som ibland upplevs som direkt gränslös.

Mirjam får vi också följa i förhållande till kusinen Sarah som är hennes totala motsats, men inte desto mindre hennes närmaste – som en tvillingsyster. Sarah får vi också följa genom förhållandet med den judiske Aron – det perfekta paret – tills han oväntat avbryter deras förhållande. Och får Sarahs tillvaro att gunga betänkligt.

Mirjams lillasyster Anna lever i ett vacuum av arbetslöshet och väl dold kärlek till mannen som förtjänar något bättre än hennes storasyster. Och när plötsligt deras pappa dör ställs en hel massa saker på sin spets, bl a när det visar sig finnas en storebror till dem båda som de aldrig ens har fått veta finns.

Ja, här finns många hemligheter dolda, många olika sorts separationer som är tunga att bära. Men framför allt visar romanen vad det gör med olika relationer när man döljer saker för varandra… när undanhållandet blir ett större problem än själva hemligheten.

Mycket bra, tänkvärd och underhållande läsning, ser verkligen fram emot fler verk av författaren!

/Tuija

”Vem har sagt något om kärlek? Att bryta sig fri från hedersförtryck” av Elaf Ali

En väldigt omtalad bok, även om det inte direkt är någon underhållande läsning, där vi får ta del av den 34-åriga Elafs uppväxt i Sverige, i en hedersrelaterad kontext. Däremot berörande, och inte minst upplysande. Hon har skrivit sin berättelse, sin biografi, lite grann som en reportagebok – insprängt i lämpliga sammanhang redogör hon fantastiskt kortfattat, klarsynt och redogörande för vad hedersnormer innebär för dem som lever med dem, men också som en jämförelse med vårt svenska förhållningssätt. Och sammanfattningsvis är det väl knappast någon överraskning att kulturkrockarna blir brutala. Och får konsekvenser.

Insprängt finns också intervjuer med pappan, som såhär i efterhand får chansen att reflektera över hur han var mot sin dotter när hon var ung, men också över sin egen förändring i synsätt, under resans gång mot en försvenskning, en liberalisering. Elafs rädsla för pappan under många år dödade dock inte den djupa kärlek hon alltid känt för honom, och hans öppenhet med sitt förändrade synsätt – att våga släppa taget om släktens hedersgrepp - är en bra vägvisare och förebild för dem som förhoppningsvis vågar komma efter. Dock lär väl knappast dessa föräldrar läsa denna bok, men förhoppningsvis deras barn - och många andra!

Det intressanta är att även om pappan så småningom lättar på hederstrycket gör inte mamman det. Hon fortsätter in i nutid att försöka övertala sin fullvuxna dotter till kusingifte, trots dotterns livslånga avböjanden. Och trots att det aldrig skrivs rakt ut, antyds dock det som verkar vara tabu att beröra i Sverige – nämligen riskerna med detta kusingifte. I Sverige avråder vi ju å det bestämdaste inavel t.o.m. bland djur! När Elaf skriver om ”en unge med fyra armar och tre ben” – vilket i och för sig skulle kunna vara en omskrivning för något annat – reagerar jag ändå starkt, för erkännandet i detta olämpliga, skulle ju - om något - kunna vara en väg ut ur dessa arrangerade äktenskap in i familjer man känner väl. För att istället, i detta upplysningens tidevarv, lämna ett medeltida synsätt för ett modernt liv och leverne, baserat på vars och ens frihet att få leva i sina mänskliga rättigheter.

Elafs liv i skam och rädsla gör mig onekligen beklämd över hur många unga flickor och kvinnor i min närhet lever i samma typ av fängelse – utan att jag direkt tänker på det när jag ser dem. Elafs kamp för sin frihet har dock ett pris - eller många! - och när hon beskriver hur hon bytte ut sitt fängelse mot fotboja så förstår man vidden av problemet, och att det kanske aldrig går att sudda ut spåren det satt i en ung människa. Hon har skrivit boken hon själv hade velat läsa och behövt hämta styrka ur, när hon redan som tioåring brutalt kastades in i den hederspräglade livsstilen. Då – när hon över en natt – fick sin första mens och plötsligt blev avskuren allt hon tidigare tagit för givet. Måtte detta någon gång få ett slut…

En väldigt personlig men samtidigt allmängiltig och viktig bok - för alla.

/Tuija

"Vänligheten" av John Ajvide Lindqvist

I Vänligheten får vi följa sex personer i 30 årsåldern i Norrtälje. Det är en omaka grupp människor som vi får följa när de lär känna varandra i boken. Max, Johan, Marko och Maria har växt upp tillsammans och lär liksom känna varandra på nytt. Siw och Anna har hållt ihop sen skolåren och lär känna de andra fyra för första gången, medan de spelar Pokémon Go och minigolf.

Samtidigt har en klargul container dykt upp i hamnen. En morgon stod den bara där och ingen vet var den kommer ifrån eller hur den kommit dit. Containern finns hela tiden där i periferin, men det är inte den som är i berättelsens fokus som man skulle kunna tro. I stället ligger fokusen på just våra sex vänner, deras liv, deras relationer till varandra och deras tankar och funderingar på vad containern kan innehålla.

Det finns övernaturliga inslag i boken, men det övernaturliga är inte heller det mest framträdande, även om det spelar en väldigt stor roll. Jag vill inte säga att detta är en skräckbok, för det är det inte. Den är väldigt spännande, men blir aldrig riktigt otäck. Jag tyckte väldigt mycket om den, och kände att jag lärde känna karaktärerna och skulle vilja fortsätta följa dem genom deras liv även efter att vi fått reda på vad containern innehöll och balansen blev återställd. Ska jag säga något negativt om boken, vilket jag kanske inte ska så här i ett boktips, så skulle det vara att boken slutar lite väl abrupt. Hipp happ, så har vi löst problemet, åter till vardagen. Det var lite synd, men tog samtidigt inte bort från upplevelsen av boken som helhet.

Jag lyssnade på Vänligheten som e-ljubok på Biblio. Boken lästes upp av Johan Ajvide Lindqvist och det var en väldigt trevlig inläsning. Har du funderat på att läsa något av honom men känt att du kanske inte riktigt vågar så tycker jag absolut att du ska testa denna.

/Caroline

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson

En 12 minuter åt gången lyssnade jag så det tog sin tid innan de 14 timmarna om "Den besvärliga Elin Wägner" var genomlyssnade. Dessutom har min ”bilradio” egenheten att hoppa lite framåt ibland när jag stänger av bilen. Så jag kan ha missat något. Men uppläsningen var underbar. Det var inte ens någon läsning för Ulrika Knutson (som också skrivit boken) höll mer en föreläsning för mig. Nackdelen med de korta lyssningarna var att jag ibland inte riktigt hängde med i ”storyn”. Sen blir jag lite osäker på hur kronologin i boken var. Jag tror det hoppade lite fram och tillbaka för ibland var hon gift, ibland inte. Tror kapitlen utgick från hennes olika händelser men ändå hyfsat kronologiskt.

Dessutom har jag lite svårare att komma ihåg namn när jag bara hör dem. Och det var många personer som också porträtterades i boken förutom Elin Wägner. Ett riktigt plus! Ännu intressantare är att jag får en stor del av samtidshistorien genom att höra om Elin Wägners liv.  Så har det faktiskt varit med de (tre) biografier jag nu har lyssnat på. Minst lika mycket om samtiden som om personen som boken handlar om. Dessutom var både Selma Lagerlöf och Ester Blenda Nordström med i boken och varsina av deras biografier har jag lyssnat på innan. Hög igenkänningsfaktor bland personerna.

Men Elins liv, intressen och gärningar är de som ändå är fokus i boken. Men hon var delaktig i så mycket som skedde under hennes levnad både i Sverige och utomlands. Så utifrån hennes strävan efter fred, miljöengagemang och tron på kvinnans klokhet (det är inte bara männen som ska styra) likväl som om hennes författarskap och arbete som journalist berättar Ulrika Knutsson om Elin Wägners liv. Lyssna gärna!

/Liselott

Sök upp och reservera ljudboken eller boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”En cowboy lämnar stan” av Conny Palmkvist

Vilken fantastiskt fin och berörande historia om livet och döden! Ensamhet och sorg är bärande byggstenar och den cirkulerar kring två män, en liten flicka och en liten pojke, är indelad i tre delar och i den första får vi möta nittiofyraårige Johan.

Livet sjunger på sista versen och Johan gör vad han kan för att lura hemtjänsten att komma till honom oftare än vad som kanske behövs. Allt för att dämpa ensamheten. En fyrtioårig Anders har plötsligt dykt upp med hemtjänstpersonalen dagtid, men Johan noterar att Anders verkar jobba i nattjänsten också. Sover karln aldrig? Och varför luktar han sprit och ser så nedgången ut? Kan han också se den lilla indianflickan Cadence som skymtar i lägenheten då och då?

I den andra delen får vi följa hur den sjuttonårige Johan från Halmstadtrakten sätter sig på Amerikabåten 1938 med ett enda mål i sikte. Det enda han kan säga på engelska är ”Hello. I´m from Sweden. I´m seventeen years old and I want to work as a cowboy on a ranch”. Mot alla odds hamnar han faktiskt så småningom på en ranch i Utah, där cowboylivet kanske inte blev som han tänkt sig. Och en natt när han ofrivilligt blir kvar långt ute i obygderna träffar han en liten övergiven navajoflicka som lämnats att dö. Johans inre kompass vägrar låta honom lämna henne där utan istället tar han henne med sig tillbaka till ranchen, vilket får oanade och dramatiska konsekvenser.

I den tredje och avslutande delen får vi en inblick i hur livet ter sig för läraren Anders, som de två senaste åren grävt ned sig i sin sorg över sonen som drunknade, sonen som aldrig blev äldre än fem. Endast alkoholen bär honom vidare från dag till dag, han har slutat leva och vet inte om han ens vill överleva längre. Allt har förlorat sin mening. Men när Johan plötsligt blir jättedålig etableras någon form av samförstånd de två männen emellan – för visst lever en person så länge någon minns henne?

Det är onekligen en väldigt naken och rörande inblick i två väsensskilda livsöden, och dessutom skriven på ett vackert språk - en bok att tycka om och som jag kommer att bära med mig länge. Det vet jag.

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Spegelmannen” av Lars Kepler

Så har makarna Ahndoril åter slagit till med en storsäljare, som knappast behöver marknadsföras av oss egentligen… Blekingebibliotekens reservationskö ligger för tillfället på ca 70 personer. Men kön betas av i snabb takt tack vare den stora mängden tillgängliga exemplar för alla låntagare, samtidigt som deckaren faktiskt, trots sin tjocklek, läses i snabb takt. Dels för att den, som vanligt, har en nerv och spänning som håller ett rejält grepp om sin läsare, men också för att jag i alla fall, upplever att de faktiskt skriver bättre. De har stramat upp sitt berättande till det klart bättre – borta är det onödigt detaljerade frossandet i makabert våld och blod, likaså har de begränsat sin användning av fackspråk från olika sammanhang som för en lekman till läsare inte tillför någonting, tvärtom har det bara känts som ett löjligt skryt över deras research. Så – en bra och oväntad historia, alltigenom välskriven och intressant, med en mer avskalad detaljrikedom… men ändå studsar jag ibland över oväntat bisarra vändningar, på typiskt Keplermanér – nog känner man igen deras signum!

Historien börjar i alla fall med att makarna Martin och Pamela förlorar sin dotter i en drunkningsolycka. Martin traumatiseras svårt i många år efteråt - han skuldbelägger sig själv för det inträffade - men han bär också sedan tidigare på ett djupt barndomstrauma från när hela hans familj förolyckades, vilket förmodligen fått bägaren att totalt rinna över efter dotterns drunkning. Han åker in och ut ur psykvården, men klarar till slut hjälpligt av att fungera något sånär hemma med Pamela.

I detta tillstånd blir han oturligt nog ett nyckelvittne till mordet på en ung tonårsflicka som flera år tidigare anmälts som försvunnen, bevittnat bortförd. Någonstans har hon ju bevisligen hållits fången fram till nu, men var? Och varför? Och varför mördas hon först nu, offentligt dessutom? Mitt inne i Stockholms innerstad på en lekplats..? Problematiskt nog minns Martin absolut ingenting av det bestialiska han bevittnat, trots att man via övervakningskameror vet att han sett allt. Alltså provar den gode Joona Linna (som alla Keplers böcker kretsar kring) att återigen koppla in Hypnotisören – från den första boken! – för att se om han kan tränga igenom Martins traumablockeringar. Tillsammans lägger de ett ofattbart pussel som slutligen visar vem som mördar bortförda flickor… och varför.

Mycket spännande och absolut läsvärt!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Hon vars hjärta var som mitt: Dan och Märta – en kärlekshistoria" av Göran Greider

Den var tänkt att bli en ordinär fackbok skriver Göran Greider i sitt efterord. Men istället blev det en dokumentärroman. Greider blev nyfiken på Märta redan när han skrev sin första biografi om Dan Andersson (kom ut 2008). Men hennes brev fick han fatt på först på senare år.

Boken är en skildring av kärlekshistorien mellan fattiga författaren Dan Andersson och välbeställda Märta Larsson. De möts på Brunnsviks folkhögskola och förälskar sig men därefter blir det inte lätt. Finns den någon möjlighet att de ska kunna gifta sig? Vågar de ens berätta om sin kärlek för henne föräldrar? Dans brev till Märta finns kvar och det är bland annat efter brevens innehåll som han skapat boken. Men det är också en skildring av livet i Sverige just då, 1914-1917. Och där finns många kopplingar till kvinnor (och män) jag stött på i flera biografier senaste året: Ester Blenda Nordström, Selma Lagerlöf, Elin Wägner m fl.

Jag gillar boken. Det jag tycker är extra roligt när jag läser är att här finns en Ronneby-koppling. En av Dans väninnor, som han skrev många brev till, var Rebecka Svensson som bodde i Ronneby. Och när jag läste boken råkade jag sätta upp den bok biblioteket har om deras brevväxling: Dan Andersson och Rebecka Svensson : en bok om finnmarkspoeten Dan Andersson och dennes kontakt med blekingeflickan Rebecka Svensson. Jodå, det stod några rader om Märta i den. Dessutom omnämner Greider författaren Ragnar Jändel som är född och uppvuxen i Jämjö. Hans böcker har vi också på biblioteket. Både Andersson och Jändel kan du läsa lite om och av i Litteraturbanken. En liten guldgruva du kanske inte känner till… Där finns svensk litteratur och att läsa och lyssna på helt gratis!

Inte nog med ett boksammanträffande. När jag fick hem mitt exemplar av tidningen Vi läser (nr 6 2020) fanns där en intervju med honom. Kul! Tidskriften finns att låna från Ronneby bibliotek

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Vintervatten” av Susanne Jansson

Det är både en suggestiv och kuslig historia som ges ut postumt, ett år efter författarens bortgång. Och så synd, känns det. Att en lite ovanlig berättarröst inte får fler chanser. Dock har hon tidigare gett ut ”Offermossen” som jag blev väldigt nyfiken på nu i efterhand, som delvis hänger ihop med denna. Som också lär vara en historia som balanserar på gränsen mellan det verkliga och det oförklarliga – här finns alltså ett litet mått av mysticism som förhöjer spänningsromanen till något mer än det traditionella. Och här är det havet som lockar människorna med sitt mörka djup. 

Men det är också en roman om sorg och skuld, en roman som svänger än hit och än dit… jag vet aldrig varthän det bär. Och slutet överraskar!

Allting börjar i alla fall med att treårige Adam försvinner spårlöst vid en brygga nära familjens hus på Orust. Han återfinns inte och polisen kan inte göra annat än att avskriva fallet som en tragisk drunkningsolycka. Man hittar nämligen både pojkens röda spann och en av hans skor i vattnet. Men pojkens pappa Martin, som driver en musselodling, kan och vill inte förstå. Skulden över att han ett ögonblick tappade kontakten med sin son äter sig in i honom på ett närmast brutalt vis – han isolerar sig, hallucinerar, tappar all verklighetsförankring så till den milda grad att hans hustru med deras lilla bebis inte längre orkar vistas i hans kolsvarta mörker. En av de ytterst få som inte ger upp Martin i detta mörker är en tillfälligt boende fotokonstnär; Maya, och sakta tinar Martin upp ur sin förlamning. För att på ett nästan maniskt vis vakna till liv när han hittar gamla papper på vinden som påvisar att deras hus tidigare ägts av människor som havet slukat. Först en hel familj som gick genom isen… också den 11 januari – precis som hans Adam! Men 1965. Och när han med Maya börjar gräva i detta så har de märkligaste saker hänt den 11 januari under årens lopp…

Det är fängslande från första stund, historien griper verkligen tag i mig trots att det är närmast plågsam läsning genom Martins mörker. En historia som dröjer sig kvar i mig – ett mycket bra betyg!

/Tuija

Logga in på Ronneby biblioteks hemsida för att reservera boken. 

”Dockorna” av Katarina Wennstam

Wennstam är ju en väldigt engagerad journalist, alltid påläst och kunnig, vars samhällskritiska spänningsromaner egentligen inte behöver någon extra puff från vår sida. Men eftersom hon alltid skriver om angelägna, aktuella samhällsfenomen i tiden - ofta kring mäns våld mot kvinnor i en eller annan form – så kan det aldrig vara fel att lyfta fram hennes röst för dem som eventuellt aldrig läst henne. Wennstams patos skiner dock ibland igenom lite väl mycket, när hon tillskriver sina karaktärer de åsikter hon själv hyser så starkt – onödigt tydligt talar hon om för mig vad jag också borde tycka, istället för att låta mig dra mina egna slutsatser. Läsare brukar ju kunna tänka själva… Men detta får man ha lite överseende med, för hon skriver fortfarande intressant och läsvärt, jag lär mig åtskilligt nytt, och hennes bidrag till debatten i romanens form är nog så viktigt.

För dem som läst henne tidigare finns givet hennes karaktärer som vi fått följa under många år; kriminalaren Charlotta Lugn förstås, och målsägandebiträdet Shirin Nouri som företräder brottsoffren. Deras vägar korsas än en gång, nu kring mordet på en kändis, som – kanske?  – har kopplingar till våldtäkter på Västkusten 10-15 år tidigare, då flera unga kvinnor partydrogades ute på krogar, blev som lealösa dockor, och… utnyttjades förstås, helt hänsynslöst. Men dagens DNA-teknik verkar ha blivit guds gåva till polisen – särskilt när det gäller Kalla Fall, men också kring färska. Helt plötsligt kan man få fram DNA som hittills dolt de mest oväntade gärningsmän…
Som sagt – alltid läsvärd, alltid angelägen. Och alltid spännande!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken.

Dödssynden av Maria Grund

En av anledningarna till att jag började läsa denna bok var att den nominerats till Crimetime award (som delas ut på bokmässan) i kategorin Årets deckardebut. En annan att den verkade spännande och kanske främst för att den utspelar sig på en ö… Jag gillar deckare som utspelar sig på öar. Denna ö är ett slags Gotland. Mycket är lånat därifrån men det är inte Gotland. Hit omplaceras Eir från sin tjänst i Stockholm. Allt hon vill är att komma tillbaka dit. Så lösa ett fall, göra bra ifrån sig och komma tillbaka. Motivationen blir inte mindre av att Eir ska samarbeta med Sanna. Sanna är minst sagt underlig och oförutsägbar. Inte så konstigt när hon förlorade man och son i en (som Sanna är säker på) anlagd brand. Något hon inte hämtat sig ifrån. Eir själv har sina sidor och backar inte att ta strid med de som (hon anser) gör fel. 

De får först ett enkelt men tragiskt självmord att reda ut. Men det är något… När sedan en antikvarie brutalt mördas får de lite mer att bita i. Samtidigt försvinner hennes rullstolsburne man. Är han ett offer eller mördaren? 

En riktigt bra och helt klart oförutsägbar deckare. Hon lyckas bra med sin debut! Nu väntar jag på Lena Areklews bok Ur askan som också är nominerad till priset Årets deckardebut. En av de andra har jag redan läst och bloggat om: Varken av Lisa Förare. Får väl titta lite närmre på de nominerade herrarna också: Peter Mohlin tillsammans med Peter Nyström och Jens Lönnaeus.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Vid skogens slut" av Sara Åström (& Anette Sandlund)

Här har vi två lärare från Piteå som slagit ihop sig kring en dröm – att skriva en spänningsroman. Med sina bakgrunder är de väl insatta i sammanhangen de skildrar, men det som känns riktigt läskigt är att boken är inspirerad av verkliga händelser! Hu, säger jag då – vill jag ens veta mer? För det här är en förfärlig historia, sett ur ett verklighetsperspektiv, och det som gör så ont är att det är barn inblandade. Men i alla fall…

…Läraren Sofia, Kalle från socialtjänsten och Clara från polisen i Piteå ingår i en ny projektgrupp gentemot barn i riskzon. Alva i femman blir deras första uppdrag, hon är en udda och tillbakadragen liten tjej, och verkar vara väldigt ensam. Plötsligt försvinner en annan flicka på skolan, som efter ett tag hittas mördad och lemlästad - och Alva tror sig vara näst på tur! För hon lever med en hemlighet som bara de i familjens närmaste krets känner till, och hon anar vad som ligger bakom den andra flickans död. Och känner själv att hon nog hänger väldigt löst… Flickorna – och deras familjer - lever nämligen i en väldigt speciell gemenskap. En gemenskap som projektgruppen till slut, efter mycket grävande och undersökande, blir varse existerar där ingenting särskilt synes vara - en sektliknande undergångs- och aktivistgrupp, vars karismatiska ledare styr både barn och vuxna med järnhand. Men hur ska man kunna bevisa något – och framför allt stoppa sektens framfart?

Mycket kan hända i det fördolda, och gör det bevisligen också. Både läsvärt och tänkvärt. Och mycket spännande!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Väg 9” av Tina Frennstedt

Författarens förra bok ”Försvunnen” belönades med Årets Deckardebut 2019! Och nu har den före detta kriminalreportern kommit ut med en minst lika spännande och intressant uppföljare, kanske t.o.m. strået vassare! Det tackar vi för och ser med stor spänning fram emot fler kalla fall för ”supersnuten” Tess och hennes kollegor, som verkar i Skåne. Denna, liksom den förra, utspelar sig alltså i Malmö men i stora delar också på Österlen och nu även i Ystadtrakten. För väg 9 går ju genom just Ystad och upp genom Österlen…

Och på väg 9 blev Max brutalt mördad en höstnatt 2004. En ung, lovande pianiststuderande som cyklade hem i regnet blev knivhuggen till döds utan att man sedan dess kunnat knyta någon gärningsman till dådet, ännu mindre hitta något motiv. Detta fall börjar Tess med kollegor att nysta i – igen - när plötsligt två oförklarliga kvinnomord sker på Österlen. Helt utan, till synes, någon koppling till varandra. Men… En extremt ovanlig, ljus lera – som också förekom på Max kläder 2004 – knyter samman de tre fallen. Men hur? Varifrån kommer leran?

Ju mer Tess gräver och nystar, desto mer märkliga saker hittar hon – framför allt i den där höstkvällens händelseförlopp 2004. Många lögner och lögnare blottas, och till sist verkar ingenting vara så som det framställdes 2004. Livet har gått vidare på olika sätt för ungdomarna från folkhögskolan, men få har lyckats glömma och släppa taget. Och de som definitivt inte kunnat glömma och släppa taget är Max gamla föräldrar, som aldrig fick svar eller förklaringar. Och just detta är en nog så viktig sak som Frennstedt förmedlar så bra – hur viktigt det är att försöka lösa de gamla, ouppklarade morden… för de anhörigas skull. Alla behöver få sätta punkt för att kunna gå vidare, och just detta är det som driver Tess och hennes ColdCase-grupp att slåss för sin överlevnad när gruppen är hotad av nedstängning p.g.a. alla nya skjutningar och mord i gängkriminalitetens spår. Alla mord är lika viktiga, alla människoöden likaså. Och Frennstedt bygger dessutom upp sina fiktiva kalla fall på äkta vara, som dock ändrats en del av hänsyn till anhöriga. Ja, här finns många ingredienser som får Frennstedts deckare att sticka ut från mängden!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Tistelhonung” av Sara Paborn

Jag tycker Sara Paborn har utvecklats ordentligt som berättare de senaste åren. Dock känns denna hennes senaste roman en smula ojämn och dessutom med en huvudkaraktär som jag känner mig ganska ambivalent mot – jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag tycker om henne. Givetvis behöver man inte tycka om en berättande karaktär, tvärtom kan det vara nog så intressant med en osympatiskt sådan, men det är något som skaver en smula med Ebba från Stockholm 2019, som är jagberättaren. Däremot är det väldigt lätt att känna med Veronika i Båstad 1955, som är den andra, minst lika viktiga karaktären, som vi får följa den varma bisommaren när hon mötte sitt livs kärlek.

Dessa båda kvinnors vägar möts alltså i nutid, när Ebba, av jobbskäl, söker upp Veronika, efter att i en tidnings frågespalt ha sett henne dryfta sin ungdoms kärlek. Men det är inte av det skälet hon kontaktar Veronika utan för att få göra en intervju med henne om livslång kärlek och hur man håller den vid liv. Vilket också nämndes i tidningen – att Veronika alltså skulle haft, efter sin ungdomsromans – men… det som fångar Ebba när hon väl möter Veronika är alltså istället vad som hände den där sommaren 1955. Och vart han, den där konstnärsstudenten Bo Bix egentligen tog vägen efter sin Båstadvistelse. Vad var det som hände? Och varför?

Och det är detta som Ebba till slut lägger sin energi på, även om Veronika är svårlirkad, och ibland en smula förvirrad. Eller kanske har valt att omskriva skeenden i sitt eget huvud? Under några veckor kommer de i alla fall varandra närmare, och den Ebba som oombedd ger sig i kast med att försöka hitta den där mannen kan jag förstå en liten smula lättare än den lätt patetiska kvinna hon framställts som, tidigare. Dock är jag benägen att hålla med henne i den slutliga självinsikten – vem är hon att lägga sig i, egentligen?  Kanske gör man mer skada än nytta när man på eget bevåg gräver i andra människors liv. För sitt eget liv lyckades hon nämligen totalkvadda genom naivitet och låg impulskontroll – är hon verkligen rätt person att blanda sig i andras? Kanske, kanske inte…?

Oavsett, så är Sara Paborn alltid läsvärd, vare sig man gillar eller ogillar hennes karaktärer.

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Huldas hus" av Anita Salomonsson

Det är alltid kul att stifta bekantskap med nya författare. Denna alldeles nya bok släpps det år författaren fyller 85 år! Den första boken släppte Anita Salomonsson 1994. Jag läser på lite om henne i Alex författarlexikon (du hittar det på vår hemsida, dels vid respektive bok och dels på sidan över databaser). Hon skriver kvinnohistoria, de utspelar sig gärna i norra Sverige och har ofta ett verkligt ursprung. Denna gång är det en fotograf vid namn Hulda Jonsson som levde och drev företag i Burträsk i början av 1900-talet. Läs mer om henne i detta konstnärslexikon. Huldas hus finns kvar och är byggnadsminne. Så vill ni semestra i Sverige senare i år efter att ha läst boken så kan ni se det!

Men det är i den lilla enkla stugan bredvid Huldas hus som historien börjar. Hos Sara Sofia som hitintills tagit hand om sina morföräldrar och arbetat som piga hos en bonde i närheten. Nu är morföräldrarna döda och lever ensam i stugan utan grannar. Men så byggs ett hus och det är Hulda som flyttar in. När hon ser vad Hulda tar sig för inspireras även Sara Sofia till att förändra sitt liv. Det är underbart skrivet. Men jag skulle gärna lyssnat till boken för här förekommer en del dialog på dialekt som jag inte får rätt uttal på. Tyvärr verkar den inte vara inläst än. Vi får följa Sara Sofia fram till hennes död och det är mycket som händer och som hon är med om. Vi får ta del av hennes funderingar över tillvaron. Det är en lågmäld berättelse och inte så lång men underbar och intressant. 

I sista delen av boken följer vi en sopåkare som hitintills varit lyckligt gift. Frun går hemma med deras två barn, ett slitigt liv som småbarnsåren är. Allt har varit bra tycker han men så när han ska tömma en soptunna får han fatt i en gammal bok. Den är en dagbok och han kan inte låta bli att börja läsa i den. Finner den intressant och tänker att den tar jag hem till min fru. Den kanske kan muntra upp henne. Men när frun börjar läsa blir om som insnärjd i dagboken och kvinnan vars liv hon läser om. Det är just Huldas dagbok. Maken oroar sig mer och mer över att frun förändras. Vad hände med deras lyckliga, trygga och invanda liv.

Alltså två berättelser om hur Hulda Jonsson förändrar fler liv än sitt eget när hon väljer att utbilda sig till fotograf! Väl värd att läsa.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.