"Matrix" av Lauren Groff

Jag hade aldrig hört talas om den amerikanska författaren Lauren Groff tidigare, men jag tyckte att intrigen verkade spännande och intressant, med Marie som slängs ut från hovet för att bli nunna år 1158. Det är en tid och en miljö som åtminstone jag är ganska obekant med. Lauren Groff skriver med ett vackert, målande språk. Ibland skymtar en lågmäld humor.

Lauren Groff har inspirerats av den verkliga Marie de France. Hon var en av medeltidens främsta kvinnliga poeter och det sägs att hon senare blev nunna. Men eftersom man inte vet mycket om henne är boken Matrix till största del författarens fantasier.

En annan person i boken som har verklighetsbakgrund är Eleanor av Akvitanien. Hon var först drottning i Frankrike och efter omgifte drottning av England i sitt äktenskap med Henrik II. I det senare äktenskapet blev hon mor till bl a Rikard Lejonhjärta.

I boken berättas att Marie de France växer upp vid det franska hovet, som en av flera oäktingar. Hon är för ful för att gifta sig - tre huvuden för lång, med djup röst och massiva händer. Däremot har hon kunskap i hur man driver ett stort gods, hon kan skriva på fyra språk och vet hur man för kassabok. Därför bestämmer drottningen att hon ska bli nunna och dessutom priorinna i ett kloster som för tillfället är helt nedgånget, fattigt och där nunnorna svälter ihjäl. Marie själv vill inte till klostret. Hon har för länge sen förlorat den tro hon vuxit upp med. Dessutom blir hon tvungen att skiljas från sin tjänarinna Cecily, som varit hennes allt, vän och älskarinna. Att skiljas från drottning Eleanor är även det en stor sorg.

Men den 17-åriga Marie rider ut på den engelska landsbygden i duggregnet. Det är fastetid och hela världen är utmärglad, så också klostret hon kommer till. En märklig sjukdom har nyligen tagit tolv nunnor och två barnoblaters liv. (Oblater är barn som bor på klostret.) Marie ser framför sig att hela hennes liv framöver kommer att vara grått. Hon möts av den blinda abbedissan Emme och underpriorinnan Goda. Trots att Marie tas emot som novis blir hon direkt priorinna i klostret.

Genom boken får vi följa Marie, hur hon som novis vänjer sig vid livet i klostret. Den religiösa delen av klosterlivet är ganska osynlig. Man får bara veta att nunnorna går iväg till tidegärdens olika böner. Istället skildras gemenskap och konflikter mellan nunnorna, deras arbete på åkrar, i ladugårdar och ute bland de fattiga i området runt klostret.

Under Maries ledning växer så klostret från en liten, fattig samling nunnor. När hon är 45 år är klostret rikt, har 96 nunnor och 12 barnoblater. Marie skriver dikter och sånger precis som hennes verkliga motsvarighet, Marie de France. Hon får också ett antal uppenbarelser som gör att klostret utvecklas ännu mer. Alla nunnor hjälps t ex åt att göra en labyrint i skogen runt klostret för att försvåra vägen för angripare. Senare, när Marie blivit abbedissa, får hon en uppenbarelse som gör att man bygger ett nytt abbedissehus. Här behöver man hjälp av stenhuggare, något som är lite problematiskt eftersom man inte vill ha in män på klosterområdet. De får tas in med förbundna ögon.

Vad betyder då Matrix? Jo, det är ett medeltida latinskt ord för livmoder.

/Sara

"Till de döda" av Emma Ångström

Isa och hennes nyblivne make, Adam, har flyttat ut på landet. De bosätter sig i flygelbyggnaden till en herrgård. Huset är alldeles för stort för dem nu, men Isa tänker att de ska ha plats för en stor barnaskara. Isa har också öppnat en butik i närheten där hon ska arbeta.

Vi får följa historien om Isa och Adam, hur de gifter sig, åker på smekmånad och flyttar till herrgården. När de flyttar in hittar Adam en pärm med gamla tidningsurklipp om en mördarsekt i Västmanland i slutet av 20-talet. Den historien återvänder Isa till flera gånger samtidigt som den skrämmer henne.

Huset rymmer en hel del skrämmande historia. Av en granne får Isa veta att man tidigare förvarat lik på vinden. När tjälen var för hård och det inte gick att gräva förvarade man liken på likvinden i väntan på att de skulle föras till kyrkogården. Grannen berättar också om den hemska branden i byskolan 1929 då alla barn omkom.

Isa blir gravid men får missfall. Ett missfall som orsakar henne stor smärta, både psykiskt och fysiskt. Hon har fullt av mediciner vid nattduksbordet som ska dämpa smärtorna och Adam undrar om hon borde börja med antidepressiva också.

Parallellt med Isa och Adams historia får vi följa Isa när hon är ensam hemma i huset i en dryg vecka. Adam är bortrest i Italien. Isa har aldrig tidigare trott på spöken, men nu börjar hon både se och höra de mest underliga saker i och utanför huset.

Jag, som inte brukar läsa thrillers, är glad att jag på ett tidigt stadium bestämde mig för att läsa den här boken i dagsljus.

Slutet är riktigt ruggigt.

/Sara

"När natten är som ljusast" av Nadia Hashimi

Författarens debutroman var Pärlan som sprängde sitt skal och man skulle nästan kunna se den här boken som en fortsättning, även om det inte alls handlar om samma personer. Platsen är Kabul i Afghanistan.

När Fereba föds dör hennes mor. Fadern, som bara kallas Padar-jan (käre far), blir ensam med Fereba och hennes storebror Asad, men gifter snart om sig med KokoGul. Även om KokoGul tar hand om Fereba som en mor känner hon ett avstånd. Det blir särskilt tydligt när Fereba är giftasvuxen.

KokoGul föder fyra döttrar. Fereba längtar efter att börja skolan, men trots att hennes halvsystrar får börja vill KokoGul att hon stannar hemma och hjälper till i hushållet. Fereba har ett hemligt ställe i fruktträdgården. En dag märker hon att grannpojken sitter uppe på muren och tittar på henne. De börjar prata med varandra, trots att pojkar och flickor inte ska umgås.

Så kommer grannfrun på besök. Det är väldigt intressant att läsa om hur frierier går till i den här delen av världen, i en kultur helt olik vår. Att mödrarna kommer på besök för att titta på den tilltänkta svärdottern efter att fäderna har förhandlat, att det sker som ett spel där modern bjuds på te och sötsaker, om man godkänner uppvaktningen.

Grannpojken gifts bort med Ferebas äldsta halvsyster. Kanske är det ett misstag. Han ville gifta sig med den äldsta dottern, men Fereba räknades inte. Men senare kommer Mahmods mamma med frieriet till Fereba.

Fereba utbildar sig till lärare. 1979 gifter hon sig med Mahmod, samma år som Sovjetunionen invaderar Afghanistan. Efter sex år i ett barnlöst äktenskap föds Salim.

1989 retirerar de sista sovjetiska trupperna. Fereba och Mahmod får en dotter, Samira. Men situationen i Kabul blir värre. Talibanerna tar makten. Fereba får inte längre undervisa, och hon tvingas bära burka. Männen måste ha skägg. Lyder man inte straffas man hårt. TV- och radioapparater är bannlysta, musik är förbjudet. Salim går i skolan, men flickor får ingen undervisning.

Samtidigt som de väntar sitt tredje barn planerar Fereba och Mahmod en flykt till England. Men Mahmod blir tillfångatagen av talibanerna. Det blir Fereba som ensam får fly med tre barn över gränsen till Iran och vidare till Grekland.

I Athen försvinner Salim från den övriga familjen. Här koncentreras berättelsen kring vad som händer honom när han lever som papperslös flykting och förtvivlat försöker hitta sin familj och ta sig vidare. Fereba ställs inför frågan om hon ska vänta på Salim eller fortsätta flykten med de andra två barnen.

Det är en spännande och mycket angelägen berättelse.

/Sara

"Dö för vårt syndiga släkte" av Marianne Cedervall

Det är första gången jag läser något av Marianne Cedervall, men det lär inte bli den sista. ”Dö för vårt syndiga släkte” är första delen i hennes nya serie om Deckarprästen Samuel, en bok som faller mig helt i smaken.

Prästen Samuel får inte jobbet som domkyrkokaplan i Västerås som han sökt. I stället tar han ett vikariat som församlingspräst i norra Dalarna, i det fiktiva samhället Klockarvik. Sambon Marit, som nu plötsligt blivit särbo, är inte särskilt förtjust i att han flyttar iväg. Hon blir kvar i Västerås där hon jobbar som diakon i domkyrkan.

Det snöar när Samuel kör till Klockarvik. När han kommer fram ska han träffa sin nya chef, kyrkoherden i församlingen. Men det är en kvart kvar till mötet och han känner att han först behöver ett samtal med sin högste ”boss”, Gud själv. Därför går han upp mot kyrkan och känner på porten. Det är låst. Han går vidare runt kyrkan, men tvärstannar plötsligt. Ser han rätt? Lutad mot ett gammalt järnkors sitter något stort och klumpigt, till hälften täckt av snö. Det är en död man som sitter där, fastbunden i korsets armar, naken på överkroppen och med ben och fötter översnöade.

Samuel läser välsignelsen över den döde och omedelbart efteråt får han syn på en äldre man med en fiollåda på andra sidan kyrkogårdsmuren. De stirrar på varandra en stund innan Samuel springer in till kyrkoherden och rapporterar om mordet.

En stund senare har två poliser från Mora dykt upp, kriminalkommissarie Maja-Sofia Rantatalo och hennes kollega. Det visar sig att den döde är hotelldirektör Finn Mats Hansson, och graven där han hittades är familjegraven.

Samuels första uppdrag som präst blir att lämna dödsbud till Hanssons änka, Liss Katrin Hansson. Men i Hanssons villa finns inte Liss Katrin, utan Finn Mats nya unga flamma, Amanda Snygg.

De första dagarna i Klockarvik ägnar Samuel åt att lära känna församlingsborna. Det blir också ett bra tillfälle för honom att fundera över vem som är skyldig till mordet. Men när han kontaktar kommissarie Rantatalo blir hon inte särskilt glad över att han leker privatspanare.

Det här är en riktig mysdeckare, med adventsfirande i kyrkan, skidträning, förmiddagsfika med kyrkans anställda och middag på puben. Dessutom lite kärleksbekymmer på det. Jag ser fram emot att följa Deckarprästen Samuel framöver.

/Sara

"Simma med de drunknade" av Lars Mytting

För en tid sedan läste jag boken Systerklockorna av Lars Mytting och blev alldeles förälskad. Så pass att jag inte vågade läsa något nytt av samma författare på ett tag av rädsla för att bli besviken. Men till slut kände jag att det var dags att öppna Simma med de drunknade. Jag blev så tagen att jag läste boken två gånger på raken!

Simma med de drunknade är en oerhört spännande släkthistoria, där vi får följa med Edvard från Gudbrandsdalen i Norge, till Shetlandsöarna utanför Skottland och krigskyrkogårdar runt Authuille i Frankrike.

Hösten 1974 hittades Edvards föräldrar döda i Frankrike. De hade trampat på en kvarglömd mina från första världskriget. Den treårige Edvard var försvunnen, men upptäcktes fyra dagar senare på en läkarmottagning tolv mil bort. Ingen förstod hur han hamnat där. Edvard växer upp hos sin farfar på en potatisgård i Norge.

Bakom farfars hus i Saksumdalen växer björkar som farfars bror, Einar, spänt järnband om för att skapa flambjörksträ. Einar var möbelsnickare, jobbade i Paris på 30-talet, flyttade senare till Shetlandsöarna och blev skjuten i Authuille i Frankrike under andra världskriget 1944. Farfar och hans bror var ovänner under större delen av livet, främst beroende på att farfar stod på tyskarnas sida i kriget.

Redan i början av boken dör Edvards farfar. Begravningsbyrån berättar för Edvard att det redan finns en kista utsedd åt honom, och av prästen får Edvard veta att det är Einar som snickrat den. Den är i flambjörk och skickades till Norge från Shetland 1979. Vad betyder detta? Lever Einar fortfarande?

Tillsammans med flickvännen Hanne röjer Edvard huset efter farfar och hittar fem kuvert med familjens viktiga papper, pass och anteckningar. Stora frågor uppstår. Lever Einar? Varifrån kommer Edvards mamma? Vad är det för arv som verkar finnas i Authuille?

Edvard bestämmer sig för att ta reda på sin familjs historia. Han börjar med att resa till Shetlandsöarna för att hitta spår efter Einar.

Du som ännu inte läst den här berättelsen har en riktig läsupplevelse att se fram emot. Själv funderar jag på om jag ska läsa den en gång till. Kanske på norska den här gången.

/Sara

P.S Vill du veta vad Liselott tyckte om boken när hon läste den 2016 så finns det i bloggen.

"Kvinnosaker – ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål" av Karin Carlsson

Det är lätt att man tar saker och ting för givna. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men givetvis har det inte alltid varit så. På olika sätt har kvinnor kämpat för att få samma rättigheter och möjligheter som män. I boken Kvinnosaker lyfter Karin Carlsson fram 50 föremål som på olika sätt illustrerar kvinnors levnadsvillkor och roll i samhället. Boken är framtagen i samarbete med museet Stockholms kvinnohistoriska.

I boken finns ett kapitel om Cykeln. Vid sekelskiftet 1800-1900 var det otänkbart att en kvinna i Sverige skulle cykla. Så småningom kunde hon cykla iförd kjolhållare, ett elastiskt band som höll fast kjolen så att hennes ben inte syntes. Först senare blev det accepterat att kvinnorna cyklade iförda byxor. Genom cyklandet trängde kvinnor sig in på männens områden: gatan, den fysiska rörelsen och de tekniska innovationerna. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till biståndsorganisationen Diakonias arbete idag att lära flickor i Bangladesh att cykla.

Kapitlet Gatlyktan beskriver hur kvinnor fick större tillgång till det offentliga rummet. Om parker, gator och torg lyses upp blir det tryggare att vistas där. Idag har vi större kunskap om hur man bäst planerar städer för att öka säkerhet och trygghet, men en upplyst cykelbana kan samtidigt skapa ett kompakt mörker bortom ljuset.

I kapitlet om Röstkortet läser vi om kampen för kvinnlig rösträtt och kapitlet Doktorshatten handlar om kvinnliga akademiker. Kapitlet Kameran skildrar hur många kvinnliga fotografer etablerade sig under slutet av 1800-talet, men vi får också läsa om branschens ojämlikhet och utsatta situationer för de kvinnliga fotograferna.

Byxkjolen blev en uniformsdel för de första kvinnliga poliserna 1958. Det var vid denna tid viktigt att kunna skilja på manliga och kvinnliga poliser. Utvecklingen blev att efter tio år förbjöds kvinnliga poliser att bära uniform, de fick utföra inre arbetsuppgifter i civila kläder. Inte förrän 1974 kunde kvinnliga poliser bära byxor.

Här finns också kapitel om vardagliga föremål som Cigaretten, Blöjan, Vattenledningen, Träningsskon och många fler. Totalt 50 föremål som påverkat kvinnors liv från sekelskiftet fram till idag.

Hela boken är trevligt utformad med färgglada illustrationer av Amanda Berglund.

/Sara

"Hemligheter i Havanna" av Rachel Rhys

Året är 1957. Iris Bailey lever ett ganska ordinärt liv i det lilla samhället Hemel Hempstead utanför London. Hon bor hemma hos sina föräldrar och arbetar som sekreterare på ett arkitektkontor, men drömmer om att bli konstnär. Hon har gått en ettårig konstutbildning och drygar ut kassan genom att skissa porträtt på fester.

Det är på en av dessa fester hon möter Nell Hardman, dotter till den berömda Hollywood-regissören Hugh Hardman. Nell blir helt fascinerad över Iris teckningar. Hon är i England på semester, för att ”snappa upp lite kultur och få en adlig man på kroken”. Nu kommer hon istället att se som sin uppgift att få över Iris till Amerika.

Nell lyckas tala sig varm för Iris förmåga att teckna porträtt. Snart kommer en inbjudan till Iris, att vara med på bröllop då Hugh Hardman gifter sig för tredje gången. Bröllopet ska hållas i Havanna, på en egendom som ägs av hans vän, affärsmannen Bruce Bonini.

Iris föräldrar motsätter sig resan helt och hållet. Det är för långt bort, för farligt, ja helt enkelt ”inget som folk som vi gör”. Men hennes pojkvän, Peter, lyckas övertala föräldrarna att släppa iväg henne med argumentet att hon ska få uppleva lite spänning. Sen när hon kommer hem kan de gifta sig och hon får slå sig till ro som hans hustru.

Väl på plats i Boninis hus i Havanna träffar Iris återigen Nell, som visar henne runt i den exotiska miljön. Iris får bo i ett gästhus tillsammans med två amerikanska män som kommit för att bevaka bröllopet, en fotograf och en journalist.

Så småningom får Iris veta mer om den familj hon gästar och bröllopet som ska hållas. Hugh Hardmans förra fru, Jean Summers, drunknade då hon föll överbord från hans yacht i Mexicanska golfen. Alldeles nyligen har polisen börjat nysta i fallet igen för att se om ett brott begåtts.

Medan de olika bröllopsdeltagarna sitter modell för henne och hon tecknar försöker hon komma dem inpå livet, vilket inte är lätt. Speciellt svårt har hon med bruden, Lana Mickelson. Hon är betydligt yngre än sin blivande man, men vem är hon egentligen, vad bär hon på?

Senare går Iris upp till sitt rum. När hon öppnar dörren hittar hon ett kuvert på golvet. I kuvertet finns ett papper med maskinskriven text:
”lita inte på nell
hon mördar folk”

Hemligheterna är många kring familjen som håller till i Boninis hus. Iris gör vad hon kan för att avslöja dem.

I bakgrunden till familjehistorien berättas flyktigt om den kubanska revolutionen.

Rachel Rhys är en pseudonym för Tamar Cohen. Det här är den tredje boken av henne på svenska., och efter att ha läst den blir jag sugen på att läsa de andra två också.

/Sara

"Järnmärkt" av Helén Wigh

Järnmärkt är Helén Wighs debutroman. Hon är uppväxt i gruvbyn Persberg i Värmland där den här romanen utspelar sig. Många i hennes släkt har arbetat som gruvarbetare, och hon har antagligen fått med sig flera berättelser från barndomen, berättelser som utgör bakgrunden till den här spännande historien.

För spännande är den verkligen och bitvis mycket obehaglig. Förutom det hårda slitet i gruvan handlar boken om jakten på någon eller några som skändat och mördat framförallt kvinnor och barn på gruvfältet under många år.

Boken utspelar sig år 1858. Carl Steen har kommit till Persberg efter att ha vandrat från sin hemby utanför Brattfors. Hans far har precis dött och på dödsbädden har han berättat att Carls mor blev våldtagen och mördad av en högt uppsatt man i Persberg. Den skyldige hittades aldrig, men finns enligt fadern kvar i gruvbyn. Carls far dör innan han hinner berätta mer.

Carl att bestämmer sig för att hitta moderns mördare. Han söker jobb i gruvbyn och kallar sig Carl Bergman.

Det allra första som händer när han kommer fram till Persberg är att han blir vittne till hur en flicka faller ner från klockstapeln och dör. Efteråt ser Carl en man som klättrar ner från klockstapeln och försvinner. Carl blir anklagad för att ligga bakom flickans död, men en för honom okänd kvinna räddar honom. Kvinnan heter Sophia och det visar sig att hon är dotter till disponenten. Hon kommer att betyda mycket för Carl, liksom gruvarbetaren Bernhard i vars stuga han får bo.

Medan Carl arbetar i gruvan i Persberg försöker han göra efterforskningar när det gäller moderns död, men han måste vara försiktig. För många frågor gör att människor blir misstänksamma mot honom. Det händer fler brott och olyckor och även Carl drabbas.

Vem eller vilka är det som våldtar, mördar och förbereder olyckor?

Jag tycker om historiska romaner, och här får man veta en hel del om gamla tiders gruvdrift. Att det dessutom utvecklar sig till en spänningsroman gör det inte sämre.

/Sara

"Stöld” av Ann-Helén Laestadius

Ann-Helén Laestadius har tidigare skrivit flera barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken SMS från Soppero. Boken Tio över ett, som Tuija recenserat här i bloggen, vann Augustpriset 2016 i kategorin bästa barn- och ungdomsbok.

Eftersom jag tyckt om det jag läst av Ann-Helén Laestadius tidigare, blev jag nyfiken på Stöld som är hennes första roman för vuxna. Författaren är same och har sina rötter i Nedre Soppero.

Stöld utspelar sig i Sápmi, samernas land som sträcker sig över stora delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Trots att Sápmi är en så stor del av vårt land, är nog kunskapen om samernas liv och rennäringen inte särskilt stor i södra halvan av landet. Den här boken har alla möjligheter att ändra på detta.

Boken börjar med att den nioåriga Elsa tar sina skidor och stakar iväg över sjön bort till rengärdet. Hon vill visa att hon är stor nu, vill överraska familjen med att förbereda utfodringen av renarna. Men när hon närmar sig rengärdet hör hon en skoter på tomgång. Hon ser en man som håller i en blodig kniv. Är det hennes ren han har dödat, hennes Nástegallu? Öronen med märkningen är avskurna, men hon ser ändå att det är Nástegallu.

Elsa vet vem mannen är, men hon berättar inte för någon att hon sett honom och att han sett och hotat henne.

Hon får följa med när pappa åker till polisen och anmäler den dödade renen, eftersom det är hennes ren och hon hittade den. Men hon berättar inte att hon vet vem som dödat den. Trots att det varken är första eller sista gången Robert Isaksson dödar en ren, tiger hon om vad hon sett. Hon bär upplevelsen och ångesten ensam genom alla år.

Elsa har en storebror som heter Mattias. I grannhuset finns Anna-Stina som är två år äldre och liksom Elsa går i sameskolan i grannbyn. Anna-Stinas morbror Lasse är ett par år äldre än Mattias och bor ibland med sin systers familj. Det är framförallt de här två familjerna, och personer i deras närhet, som vi får följa genom boken.

Trots flera dödade renar rubriceras brotten enbart som stöld. Nástegallu dödades och lämnades kvar, ibland hittar man slaktade renar där innanmätet, horn och klövar ligger kvar i snön. Polisen har ingen möjlighet att komma när de larmas. De skyller på prioriteringar och stora avstånd.

De sista två tredjedelarna av boken utspelar sig tio år längre fram i tiden. Elsa har hunnit bli 19 år och jobbar extra i sin gamla skola. Samtidigt ökar trakasserierna mot samerna. När inget annat hjälper tar Elsa saken i egna händer och ställer säckar med slaktrester, som hon hittat, utanför polisstationen.

Konflikten mellan samerna och de som är emot rennäringen trappas upp mer och mer. Slutet av boken är väldigt spännande och närmast thrillerartad.

/Sara  

"Långt bortom havet" av Isabelle Allende

Böckers utsida betyder mycket för mig när jag ska välja något att läsa. Jag tycker om Isabel Allende för hennes mustiga språk och förmåga att berätta livfulla historier. Förutom det lockade den här bokens framsida mig. Jag hade väl räknat med något romantiskt. Men bilden på framsidan stämmer inte riktigt med bokens innehåll, och det tycker jag är synd. Hade den haft en annan framsida kunde den kanske lockat fler och andra läsare.

Det finns kärlek och romantik i boken, men också väldigt mycket historia, krig och politik.

I en recension jag läst tyckte någon att boken var en historiebok med skönlitterära inslag och det kanske man kan säga.

Boken börjar i Katalonien i Spanien under spanska inbördeskriget 1938. Här möter vi den unge läkarstudenten Victor Dalmau som arbetar som sjukvårdare vid fronten. Hans bror Guillem strider direkt mot fascisterna och Franco. I familjens hus därhemma bor Roser Bruguera, en flicka som brödernas far tagit under sina vingars beskydd. Han är musiklärare och Roser är en mycket begåvad pianoelev. Roser har också en egen mycket fascinerande historia.

Fadern förstår att milissoldaterna kommer att förlora och att Guillem kommer att dö i kriget. Strax innan fadern själv dör får han Victor att lova att fly till Frankrike med sin mamma Carme och Roser. Men innan Guillem dör i slaget vid Ebro kommer han och Roser väldigt nära varandra. Så nära att hon blir gravid.

Det blir Victors uppgift att tala om för Carme och Roser att Guillem stupat i kriget, men han klarar inte av det. Däremot lyckas Victor övertala Carme och Roser att tillsammans med många andra människor fly från Barcelona över den franska gränsen, medan han själv fortsätter att jobba som läkare. Senare tar även han sig vidare och lyckas hitta Roser efter att hon fött sitt barn.

I tidningen kan Victor läsa att den chilenska regeringen gett poeten Pablo Neruda i uppgift att förbereda ett fartyg som heter Winnipeg, som ska hjälpa spanska flyktingar till Chile. Han träffar Neruda och får veta att han kan åka, men inte tillsammans med sin brors fästmö. Man prioriterar familjer och äkta par på båten. Då blir han till slut tvungen att berätta för Roser att Guillem förmodligen är död, och dessutom att de måste gifta sig för att de två och Rosers baby ska kunna resa med Winnipeg.

Det här är en berättelse som både är obehaglig när det gäller skildringen av kriget och kärleksfull och varm när den skildrar förhållandet mellan människor. Förutom Victors familjehistoria finns det en familj i Chile som boken också skildrar och som knyts ihop med hans historia.

Boken utspelar sig 1938-1994 och är en berättelse med många historiska inslag och kopplingar till verkligheten, men också en roman om flera människors livsöden. En roman om flykt och längtan hem. Och om kärlek.

Isabel Allende är född i Peru, men bor i USA. Hennes far var kusin till Salvador Allende som var Chiles president från 1970 till militärkuppen 1973, och han finns förstås också med i boken.

/Sara

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi eventuellt har av boken. 

"Mai betyder vatten" av Kayo Mpoyi

Kayo Mpoyi föddes i Kongo, växte upp i Tanzania och kom till Sverige som 10-åring. Mai betyder vatten är hennes debutroman efter att hon gått skrivarlinjen på Biskop-Arnös folkhögskola.

Jag läste en recension om boken i en tidning, och det var något i recensionen som gjorde mig intresserad. Kanske var det bokens religiösa tema, kanske var det att den utspelar sig i Afrika. Hursomhelst lånade jag och läste boken när jag fick syn på den i biblioteket.

Huvudperson i romanen är Adi som är mellan 5 och 10 år under den tid som beskrivs, 1989-1994. Det som händer i boken skildras utifrån hennes barnperspektv. Men här finns också berättelser om det som hänt tidigare i släkten, framför allt den förbannelse som pappas farmor, Mai, drabbades av.

Adis storasyster, Dina, har berättat att mamma svalt en jordnöt. I nöten bor ett andeväsen som växer och växer. Som läsare förstår vi att mamman är gravid. Så föds lillasyster med stora andningssvårigheter. Läkarna tror att både mor och barn ska dö, men de överlever. När mamma berättar att lillasyster ska heta Mai säger hon i samma mening: ”Må gud förbarma sig över oss”. Alla i släkten som hetat Mai har dött. Kanske kan denna Mai bryta förbannelsen.

Pappa arbetar på ambassaden för Zaire (nuv. Kongo-Kinshasa) i Dar es-Salaam, Tanzania, och familjen bor i ambassadens tjänstebostad. De äldsta syskonen bor inte hemma utan är kvar i Zaire, men de dyker upp senare i berättelsen. För pappan är utbildning väldigt viktigt och han låter barnen öva ord ur hans ordböcker.

Familjen är kristen och går till kyrkan. Pappan har en dömande gudstro. Gud används i uppfostringssyfte. Som kontrast lyser Adis egen gudstro, där gud finns med i allt hon gör och allt som händer henne, positivt som negativt. Gud ser t ex vad monsieur Éléphant gör med henne när de befinner sig på husets tak. Gud antecknar allt. Jag upplever Adis gud som någon som står på hennes sida i en värld hon inte helt förstår.

I boken sägs inte allting rakt ut. Istället får man t ex bara ana vad det är som händer på takterassen, eftersom det mesta beskrivs ur Adis perspektiv. En del förstår man som vuxen läsare, en del går förmodligen mig förbi. Blandningen av kristen tro och afrikansk magi tycker jag är intressant.

/Sara

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken.

"De dubbelt så bra" av Bengt Ohlsson

Boken utspelar sig under åren 1918-1931, i huvudsak i Ångermanland, men även Värmland och Finland.

Arvid 14 år och Ragnar 17 år berättar i vartannat kapitel om sina liv. De växer upp på varsitt håll i mellersta och norra Sverige. Bengt Ohlsson använder ett arkaiserande språk när han låter dem berätta, kanske att Ragnars språk är överdrivet lillgammalt.

I början av boken bor Arvid och hans lillasyster Elina i Värmland hos farbror Jan och faster Eva, som han kallar tant Eva. Under tiden vandrar fadern iväg för att hitta jobb i skogen åt Arvid och honom själv. Modern är död. Arvid bor ute i stallet på gården. På kvällarna utsätts han för sexuella övergrepp av farbror Jan.

Så kommer far tillbaka för att hämta Arvid. De ger sig ut på vandring norrut där fadern hittat jobb. På vägen träffar de Harald som de slår följe med. De hittar ett tillfälligt jobb på sin vandring, ett vägbygge som är utsatt för blockad.

Blockader och strejkbryteri är ett genomgående tema i boken, som leder fram till händelserna i Ådalen 1931.

Till slut når Arvid, hans far och Harald fram till skogen där de ska arbeta. Arvid blir ”brosslare”, den person i timmerhuggarlaget som hugger upp vägar och ser till att timmerlasset kan köra säkert. Den uppgiften kommer att förändra hans liv.

Första gången vi möter Ragnar är han ute och marscherar tillsammans med sina mannar. Ragnar är fänrik, men snart får vi veta att mannarna inte är äldre än 12 år. En av dem undrar om de inte snart ska få riktiga gevär. Ragnars största dröm är att ansluta sig till Svenska brigaden, d v s det rikssvenska frivilligförband som stred på de vitas sida under finska inbördeskriget, 1918. Men hans mor vägrar att släppa iväg honom. Ragnar och hans mor bor i Härnösand, i huset där doktor Bratt har sin mottagning. Hans mor är sjuksköterska och sekreterare åt doktorn. Läsaren, och så småningom Ragnar själv, förstår nog att hon även är hans älskarinna. Doktorn skriver till kaptenen och intygar det olämpliga i att skicka iväg Ragnar till Finland. Men han rymmer.

Innan Ragnar ger sig iväg möts han och Arvid. De inleder ett kärleksförhållande som varar hela boken igenom, trots att de skiljs åt under den tid som Ragnar ansluter sig till Svenska brigaden. Skildringen av kriget i Finland är oerhört stark.

Det är en historisk roman där både strejker i Sverige och inbördeskriget i Finland skildras. Men det är också en skildring av två unga mäns kärlek till varandra, en kärlek som får den ene att stötta den andre, och som får dem båda att drömma om framtiden någonannanstans.

/Sara

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Se även vilka andra utgåvor boken finns som.