Equal Rites av Terry Pratchett

Det var länge sedan jag läste en bok av Terry Pratchett, fantasy-världens svar på Douglas Adams. En fullständigt skruvad berättelse om skivvärldens första kvinnliga trollkarl tar sin början i den lilla byn Bad Ass, långt ute på landsbygden och långt ifrån staden Ankh-Morpork där trollkarlarna egentligen hör hemma. Ja just det, trollkarlar är män, alltid män och inget annat. Det finns en tydlig gräns mellan manlig och kvinnlig magi i skivvärlden, det vet alla. Män är trollkarlar och kvinnor är häxor, så enkelt är det.

Eller är det verkligen det? När trollkarlen Drum Billet börjar närma sig slutet av sitt liv (en trollkarl vet alltid om när han kommer att dö, han vet till och med om klockslaget) så letar han efter en åttonde son till en åttonde son, och som tur är för honom hittar har en smed vars fru precis ska föda deras åttonde barn, med bara några minuter kvar innan Drum Billet tänker lämna jordelivet.

Han överlämnar sin stav och sin trollkarlskraft till det nyfödda barnet med sina sista andetag och går nöjd vidare mot nya äventyr.

Smeden är helnöjd. En trollkarl i familjen, tänk vilken fantastisk tur hans familj har. Ända tills byns häxa talar om för honom att han precis blivit far till en liten flicka…

Terry Pratchett vänder gärna upp och ner på konventioner, och använder sig av fullständigt nonsensspråk för att överrumpla sina läsare. Det är svårt att hålla sig för skratt när man läser den här boken, och leendet sitter permanent fixerat i ansiktet på mig när jag läser om Granny Weatherwax’s och Eskarinas äventyr i en värld som inte är riktigt som man förväntar sig.

För här är verkligheten lite mindre som den egentligen är, och lite mer som folk förväntar sig att den ska vara, och så har det alltid varit.

Equal Rites är Pratchetts tredje bok om skivvärlden och hans första bok om häxorna.

Den heter Herrskap och Häxor på svenska och båda böckerna går att boka på vår hemsida.

Den engelska boken finns på huvudbiblioteket, och den svenska boken finns på Kallinge filial.

/Andreas

The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss (finns även på svenska)

Många av mina kompisar har talat om för mig att jag bör läsa Patrick Rothfuss’ böcker om Kvothe och hans äventyr. Jag måste erkänna att det tog ganska lång tid innan de lyckades övertala mig till det, eftersom jag på senare tid varit mer intresserad av att läsa om böcker som jag läst i min ungdom.

Dessutom är det inte någon nätt liten pocketbok vi talar om här, den andra delen i serien på engelska har över 800 sidor. Den svenska översättningen är uppdelad i två böcker, vilket har både för och nackdelar i min värld.

Det är underbart att ha en riktigt tjock bok i händerna, man vet att det finns möjlighet till oavbruten underhållning i flertalet timmar, ibland dagar, innan man måste plocka upp nästa del. Samtidigt är det otympligt och tungt. Jag tar väldigt sällan med mig tunga, tjocka böcker när jag reser, för att ta ett exempel. Då är det mycket smidigare med en pocketbok.

Men nu ska vi prata om min senaste förälskelse som är Patrick Rothfuss’ berättelse om Kvothe. Jag läste boken på engelska, men den finns även att låna på svenska. Den svenska titeln är ”En Vis Mans Fruktan”

Det hela börjar på ett litet värdshus i en liten by. Ni vet, en sådan by där alla känner alla och sammanhållningen är viktigast. Detta värdshus drivs av en man som inte är född i byn, tillsammans med hans lärling vars ursprung är okänt för allmänheten. Men Kote, som värdshusvärden heter, och Bast, hans lärling, är trevligt och ärligt folk som gärna hjälper till, så det spelar kanske inte så stor roll om dom inte är födda i byn.

På värdshuset bor för tillfället också en skrivare, som mot betalning gärna ställer upp och skriver officiella dokument såsom testamenten och liknande. Så de goda byborna har en bra anledning att hälsa på i värdshuset.

Men det är när värdshuset inte har några andra gäster än skrivaren som vi får ta del av de verkligt underhållande delarna av boken. Kote har nämligen en berättelse som skrivaren hemskt gärna vill ta del av, men det är inget för bybornas öron.

Jag trodde inte att jag skulle kunna fastna i en bok på det här sättet igen, inte sedan den avslutande delen av Robert Jordans serie ”The Wheel of Time” har jag haft så svårt att sluta läsa. Jag tror det kan ha att göra med hur boken är skriven. Det sitter verkligen en sagoberättare och berättar historien.

I normala fall brukar fantasyböcker kännas beskrivande, men här kan jag nästan höra hur Kotes röst går upp och ner i ton och volym, beroende på hur intensiv historien för tillfället är.

Jag kanske bara är lättpåverkad efter många timmars rollspelande i ungdomen, men det kändes som om någon berättade historien för mig medan jag läste den.

The Wise Man’s Fear är som sagt del 2 i serien, men jag klantade mig lite grann och läste den först. I skrivande stund håller jag på med del 1, ”Name of the Wind”, och den verkar vara precis lika bra som del 2.

/Andreas

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida

The Dresden Files: Storm Front. Av Jim Butcher

Harry Blackstone Copperfield Dresden, trollkarl, jobbar som detektiv i Chicago. Han finns till och med i gula sidorna, under ”W” för ”Wizard”. Så vitt han själv vet är han den enda praktiserande trollkarlen som jobbar som detektiv och dessutom helt öppet benämner sig som trollkarl. Men människor vill ju egentligen inte veta om det övernaturliga, så de vanligaste telefonsamtalen är från folk som undrar om annonsen är något slags skämt.

Jim Butcher har skapat en helt fantastisk värld mitt i Chicago med sin serie om Harry Dresden, The Dresden Files. Första gången jag kom i kontakt med protagonisten var faktiskt genom en TV-serie som är löst baserad på böckerna. När jag senare fick reda på att det fanns böcker om galningen Dresden så tog det inte lång tid innan jag gick in i bokslukarläge. Om du gillar den här typen av litteratur så är det väldigt svårt att släppa böckerna. Butcher blandar glatt noir-deckare med fantasy och smaksätter med en nypa Warner Bros tecknade serier, vilket leder till en säregen typ av litteratur där man oftast sitter med ett leende på läpparna på grund av den lätta tonen, men där timmarna bara flyger iväg eftersom böckerna griper tag i läsaren och inte släpper taget förrän på sista sidan.

I den första boken, Storm Front, möter vi en näst intill pank Harry Dresden som i huvudsak livnär sig på att vara polisens övernaturliga konsult, tack vare Karrin Murphy som leder SI (Special Investigations). De flesta poliser fnyser åt Dresdens påstådda trolldom och avfärdar honom som en charlatan, men SI har till uppgift att utreda brotten som ingen annan avdelning vill hantera, de som inte riktigt går att förklara och de som inte ger någon publicitet. I den första kategorin passar Dresdens speciella yrkeskunnande väldigt bra när det gäller att hitta förövarna och ta reda på vad som egentligen hände.

Just den här gången har det begåtts mord i Chicago som inte har någon naturlig förklaring, och Murphy vänder sig därför till sin lokala trollkarl för att lösa mysteriet. De kastas in i en jakt på mörka krafter och kallblodiga mördare som kommer att ha konsekvenser mer långtgående än någon kan förutse. Att Dresden dessutom officiellt är den enda praktiserande trollkarlen i Chicago, vilket gör honom till en misstänkt i trollkarlscirklarna, gör inte saken bättre.

Jag har en… överenskommelse… med min lillebror. Varje år när det kommit ut en ny Dresden-bok så får han den i julklapp, och varje år på juldagen (när han läst ut den) så får jag låna den av honom. Personligen är jag fullständigt såld på serien, och jag är jätteglad att meddela att den första boken finns i vår katalog. Du kan reservera den via vår hemsida.

Det finns dock ett litet aber, och det är att boken inte publicerats på svenska. Så om du vill läsa denna underbara fantasy-serie så får det bli på engelska. Kan du överkomma detta hinder så tror jag inte att du kommer bli besviken.

/Andreas

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Spellwright, en oförutsägbar fantasy!

Länge har jag letat innan jag hittade en fantasybok som klarade av att hålla mig så intresserad att den fick en plats i en annars ganska fullbokad vardag. Det som lockade mest med Spellwright var att huvudpersonen kändes som en seriös version av Terry Pratchetts misslyckade trollkarl Rincewind.

Jag gillar tanken på att även de mäktigaste personerna har en egenhet som gör att dom känns mänskliga, i det här fallet en sorts magisk dyslexi.

Nicodemus Weal är en magikerlärling vid akademin i Starhaven. När han kom till akademin trodde de äldre trollkarlarna att han var den utvalde, på grund av ett väldigt distinkt ärr i nacken kombinerat med hans förmåga att använda de båda högre magiska språken, Magnus och Numinous. Men det finns ett problem. Ju längre Nicodemus rör vid de magiska texterna desto ändras ordningen på runorna och formlerna korrumperas, vilket betyder att han inte kan använda komplicerad magi.

Han kan inte heller röra vid magiska föremål, eftersom han genom beröring ändrar ordföljden även där.

En sak jag gillar är att författaren emellanåt skriver ut meningar som Nicodemus har korrumperat. Det ger en känsla av kontakt med huvudpersonen.

Naturligtvis finns det, som i alla bra fantasyromaner, lite monster, några spöken, magiska föremål och en ärkeskurk. Men förutom dessa grundstenar så känns inte boken förutsägbar, Blake Charlton har lyckats bra med att lägga in oväntade riktningar i historien. Som läsare uppskattar jag att författaren ansträngt sig för att handlingen inte ska vara för uppenbar, mången annan fantasybok har hamnat i refuseringshögen på grund av detta.

Boken finns bara på engelska, något som kan vara bra att veta. Det finns fler böcker om Nicodemus, men Spellwright är den enda vi än så länge har i vår katalog.

Om dessa två småsaker inte avskräcker dig som läsare så kan jag varmt rekommendera boken, det är en mysig fantasyroman och jag ser fram emot att läsa Spellbound när jag får tag på den.

/Andreas

Reservera boken på biblioteket hemsida.