”En cowboy lämnar stan” av Conny Palmkvist

Vilken fantastiskt fin och berörande historia om livet och döden! Ensamhet och sorg är bärande byggstenar och den cirkulerar kring två män, en liten flicka och en liten pojke, är indelad i tre delar och i den första får vi möta nittiofyraårige Johan.

Livet sjunger på sista versen och Johan gör vad han kan för att lura hemtjänsten att komma till honom oftare än vad som kanske behövs. Allt för att dämpa ensamheten. En fyrtioårig Anders har plötsligt dykt upp med hemtjänstpersonalen dagtid, men Johan noterar att Anders verkar jobba i nattjänsten också. Sover karln aldrig? Och varför luktar han sprit och ser så nedgången ut? Kan han också se den lilla indianflickan Cadence som skymtar i lägenheten då och då?

I den andra delen får vi följa hur den sjuttonårige Johan från Halmstadtrakten sätter sig på Amerikabåten 1938 med ett enda mål i sikte. Det enda han kan säga på engelska är ”Hello. I´m from Sweden. I´m seventeen years old and I want to work as a cowboy on a ranch”. Mot alla odds hamnar han faktiskt så småningom på en ranch i Utah, där cowboylivet kanske inte blev som han tänkt sig. Och en natt när han ofrivilligt blir kvar långt ute i obygderna träffar han en liten övergiven navajoflicka som lämnats att dö. Johans inre kompass vägrar låta honom lämna henne där utan istället tar han henne med sig tillbaka till ranchen, vilket får oanade och dramatiska konsekvenser.

I den tredje och avslutande delen får vi en inblick i hur livet ter sig för läraren Anders, som de två senaste åren grävt ned sig i sin sorg över sonen som drunknade, sonen som aldrig blev äldre än fem. Endast alkoholen bär honom vidare från dag till dag, han har slutat leva och vet inte om han ens vill överleva längre. Allt har förlorat sin mening. Men när Johan plötsligt blir jättedålig etableras någon form av samförstånd de två männen emellan – för visst lever en person så länge någon minns henne?

Det är onekligen en väldigt naken och rörande inblick i två väsensskilda livsöden, och dessutom skriven på ett vackert språk - en bok att tycka om och som jag kommer att bära med mig länge. Det vet jag.

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

Flätan av Laetitia Colombani

I boken möter vi tre kvinnor som alla står för avgörande skeden i livet.  Smita i Indien som vaknar upp med vetskapen att hennes dotter ska få börja skolan. Något hon själv aldrig fått göra. Förhoppningarna är höga och hon ser en annan framtid för sin dotter än den hon själv fått. Guilia i Italien som går till sitt arbete i familjens företag som vanligt. Men fadern som är ute på inköpsrunda råkar ut för en olycka, vad ska hända med honom och företaget? Slutligen Sarah i Kanada. Hon är en hårt arbetande advokat med chans att bli delägare. Jobbet går definitivt före familjen men håller det i längden?

En riktigt bra bok. Hon lyckas bygga upp kvinnornas historia så jag sällan vet vad som ska hända. Livet är tufft för dem med stora motgångar. Ska de lyckas tas sig vidare? Det är nästan som tre noveller som flätas samman till en berättelse. De hade klarat sig utmärkt på egenhand men helheten blir ännu bättre. Flätan är författarens debutbok, jag hoppas det blir fler.

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

En bön för de stulna

En tisdag i somras satt jag och körde runt till våra filialer för att hämta och lämna böcker. På radion har jag nu för tiden P1 och så var också fallet den tisdagen.

Just den tisdagen bestämde jag mig för att lyssna på radioföljetongen istället för att byta till P4, något som visade sig vara ett smart val. Det var nämligen min första kontakt med boken En bön för de stulna och författaren Jennifer Clement.

Eftersom jag bara har tillgång till radion när jag sitter i biblioteksbilen, så var det en något splittrad lyssning av boken, och jag bestämde mig ganska snabbt för att jag skulle läsa den.

En bön för de stulna är en roman om en fiktiv flicka i Mexiko, baserad på de intervjuer och samtal som Jennifer Clement haft med kvinnor från olika platser runt om i landet.

Boken handlar om flickan LadyDi Garcia Martinez och vi får följa hennes uppväxt i närheten av Guerrero, när hon gömmer sig för kartellernas kidnappare och försöker leva ett drägligt liv bland skorpioner, leguaner, mördare och en smått galen mamma.

Det som lockade mig med boken är detsamma som gör den lite svår att ta till sig. Som västerlänning är boken en lite obekväm indikation på hur bra vi egentligen har det.

Vi får hela tiden följa berättelsen ur LadyDi’s synvinkel, se det som händer med hennes ögon. Ofta leder detta till en frustration över att hon accepterar saker som vi här i väst antagligen inte ens skulle kunna drömma om. Flickorna smutsar ned sina ansikten med jord, målar tänderna med tusch och gömmer sig i gropar för att inte bli ”stulna” av knarkkartellerna. Den största gåvan en flicka kan få vid födseln på berget är att vara så ful att ingen karl någonsin kommer vilja röra vid henne.

Jag blir än mer upprörd när jag inser att Jennifer Clement baserat boken på sina intervjuer med kvinnor i Mexiko, och att det antagligen finns mer än ett korn av sanning till de hemskheter hon beskriver.

Det som gör den här boken till en riktigt läsvärd upplevelse är att den är ärlig, tydlig och rak. Här lyfts problemen fram med en röst som accepterar det som sin vardag. Det finns en dröm om något bättre, men det är bara en dröm.

Eller?

/Andreas

Beställ bok på bibliotekets hemsida.