Labyrinten visas på tv!

Kanske har ni sett att boken Labyrinten som jag skrivit om tidigare i år nu går som miniserie på SVT?

 

Första avsnittet finns att se på SVTplay ett fåtal dagar till. Hoppas jag hinner se det medan det finns kvar där. Andra delen visas på nyårsdagen...

 

/Liselott

En riktig spökhistoria

Ett ensligt beläget hus på den engelska landsbygden står tomt efter att den gamla dam som bott där dött. En ung advokat får i uppdrag att närvara vid hennes begravning och därefter ordna upp damens papper eftersom ingen närmare familj står att finna. Redan på resan dit början advokaten känna ett visst obehag över uppdraget. Känslan förstärks senare när han förstår att lokalbefolkningen skyr huset som pesten och menar att han borde hålla sig borta därifrån för sin egen hälsas skull. Långsamt börjar han göra kopplingen till den unga kvinna som han skymtade på begravningen, hon som var helt klädd i svart och som sedan plötsligen försvann. Mannen förstår att det finns en historia som kräver att bli berättad och beslutar sig för att övernatta i det stora mörka huset. Något han senare bittert ska ångra...

Redan 1983 skrev Susan Hill rysaren The woman in black. Nu är den åter aktuell eftersom den har blivit film med ingen mindre än Daniel "Harry Potter" Radcliffe i huvudrollen som advokat Arthur Kipps. Jag blir riktigt nyfiken på filmen men jag förstår att den inte följer boken helt kronologiskt. Frågan är bara om jag har nerver som är starka nog för att se den...

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Den var dålig – eller?

Näe, vad besviken jag blev! En ovärdig dotter engagerade mig inte alls på samma sätt som den första boken om Louise och hennes mamma, som jag skrev om här. Den tog sig lite på slutet men det bar inte upp hela boken.

Det har gått 15 år sedan Justine Lévy skrev förra boken. Louise har blivit ungefär 15 år äldre och ställs inför två omvälvande händelser. Hon är oväntat gravid och hennes mamma är sjuk. När hon väl inser att mamman är allvarligt sjuk är det försent. Louise är fylld av dåligt samvete och försöker hjälpa och stötta sin mamma på de sätt hon kan. "...jag går till sjukhuset som man går till skolan, utan att fundera så mycket på det, för att jag måste, för att jag inte vågar annat och ibland skolkar jag."

Men hon kan inte berätta att hon är gravid. Kan inte ge mamma den glädjen, eller det att kämpa för. Louise är tveksam om mamman ens skulle bli glad för ett barnbarn. Och tänk om hon blir en bättre mormor än mamma… Förhållandet mellan Louise och mamman är ju långt ifrån oproblematiskt. När hon väl berättar är det alldeles för sent.

Louise ter sig för mig närmast neurotisk, väldigt osäker i sin roll som gravid och snart mamma, med sitt konstiga och tragiska förhållande till mamman. Pappan kan hon däremot berätta allt för. Vad hände Louise efter att jag lämnade henne i förra boken. Hur blev det så här? Det känns som det måste finnas ännu en historia att berätta.

Men nu när jag bladat i boken och skumläst lite här och där för att skriva denna text inser jag att den kanske inte var så dålig ändå, snarare lite hoppig. Eftersom jag inte kom in i boken från början läste jag utan större engagemang, och det går nog inte om man vill ha behållning av berättelsen. Så läsa gärna, men ge den lite tid och eftertänksamhet och återkom gärna och berätta hur du upplevde berättelsen.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

P.S Boken ska filmas och Levy har själv skrivit manus. Undra just hur den ska bli...

Sarahs nyckel – läs boken eller se filmen

Så många hemska händelser under andra världskriget. Många av dem har jag aldrig hört talas om. Tidigare har jag skrivit om boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv som tar upp interneringsläger för japaner i USA. I boken jag läst nu, Sarahs nyckel, tar Tatiana de Rosnay fasta Vel´ d´Hiv. Natten den 16 juli 1942 görs räder i hela Paris för att samla ihop många av stadens judar och skicka dem till interneringsläger. Runt 8000 av dessa människor (män, kvinnor och barn) förvaras under några fruktansvärda dagar i en idrottsanläggning i Paris. De är förtvivlade över situationen, utan mat, vatten eller fungerande toaletter. Därefter förs de vidare till koncentrationslägren. Knappt inga återvände.Läs mer om händelsen i svenska Wikipedia och gå vidare till den franska om du kan språket.

De Rosnay skriver inget historiskt verk men väver ett möjligt scenario utifrån händelsen. Hon berättar om Sarah och hennes familj och det som drabbar dem. Hon förankrar det i vår tid med hjälp av journalisten Julia Jarmond som ska skriva en artikel inför 60-årsdagen av händelsen. Hon berörs av Sarahs öde och måste ta reda på hela hennes historia. Historien är sammanlänkad med Julias egen familj och påverkar hennes val i livet.

Det är bra skrivet och boken är svår att släppa. Biblioteket har dessutom filmen som gjorts med boken som utgångspunkt. Tyvärr är den utlånad så jag hinner inte se den innan detta inlägg skrivs. Men den måste jag se!

/Liselott

Reservera boken eller filmen i bibliotekets katalog.

Snart på tv!

Jag läste tio sidor och det skedde ett bankrån och en gisslansituation! Tre sidor till och ett mord begicks! Undra om den nya miniserien börjar på samma sätt?

Arne Dahl (alias Jan Arnald) har skrivit en deckarserie om A-gruppen, en specialenhet inom polisen. Såg i veckan att några av dessa böcker har filmats. Den första, Misterioso, visas på svt1 under mellandagarna. Jag läste några av hans böcker för några år sedan och tyckte om dem. Misterioso hade jag inte läst men det blev av nu. Dock har jag ett litet dilemma. Ska jag läsa ut hela boken och veta hur den slutar innan jag ser den på tv eller vänta tills efter?

Medverkande, och kanske en kommande stjärna (?) på skådespelarhimmlen, är Magnus Samuelsson. Kanske mer bekant som världens starkaste man. Jag såg honom i en liten roll i Göta kanal 3 och undrar hur hans skådespelarinsats kan tänkas vara? Jag tror jag vet vilken av poliserna han ska gestalta. Om det följer boken sjunger han i kör… På svts hemsida kommenterar författaren filmatiseringen: på det stora hela är det oväntat nära böckerna. Boken skrevs 1999 och det har ju hänt en del i samhället sedan dess. Ska bli spännande att se hur mycket boken anpassats till nutiden i filmen.

Om ni vill lyssna på den låt som gett boken sin titel kan ni göra det här. Misterioso beskrivs ingående i boken och jag sitter och lyssnar på den nu när skriver det här. Gillar den mer och mer!

Så långt jag läst hitintills i boken är det bra. Gillar att författaren förutom polisarbete får med personernas tankar och känslor. Än så länge mest Paul Hjelm, som är inblandad i gisslansitutionen.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Qou Vadis - se filmen och läs boken

Nu har jag frångått mina normala läsvanor och lyckats få tag på en nobelpristagare. Polacken Henryk Sienkiewicz fick ta emot nobelpriset redan 1905 för sin roman Quo vadis. Handlingen utspelar sig i Rom under kejsar Neros tid, då kristendomen sågs som en kufisk sekt och skulle utrotas. Samtidigt som det är en historisk berättelse är det också en kärlekshistoria. Romaren och härföraren  Marcus Vinicius förälskar sig i ”slavflickan” Lygia som är kristen.

Som i alla berättelser om Rom och deras maktfullkomliga kejsare är det en osäker tid att leva i. Förutom en omöjlig kärlekshistoria får man följa hur en ny religion växer fram och hur den gamla kämpar för att hålla förändringen tillbaka.

Filmatiseringens huvudroller görs av Robert Taylor och Deborah Kerr, men den som gör en fantastisk rollprestation är Peter Ustinov (mer känd som Hercule Poirot) som kejsar Nero. Filmen fick åtta Oscarsnomineringen året den släpptes och får räknas som en klassiker, det är en riktig kostymfilm som tar närmare 3 timmar att se.

Jag kan varmt rekommendera filmen en dag när du har gott om tid och boken är säkert lika bra. Så här mot slutet får jag medge att jag nöjde mig med filmen och ströläste mest lite i boken för att kolla om historierna stämde. Vad jag kan se stämmer bok och film ovanligt bra överens och det kan möjligtvis bero på att den version av boken vi har är ett sammandrag. Det förklarar också varför jag hade för mig att boken skulle vara i 2 delar. Om någon har läst hela boken kan ni kanske berätta om ni saknar något i filmen?

/ Anneli

Reservera boken i vår katalog.

Reservera filmen i vår katalog.

Jag såg till slut filmen... (LDR1)

Jag tittade på filmen Försoning till slut. Min kompis hade försökt få med mig när den gick på bio men jag ville inte. Förstod inte hur man skulle kunna göra film av denna bok, skriven av Ian McEwan. Dessutom var Keira Knightley med – inte min favoritskådespelerska direkt. Men när vi skulle ha ett Bokcafé Ängeln med tema "läs boken se filmen" valde jag ändå denna film och bok…

Ett tema jag ser i filmen, och funderat mer på, är hur situationer jag ser tolkas utifrån vad jag vet, min ålder, min erfarenhet och mina känslor. Jämfört med hur någon annan skulle se samma situation. Det är sådana scener som filmen inleds med. Perspektiven är 13-åriga Brionys, hennes äldre syster Cecilia och barndomsvännen Robbie.

Först följer vi en händelse med Brinoys ögon, och tar del av vilka slutsatser hon drar utifrån sin referensram. Sedan ser vi det ur Cecilias och Robbies perspektiv, och vi förstår mycket mer. Ett händelseförlopp börjar ju inte i det ögonblick vi får det framför våra ögon. Ändå tolkar vi det just där och då. Men vad ligger egentligen bakom, vad hände före? Inför mig som betraktare av filmen flätas allt ihop till en helhet. Jag inser hur lätt det är att missförstå och i värsta fall förstöra människors liv. Briony ser inte den kärlek vi ser avslöjas för Cecilia och Robbie – en kärlek de hitintills undantryckt. Det hela får för de inblandade olyckliga och långtgående konsekvenser.

Fotot är lysande. Det skapas stämning och känsla med sättet att filma. Jag tycker det är väldigt mycket känsla i filmen. Händelserna utspelar sig åren före och under andra världskriget.

Men följer filmen boken då? Jag minns den inte så väl och fick läsa om den. Tänkte först skumma lite men när jag börjar läsa fastnar jag med en gång. Det går inte att skumläsa denna bok. Sättet Ian McEwan använder språket, beskriver människor, känslor, händelser, natur och omgivningar är oemotståndligt. Detaljerna han tar fasta på. Liksom i filmen skapas i boken så mycket känsla. Det är svårt att beskriva. Det måste upplevas antingen genom att läsa boken eller se filmen eller ännu hellre – både ock.

/Liselott

Reservera boken eller filmen i bibliotekets katalog.

Winter´s bone - boken bakom filmen. (LDR1)

Winter´s bone var en prisad film på Stockholms internationella filmfestival. Sverigepremiären var i januari i år, med ypperliga recensioner. Den är även Oscars-nominerad. Men bakom filmen finns en bok…  Boken läste jag i maj förra året efter att ha sett en notis om den bland kommande filmer. Daniel Woodrell har skrivit boken som i Sverige fått titel En helvetes vinter. Eftersom jag inte kunnat glömma berättelsen presenterade jag den på förra veckans Bokcafé Ängeln.

Det är med skräckblandad förtjusning jag påbörjar omläsningen. Jag vet ju vad som väntar av händelser. Men när jag läst den igen är känslan som dröjer sig kvar stark och ljus, men med många brutala och mörka stråk i.

Vi befinner oss i ett USA långt borta från det förlovade landet. Fattigt, eländigt, slitigt, alla är släkt med alla på något sätt. Människorna har en speciell hårdhet för att överleva och en del skapar sina egna lagar. I ett hus i förfall bor Ree 16 år med ansvar för sina småbröder och psykiskt sjuka mamma. Fadern försvann iväg när valnötterna fortfarande föll från träden men lovade att komma tillbaka med en papperpåse kontanter och bakluckan fylld med härligheter. Nu är det vinter och istället kommer polisen och meddelar att om fadern inte infinner sig i rätten inom ett par veckor så förlorar de huset och den lilla mark de äger.

Ree börjar sitt sökande i en värld jag inte förstår hur hon orkar leva i. Hon litar till att väninnan och släktingarna ska hjälpa henne, men vem står man egentligen närmast? Det är hårdhudade människor vi möter, liksom en sorglig verklighet i Ree´s kompis som oplanerat blev gravid och gift. Allt vävs samman med otroligt vackra och kännbara beskrivningar av omgivningarna, naturen och av Ree´s funderingar om sitt liv.

Jag har funderat på om jag vill se filmen men kan inte riktigt bestämma mig. Jag tror det är en film som känns väldigt mycket. Det skulle vara för att få svar på frågan: hur gör de en film av detta? Har någon sett den?

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Glasbruket

Egentligen behöver inte Arnaldur Indriðason någon mer reklam, det är många som redan har hittat honom. Den isländska deckarförfattaren har blivit mer och mer populär, men hur många vet att en av hans böcker också har blivit filmad? Än så länge gäller det bara Glasbruket – som i filmversion heter Brottsplats Jar City.

En äldre man hittas mördad i sin källarvåning och i jakten på hans mördare kryper gömda hemligheter fram, en efter en. Motiven går långt tillbaka i tiden och det verkar som om gamla poliser är inblandade.

Filmen följer bok rätt bra. Man har tagit bort en liten bihistoria, och ordningen är något omkastad, men annars stämmer det. Det är intressant att se den isländska miljön, som skiljer sig en hel del från det man är vad vid. Det är bara en sak jag ogillar, kriminalpolis Erlandurs vana att äta fårhuvud till lunch och kvällsmat. Önskar han kunde hitta något annat, för det ser inget vidare ut…

För den som vill läsa mer av Indriðason finns det sex titlar till. De flesta finns också som ljudböcker, om du hellre vill lyssna.

/Anneli

Reservera boken i bibliotekets katalog
Reservera filmen i bibliotekets katalog

Vampyrer – filmade och ännu ej filmade (del 3)

Vad är det som gör vampyrer så populära? Det svämmar över med böcker, filmer och tv-serier sedan en tid tillbaka. Det är väl ingen som har missat Twilight-serien om Bella och Edward och Jacob som bygger på Stephenie Meyers böcker.

Sedan har vi tv-serierna, True blood, Vampire diaries och föregångaren Buffy vampyrdödaren. Just tv-serierna finns inte att låna på biblioteken men böckerna börjar dyka upp, nu senast nyöversättningar av Charlaine Harris som ligger bakom True blood. Går vi lite tillbaka i tiden har vi Anne Rice böcker och ännu längre tillbaka Dracula av Bram Stoker. Jag vågar inte ens gissa hur många filmversioner han dykt upp i, tyvärr verkar vi inte ha kvar någon av dem hos oss. De senare böckerna är mera av kärlekshistorier och äventyr medan de tidiga verken är mer skräckbetonade. Just vampyren har förvandlats från en skräckinjagande odöd till en romantisk hjälte.

Vad är det då som fascinerar oss, mestadels kvinnliga läsare? Är det den omöjliga kärleken, den eviga ungdomen eller är det bara den vackre mannen med drag av farlighet? Jag kan inte säga vad jag fastnade för, men fastnat har jag. Oavsett vad anledningen är kan jag inte sluta läsa och jag hittar nya böcker och serier hela tiden. Eftersom det går trögt med svenska översättningar har jag precis som flera andra övergått till att läsa böckerna på engelska. Jag måste få reda på hur det ska gå!

Vi får inte glömma bort Sveriges egen vampyrberättare John Ajvide Lindqvist med Låt den rätte komma in. Filmen blev så populär att man har gjort en amerikansk version i Hollywood. Den kommer på bio i vår.

Tar sedan vampyrerna slut finns det varulvar, alver eller annat övernaturligt att fortsätta med. Testa te.x. P C Cast serie om Vampyrens märke, Melissa Marrs serie om alvriket i Mer än ögat ser eller varför inte vargmännen i Maggie Stiefvaters Frost. En lite mer udda variant är vampyrdeckaren Redan död av Charlie Huston och kampen mot änglarna i Angelologi – änglarnas tecken av Danielle Trussoni.

Skyll inte på mig om du sedan tycker att dygnet har för få timmar …

/ Anneli

Läs boken, se filmen! (del 2)

”Från en liten firma i Tyskland”, brukar vara Hans Alfredsons svar på frågan om varifrån han och Tage Danielsson fick alla sina idéer. En annan, mindre kryptisk förklaring är det djupa samhällsengagemanget, övertygelsen om att en bättre värld är möjlig. Att man kan förändra saker och ting genom kultur var nämligen inte en helt skogstokig åsikt under AB Svenska Ords glansdagar.

Vid en närmare titt på Hans Alfredsons produktion i eget namn nyanseras dock bilden en aning. Komikens ofta påpekade släktskap med tragiken får då ytterligare belägg. En svartare, mer pessimistisk klangbotten gör sig tydligt påmind i filmer som Ägget är löst från 1975 och Den enfaldige mördaren från 1982. Guldbagge- och guldbjörnbelönad brukar den senare lyftas fram som en av såväl Alfredsons som den svenska filmhistoriens stoltaste stunder.

Den enfaldige mördaren kan karaktäriseras som storslagen tragedi. De skånska 30-talsscenerierna andas realism, men den historia som Alfredson berättar är så högstämd att filmen samtidigt kantrar över i rent mytologiska stämningar. Bonddrängen Sven Tosings hämnd på den patologiskt elake fabrikören Höglund skulle likaväl kunna vara författad av Aischylos eller George Lucas.

Huvudrollsinnehavaren Stellan Skarsgårds insats framstår som själva sinnebilden av begreppet överspel, med läppspalt, söndervriden näsa och en enligt den freonsprayade 80-talspubliken groteskt funktionsklippt snaggfrisyr (för 10-talspubliken känns den tvärtom ganska moderiktig). I vilket annat sammanhang som helst hade denna yviga rolltolkning fallit platt. Men tack vare alla inblandades bergfasta tro på filmens melodramatiska anslag upplevs de vida gesterna istället som klockrena. Det samma kan sägas gälla för bildkompositionerna. Med regelbundna intervaller viker realismen undan, till förmån för diverse estetiska effekter. Ett smutsigt fingeravtryck förvandlas till en leråker. En tågstation blir plötsligt scen åt en minimalistisk balett. Skarsgård talar i DVD-utgåvans extramaterial om en ”magisk realism”, förhöjande små detaljer i bildberättandet som verkligen gör filmen värd att se om.

Den enfaldige mördaren bygger på Alfredsons roman En ond man, ett verk som i fråga om tonläge är ganska väsensskilt filmatiseringen. Det mytologiskt storvulna är nedtonat och tyngdpunkten ligger istället på den intressanta romankompositionen. Ett antal novellartade kapitel berättar om en rad olika österlenska livsöden, däribland Sven Tosings. Alla har de en sak gemensamt: den onde fabrikören Höglund. Ofta tonar hans tyranni bara upp sig lite grann vid horisonten, med indirekt påverkan på historien. Men så plötsligt kan han dyka upp helt nära. I cigarröken på hotell Savoy i Malmö, eller bland höbalarna i ett svagt upplyst ladugårdskätte.

Varken filmen eller boken inger några förhoppningar om ondskans närstående utrotning. Snarare tvärtom. I filmens avslutande scener rycks vi plötsligt ur 30-talet in i nutiden (det vill säga 1982). Allt är sig likt. Tyranniet består, och Alfredson och hans kulturarbetarkollegor tycks misströsta om att något går att göra åt saken. Som publik kan man bara hoppas att det ännu dröjer ett tag innan den tyska lilla firman bommar igen för gott.  

/Martin

Reservera filmen i bibliotekets katalog
Reservera boken i bibliotekets katalog

Läs boken, se filmen! (del 1)

Av alla barn- och ungdomsböcker från 2010 som jag har läst (och det är ganska många) är detta min absoluta favorit: Tack vare Winn-Dixie av Kate DiCamillo. En underbar bok om en flicka och en hund som sprider vänskap i ett litet samhälle i Florida.

India Opal och hennes pappa, predikanten, har just flyttat till Naomi. Opal saknar sina vänner i Watley, och hon börjar mer och mer sakna sin mamma som lämnade familjen när Opal var tre år. Hennes pappa sitter oftast och skriver på sina predikningar, och då tycker Opal att han gömmer sig som i ett sköldpaddsskal. Hon kallar honom ”predikanten” när hon berättar. Det kan verka som ett avståndstagande, ändå märker man att det finns en djup kärlek dem emellan. En kärlek som utvecklas inte minst när Winn-Dixie dyker upp.

Opal har skickats till mataffären för att köpa makaroner, ris och tomater, och kommer hem med en smutsig herrelös hund. Men hunden kan konsten att charma, och inte ens predikanten kan motstå Winn-Dixies leende. Tillsammans med Winn-Dixie hittar Opal nya vänner i det lilla samhället. Hon träffar Miss Franny Block, bibliotekarie på Biblioteket till Herman W. Blocks Minne, Otis som suttit i fängelse men nu jobbar i djuraffären, Gloria Dump som kallas för häxa av de retsamma pojkarna Dewberry. Och många fler.

Det här är en varm bok om vänskap mellan en hund och en flicka, och vänskap som växer fram mellan människor som aldrig mötts förut. Man blir helt enkelt lycklig av att läsa den!

Filmen En vän med fyra tassar följer boken nästan på pricken. Jag rekommenderar ändå att man läser boken först för att skapa sina egna bilder av karaktärerna. Sen kan man se filmen som är precis lika underbar!

/Sara

Reservera boken och/eller filmen i Ronneby biblioteks katalog