"I vilt tillstånd" av Roxane Gay

Jag och en kollega pratade om att böcker ibland, men väldigt sällan, är dekorerade på sidan av bladen. Alltså den delen av bladen du ser när boken är stängd. Jag nämnde att jag sett ett par sådana böcker och hon undrade vilka.  Jag kom inte på det just då men passade på att kolla på filialen i Bräkne-Hoby hur många jag kunde hitta. Väldig få visade det sig men där stod den jag tänkt på! Ljuvligt ljusrosa omslag med relief-mönster och turkost typsnitt i titel och författare och turkost mönster på bladen.

Jag vet att den lockade mig redan när jag såg den liggande på en hylla för att fraktas ut på en filial. Det var för ett par år sedan, så varför inte läsa den!

Vilken historia! Inget för den som söker något sockersött men det fängslade mig totalt. Den var hemsk, men också vacker och sorglig och med underbara stunder. Huvudpersonens historia engagerade mig så jag kunde inte sluta läsa.

Mireilles föräldrar återvände till Haiti, ett land de lämnade från för att få det bättre (och det fick de). Nu driver fadern ett byggföretag på Haiti, de tjänar pengar och bor säkert bakom höga murar. Skillnaderna mellan folk och folk är oändliga på Haiti.

Mireille är på ett av sina besök med sin man Michael och lille sonen. De ska till stranden och sitter i bilen alla tre. Men precis utanför egendomens grindar kidnappas hon och förs bort.  Redan i inledningen får vi reda på att hon hålls fången 13 dagar och inte krossas av händelsen ”det är vad jag intalar mig”.

Inte krossad men nära på. Fadern vägrar av princip att betala någon lösensumma. Betalar jag för en så kommer de snart att kidnappa fler i familjen för att få mer pengar och jag vill inte bli ruinerad (nu när jag har pengar). Så när kidnapparna kontaktar honom och han får prata med sin dotter uppmanar han henne att vara stark, de släpper dig när de inte får några pengar. Så klart blir hon inte släppt, istället utsatt för våld och våldtäkter. Jag följer henne dag för dag och undrar om hon ska överleva och om hon gör det hur blir det då? Jag får också reda på vad som händer Michael och hans våndor.

Genom hela berättelsen varvas författaren in hur Mireilles liv var innan händelsen, om barndomen, om föräldrarna och det ger också en bild av Haiti som land. Mycket genom den amerikanske makens ögon när han besöker landet. Kulturkrockar i mötet med hennes föräldrar men också åt andra hållet när hon träffar Michaels föräldrar. Intressant bara det. En riktigt stark skildring av Mireille och landet hon stammar ifrån men också vad som händer i familjen under och efter en sådan händelse.

Men vem är då Roxane Gay? Varför skriver hon om detta? Författarinnans föräldrar är själva invandrade från Haiti. När jag läser vidare i Alex författarlexikon står: ”När Roxane Gay var tolv år utsattes hon för en brutal gruppvåldtäkt. Det har på olika sätt präglat hennes liv och texter. Tanken om människans oanade förmåga att uthärda är ett grundmotiv i merparten av hennes författarskap och sexuellt våld ett återkommande tema”. Tyvärr har inte fler skönlitterära böcker översatts till svenska, men flera fackböcker och en självbiografi.

/Liselott

P.S Alex författarlexikon hittar du på bibliotekets hemsida 

"Här är jag nu" av Boel Werner

Detta var en klart annorlunda berättelse än det jag brukar läsa. Men jag behövde något att lyssna på en dag och kände igen omslaget. Var det inte den jag funderat på att läsa?

Den berättar om Iris där hon växer upp i ett stenigt jordbruk i Småland under 70-talet. Den beskrivs som hejdlöst rolig och visst drar jag på smilbanden då och då men jag upplever den mer som lite sorglig, berörande och verklig. Hon är ett udda barn, växer upp med en finurlig men envis far, Karl Evert, som gör sig ovän med en efter en i byn. Det ska vara på hans sätt. Mamma, Violetta, är inte nöjd med sin tillvaro men hon är där hon är och gör så gott hon kan. Iris lyssnar när hon pratar med väninnorna i telefon och märker att mamman tummar på sanningen… Farmor och farfar bor med familjen på undantaget en trappa upp. Bankar i golvet när de behöver något. Alldeles för ofta enligt Iris mamma. Storebröderna är vuxna och bor inte hemma längre.

Iris själv är, ja hur är hon egentligen? Ingen bästis, eller hon har en, grannpojken. Men så fort de börjar skolan ignorerar han henne. Hon blir ganska ensam, utanför och det tycker jag är sorgligt att läsa om, skapar ett genomgående vemod. Kanske för att jag känner igen tonerna från skolgården när jag själv gick i skolan. Och här är fler barn och familjeförhållanden runt Iris familj som är udda och omtalade av olika anledningar men som skildras väl.

Men det är faktiskt inte bara Iris som är huvudperson, utan också hennes föräldrar i bokens nutid och så faderns uppväxt. Glimtar från livet förr. Och så får vi veta lite mer om hennes mor. Hur hamnade hon egentligen med sin man på den här gården? Vad tänker och känner de? Sammantaget en bra bok och (för mig) ändå lite igenkännande bild av livet på landet.

/Liselott

P.S. Den jag funderade på att läsa var Inger Edelfeldts bok Om snö och guld. Den handlar också om en flicka, hennes uppväxt under 70-talet, de ritar båda två och författarna skriver barnböcker… Dessutom är bokomslagen snarlika. Lätt att ta fel…

"Lila hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie

Lite då och då kommer jag på att Radioföljetongen finns och tittar deras urval av inspelade böcker. Ni känner väl till den? De spelas i radion men finns tillgängliga via hemsidan: https://sverigesradio.se/radiofoljetongenradionovellen eller Sverigesradio-appen.  Men de finns bara under en begränsad tidsperiod.

Denna gång hittade jag Lila hibiskus av Adichie. Författarnamnet klingade bekant och kom på att jag läste och tyckte om hennes bok En halv gul sol som kom på svenska 2007. Och hade inte en kollega prata om boken? Jo då, den finns med som boktips på våra filmade Bokcafé Ängeln. Leta upp avsnitt nr 3 från 2020 som spelas in i Kallinge. De filmade boktipsen hittar du på Ronneby biblioteks you-tube-kanal eller via Ronneby biblioteks hemsida. Sedan var uppläsaren Tuva Novotny så det kunde kanske bli bra och det blev det. Hennes röst passade perfekt till berättelsen om tonåriga Kambili och hennes storebror Jaja. Hela familjen styrs av den stränga och religiöse fadern. De styrs av rädsla för att förarga honom för då straffar han dem. Men utåt ser alla honom som god. Familjen är rik och han skänker pengar till välgörenhet, kyrkan etc.

Så träffar syskonen sin faster och sina kusiner och blir hembjudna till dem på ett skollov. Fadern går faktiskt med på att de åker och där får de se ett annat sätt att leva och att vara kristen. Och fastern vågar sätta sig emot sin bror, men vågar Kambili och Jaja? Och vad får det för konsekvenser?

Men det är inte bara familjen som skildras. Det ger även en bild av Nigeria, av politik, studentuppror och hur folk lever, både rika och fattiga.

Boken går enligt information på Radioföljetongen att lyssna på fram till 22 april 2022.

/Liselott

"En plats för oss" av Fatima Farheen Mirza

En plats för oss är en slående titel på denna bok. En muslimsk indisk familj boendes i USA försöker hitta var de hör hemma, själsligt såväl som fysiskt. Familjen består av de två föräldrarna samt barnen Hadia, Huda och Amar. Amar, som är den yngsta, är den som skapar störst friktion i familjen. Han vägrar finna sig i de krav föräldrarna ställer på honom och man får följa hur han alltmer tappar fotfästet och dras till missbruk.

Boken inleds på ett den äldsta dottern Hadias bröllop, men kommer därefter kasta läsaren bakåt i tiden under merparten av boken. Man får följa barnens uppväxt på ett ganska ryckigt sätt. Tidshoppen är inte kronologiska och berättarperspektivet skiftar. Trots det fastade jag för boken. Det blev lite som att lägga ett pussel. Varje nytt ”hopp” bakåt i tiden gav en ny pusselbit och en tydligare bild av hur familjen såg ut.

Kulturkrockarna och hur detta bidrar till de ansträngda familjerelationerna är ständigt närvarande i berättelsen. Det blir tydligt för de tre barnen att det finns andra sätt att leva sina liv än så som de själva gör, och detta leder till konflikter. Störst är den mellan Amar och hans far. Den är också den relationen som jag fann mest intressanta att följa. Man undrar hela tiden; Kommer de hitta ett sätt att nå varandra eller är olikheterna för stora?

/Veronica

"Hemligheter i Havanna" av Rachel Rhys

Året är 1957. Iris Bailey lever ett ganska ordinärt liv i det lilla samhället Hemel Hempstead utanför London. Hon bor hemma hos sina föräldrar och arbetar som sekreterare på ett arkitektkontor, men drömmer om att bli konstnär. Hon har gått en ettårig konstutbildning och drygar ut kassan genom att skissa porträtt på fester.

Det är på en av dessa fester hon möter Nell Hardman, dotter till den berömda Hollywood-regissören Hugh Hardman. Nell blir helt fascinerad över Iris teckningar. Hon är i England på semester, för att ”snappa upp lite kultur och få en adlig man på kroken”. Nu kommer hon istället att se som sin uppgift att få över Iris till Amerika.

Nell lyckas tala sig varm för Iris förmåga att teckna porträtt. Snart kommer en inbjudan till Iris, att vara med på bröllop då Hugh Hardman gifter sig för tredje gången. Bröllopet ska hållas i Havanna, på en egendom som ägs av hans vän, affärsmannen Bruce Bonini.

Iris föräldrar motsätter sig resan helt och hållet. Det är för långt bort, för farligt, ja helt enkelt ”inget som folk som vi gör”. Men hennes pojkvän, Peter, lyckas övertala föräldrarna att släppa iväg henne med argumentet att hon ska få uppleva lite spänning. Sen när hon kommer hem kan de gifta sig och hon får slå sig till ro som hans hustru.

Väl på plats i Boninis hus i Havanna träffar Iris återigen Nell, som visar henne runt i den exotiska miljön. Iris får bo i ett gästhus tillsammans med två amerikanska män som kommit för att bevaka bröllopet, en fotograf och en journalist.

Så småningom får Iris veta mer om den familj hon gästar och bröllopet som ska hållas. Hugh Hardmans förra fru, Jean Summers, drunknade då hon föll överbord från hans yacht i Mexicanska golfen. Alldeles nyligen har polisen börjat nysta i fallet igen för att se om ett brott begåtts.

Medan de olika bröllopsdeltagarna sitter modell för henne och hon tecknar försöker hon komma dem inpå livet, vilket inte är lätt. Speciellt svårt har hon med bruden, Lana Mickelson. Hon är betydligt yngre än sin blivande man, men vem är hon egentligen, vad bär hon på?

Senare går Iris upp till sitt rum. När hon öppnar dörren hittar hon ett kuvert på golvet. I kuvertet finns ett papper med maskinskriven text:
”lita inte på nell
hon mördar folk”

Hemligheterna är många kring familjen som håller till i Boninis hus. Iris gör vad hon kan för att avslöja dem.

I bakgrunden till familjehistorien berättas flyktigt om den kubanska revolutionen.

Rachel Rhys är en pseudonym för Tamar Cohen. Det här är den tredje boken av henne på svenska., och efter att ha läst den blir jag sugen på att läsa de andra två också.

/Sara

"Älskade barn” av Ashley Audrain

Kan psykisk ohälsa gå i arv? Dåliga mor-dotterrelationer? Ja, det och väldigt mycket mer snurrar i huvudet medan man läser det här intressanta, lågintensiva thrillerliknande familjerelationsdramat, som ger lite krypningar innanför huden. Det är ett psykologiskt drama om dysfunktionella mödraskap i flera generationer, och dessa får vi ta del av i små portioner som varvas med Blythes berättelse, hennes sanning, som hon skrivit ned till sin exman – och oss, indirekt. Berättarperspektivet är jaget och hon skriver till ett du; exmannen, och allt handlar egentligen om den gemensamma dottern Violet.

För Violet föds efterlängtad i kärlek, men efter en jobbig förlossning som ger Blythe om inte förlossningsdepression så åtminstone sömnsvårigheter och ångest inför det skrikande barnet som inte vill kännas vid henne, så eskalerar problemen. Blev anknytningen mellan mor och dotter störd av alla problem i början? Varför är det bara pappan som duger? Är det något fel på Violet? Eller henne själv?

Som läsare är det svårt att förhålla sig till hur den neutrala sanningen egentligen skulle se ut, för vi får hela tiden Blythes upplevelse genom hennes ångesttöcken genom småbarnsåren. Tolkar hon allt som händer utifrån sin egen, som barn, kärlekslösa referensram? Tar hon i för mycket så att det kanske är hon själv som skapat avståndet till dottern? Vem vet.

Men efter hand får vi bilden – Blythes bild – av en flicka som inte är som andra. Onormalt tidigt visar hon tecken på en känslokyla – inte bara mot modern utan även andra utvalda, särskilt barn – och en hänsynslöshet som känns direkt osund. Och det är här, när vi delas Blythes bild av flickans manipulerande personlighet i kombination med de riktigt obehagliga saker som Blythe de facto ser flickan göra, som obehaget börjar krypa. Är flickan en begynnande psykopat?

Vad ska jag som läsare tro?... Är verkligheten så illa som Blythes modersinstinkt anar? Är det pappan som är väl partisk och blind, och inte vill se? Inte ens när det värsta av alla katastrofer inträffar? Ja, jag får vänta ända till sista sidan, i min ambivalens, för att få veta!

Spännande och fängslande, och en god kandidat för bokcirklar! För här finns mycket att fundera över och att diskutera!

/Tuija

”Det röda året” av Emma Steinwall

Titeln syftar på en tid som är dramatisk, som innehåller stora förändringar eller starka känslor. Och det är det minsta man kan säga om året i nutid som vi får följa två judiska familjer i Göteborg. Var och en tycks dölja större eller mindre hemligheter för varandra - eller de andra - och ibland är det rent hisnande allt som händer. Det är ett relationsdrama på hög nivå, som fängslar från början till slut och är så fantastiskt välskriven att det är en fröjd att läsa. Som är skriven av en debutant!

Från nyårsafton till nyårsafton följer vi dels judiska Mirjam och hennes Peter – från förlovning till bröllop – men genom en bergochdalbana av tvära kast kring den impulsiva och orädda Mirjam som ibland upplevs som direkt gränslös.

Mirjam får vi också följa i förhållande till kusinen Sarah som är hennes totala motsats, men inte desto mindre hennes närmaste – som en tvillingsyster. Sarah får vi också följa genom förhållandet med den judiske Aron – det perfekta paret – tills han oväntat avbryter deras förhållande. Och får Sarahs tillvaro att gunga betänkligt.

Mirjams lillasyster Anna lever i ett vacuum av arbetslöshet och väl dold kärlek till mannen som förtjänar något bättre än hennes storasyster. Och när plötsligt deras pappa dör ställs en hel massa saker på sin spets, bl a när det visar sig finnas en storebror till dem båda som de aldrig ens har fått veta finns.

Ja, här finns många hemligheter dolda, många olika sorts separationer som är tunga att bära. Men framför allt visar romanen vad det gör med olika relationer när man döljer saker för varandra… när undanhållandet blir ett större problem än själva hemligheten.

Mycket bra, tänkvärd och underhållande läsning, ser verkligen fram emot fler verk av författaren!

/Tuija

"Mitt liv som råtta" av Joyce Carol Oates

Är man en råtta – då har man tjallat. Är inte vatten värd. Tänk då att det är dina bröder du tjallar på, att du bara är 12 år. Du gör det som är rätt, mänskligt, självklart eftersom de har gjort fel men ändå blir du utestängd ur familjen och aldrig förlåten.

Upptakten till Violet Rues brutala och påtvingade skilsmässa från familjen skildras så bra. Och det tar upp mer utrymme i boken är vad jag först trodde. Men det känns helt rätt. Jag leds in i att förstå hela Violet Rues familj, dess släkt och dess plats i det samhälle de lever i (den lilla staden Niagara falls). Allt det människor formas av. De många barnen, familjen är katoliker även om inte pappan (Jerome Kerrigan) går i kyrkan. Barnen fruktar honom och älskar honom och Violet Rue är säker på sin fars kärlek. Syskonens däremot, ja de är ju hennes syskon. Men en sak ska alla veta – man blir inte ovän med Jerome Kerrigan varse sig man är vän, släkt, maka eller hans barn… Detta skildrar Joyce Carol Oates så bra, det är allvar och fångar in mig som läsare. Alla fördomar, tilldelade roller, släktens betydelse, vita mot svarta, vad som övertygar en till att tro – min åsikt är den rätta.

Violet Rue blir alltså utstött och vi följer hennes icke-liv i väntan på att hon ska få tillbaka sin familj, sitt sanna liv. Hon utsätts för mer än något barn borde. Det är hjärtskärande, otroligt och samtidigt fullt troligt.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Alltid en dotter" av Amy Engel

Jag tittar alltid på Svenska deckarakademins listor över årets bästa deckare. Dessa var nominerade till bästa översatta deckare:

Amy Engel: Alltid en dotter (”The Familiar Dark”, övers. Manne Svensson; Albert Bonniers Förlag)
Cara Hunter: Ingen utväg (”No Way Out”, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
Deon Meyer: Villebråd (”Prooi”, övers. Mia Gahne; Weyler)
Denise Mina: Verkliga brott (”Conviction”, övers. Boel Unnerstad; Modernista)
Olivier Norek: Ytspänning (”Surface”, övers. Cecilia Franklin; Sekwa)

Jag hade sen tidigare läst Hunter, Mina och Noreks böcker. Alla väldigt bra. Men kvar har jag Engel och Meyer. Så det var bara att sätta igång. Alltid en dotter var riktigt bra. En klart annorlunda miljö för den är förlagd till fattiga Ozark Mountains i Missouris. En stad man vill lämna men det kan vara svårt att genomföra. En som blev kvar är Eve. Hon försöker få livet att gå runt och hon har sin dotter 12-åriga June att kämpa för. June ska få en så bra uppväxt som möjligt med de urusla förutsättningar hon har. Sin egen vill hon helst glömma och hon har brutit med sin mor. Till sin hjälp och stöd har hon sin bror (som mot alla odds blivit polis).

Men så händer det ofattbara. June och hennes bästa vän hittas döda – mördade. Allt Eve levt för är borta. Det blir en nedåtgående spiral men samtidigt är hon fast besluten att hitta den som mördat barnen. Hon börjar söka upp folk hon inte borde besöka, ställa frågor. Hon tar till om och med kontakt med sin mor för att få hjälp. Många hemligheter finns bevarade och mycket är inte som man tror. Det är både brutalt och hjärtskärande men Eve visar en styrka som få andra. Läs den!

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Allt jag borde ha sagt” av Anne Griffin

Ett mycket speciellt levnadsöde får vi här i form av en kvälls skålande då många hemligheter - små såväl som stora – blottas, och bekännelser sprungna ur ett ganska dåligt samvete tar form. Jag våndas och gläds med denna irländare vars liv vi får ta del av under en mycket speciell kväll som det planerats för länge. Och vars slut jag bara kan ana.

Maurice Hannigan, 84 år gammal, sitter nämligen i baren på ett hotell på den irländska landsbygden och utbringar under kvällen fem skålar för fem personer som haft ett avgörande inflytande på hans liv. Först ut är brodern Tony, som Maurice alltid avgudat. Tony, som lärde honom att läsa och skriva trots hans svårigheter, som skyddade honom från mycket elände, men som dessvärre gick bort alldeles för tidigt i TBC. Detta betydde så småningom att det blev Maurice som fick ärva gården och bli jordbrukare, vilket egentligen passade bra eftersom han ju ändå inget läshuvud hade. Men riktigt gott affärssinne hade han däremot!

Därefter skålar Maurice för dottern Molly som aldrig hann leva, men som han levt med, närmast hjärtat, i så många år. Svägerskan Noreen står därefter på tur, den galna moster No-no som vänt uppochned på det mesta och som tillbringade stora delar av sitt liv på institution. Sonen Kevin får också sin skål, trots att hela bokens berättande nog egentligen är en muntlig inspelning till just sonen, som en förklaring av allt det där som aldrig hunnit med att förklaras. Sonen som aldrig riktigt dragit jämt med fadern, sonen som nog aldrig fått den uppmärksamhet och det beröm han förtjänat genom hela sitt liv, sonen som blev allt det där som Maurice aldrig blev.

Slutligen skålar Maurice för hustrun Sadie som han älskat över allt annat. Vars bortgång två år tidigare gjort att hans liv känts allt mer meningslöst och saknaden så obeskrivbar. Till sist bekänner han också vad som hände med det guldmynt han som tioåring hittade hos familjen Dollard, vars historia är så tätt sammanflätad med hans egen, ett upphittat mynt vars konsekvenser och öde vi får följa genom hela boken.

 

Under denna minnenas kväll, som mer eller mindre är en bekännelsernas kväll, har vi fått möta Maurice i stort som i smått, i ånger och tillkortakommanden, med ett stort hjärta men också nog så snarstucken. En människa med alla dess sidor, med ett liv innehållande mer än de flestas! En riktigt hjärtevärmande bekantskap!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Floden hem” av Hanna Richell

Återigen har den brittiska författare, som bott länge i Australien men nu återvänt till England, skrivit ett starkt familjedrama - en bok om systerskap, familjehemligheter, sorger – och kvinnor. Och här är de onekligen några stycken!

Systrarna Margot, Lucy och Eve har vuxit upp på den engelska landsbygden på en underbar gård med sina författande föräldrar. Men när faderns skrivkramp inte riktigt släppte tog moderns kreativitet över och hon uppslukades av sitt skrivande under flickornas uppväxt på ett sätt som hon inte märkte själv. Detta fick naturligtvis konsekvenser – både för flickorna, med en icke närvarande mamma, men också för äktenskapet, som fadern så småningom bröt sig ur. Då var de äldsta, Eve och Lucy i princip utflugna men kvar blev Margot… utelämnad till sig själv, i princip. Och just i denna brytningstid händer något fruktansvärt i hennes liv, som slutligen utmynnar i att hon lämnar sitt barndomshem och sin mor i vredesmod, och har sedan dess inte talat med henne.

Nu stundar dock, med kort varsel, ett storslaget bröllop på gården – yrvädret Lucy ska spontant gifta sig. Och vill att hela familjen – förstås – ska samlas. Margot tar sig samman och återvänder hem för första gången på många, många år… med viss bävan för att behöva konfronteras med sin mamma som hon aldrig någonsin kommer att be om förlåtelse. För hon kommer aldrig att orka förklara vad som utlöste dramatiken när hon var 16 år. Vad hon däremot inte anar är att fler än hon bär på hemligheter som kommer att slå undan benen på dem alla… Vilken bröllopsfest, vilken dramatik!

Här dras vi med i en känslomässig turbulens utan like! Det är en fängslande historia som verkligen berör på djupet, och som jag tyckte mycket om! Vinklingar och ingångar ur familjens alla perspektiv berikar, samtidigt som det visar på hur svårt och komplext livet är – och alla utgår förstås ifrån sin egen sanning om sakers förhållande… En bok och en familj att tycka mycket om!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Min fars hemlighet" av Sara Blaedel

Jag var nyfiken på denna bok men samtidigt tveksam. Så fick jag möjlighet att börja läsa. Var tveksam ett tag till. Tyckte delar av storyn var lite osannolik men den tog sig och nu måste jag läsa nästa del i serien om tre böcker!

Vad var det som jag tyckte var osannolikt? Jo Ilka får äntligen höra något om sin far. Han flyttade ut när och var liten, försvann iväg till USA. Men då är det bara i form av ett dödsbesked. Men hon vill över till USA. Inte bara för att skriva på nödvändiga papper utan något annat driver henne. Kanske kan hon få något svar på varför han inte hört av sig under alla dessa år. 

Istället finner hon sig bli ägare till hans begravningsbyrå! Så kan det gå när man inte läser de papper man skriver under. Och detta känns lite väl konstigt – att hon helt plötsligt blir tvungen att sitta i möte med en familj där mamman avlidit och prata hur ceremonin ska vara, vad som ingår i begravningen mamman betalt på i fler år etc. Nä, det köper jag inte. 

Men så börjar den ena händelsen avlösa varandra, konstigheter i hur människor beter sig och jag börjar bli nyfiken på hur det hela ska sluta. När det dessutom kommer in en mordgåta i handlingen kan det bli för mycket för många. Men jag blir bara nyfiken på hur det hela ska sluta. Varför är nunnan som jobbar ideellt på begravningsbyrån så mystisk? Ska hon komma till rätta med pappans kvarlämnade begravningsbyrå som dras med obetalda räkningar.  Och det var inte förrän boken var slut jag förstod att det skulle bli fler delar efter denna. Jag får inte alla svar i denna boken, men kanske nästa?

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

”Dilemmat" av B.A. Paris

Här har vi ett familjedrama på hög nivå, där mannen och kvinnan i en familj i England hamnar i dilemmornas dilemma under den dag, det dygn, som denna psykologiska thriller utspelar sig under. Och dagen, det är Livias 40-årsdag, då hon ska ha sitt livs fest, som någon slags kompensation för den bröllopsfest som aldrig blev av.

Alla vänner och kolleger kommer, utom hennes dotter Marnie som pluggar i Hong Kong. Egentligen borde hon vara jätteledsen över detta men sedan 6 veckor tillbaka har hon vetat något om sin dotter, som hon vet kommer att krossa familjens liv. Därför väntar hon med att berätta om detta för sin man Adam tills efter festen.

Adam i sin tur har i hemlighet ordnat så att Marnie flyger hem för att överraska sin mamma just denna kväll. Dock får han under dagens gång veta något om Marnie som han vet kommer att krossa familjen när han berättar, varför han väljer att inget säga förrän festen är över. Båda vet alltså något om dottern, varsin förfärlig nyhet – inte samma - men väljer att skjuta upp informerandet i önskan om att ge partnern en sista lycklig kväll innan helvetet bryter lös. Men var det verkligen kloka beslut?

I vartannat kapitel följer vi deras respektive dilemman kring hur saker och ting utvecklar sig, hur nya beslut fattas, hur ångestnivån är hög men bara stiger... Hur länge klarar de att hålla masken? 

Spännande och fängslande, trots att man som läsare hela tiden anar vidden av vad som kanske hänt, och den djupa tragik som förmodligen kommer att följa, för många i och kring familjen. Inget man önskar någon, kan jag säga…

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens

Årets mest sålda bok i USA under 2019! Det blev denna debutroman av zoologen och forskaren som tidigare varit medförfattare till tre internationellt kända fackböcker. Hon har här skrivit en både originell och fantastiskt vacker historia om det näst intill omöjliga, parallellt med hur det onda försöker fördriva det goda inom människan. Jag tror ingen kan lämnas oberörd av detta drama, snarare än morddrama som det ju egentligen också är, men det är också en underbar kärleksförklaring till naturen och djuren – här i träskmarkerna i North Carolina.

Och i händelsernas centrum har vi Kya, flickan vars mamma till slut gav upp och lämnade familjen när Kya bara var en liten unge. Men allt eftersom flyr de övriga syskonen också sin väg, undan den våldsamma och söndersupna pappan, och lämnar henne kvar där med honom. Vilket förstås inte går något vidare, och än sämre när även han till slut överger henne. Hur överlever en liten tioårig flicka ensam i ett skjul i åratal, ute i våtmarker, utan vänner eller vuxna gestalter?

Ja, en – eller två – vuxna förbarmar sig lite över henne och hennes situation; handelsmannen Jumpin´ - som försörjer henne med bensin till båten och majsgryn att äta, mot de musslor hon gräver upp ur dyn - och hans fru. Men det är ändå en helt otrolig bedrift att överleva på det sätt hon gör…

Och en vän har hon indirekt i ett annat träskbarn; grannpojken Tate som hon känner stor samhörighet med, och senare även kärlek för. Det var bl.a. han som lärde henne att läsa efter att hon fått nog av skolans värld med elaka barn efter bara en dag. Men även han överger henne så småningom, för högre studier och forskning i träsklandskapens biologi. Alla lämnar henne, ingen kan hon lita på. Inte ens den omsvärmade och populäre Chase Andrews som talat om giftermål med henne men sedan väljer en annan brud framför näsan på henne.

Och här tar historien en obehaglig vändning, när denne Chase hittas mördad och misstankarna faller på Kya. Vem annan än träskflickan skulle vilja ta livet av denne gullgosse? Så här blir det Kya Träskflickan mot resten av staden – eller åtminstone nästan alla mot henne…

Det är så vackert och skickligt berättat, och bitvis riktigt spännande, att följa en otroligt utsatt flickas väg från en ofattbar uppväxt till en framgångsrik författare, bara för att därefter stupa vid ett mordåtal? Det är verkligen en uppväxtskildring som berör på djupet och som man inte glömmer i första taget!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Mai betyder vatten" av Kayo Mpoyi

Kayo Mpoyi föddes i Kongo, växte upp i Tanzania och kom till Sverige som 10-åring. Mai betyder vatten är hennes debutroman efter att hon gått skrivarlinjen på Biskop-Arnös folkhögskola.

Jag läste en recension om boken i en tidning, och det var något i recensionen som gjorde mig intresserad. Kanske var det bokens religiösa tema, kanske var det att den utspelar sig i Afrika. Hursomhelst lånade jag och läste boken när jag fick syn på den i biblioteket.

Huvudperson i romanen är Adi som är mellan 5 och 10 år under den tid som beskrivs, 1989-1994. Det som händer i boken skildras utifrån hennes barnperspektv. Men här finns också berättelser om det som hänt tidigare i släkten, framför allt den förbannelse som pappas farmor, Mai, drabbades av.

Adis storasyster, Dina, har berättat att mamma svalt en jordnöt. I nöten bor ett andeväsen som växer och växer. Som läsare förstår vi att mamman är gravid. Så föds lillasyster med stora andningssvårigheter. Läkarna tror att både mor och barn ska dö, men de överlever. När mamma berättar att lillasyster ska heta Mai säger hon i samma mening: ”Må gud förbarma sig över oss”. Alla i släkten som hetat Mai har dött. Kanske kan denna Mai bryta förbannelsen.

Pappa arbetar på ambassaden för Zaire (nuv. Kongo-Kinshasa) i Dar es-Salaam, Tanzania, och familjen bor i ambassadens tjänstebostad. De äldsta syskonen bor inte hemma utan är kvar i Zaire, men de dyker upp senare i berättelsen. För pappan är utbildning väldigt viktigt och han låter barnen öva ord ur hans ordböcker.

Familjen är kristen och går till kyrkan. Pappan har en dömande gudstro. Gud används i uppfostringssyfte. Som kontrast lyser Adis egen gudstro, där gud finns med i allt hon gör och allt som händer henne, positivt som negativt. Gud ser t ex vad monsieur Éléphant gör med henne när de befinner sig på husets tak. Gud antecknar allt. Jag upplever Adis gud som någon som står på hennes sida i en värld hon inte helt förstår.

I boken sägs inte allting rakt ut. Istället får man t ex bara ana vad det är som händer på takterassen, eftersom det mesta beskrivs ur Adis perspektiv. En del förstår man som vuxen läsare, en del går förmodligen mig förbi. Blandningen av kristen tro och afrikansk magi tycker jag är intressant.

/Sara

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken.

”Så nära barfota” av Marie Hedegård

En mycket intressant och välskriven debut, som jag är glad att jag lät mig övertalas att läsa! Den handlar om medelålders Ellen. Med x antal medelåldersbekymmer. Hon är lågstadielärare, men känner att klassrumssituationerna börjar glida henne ur händerna. Hon är gift med Per-Olof sedan 25 år tillbaka och de har de vuxna, utflugna barnen Malin och Niklas ihop – men äktenskapet går minst sagt på tomgång, hon vill inte längre att han rör vid henne. Dessutom misstänker hon att han är otrogen. Livet går överstyr en dag, när hon känner att hon inte längre orkar. Orkar ta hand om eleverna, orkar ta hand om Per-Olof, orkar finnas till och ställa upp för de vuxna barnen, väninnor etc… hon orkar ingenting längre. Hon stänger in sig i huset, så utbränd hon är, och känner det som att livet är slut. Ingen bryr sig, ingen tycker om henne, ingen vill ha henne till någonting. Och hon duger ingenting till.

Och livet som sjukskriven tassar på. Tills den dag då hon får ett vykort från sin barndomsvän Lana, som skiljt sig, träffat en ny man och flyttat med honom till hans hemby i Ghana. Och lämnat sin tonåriga dotter Zanna i Sverige.. (”hur kunde hon!?”). Hon låter sig övertalas att åka ned till Lana för att hälsa på, kanske kan det vara stärkande för henne. Och hon ångrar sig i samma sekund hon går ur planet. Vad skulle hon därnere i den vidriga hettan att göra – hon och Lana har ju helt tappat kontakten med varandra sen hon skiljde sig.

Kontrasterna är stora och Ellen vill bara hem. Tillbaka hem till den tråkiga tryggheten. Bort från hettan. Bort från allt det primitiva. Bort från Lana och alla besvärliga frågor. Men succesivt vänjer hon sig vid både de fysiska umbärandena och lyckas närma sig Lana varsamt. Lanas liv är inte fullt så okomplicerat som det förefaller, även om hon går in i allt hon företar sig med en helt annan – avundsvärd - attityd än Ellen. Lana är ju allt Ellen önskat att hon var. Stark, självständig, inte så ängslig, och framför allt inte så präktig av sig. Men allt det där har ju också ett pris, som Ellen alltmer får erfara. Så succesivt, i det varma umgänget med Lanas nya släkt och i de stora kulturella skillnaderna, växer sig Ellen allt starkare, och vågar kanske till slut åka hem och konfrontera sin familj med en skilsmässa. Eller inte?

Visst kan mycket kännas förutsägbart och stereotypt, men samtidigt är Ellen och alla i hennes omgivning tämligen representativa för många livsval och synsätt. Det finns alltid många ingångar i alla problem, många sätt att se på sanningen. Och trots att jag under hela första halvan av boken stör mig på Ellens motsägelsefullhet, så vet jag att vi alla är motsägelsefulla och komplexa, ingenting är så enkelt som man lätt kan föranledas att tro. Men både boken och Ellen växer, särskilt under Ghanavistelsen där romanen tar ordentlig fart, och jag bara älskar att läsa Ellens tankar som går stick i stäv med det hon säger, mellan raderna, i alla dialoger. Bra grepp! Dessutom intressant och tänkvärt på många andra vis.

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

Serien Café Havsbris av Debbie Johnson

Vissa saker passar bättre i original. Denna gång gäller det titel på böcker. De heter Jul på menyn och Kärlek på menyn men i originalet heter böckerna om caféet någonting med ”Comfort food café” Mycket passande för "comfort food" är vad som serveras på detta café, mat (och annat nödvändigt) som man mår själsligt bra av, tröstar tillika avpassat för just den som äter det. Frank får sin brända bacon (som har en egen historia till varför han äter det), en annan sitt kaffe och biscotti osv. Oftast finns inte dessa rätter på menyn men serveras ändå… Caféet ligger upp på en klippa, i närheten finns en mysig by som är befolkad med en underbar samling människor. Miljön är Dorset i England.

I första boken, Kärlek på menyn, kommer Laura hit på semester med sina två tonårsbarn. Eller ja semester, hon behöver ett jobb och barnen en semester att minnas. Maken är död och nu måste det hända något, en förändring, för hon mår inte bra, familjen mår inte bra. Och tänk vad en sommar vid kusten kan göra…

I nästa bok på svenska, Jul på menyn (på engelska finns det en till emellan som inte översatts), är det Zoe som flyr till samma by. För att hon och tonåringen hon har ansvar för inte ska gå under måste de bort, byta miljö och detta ställe verkar vara ett alternativ.

Det är underbara berättelser som är svåra att inte sträckläsa. Härliga personligheter, finurliga historier, vänskap, omtanke, kärlek och möten som hjälper folk att må bättre, att bli lyckligare. I centrum Cherie Moon, ägare av den stugby dit de familjer det hitintills handlat om kommer och bor, och Café Havsbris där den underbara maten serveras…Läs dem i ordning om du inte vill få avslöjat vad som hände i första boken. 

/Liselott

Reservera böckerna på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

Tre mysiga julböcker...

Dessa har jag gottat mig med för att komma i julstämning.

Kanske något för dig att läsa eller att ge bort...

"En vinter i Paris" av Jenny Oliver

En bok som översvämmas av goda bakverk, pajer och bröd. Juletid… Rachel som avskyr julen får via vänner (med goda kontakter) en biljett in i en baktävling i Paris! Domare är en mytomspunnen hårdhudad fransk bagare. Priset en månad som hans lärling. Rachel vill egentligen inte men övertalas och så följer en vecka av bakning, rackarspel, vänskap och mycket funderingar på vad hon egentligen vill med sig själv och sitt liv. Allt i ett Paris som förbereder sig inför julen… En bok att sjunka in i, fnissa åt och sucka över – lyckliga suckar…

"Hjärtats bokhandel" av Veronica Henry

Emilia har förlorat sin pappa, den enda familj hon hade. Hon sörjer men får också ansvar för den bokhandel han drivit. Men det blir tuffare än hon trott. Inte nog med sorgen, bokhandeln har skulder. En byggherre vill köpa huset för att kunna bygga lägenheter men vad vill Emilia? Har hon lust, engergi och idéer nog för att få snurr på verksamheten? Eller ska hon bara sälja och fortsätta resa runt om i världen? Veckorna går, problemen hopar sig men när julen närmar sig verkar det mesta ha ordnat upp sig… På köpet får vi några andra människors historier allt i den pittoreska byn Peasebrook.

"En sång för Hedda" av Annika Estassy

Första boken jag läser av Estassy och den var riktigt bra! Här finns många viktiga teman som behandlas på ett engagerande sätt: om relationerna med sina föräldrar och föräldrarna med sina barn; inse och välja vad det är man vill göra med sitt liv; våga lyssna på och vara sig själv. Vi följer familjen Sandell de sista veckorna innan jul. Mycket ställs på sin spets då Lina blir avskedad, Heddas (eller familjens) gästgiveri inte går runt och sonen Jesper vägrar hjälpa henne mer med ekonomin utan lön. Och det är ändå bara några av det som ryms i boken. Eldiga tangodanser, brutna handleder och några hemligheter som avslöjas…

/Liselott

Sök upp och reservera på Ronneby biblioteks webbsida. 

”En förlorad man” av Jane Harper

En sån fröjd att återigen få frossa i Harpers snygga författarskap! Nu har hennes tredje roman översatts och det är återigen en mycket intelligent uppbyggd historia - ett familjedrama av stora mått - ute i sandig, sönderbränd outback i Australiens inland. Vi får följa liv och leverne som är ofantligt fjärran från vårt trots att det utspelar sig i nutid, i de mest heta och torra omgivningar man bara kan föreställa sig, på gigantiska boskapsfarmer så långt från ära och redlighet att man inte riktigt kan greppa avstånden… om man inte upplevt dem själv! Men det som jag först trodde var en uppföljare till Hetta och Falska vänner med Aaron Falk som huvudkaraktär, visade sig vara någonting helt annat! Just han förekommer över huvud taget inte i den här boken, däremot är mamman i familjen vi får följa här, syster till det värsta rötägget i boken Hetta. Så visst finns där en koppling, om än aldrig så liten, och Falk nämns, utan namn, faktiskt i en bisats, men det hade kunnat vara lätt att missa!

Vem av romanens tre bröder som antyds i titeln är lite svårt såhär i efterhand att gissa. Men antagligen syftas det på Cameron, som hittas död – sönderbränd av solen och hettan – vid en gammal gravsten ute i öknen. De två andra bröderna Nathan - berättaren, och Bub försöker förstå det som inte ens polisen kan lösa – hur har han hamnat just där när hans bil är långt, långt därifrån, och varför skulle han ha försöka ta sig just dit? Platsen bär på en speciell historia som förvisso betydde något för Cameron, men det finns ju enklare sätt att ta livet av sig. Vilket förefaller vara det mest sannolika skeendet även om det är obegripligt. Därför grubblar och undersöker särskilt Nathan vidare kring omständigheterna - och mycket som var oväntat dyker upp under veckan som går fram till begravningen på julafton. Men kan det räcka som förklaringar?

Vid sidan om får vi tillbakablickar på brödernas uppväxt med den demoniska pappan, men framför allt får vi inblickar i livet i nutid, bl a hur Nathan levt totalt isolerad i evigheter, tre timmars bilfärd från resten av familjen, i en advokatkamp med sin exfru om umgänget med den nu tonårige sonen som är på besök hos honom över julen. Men på fädernesgården finns också, förutom den döde Camerons döttrar och fru Ilse, mamman Liz, den anställde Harry som bott och arbetat på gården längre än familjen funnits där, samt två unga backpackers som jobbar åt dem. Familjekretsen är liten, så vem av dem skulle kunna ha skäl starka nog att lämna Cameron åt sitt givna öde i hettan, om han nu inte tog livet av sig?

Ja, familjehemligheterna är många, visar det sig, och oförrätterna likaså. Var verkligen Cameron så snäll och omtyckt av alla som han verkar? Den som läser får se!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har har boken. 

Söndagsklubben av Juliet Ashton

Åh, det var härligt att stiga in i familjen Pipers händelserika värld. Jag var fullständigt borttrollad från verkligheten medan jag läste.  Anna har huvudrollen men hennes vuxna syskon, syskonbarn och före detta maken är lika stor del av berättelsen. De har följts åt genom livet, de fyra syskonen, men har ändå olika syn på sin familj och vad den varit med om. Tryggheten har inte varit föräldrarna (i alla fall inte för de två äldsta Anna och Neil) utan farmor. Nu bor hon på ålderdomshem, men trivs hon där? 

Det tillsammans med omsorgen om och irritationen på varandra är vad boken handlar om. Det är även det som dryftas om under de söndagsmiddagar som de träffas på.  Söndagsmiddagarna som jag får äran att närvara vid medan livet rullar på. Det handlar om minstingen Josh som alltid varit skör, kommer han ens till middagen? Maeve som inte verkar ha någon ordning på sitt liv med ständigt nya pojkvänner. Något tonårssonen inte är allt för glad över. Vem är nu denna senaste? Neil och hans älskade Santi som nyligen adopterat en bebis, men hur är det att gå från lyckliga sambos till familj?  Anna själv upptäcker att hon är gravid! 40+ och singel, hur ska detta bli? Därtill ett par hemligheter som jag inte vill skriva om här, de ska upptäckas… Härligt och underbart är det i alla fall. 

Samtidigt finns de där frågorna där. Hur mycket vet vi egentligen om våra närstående? Berättar vi verkligen vad vi känner, vad vi funderar på och vad som skrämmer oss? Berättelsen var i alla fall en perfekt avkoppling med både humor och allvar och en som jag så här i efterhand funderar över lite då och då.

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.