"Crown of Feathers" av Nicki Pau Preto

Förutom mysiga feel-good böcker som jag ofta vänder mig till när jag vill läsa något lättsamt, så finns det en specifik gener som jag älskar att förvinna in i. Nämligen fantasy. 

För länge sedan vakades den här världen av de så kallade fenixryttarna. Legendariska hjältar som svävade omkring högt uppe bland molen på vingar av eld. Tills ett krig bröts ut mellan två kungliga systrar som gjorde att världen aldrig blev sig lik.

Vi får möta 16 åriga Veronyka som inte har ett enkelt liv. Sedan kriget bröt ut gjorde det både henne och hennes syster Val, föräldralösa och nu har de ingen plats som de kan kalla ett hem. Trots systrarna starka olikheter har de en sak gemensamt. De har hört talas som de gamla berättelserna om fenixryttarna och det är vad dem ska bli, först måste de försöka hitta egna fenixägg. Men efter en dramatisk händelse kan Veronyka inte färdas längre med sin syster, de går helt enkelt skilda vägar.

Vi får möta en annan person, Sev. En soldat från imperiet vars huvuduppdrag är att hitta gömda ryttare men även människor med förmågan att kunna kommunicera med djur. Imperiet har styrt sedan ryttarnas fall och de vill att det ska förblir så. Men Sev bär på en hemlighet. En dyrbar hemlighet som skulle försätta honom i livsfara om det kom ut. Är han verkligen den som han sägs vara?

Vi återvänder till Veronyka. Trots sveket som hon känner har hon bestämt att hon till varje pris ska blir en del av fenixryttarna, även fast det innebär att hon måste förklä sig och byta namn. Snart befinner hon sig på den platsen som hennes hjärta alltid velat vara vid och hon hade inte kunnat vara lyckligare. Där får hon också lära känna Tristan. Han är en del av en liten skara av fenixryttarna som har lyckats undkomma det grymma ödet. Men Tristan plågas av en gammal rädsla som vägrar att släppa taget om honom. Vad händer när Veronyka måste hjälpa honom inför ett viktigt test? Har hon det som krävs för att hjälpa honom utan att hon försätter sin nya identitet i fara?

Snart börjar oroligheter att bildas och de kommer närmare. Veronyka har precis börjat känna att hon har hittat ett hem men snart kommer hon att får reda på något som förändra hela hennes värld. Samtidigt har den nya kejsaren fått höra talas om att fenixryttarna har börjat att återvända och han ser det som ett stark hot. Han vill se till att berättelserna om ryttarna ska förbli en sägen en gång för alla.

Jag skulle ljuga om jag inte påstod att detta är en av mina absoluta favoriter när det kommer till episka fantasyberättelser. Jag var helt uppslukad av den här boken och läste den intensivt under en hel sommar. När jag läste den här första gången hade tvåan inte kommit ut, tack och lov har den gjort det nu! Äntligen ska jag få reda på fortsättningen. Ett magiskt äventyr som kommer att får dig att läsa långt in på små timmarna och hålla dig på helspänn tills sista sidan är vänd.

/Emma 

P.S Böckerna finns bara på engelska.

Codex Alera del 1 "Furies of Calderon" av Jim Butcher

Om du tidigare läst mina inlägg så vet du antagligen att jag är ganska förtjust i Jim Butchers andra serie om detektiven/trollkarlen Harry Dresden.
Nu råkade det sig som så att jag vid ett tillfälle läst ut alla de böcker som kommit ut om sagda trollkarl, så min lillebror rekommenderade att jag skulle prova Butchers serie Codex Alera istället.

Det här är en renodlad fantasy-serie, med en annorlunda twist. Vi dyker in i en värld där människorna kan befalla och använda ett slags naturandar, kallade Furies, på ett sätt som man nog bara kan beskriva som magi.

”Alla” människor har kontakt med minst en Fury, och beroende på vilket naturelement din Fury tillhör så kan den, och i förlängningen du, göra olika saker. En vatten-Fury tillåter kommunikation på långt håll och har även ofta läkande förmågor. En jord-Fury skänker styrka och hjälper till att bygga fantastiskt starka hus, murar och liknande, och så vidare…

Först får vi följa Cursori-studenten Amara, som är på sitt examensuppdrag med sin mentor Fidelias. En medlem av Cursori jobbar för kronan som spion och budbärare, och det är i egenskap av spion som de båda är ute i fält. Saker går inte riktigt som det är tänkt, men mer om det i boken.

Istället hoppar vi till markägaren Bernard och hans systerson Tavi, som är ute och letar efter ett försvunnet får. Tavi är i det närmaste unik i Alera, eftersom han inte har någon Fury att kalla på. Han är dessutom en tanig grabb som får använda hjärnan för att lösa sina problem.
I en värld full av Fury-förstärkta människor har han nästan alltid en uppförsbacke att kämpa i, och han har svårt att mäta sig med sina jämnåriga.
Men han är älskad av Bernard och dennes syster Isana, som själv inte har några barn men tar hand om Tavi som om han vore hennes egen son.

Naturligtvis finns det en stor värld därute, och jag kan inte berätta allt här, det skulle ju förstöra upplevelsen för dig. Men det här är fantasy på rätt sätt. Det finns saker som vi får upptäcka hela tiden, tillsammans med huvudkaraktärerna. Det finns monster och krig, men också kärlek och vänskap, intriger och hemligheter. Jag är väldigt förtjust i Jim Butchers sätt att skapa världar, han har ett sätt att skriva som gör att jag lätt kan forma bilder i huvudet av omvärlden.

Furies of Calderon finns att boka i vår katalog och jag rekommenderar att du ger den en chans.

/Andreas

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Uppvaknandet" av Tracy och Laura Hickman

När jag var sisådär 15-16 år så upptäckte jag rollspelens fantastiska värld. Jag och mina kompisar kunde spela hela helger, bekämpa drakar och jaga magiska artefakter.
Det var även här som jag upptäckte DragonLance-världen (på svenska Draklans), en enorm litterär värld skapad av Tracy och Laura Hickman. Den sattes på pränt av Tracy Hickman och Margaret Weis, och har inspirerat rollspelare och fantasyläsare världen över sedan mitten på 80-talet.

Någonstans runt 2000-talets början tappade jag dock bort denna fantastiska värld, familjen flyttade och jag hittade nya vänner och en ny rollspelsgrupp.

Nu har jag äntligen tagit mig an Tracy och Laura Hickmans historia om Bronskoralerna, vari Uppvaknandet är den första delen. Och jag måste säga att jag är såld, historien känns inte lika polerad som jag med mina rosa minnesglasögon har för mig att DragonLance var, men det märks tydligt att här finns inspiration från rollspel och en hel del erfarenhet av skrivande.

Vi får följa ett flertal individer i boken, de som står ut mest för min del är smeden Gaelen och hans fru Berkita, fen Dwynwyn och Mimic, en väldigt annorlunda ingenjör.

Eftersom boken är ganska tunn så är det svårt att berätta om handlingen utan att avslöja saker, men historien utspelar sig i en värld som påminner om 1100-talets Europa. Skillnaden är att här är det inte människor, utan drakar som är kungar. Kyrkan, naturligtvis tillägnad sagda drakar, har stor makt och det vanliga folket försöker leva så gott det går i skuggan av makten.

När vi träffar honom verkar Gaelen vara en ganska nöjd man, om än att han är plågad av syner och mardrömmar. Han älskar sin fru över allt på jorden, han har tagit över och driver sin svärfars smedja, en smedja med gott rykte och god lönsamhet och han är uppskattad av sina grannar.
Vad mer kan man önska?

Vi lär oss dock ganska snabbt att det kanske finns mer än en verklighet man behöver förhålla sig till, däribland feernas värld. Det verkar som om dessa verkligheter oftast inte har med varandra att göra, men genom drömmar och syner kan vissa individer få kontakt över gränsen. Det är här Dwynwyn kommer in i bilden. Gaelen drömmer nämligen om en bevingad kvinna vars röst är så vacker att han inte kan höra vad hon säger. Dwynwyn å sin sida ser en man som inte är en fe, men som hon tror kan vara nyckeln till att rädda tronen åt hennes drottning.

Men så enkelt kan det ju inte vara. Fast mer än så här vågar jag nog inte berätta, bortsett från att ni har något att se fram emot i de sista kapitlen i boken, där vi får stifta bekantskap med vättarna. Jag fick direkt en känsla av att Blizzard Entertainment tog inspiration till sina goblins från Mimic och hans ”kompisar”, men det är nog snarare så att det finns en gemensam inspirationskälla.

Vättar är plumpa, gemena, elaka, egoistiska och otroligt underhållande. Jag ser fram emot att läsa mer om Mimics upptåg i resten av serien.

/Andreas

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Dödsviskaren" av Lovisa Wistrand

Den sista delen i trilogin är nog den delen som har mest karaktärsförändringar.

Även om vi sett huvudkaraktären Izsaelda gå igenom förändringar i de båda föregående titlarna, så är det i den här boken som man ser hur böckernas karaktärer mognar till den roll jag misstänker att dom kommer ha även efter seriens slut.
Vi ser hur Kelandil till slut inser vem han är, hur Naeva växer med sitt uppdrag till en ledare och äntligen slutar förminska sig själv och Izsaelda och Akares börjar faktiskt bli lite mer vuxna och lite mindre själviska.

Det är en väldigt underhållande serie att läsa, och även om jag stundtals stöter på stycken jag måste läsa om för att förstå dom, så är det en serie jag rekommenderar till fantasyälskare.
Dock är det nog inte en serie för personer som vill börja med fantasy, serien går in stenhårt i den djupare delen av poolen med drakar, demoner, magi och en uppsjö av andra klassiska detaljer som jag känner igen från mina rollspelsäventyr.

Efter katastrofen i Saxx så har nu våra hjältar ett enda mål i siktet. Att stänga demonporten som hotar att förgöra hela Sarador. Men mitt i sökandet efter vad som kan hjälpa dom i detta uppdrag försvinner Izsaelda och Akares. Det är här som Naeva faktiskt tar plats och växer till den karaktär jag hoppades på i första och andra boken. Keelan springer iväg och försöker lösa sina egna problem, vilket jag tror retar mig mer än karaktärerna i boken. Det är faktiskt som om det är ett gäng med ungar som rusar omkring och tror att dom vet bäst till och från.

Men det är också det som är en del av seriens charm, det finns ingen Gandalf eller Dumbledore som kan styra karaktärerna rätt. Och dom begår misstag, som dom sedan får ta konsekvenserna av. Även om jag irriterar mig på deras beteende till och från så är jag väldigt förtjust i att saker som man gör faktiskt leder till något.

Det här är en bokserie väl värd att läsa och jag tror att Lovisa Wistrand har skapat en värld som hon, om hon vill, kan komma tillbaka till i framtiden. Att säga att det finns en del trådar kvar att följa är en underdrift, och jag skulle gärna läsa mer.

/Andreas

Sök efter boken på Ronneby biblioteks hemsida och reservera den. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

Direkt från podden Ronnebybibblan babblar

Du har väl inte missat att vi pratar böcker (och annat) i en alldeles ny podd? Den heter Ronneby bibblan babblar och hittas på bibliotekets hemsida. Dessa två böcker pratade Veronica om i senaste avsnittet då temat var Fantasy. /Liselott

Stardust av Neil Gaiman

Boken utspelar sig på 1800-talet och inleds i en liten engelsk landsbygdsby som heter Wall. Fokus ligger då på den unge Tristan Thorn och hans kärleksbekymmer. Den unga kvinna som han vill ha är inte intresserad av honom, hur mycket han än försöker. En kväll, när han äntligen lyckats få med henne på en promenad faller en stjärna. Tristan lovar Victoria att han ska finna denna stjärna och ge den till henne. Hon går med på att om han gör det så ska hon ge honom vad han än önskar. Problemet är att stjärnan faller på andra sidan muren. Den magiska muren som man i byn vaktar dag och natt för att ingen ska gå över till andra sidan.

Tristan ger sig ut på sökandet efter stjärnan, men han är inte ensam om att leta efter den. På andra sidan muren är det både onda prinsar och elaka häxor som också söker stjärnan.

Ett finstämd saga invävd i ett spännande äventyr på ett sätt som bara Neil Gaiman kan få till det. Stardust filmatiserades 2007, men där lyckades de inte förmedla den vuxna sidan av historien som utgör en ganska stor del av handlingen. Med andra ord: Tyckte ni att filmen var för barnslig så ska ni ändå ge boken en chans.

Magikerna av Lev Grossman

Historien börjar i vår nutida värld. Quentin Coldwater går sitt sista år på high school och man får som läsare ganska snabbt klart för sig att han är deprimerad och uttråkad. Han tänker själv vid något tillfälle i början av boken att han borde vara lycklig: ”Jag är ung, jag lever och jag är frisk”

Men han är inte lycklig och han letar desperat efter någon (eller något) som kan ta honom någon annanstans. Han dagdrömmer mycket om en fiktiv plats som han läst om mycket när han var barn vid namn Fillory. Fillory påminner väldigt mycket om Narnia

Så går plötsligt Quentins önskan i uppfyllelse. En dag jagar han en papperslapp in i en gammal övervuxen trädgård. Han fortsätter längre och längre in, och så plötsligt är han inte längre i det kyliga Brooklyn. Det har blivit varmt och framför honom finns en stor byggnad.

Snart får vi som läsare reda på att han har kommit till Brakebills – en skola för magiker. Quentin får göra ett intagningsprov och sedan, precis som i Harry Potter, börjar han i en skola för att lära sig magi.

Nu har jag redan nämnt två barnböcker när jag har pratat om den här boken – skrivet för en vuxen publik. Man ska vara tydlig med att magikerna definitivt inte är någon barnbok. Det förekommer alkohol, droger, sex och våld. Framför allt är det realismen som går före magin. Även om de bitvis förflyttar sig till andra världar är det relationerna som står i fokus. Visst, magin för äventyret framåt, men det man som läsare fastnar för är Quentins desperata sökande efter tillhörighet och lycka men främst; sökandet efter meningen med livet, att finna sin plats i världen – även om ”världen” i Magikerna inte bara syftar till vår värld.

/Veronica

Sök efter böckerna på Ronneby biblioteks hemsida och reservera dem. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

"Varken" av Lisa Förare

Du känner henne kanske som Lisa Förare Winbladh då hon skriver och pratar mat och håller matlagningskurser. Men som Lisa Förare håller hon skrivarkurser och har precis gett ut sin debutroman. Jag blir så imponerad av författare som lyckas fläta ihop vår verkliga värld med oknytt och andra varelser som lever i skuggorna och det är vad Lisa Förare gjort. Hon använder sig av miljön där hon bor och bygger en fantasirik, innehållsrik och spännande historia. När jag läste om den i ett lektörsomdöme så fick den bra betyg men så undrade lektören vem som skulle orka läsa nästan 500 sidor av fantasier och konstiga varelser. Men då hade hon inte träffat på oss som älskar sådana här böcker. Det var inga problem för mig att läsa dessa sidor, och då läste jag den ändå som e-bok på telefonen…

Men vad handlar den om då? Först av allt berättas det om Bea som hittar en liten varelse på sin balkong. Ett grått litet väsen, är det en älva – men sådana finns ju inte? Sedan träffar vi Sara som alltid varit superkänslig för lukter. Något som förståeligt nog är väldigt besvärligt. Men det är mer som är lite extra med Sara. Hon liksom snubblar in i andra människors tankar. Ännu mer skrämmande, hon kan påverka dem…

Men hon mår inte bra Sara. Hennes syster Gabriella försvann utan ett spår för 23 månader sedan. Sara sörjer fortfarande, undrar vad som hänt Gabriella. Nu sitter hon på tunnelbanan hem från ännu en meningslös natt med baksmälla som resultat. Då händer det, dofterna är bedövande, det luktar skräck. Hon lokaliserar det till en kille, en som till varje pris vill undvika de poliser som närmar sig. Fast hon inte borde kan hon inte låta bli att hjälpa honom. Hon får vakten att släppa honom igenom spärren på ett sätt hon inte visste att hon kunde. Den skräckslagna killen klara sig men själv börjar hon blöda näsblod och försvinner i ett brus. När hon vaknar står en kvinna i röd kappa framför henne. Kvinnan vet Saras namn och säger att det gäller Gabriella.

Detta är början på en spännande berättelse som jag egentligen skulle vilja läsa igen för att hänga med i alla svängar. Men det var bitvis så spännande att jag bara läste på utan att ta in allt. Nu läser jag lite i den igen, när jag skriver det, och upptäcker ledtrådar till vad som händer senare…

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

The Slow Regard of Silent Things av Patrick Rothfuss

Jag går och längtar efter boken ”The Doors of Stone” som är den avslutande delen i Patrick Rothfuss’ trilogi om Kvothe, så det var bitterljuvt att hitta en annan bok av honom i våra hyllor.

”The Slow Regard of Silent Things” handlar om flickan Auri som bor under Universitetet, den skola som Kvothe går på. De lär känna varandra under en av Kvothes eskapader i staden, men den här boken handlar helt och hållet om den mystiska lilla flickan.

Redan i förordet förstod jag att det här var något annorlunda. Jag har aldrig tidigare läst en bok där författaren ber om ursäkt för sitt verk både i förordet och i eftertexten. Men jag kan förstå varför. Den här boken är inte för alla, även om den är underbart skriven. Det är en novell för alla oss som ser verkligheten på ett annat sätt, vi som kan uppskatta harmonin i ett gem som ligger precis rätt på sin plats i pennfacket. För Auri är en väldigt speciell flicka, någonting som vi lär oss redan i ”Vindens Namn” och ”En Vis Mans Fruktan”, men som i den här novellen får utrymme att fullständigt blomma ut.

Jag vet faktiskt inte om den här boken är bra eller inte, men den fångade mig på ett sätt som är svårt att beskriva. Jag vet däremot att det tog mig lång tid att läsa den, för jag var tvungen att ta pauser och känna lite på vad jag läst innan jag kunde gå vidare.

Auri symboliserar något som jag tror att människor vill uppnå, men samtidigt är vi livrädda för det. Den fullständiga acceptansen av vad som händer och känslan av att bara vilja lägga allting ”rätt” genomsyrar hennes existens totalt. Hon ”vet” att var sak har en plats och ett syfte, och ingen har rätt att förändra eller förstöra det. Det finns något väldigt fridfullt i hur hon ser på sin samexistens med sin omgivning. Men det innebär också att hon ger upp kontrollen över den, och istället låter den forma sig som hon tolkar att den vill bli formad, någonting som är helt främmande för oss.

Jag rekommenderar boken, men med fotnoten att den är väldigt annorlunda.

/Andreas

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Sommarläsningen fortsätter

Trots att min semester sedan länge varit över har jag hittat tid till att läsa en hel del denna sommar. Delvis beror detta på att det varit för hett för trädgårdsarbete under större delen av dagen, dels beror det på att jag ännu inte har vare sig internet eller TV där hemma. Jag har nog läst mer i sommar  än jag läste de föregående 2 åren.

Den här gången handlar det om en svensk debutant, ett kärt återseende och ännu mer Jack Reacher.

Vi börjar med debutanten tycker jag.

Lovisa Wistrand heter hon och hennes bok heter Drakviskaren.

För mig känns det här både vant och annorlunda. Dels är det en bra fantasy-bok, med alla de element som jag känner till. Här finns alver, magi, monster och en stor ond skurk. Men det är sakerna som är annorlunda som gör att jag redan har lånat på mig del 2 i serien och nu längtar efter att få sätta tänderna i den.

Man brukar prata om att huvudpersoner växer under handlingens gång, men här är det nästan så man ser det från sida till sida. Under större delen av den första halvan av boken så tyckte jag verkligen inte om Iszaelda, hon var dryg och otrevlig mot nästan alla hon mötte, betedde sig ohyfsat och hade i största allmänhet taggarna utåt. Men boken höll mig kvar, och efterhand så insåg jag att jag hejade på och rycktes med av allt som hon tar sig för. För det är en veritabel berg-och-dalbana emellanåt, svängningarna är snabba och ibland får man läsa om en sida ett par gånger för att hänga med i vad som egentligen hände. Om nästa bok håller samma kvalité så har vi en verklig vinnare här.

 

Den andra boken jag tänkte berätta om idag är Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij.

Jag har läst de två tidigare böckerna i Metro-serien och Gluchovskijs senaste verk är precis lika mörkt, deprimerande och dystopiskt som de två föregångarna.

Här får vi återse två av huvudpersonerna från de båda tidigare böckerna, som nu träffas med ett gemensamt mål i sikte: att hitta andra överlevande i den radioaktiva ödemark som är Ryssland 2035. Jag har alltid fascinerats över hur deprimerande ryska författare är. Kanske är det någonting i deras skrivkultur, eller så bejakar de bara helt enkelt de mörkare sidorna av mänskligheten. Helt klart är i alla fall att även Metro 2035 verkar bli en värdig uppföljare till Metro 2033. Jag har inte riktigt hunnit läsa ut den i skrivande stund, har några få kapitel kvar till ikväll. Men det var ett rent nöje att få stifta bekantskap med Artiom och Homeros igen, även om jag aldrig skulle vilja semestra i metrons mörka gångar.

Så, avslutningsvis kan jag bara säga att jag även fortsatt läsa böckerna om Jack Reacher, sedan det senaste inlägget har jag hunnit med både Dollar och Gisslan. Det är lättuggade, relativt korta historier som jag bara inte kan lägga ifrån mig när jag väl börjat. Dollar läste jag ut på en dag, med lite pauser för att laga mat och så. Än en gång vill jag alltså tipsa om Lee Childs böcker, gillar du action-deckare så borde det vara precis vad du söker.

Böckerna finns att reservera i vår katalog, men Dollar finns endast som engelsk pocket i bokform och heter då Killing Floor. Den finns även som ljudbok på svenska.

/Andreas

Reservera Drakviskaren, kan läsas direkt som e-bok och e-ljudbok.

Reservera Metro 2035 på Ronneby biblioteks webbsida.

Lista med Lee Childs böcker...

Svärdens Väktare (serie) av Nick Perumov

Det här blir ett lite annorlunda blogginlägg, för den här gången handlar det om en bokserie snarare än en enskild bok. Svärdens Väktare är namnet på serien som handlar i huvudsak om Fess, till stor del om Kejsaren av Melin och även om de ofantligt mäktiga artefakterna som kallas Diamantsvärdet och Träsvärdet.

Serien börjar med böckerna Diamantsvärdet och Träsvärdet del 1 och 2, där vi får stifta bekantskap med de ovan nämnda personerna och föremålen. I världen som kallas Melin har Kejsaren fått nog av magikernas inblandning i hur han ska styra sitt rike. Samtidigt har Dankernas främsta vapen, Träsvärdet, vuxit färdigt i deras urskog och väntar nu bara på en värdig förkämpe som kan leda deras stolta men ack så fåtaliga folk mot människor, gnomer och alla andra som sedan urminnes tider varit deras fiender. I urberget har även gnomernas motsvarighet, Diamantsvärdet, vuxit fram ur klippan och väntar även den på en gnom av rätt kaliber.

Allt detta, och en ung magikerrymling vid namn Fess, begynner en historia som för oss genom ett otal världar där vi får stifta bekantskap med alver, vampyrer, drakar och andra mytiska varelser. Vi får läsa om världar som går under, världar som räddas vid ruinens brant och strider mellan gudar. Det blir emellanåt lite bombastiskt och överdrivet, men på det stora hela så är historien väl berättad och lätt att fastna i. Det märks tydligt att det är en rysk författare som skrivit, här är det mörker, smärta och inga lyckliga slut. När hjältarna till slut lyckats överkomma ett hinder och man tänker att de ska få några sidors lugn och ro så dyker det upp något ännu värre innan man ens hinner vända blad. Varje beslut som tas, hur gott beslutsfattaren än vill göra, leder djupare in på den mörka stigen.

Här handlar det inte om att ändamålen helgar medlen, utan om att göra så gott man kan med de onda krafter man har att tillgå. Sen får man hoppas att världen inte går under trots allt man gjort.

Nick Perumov är en lysande fantasyförfattare som jag beklagar att jag inte upptäckt tidigare. Hans verk påminner mig om David Eddings sagor, men med en betydligt mycket mörkare ton. Mitt enda problem, och jag vet inte om det är på grund av översättningen eller ett originalinslag, är att det dyker upp liknelser här och där som direkt bryter den inlevelse som jag känner i historien.

Ett exempel är att en slottsvägg är slät som en skridskobana (parafras). Jag antar att de åker skridskor även här, men kunde man inte valt en bättre jämförelse?

Förvisso så talar en del av de som färdas mellan världar vid ett tillfälle om en konstig liten värld, helt utan magi, som dom hämtat inspiration från. Denna lilla värld är uppenbarligen vår värld, och det verkar som om det handlar om vår moderna tid också, vilket är en kul idé att ta med i en fantasy-berättelse.

Det här är helt klart sommarens boktips från min sida, har du inte läst den än så rekommenderar jag att du läser serien så snart du har möjlighet.

/Andreas

Hela serien på Ronneby biblioteks webbsida.

Gökungen av Frances Hardinge

Såg den här till synes läskiga boken i bibliotekets hyllor. Hmm, har jag inte läst något av den författaren innan… Jodå, hon skrev ju Lögnernas träd innan. Den var otroligt bra, spännande, läskig och otäck. Det blev inget blogginlägg om den men hennes nya som jag nu läst måste jag bara tipsa om, Gökungen av Frances Hardinge.

Det är en berättelse ur Tris perspektiv. Hon vaknar upp i sin säng efter att något hänt. På ett sätt mår hon bra men på andra sätt känner hon inte igen sig själv, sitt uppförande och känner sig annorlunda. Hon minns inte allt heller. Faktiskt ingenting om vad som hände. Hennes lillasyster är rädd för henne och har Tris skrämt sin lillasyster så borde hon väl komma ihåg det, men nej. När hon ska läsa sina dagböcker för att bättre minnas finns inget innehåll i dem. De är sönderrivna. Dessutom är hon omättlig, ständigt hungrig och kan äta precis hur mycket som helst. 

När föräldrarna börjar viska bakom stängda dörrar blir hon nyfiken. Lyssnar i smyg och försöker ta reda på vad som hänt. För även hennes föräldrar verkar rädda för något. Det hon kommer på spåren är mer skrämmande än hon kunnat tänka sig.

Jag älskade hur författaren fått ihop denna berättelse. Relationerna i familjen, miljöerna och skurkarna. För såklart finns här skurkar men också hjälp från oväntat håll. En fantastisk värld som rymmer så mycket mer än det du och jag ser med våra ögon… 

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

Andreas semesterläsning = tre boktips

 Ah, ljuva semester. En lugn och bekymmersfri period av avslappning och lata dagar på stranden, inte sant?

Så var det dock inte i år. Med ett fullspäckat semesterschema och en rejäl förkylning (en present från min gudson, ungefär ett och ett halvt år gammal) såg det ut att inte bli någon tid över för läsning och reflektion den här sommaren. Men lite böcker hann jag dock med, och vi börjar med:

Den Trettonde Funktionen av Ola Wikander.

Detta är uppföljaren till Serafers Drömmar som jag tidigare skrivit om. Serien fortsätter att gripa tag i mig, men den här boken hade jag väldigt mycket lättare att ta till mig. Endast två dagar tog det, och jag suktar efter den tredje och avslutande delen.

Vi får nu följa Nymwë i långt större utsträckning än i första boken, Kwanzo tar mer av en baksätesroll till hennes ledarskap. Boken utspelar sig några år efter den första boken, och tiden som har gått har varit allt annat än händelselös. Det har faktiskt hänt så mycket att jag gärna hade läst om det när det hände, hellre än att få lite återblickar här och var, men det stör inte på något sätt historien som berättas.

   Nu har jag lärt mig uppskatta Wikanders trilogi fullt ut och jag rekommenderar den varmt till er som vill ha en annorlunda fantasy-bok som ställer sig frågan om det verkligen är rätt att göra något, bara för att man har kapaciteten och kunskapen.

Nästa bok i listan var ett återbesök i min egen bokhylla i form av:

The Eye of the World av Robert Jordan.

Om någon av er läst mina tidigare inlägg så vet ni att den här serien tillhör mina absoluta favoriter. Detta är första delen i serien ”The Wheel of Time”, och att försöka beskriva hela serien är meningslöst. Det är en hel uppsjö av viktiga karaktärer, händelser och fenomen. Men jag kan försöka ge en introduktion till den här boken. Vi lär känna pojkarna Rand, Perrin och Mat, flickorna Egwene och Nynaeve, gycklaren Thom Merrillin samt Lan och Moiraine när boken börjar. Ungdomarna behöver ge sig av hemifrån och följa med den mystiska kvinnan Moiraine och hennes… livvakt… Lan. Gycklaren Thom bestämmer sig för att följa med, på lite oklara grunder.

   Ju mer jag funderar på att skriva här, desto mer inser jag att jag inte kan skriva som jag vill utan att avslöja saker. Så jag säger såhär, om du tycker om exempelvis Sagan om Ringen (J.R.R. Tolkien) eller Kingkiller Chronicles (Patrick Rothfuss) och inte räds att ta dig an ett mastodontverk, så vill jag varmt rekommendera att du läser serien The Wheel of Time. Börja då med A New Spring som är den här seriens motsvarighet till Bilbo (J.R.R. Tolkien)

Sist men absolut inte minst har vi:

Stäppens Krigare av Conn Iggulden.

Jag läste för några år sedan Kejsaren-serien av Conn Iggulden och blev helt såld.

Böckerna är skriva som skönlitteratur, men som historieintresserad så ser jag också att Iggulden har gjort sin läxa ordentligt. Samma sak hände här, med första boken om Djingis Khan. Boken tar tag i sin läsare och håller fast hela vägen till sista sidan. Det är intressant, roande och framför allt bra litteratur. I den första boken får vi följa Temudjin (Djingis Khan) under uppväxten som son till en Khan. Hans far är Jesugai, khan i Vargarnas klan. Och det är här, i den här typen av berättande, som Igguldens briljans syns så tydligt. Han förenklar en del namn, ändrar lite grann i historien för att det ska bli bättre skönlitteratur, men allt sådant står med i slutet på boken, med en förklaring till varför han ändrat/tagit bort saker.

I skrivande stund håller jag på med del två, Bågens Mästare, även den ser ut att bli trevligt sällskap den närmaste tiden.

Så det gör inte så mycket att semestern var fullbokad och att det regnade en del, läsa hann jag ändå.

Nu ska jag bara försöka hitta tiden till att åka och bada också…

Andreas 

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida. Två finns även som e-bok och en som ljudbok.

Den trettonde funktionen, The eye of the world och Stäppens krigare

Equal Rites av Terry Pratchett

Det var länge sedan jag läste en bok av Terry Pratchett, fantasy-världens svar på Douglas Adams. En fullständigt skruvad berättelse om skivvärldens första kvinnliga trollkarl tar sin början i den lilla byn Bad Ass, långt ute på landsbygden och långt ifrån staden Ankh-Morpork där trollkarlarna egentligen hör hemma. Ja just det, trollkarlar är män, alltid män och inget annat. Det finns en tydlig gräns mellan manlig och kvinnlig magi i skivvärlden, det vet alla. Män är trollkarlar och kvinnor är häxor, så enkelt är det.

Eller är det verkligen det? När trollkarlen Drum Billet börjar närma sig slutet av sitt liv (en trollkarl vet alltid om när han kommer att dö, han vet till och med om klockslaget) så letar han efter en åttonde son till en åttonde son, och som tur är för honom hittar har en smed vars fru precis ska föda deras åttonde barn, med bara några minuter kvar innan Drum Billet tänker lämna jordelivet.

Han överlämnar sin stav och sin trollkarlskraft till det nyfödda barnet med sina sista andetag och går nöjd vidare mot nya äventyr.

Smeden är helnöjd. En trollkarl i familjen, tänk vilken fantastisk tur hans familj har. Ända tills byns häxa talar om för honom att han precis blivit far till en liten flicka…

Terry Pratchett vänder gärna upp och ner på konventioner, och använder sig av fullständigt nonsensspråk för att överrumpla sina läsare. Det är svårt att hålla sig för skratt när man läser den här boken, och leendet sitter permanent fixerat i ansiktet på mig när jag läser om Granny Weatherwax’s och Eskarinas äventyr i en värld som inte är riktigt som man förväntar sig.

För här är verkligheten lite mindre som den egentligen är, och lite mer som folk förväntar sig att den ska vara, och så har det alltid varit.

Equal Rites är Pratchetts tredje bok om skivvärlden och hans första bok om häxorna.

Den heter Herrskap och Häxor på svenska och båda böckerna går att boka på vår hemsida.

Den engelska boken finns på huvudbiblioteket, och den svenska boken finns på Kallinge filial.

/Andreas

Anansi Boys av Neil Gaiman

Det är aldrig lätt att förlora sin far, även om man inte står honom så nära. Får man dessutom reda på att ens far var en gud och att man har en okänd bror som ärvt faderns krafter gör det inte saken enklare direkt.

Detta är vad som händer Charlie Nancy. Han hade ingen bra relation till sin far, men det var ju trots allt hans far, så när han får höra att fadern gått bort packar han en väska och reser från England till Florida för begravningen.
Där berättar faderns excentriska granne, Mrs Higgler att Charlies far var Anansi, en skojfrisk spindelgud som gillade att spela spratt på folk. Hon berättar dessutom att Charlie har en bror som gav sig av när Charlie var liten. Charlie misstänker att Mrs. Higgler har ett par skruvar lösa när hon dessutom föreslår att Charlie ska fråga en spindel vart brodern befinner sig.

Väl hemma efter begravningen hittar Charlie en liten spindel i sin lägenhet och får ett infall. Det är ju ändå ingen här som kan se honom, så vad skulle det göra för skada? Charlie tittar på spindeln och säger till den att ser du min bror kan du väl hälsa honom att han är välkommen att hälsa på. Spindeln verkar stirra tillbaka på Charlie en stund innan den springer iväg.

Dagen efter knackar en främmande man på dörren. Charlies bror, passande nog kallad Spider, har fått Charlies hälsning. Spider förälskar sig dessvärre i Charlies fästmö och bestämmer sig för att stanna för alltid. Charlie gör nu allt han kan komma på för att få brodern att ge sig av igen. Han ger sig till och med av till platsen där gudarna bor för att hitta någon som kan hjälpa honom. 

Dessutom förskingrar Charlies chef pengar från företaget han arbetar på och försöker manipulera bevisen så att de pekar på Charlie istället för honom själv.
Förövrigt, om Charlies pappa nu verkligen är guden Anansi, kan han verkligen vara död då? Gudar kan väl inte dö? Och är han inte död, var befinner han sig då?

Detta var en annorlunda fantasybok. Den var bitvis spännande och bitvis rolig. Bra karaktärer som man gillar och en bra blandning av verklighet och fantasi. Lättsam läsning som förmodligen inte kommer stanna kvar i sinnet så länge, men som garanterat ger ett par timmars underhållning!

Tyvärr har Anansi Boys aldrig översatts till svenska, men den finns på engelska på bibliotekets fantasy-hylla! 

/Caroline

Beställ boken på biblioteket hemsida.

En historielektion i fantasytoner i Albions dotter av Ilka Tampke

När jag skulle leta efter mitt nästa projekt till den här bloggen så bestämde jag mig för att leta efter nya fantasyböcker av författare jag inte kände igen. Det blev jackpot när jag hittade Albions Dotter av Ilka Tampke. Utgiven 2016 på svenska och en författare som jag aldrig tidigare hört talas om, och dessutom med Albion som en del av titeln. Kunde det bli bättre?

En kort förklaring: Albion är namnet som användes när man talade om Storbritannien under Roms storhetstid. Det används fortfarande i vissa, mer poetiska sammanhang för att beskriva Skottland och till viss del England (om jag minns rätt).

Boken utspelar sig under det första århundradet i en liten keltisk by vi namn Caer Cad och vi får följa den föräldralösa flickan Ailia under hennes uppväxt och de svårigheter som hennes avsaknad av familj medför. För trots att hon har en kärleksfull adoptivmor och en mycket högre position i samhället än vad en ”hudlös” egentligen kan förvänta sig, så finns det en hel del saker som hon inte är en del av.

Boken tar oss med på en resa in i ett samhälle där trolldom finns överallt och alla ting har ett eget syfte och en egen berättelse. Det är lätt att svepas med och tänka att det handlar om vilken ”vanlig” fantasybok som helst, men här finns mer än ett korn av historia. Rituella offer, heliga dagar med alla tillhörande traditioner och en helt annan syn på omvärlden må kännas påhittat, men det finns mycket som får mig att tänka på druidernas seder. Jag har extremt begränsad kunskap om dessa, men lite har jag läst i min jakt på Artur-legender och annat.

Dessutom, hur annorlunda är det jag precis beskrev från det som Asa-troende höll på med på 700-talet?

Min poäng är att boken lyckas kännas både som en slags studie av livet på 40-talet e.Kr. och som en fantasybok på samma gång.

Mycket intressant läsning och det är till och från väldigt svårt att lägga boken ifrån sig.

Den finns att låna på stadsbiblioteket, fantasy-avdelningen.

/Andreas

Beställ boken på biblioteket hemsida eller läs den där direkt.

The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss (finns även på svenska)

Många av mina kompisar har talat om för mig att jag bör läsa Patrick Rothfuss’ böcker om Kvothe och hans äventyr. Jag måste erkänna att det tog ganska lång tid innan de lyckades övertala mig till det, eftersom jag på senare tid varit mer intresserad av att läsa om böcker som jag läst i min ungdom.

Dessutom är det inte någon nätt liten pocketbok vi talar om här, den andra delen i serien på engelska har över 800 sidor. Den svenska översättningen är uppdelad i två böcker, vilket har både för och nackdelar i min värld.

Det är underbart att ha en riktigt tjock bok i händerna, man vet att det finns möjlighet till oavbruten underhållning i flertalet timmar, ibland dagar, innan man måste plocka upp nästa del. Samtidigt är det otympligt och tungt. Jag tar väldigt sällan med mig tunga, tjocka böcker när jag reser, för att ta ett exempel. Då är det mycket smidigare med en pocketbok.

Men nu ska vi prata om min senaste förälskelse som är Patrick Rothfuss’ berättelse om Kvothe. Jag läste boken på engelska, men den finns även att låna på svenska. Den svenska titeln är ”En Vis Mans Fruktan”

Det hela börjar på ett litet värdshus i en liten by. Ni vet, en sådan by där alla känner alla och sammanhållningen är viktigast. Detta värdshus drivs av en man som inte är född i byn, tillsammans med hans lärling vars ursprung är okänt för allmänheten. Men Kote, som värdshusvärden heter, och Bast, hans lärling, är trevligt och ärligt folk som gärna hjälper till, så det spelar kanske inte så stor roll om dom inte är födda i byn.

På värdshuset bor för tillfället också en skrivare, som mot betalning gärna ställer upp och skriver officiella dokument såsom testamenten och liknande. Så de goda byborna har en bra anledning att hälsa på i värdshuset.

Men det är när värdshuset inte har några andra gäster än skrivaren som vi får ta del av de verkligt underhållande delarna av boken. Kote har nämligen en berättelse som skrivaren hemskt gärna vill ta del av, men det är inget för bybornas öron.

Jag trodde inte att jag skulle kunna fastna i en bok på det här sättet igen, inte sedan den avslutande delen av Robert Jordans serie ”The Wheel of Time” har jag haft så svårt att sluta läsa. Jag tror det kan ha att göra med hur boken är skriven. Det sitter verkligen en sagoberättare och berättar historien.

I normala fall brukar fantasyböcker kännas beskrivande, men här kan jag nästan höra hur Kotes röst går upp och ner i ton och volym, beroende på hur intensiv historien för tillfället är.

Jag kanske bara är lättpåverkad efter många timmars rollspelande i ungdomen, men det kändes som om någon berättade historien för mig medan jag läste den.

The Wise Man’s Fear är som sagt del 2 i serien, men jag klantade mig lite grann och läste den först. I skrivande stund håller jag på med del 1, ”Name of the Wind”, och den verkar vara precis lika bra som del 2.

/Andreas

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida

Berättelsen om Narnia

När jag var en grabb på runt 10-11 år så hittade jag i mitt skolbibliotek en bok som hette Min morbror trollkarlen. Detta var på vårterminen och under det gångna vinterlovet hade SVT visat serien Narnia på vinterlovsmorgon.

När jag förstod att det handlade om samma värld blev jag nyfiken. Min bibliotekarie sa att det var en lite läskig bok och var inte helt säker på om jag skulle få låna den, så naturligtvis blev jag nu smått besatt av boken. Efter lite diskussion med min lärare gick hon med på att jag fick låna boken och från sida 1 var jag fast. Sedan den dagen har jag varit en fantasy-läsare framför all annan litteratur.

Så det var lite av en resa i minnets alléer när jag häromveckan läste om denna fantastiska lilla bok skriven av C. S. Lewis. Min morbror trollkarlen är en fristående början av sagan om landet Narnia, lite grann som Bilbo är en fristående början av Sagan om Ringen. Men där Tolkiens språk lätt blir svävande och lite komplicerat, håller sig Lewis till ett språk som tilltalar en yngre publik. Det här är en fantastisk port in i sagornas värld.

Boken handlar om pojken Digory, hans morbror Andrew och moster Letty, och flickan Polly. Digorys morbror Andrew är en kufisk figur med ett hemligt kontor högst upp i huset där de bor. När så barnen under en upptäcktsfärd råkar kliva in i det förbjudna kontoret börjar ett äventyr som de aldrig ska glömma. Under resans gång kommer de att träffa ett magiskt lejon, hitta boten mot en fruktansvärd sjukdom och till slut bygga det magiska klädskåp som barnen Peter, Susan, Edmund och Lucy upptäcker flera år senare. Det är även i den här boken som vi får reda på hur det kommer sig att det står en gatlampa mitt i skogen i Narnia.

Om du har barn i upptäckaråldern som gillar böcker som Mio, min Mio eller Skattkammarön så skulle serien om landet Narnia med största sannolikhet kunna passa. Det är även en väldigt mysig serie att ha vid högläsning.

Ska jag vara ärlig så är den lika bra idag som den var första gången jag läste den, i all sin enkelhet.

Boken, och resten av serien, finns att reservera eller läsa som e-bok i vår katalog.

/Andreas