fredag 31 oktober 2014

Besynnerliga foton i en bok om besynnerliga barn


Idag är det Halloween och då passar Ransom Riggs böcker om besynnerliga barn att läsa. Hitintills har det blivit två böcker i serien Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och Spökstaden. Båda böckerna bygger på fascinerande foton som författaren själv hittat eller lånat från samlare. Utifrån dessa utformar han personerna i berättelsen. En flicka som svävar om hon inte har speciella skor på sig, pojken som har bin boende i sin mage, flickan som får frön att växa etc. Även händelser som utspelar sig under berättelsen har många gånger ett foto till grund som finns med i boken. Jag gillar detta sätt att skapa och det påminner mig om Laura Trenters bok Fotoalbumet.

Att förklara handlingen lite kort är inte så lätt men huvudperson är Jake som bor i USA. Farfadern mördas och Jake hör hans sista ord. Åk till ön. Hitta fågeln. I loopen. Berätta för dem vad som hänt. Gåtor Jake funderar över, hittar en del svar och snart är han och fadern på väg till en liten ö utanför Wales. Där ska det finnas ett barnhem som farfar hade kopplingar till. Väl där träffar Jake de besynnerliga barnen och inser att han själv är besynnerlig. Han ser varelser som ingen annan ser. Varelser som används för att tillfångata föreståndarinnan för barnhemmet och få tillgång till hennes krafter. Först ska barnen överleva, sedan försöka frita sin föreståndarinna och beskyddare. Det blir en jakt som fortsätter i bok två och leder dem genom ett krigshärjat England. Stora delar av berättelsen utspelar sig under andra världskriget.

Bra skrivet, en fascinerande och fantasirik berättelse och så dessa foton som kompletterar det hela. Goa tjocka böcker att sjunka in i och skrämmas lite av. Många oväntade händelser avlöser varandra.

Ransom Riggs har en fin hemsida där jag kan läsa mer om hans fascination för gamla foton. Där står att läsa att Tim Burton ska göra film av hans bok! Den ser jag fram emot.

/Liselott

Ransom Riggs böcker i bibliotekets katalog.

måndag 27 oktober 2014

Frankrike och kriget

Just nu går den första omgången av den påkostade serien En liten fransk stad i SVT. Det är 12 juni 1940 och kriget har nått den lilla staden Villeneuve (fiktiv). Direkt dras stadens invånare in i omöjliga val och relationer sätts på prov. Att försöka hålla fast vid vardagsbestyren när tryggheten rycks undan är fint beskrivet. Den lilla staden ligger väldigt nära demarkationslinjen vilket ökar på dramatiken.
Ja ni märker att jag tycker serien är mycket sevärd. Det som är särskilt lyckat är att delarna i serien ligger kvar flera veckor efter sändning i SVT Play.

Serien En liten fransk stad fick mig att komma ihåg en stark läsupplevelse för några år sedan: Storm över Frankrike av Iréne Némirovsky. Det är en mindre smickrande bild av vad som hände i Paris och senare i byn Bussy när kriget närmar sig. Hemligheter och skröpligheter avslöjas när alla vill fly. Men det är ingen totalt hopplös skildring trots allt kaos. Det som nästan är mest speciellt med boken är dess tillkomst. I ett långt förord berättas om Iréne Nemirovskys liv och att hon tänkt göra en svit av böcker om situationen i Frankrike, hon hann med två. Hennes författarskap gynnas inte av att hon är judinna. Hoten kryper på och hon ser till att gömma sina döttrar men vägrar själv att fly. Hon hämtas av franska poliser och deporteras till Auschwitz. I en av flickornas resväskor återfanns långt senare lappar skrivna med små små bokstäver. Dåligt papper och brist på bläck gjorde att Iréne Nemirovsky tvingats skriva så smått det bara gick. Det var inte förrän vid 1990-talets slut som döttrarna läste mammans manus och boken Storm över Frankrike gavs ut i Frankrike 2004.

/Annika

Reservera Storm över Frankrike som bok
Reservera Storm över Frankrike som ljudbok

fredag 24 oktober 2014

Läsa en nobelpristagare: Förändring

Det är ju alltid kul att ge sig på att läsa en nobelpristagare. Jag lånar hem en lite då och då men det är ofta de inte riktigt faller mig i smaken (exempelvis Modianos Lilla smycket och Toni Morrisons Hem). Nu föll ögonen på en tunn bok av Mo Yan som fick nobelpriset i litteratur 2012. Denna lilla bok gav verkligen mersmak för berätta kunde han. Den klassas som skönlitteratur och inte biografi men Yan berättar om sig själv. Målande skildrar han lärare, klasskamrater och osannolika händelser. Det böljar fram och tillbaka i tid och rum och mellan händelser samtidigt som det rör sig stadigt framåt. Han blandar humor och allvar. Det ryms mycket på de dryga 100 sidorna. Hur han försökte göra karriär inom armén, människor han träffar i sitt liv, hjältar, lastbilar av gammal sovjetmodell och när han började skriva.

Han ger mig en inblick i det kinesiska klassamhället som det såg ut från slutet av 60-talet och in på 70-talet. Det finns mycket att läsa mellan raderna och oändligt mycket han skulle kunnat fördjupa sig i än mer. Nu när jag reflekterar över berättelsen inser jag hur mycket han fått med i den. Men vad jag minns så är hans andra böcker på svenska betydligt tjockare. Undra om han skriver lika fängslande där? Någon som vet?

/Liselott

Böcker av Mo Yan på Ronneby bibliotek.

söndag 19 oktober 2014

En osannolik cykeltur

Verkligheten överträffar sannerligen dikten i boken New Delhi - Borås.
En kastlös ung man, som stundtals tvingas sova på gatan, får tack vare sin porträttkonst träffa kända personer och statsmän i 1970-talets Indien. Trots denna framgång känns livet ändå svårt och orättvist, då tänker han på att han vid sin förödelse förutspåtts att möta en blond kvinna från ett annat land och då bli lycklig.

Den drömmen tänker Pikej ofta på. Det Indien han växer upp i är fyllt av orättvisor och lidande och han vet allt om att inte räknas eftersom han tillhör de oberörbara. När han som liten pojke ska gå i skolan får han sitta utanför skolsalen och lyssna genom fönstret. Han får inte äta tillsammans med de andra och om han råkar nudda vid någon blir det ett ramaskri. Men han lever i en tid när politiker som Nehru och Indira Ghandi vill modernisera landet och utrota all vidskeplighet. Ute på landsbygden är det som förr men inne i storstäderna börjar saker förändras. Det märker Pikej när han som konststudent flyttar till New Delhi. Pikej överlever genom att teckna porträtt på gatan, det är så han en dag får syn på Lotta från Borås.

Det här är på det glada 70-talet när Beatles och Maharishi Mahesh Yogi fick västvärlden att intressera sig för indisk musik, meditation och yoga. Hippierörelsen blommade och rosa bussar körde i skytteltrafik mellan Europa till Indien.

Ja som ni förstår uppstår tycke mellan Pikej och Lotta. Men räcker kärleken hela vägen när man bor hundratals mil ifrån varandra? Pikej har visserligen gått i skola men han har inte riktigt koll på var Sverige egentligen ligger, eller var det Schweiz? Men viss om att Lotta är kvinnan i hans liv bestämmer han sig för att, med de få medel han har, resa till henne. Han börjar cykla mot Pakistan, Afghanistan och Iran på The hippie trail. Osannolikt men sant.

Berättelserna om Pikejs uppväxt i östra Indiens djungel och sedan hans liv på gatan är gripande. Det är som om tiden stått still, ingen ifrågasätter kastväsendet förrän Indira Ghandi sätter ner foten. Även den otroliga resan med bakslag och märkliga möten ger spännande inblickar. Bland annat är det en kvinna i Österrike som varnar Pikej för européerna. Du får sluta vara godtrogen nu, här tänker var och en på sig själv, säger hon.

Det är journalisten och Indienkännaren Per J Andersson som skrivit ner Lotta och Pikejs otroliga öde. Från Orissa till Sandared, tänk vilken kraft kärleken kan ha.
/Annika

Du hittar boken bland våra biografier.
Reservera New Delhi - Borås i bibliotekets katalog

torsdag 16 oktober 2014

Ni får inte missa Neil Gaiman!


En författare som jag tyvärr inte tidigare bloggat om är Neil Gaiman. Han har skrivit många bra böcker för alla åldrar. Otäcka Coraline som tolkats av andra till film och seriealbum (båda finns på biblioteket). Stjärnstoff som jag läste för flera år sedan där filmatiseringen Stardust dykt upp på tv lite nu och då (ett härligt fantasyäventyr i historisk miljö). Jag läste tidigare i år hans senaste bok Oceanen vid vägen slut.  Den är vansinnigt fantasieggande, otäck och härlig. En kollega som läste den tyckte att jag absolut måste läsa hans Amerikanska gudar. Den ligger nu i att-läsa-högen.

Detta tillsammans fick mig att titta på vad mer vi har av hans utgivning på biblioteket. Då hittade jag två böcker han skrivit ihop med Dave McKean. Den senare en man som skapar de mest fascinerande illustrationer jag sett på länge. Den första jag läste var Vargarna i väggen. En berättelse för lite äldre barn, kanske för att den kan upplevas som ganska otäck. Där är bilderna både fula och skrämmande och så passande för berättelsen. Här finns några sidor att titta på. Flickan i en familj tycker sig höra vargar i väggen men blir ignorerad i sina farhågor. För du vet väl vad folk säger... Om vargarna kommer ut ur väggarna då är det klippt. Gissa vad som så småningom kommer ut ur väggarna... Collageteknik med foton och tecknat.

Det var egentligen Mitt vilda hår, hans bilderbok för yngre barn, som fick mig att skriva detta inlägg. En kort berättelse på rim som översatts väldigt bra till svenska. Texten återberättas i mustiga bilder med härliga detaljer. En flicka kommenterar jag-berättarens hår som vilt. Förnärmat berättar jaget om allt som ryms i det inte vilda, utan friväxande, hår hen låtit växa sedan hon var två. Säg något som inte ryms där (allt från fågelbon till dukater och försvunna upptäcktsresanden). Håret får veckla ut sig över uppslag efter uppslag. Det blir en resa in i äventyret och kittlar fantasin hos både barn och vuxna. Det går inte att låta bli att försjunka i bilderna. Det stora formatet på båda bilderböckerna med illustrationer från kant till kant ger en känsla av att sugas in i bilderna.

/Liselott

Böckerna av Neil Gaiman på bibliotekets hemsida.

fredag 10 oktober 2014

Systrarna Tides sista sommar

Systrarna Tides sista sommar börjar med Dora. Hon står inför ett svårt val. Är gravid och känner sig väldigt osäker och orolig inför att bli mamma. Ska hon verkligen behålla barnet? En del i orsaken till att hon funderar på abort beror på händelser när hon var barn och tonåring. Händelser som berör henne och hela hennes familj (mamma, pappa, stora syster och lillebror). Händelser som fortfarande ger henne mardrömmar.

Hon vill finna ro och börjar med att besöka sin mamma som hon inte träffat på länge. Men när hon berättar om barnet och söker förståelse vänder sig modern kallsinnigt bort.

Varvat med Doras liv i nutid finns kapitel, ögonblicksbilder, från familjen Tides familjehistoria.  Den första tillbakablicken är från 16 år tillbaka i tiden sedan 15, 14 och 11 år tillbaka. Kvinnorna i familjen får berätta, Dora, Cassie och mamma Helen.

Så kommer jag till det kapitel där jag förstår att någon hemskt kommer att hända. Det som är systrarna Tides sista sommar. Då något händer som förändrar familjen fullständigt. Jag känner en krypande känsla som gör att jag knappt vill fortsätta läsa.

Hannah Richell bygger upp stämningen i sin historia bra. Där finns mys, sorg och klokhet invävt. Bilden av hur en familj kan trilla sönder i bitar, hur de inte kan kommunicera med varandra. Jag lyckas ta mig igenom och förbi det hemska kapitlet och det är inte utan att jag fäller några tårar här och där.

söndag 5 oktober 2014

Americanah

Ifemelu och Obinze är ett ungt par i Nigeria. Förhållandena i landet förändras successivt till det sämre. Svårigheterna att bo i ett land med inskränkt frihet, korruption och arbetslöshet gör att Ifemelu söker visum till USA. Men vilken till uppförsbacke! Hon söker mängder av jobb utan napp, samtidigt sinar pengarna. Ifemelu tvingas till djup förnedring, tappar ansiktet och slutar kontakta Obinze. Så småningom vänder det, ett jobb som redaktör ger tillfällig fast mark under fötterna, men prövningarna har slitit hårt, något har gått sönder inuti Ifemelu. Obinze förstår inte vad som hänt. Den brutna kontakten är obegriplig, han våndas och blir olycklig. Även han tvingas söka sig från sitt hemland, och hamnar i London. Här lever han i en gråzon; bor i ett råtthål, tar jobb som ingen annan vill ha och är ständigt livrädd för att bli utvisad.

Så här börjar Americanah av Cimamanda Ngozi Adichie. Vi får fortsätta att följa Obinze och Ifemelu men vi får också så mycket mer. Nedbrytande tendenser i ett väl fungerande samhälle, läs Nigeria. De papperslösas helvete i utkanterna av en modern storstad. Om hårets utseende och varför svarta kvinnor använder platt-tång, har flätor eller afro. Om Obamas betydelse för stärkt stolthet bland de svarta, inte bara i USA. (Det är först när Ifemelu kommer till USA som hon möter rasism). Via utdrag ur Ifemelus blogg Rastaggat får vi inifrånperspektiv. I bloggen är tonen fräck, rakt på och småprovocerande. Såhär kan det låta: "... Att vara svart i Amerika är som att ha suttit oskyldigt inspärrad i många år och sedan plötsligt släppas fri, men du får inga pengar till bussbiljetten. Och bara så du vet är du och killen som satte dig i fängelse numera jämlikar per automatik..."

Åren går, sakta växer ett beslut fram, Ifemelu bestämmer sig för att åka hem igen, tillbaka till Nigeria. Frågan är; kommer hon att kontakta Obinze?

Adichie har skrivit en tegelsten som jag utan besvär mumsar i mig. Det är driv, fina porträtt, smarta dialoger och fängslande. En av årets större läsupplevelser.

/Annika

 Reservera Americanah i bibliotekets katalog

fredag 3 oktober 2014

Se upp så de inte är på väg till dig: Män ur mörkret

Håkan Östlundh är tillbaka med en ny bok om polisen Fredrik på Gotland, Män ur mörkret. Det blir en flytt till Stockholm för Fredrik Broman och hans familj efter några år på Gotland. Men om han är särskilt nöjd med beslutet är väldigt oklart. En som är desto mer nöjd är hans fru Ninni. Ända tills det är hon som står och sliter med flyttlådor och besluten över vad som ska sparas och slängas. Fredrik blir givetvis upptagen av ett mord. Ett mord som snart blir flera. Arbetsdagarna blir långa. 16 timmar istället för åtta. Han är fortfarande inte återställd efter en olycka i tjänsten. Något han talar tyst om men skräms av. De långa arbetsdagarna sliter på honom. Tonen i huvudet som kommer och går. Är det någon förvarning om att han inte mår särskilt bra. Kan han ens sköta sitt jobb?

Vartefter arbetsbelastningen ökar, problemen privat blir fler undrar jag om Fredrik kommer att följa med sin fru till Stockholm. Kanske han stannar kvar på Gotland eller är de ens säkert att han överlever till slutet av boken! Kanske är det så denna sista del i serien om sju böcker ska sluta. Att han dör. Den som läser får se för jag avslöjar ingenting.

Håkan Östlundh skriver återigen en bra och spännande historia. Det är riktigt svårt att lägga boken ifrån sig! Har ni inte läst honom innan så gör det. Kanske ska ni börja med den första boken i serien, Släke. Jag har skrivit några rader om den sjätte boken som ni kan läsa här. Vill ni läsa lite mer om handlingen i hans böcker så klicka er in på hanswebbsida. Tyvärr står där inget om några nya bokprojekt. Undra vad för sorts böcker han nu ska ge sig på?
Blir det en ny deckarserie eller något helt annat?

/Liselott

Män ur mörkret på bibliotekets webbsida.