lördag 31 mars 2018

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Jennifer Niven har skrivit flera böcker som inte översatts till svenska. Men inför denna bok blev hon uppmanad att skriva något hon verkligen kände för. Något som kanske inte skulle vara lätt att skriva men angeläget för henne. Först blev det då Som stjärnor i natten. En bok som på intet sätt är tillrättalagd utan känns ärlig. 

Jag hade blivit tipsad om att läsa Jennifer Nivens böcker och eftersom jag visste hon skulle vara på plats på Bokmässan i Göteborg och funderade på att lyssna på henne där började jag läsa Som stjärnor i natten på tåget dit. Åh, vad jag gillade boken och det var innan jag hörde henne prata om den… För efter att ha hört hennes ord om varför hon skrev den blev den ännu bättre. Så här skriver hon själv:  

Years ago, I knew and loved a boy, and that boy was bipolar. I witnessed up-close the highs and lows, the Awake and the Asleep, and I saw his daily struggle with the world and with himself. I knew Finch and Violet would have a love story because mine was a love story. As for Violet, she is struggling with loss, and that is something I know too well. Iv'e lost both my parents, all four grandparents, and numerous other family members and friends, so loss is something I know inside and out.

Boken börjar med att Finch och Violet, två ungdomar, möts i skolans klocktorn. Finch som liksom leker med tanken att hoppa (och har gjort så flera gånger) ser plötsligt att han inte är ensam där uppe, han ser Violet. Hon står utanför staketet och verkar mena allvar, verkar vilja hoppa. Han börjar prata med henne och lyckas hjälpa henne in på rätt sida. Efter det stöttar han henne på sitt alldeles speciella sätta. Finch ses som skolans knäppis. Han byter ständigt stil och anses bråkig, stökig. Nu är tillbaka på skolan. Men gör han något mer ofog så blir han avstängd. Men som alltid finns det en förklaring till hans sätt, hans liv är allt annat än lätt. Föräldrarna är skilda och han bor med sin mamma och systrar. Det finns ingen som tar något vuxenansvar för honom. Långa tider är han bara hemma och lämnar knappt sängen, hans storasyster täcker upp för honom åt alla håll. Violet har omtänksamma föräldrar som bryr sig men hon har annat att fundera över som ledde henne upp i klocktornet. Varför överlevde hon bilolyckan men inte hennes syster? Hennes skuldkänslor är enorma, hon har förstört familjen – det kommer aldrig att bli det samma.

Jennifer skrev alltså denna berättelse för att hon själv varit med om att hennes kille tog livet av sig. Det är en sorglig och hemsk bok men den handlar lika mycket om kärlek, om att finnas för varandra, om att hitta något att leva för, att våga vara sig själv, att våga känna glädje när det är som mörkast, att sörja och börja leva. Men också om svårigheten med att leva. Den är bara sååå bra!

/Liselott

P.S I boken startar Violet nättidningen Germ Magazine, den finns i verkligheten! 

onsdag 28 mars 2018

Floden om natten av Erica Ferencik

Fyra bästa väninnor. De träffas bara en gång om året men ändå är de varandras närmaste familjer. Denna gång drar Pia iväg dem på forsränning. Ett alldeles nytt ställe i den amerikanska vildmarken som få känner till. Bokens huvudperson Winifred går motvilligt med på valet. Äventyr är inte hennes grej. När de väl når destinationen inträffar saker som får vänskapen emellan de fyra att prövas. Tidigt säger Winifreds magkänsla henne att hoppa av men det gör hon inte… Under bitande tystnas äntrar de gummiflotten som ska ta dem ner längs floden. Tur att de inte anar vad som väntar dem… 

En uppfriskande, oförutsägbar berättelse med mycket spänning. Hade den inte utspelat sig i just Amerika hade jag nog inte köpt berättelsen. Men nu gör den ju det så hur otroliga vissa delar än är så funkar det. 

Härligt med en spännings bok som inte är fullt så tjock heller. Tycker att de flesta spänningsböcker har en tendens att vara tämligen tjocka… Mycket nöje under läsningen av Floden om natten…

/Liselott

lördag 24 mars 2018

För den som reser är världen vacker av Per J Andersson

Ja, så lyder den lockande titeln till denna tankeväckande essäsamling, som är skriven av Per J Andersson, grundaren till resemagasinet Vagabond, som också gett ut både guideböcker och reportageböcker för övrigt. För resandet ligger honom varmt om hjärtat, och har länge gjort, vilket lett till att han börjat fundera över just själva fenomenet, som vissa resenärer har mer utav i blodet än andra. Och det är just de där andra, de som alltid längtar bort, och alltid längtar ut igen så fort de återvänt hem, som han funderar över. Och för övrigt själv tillhör...

Hans tankar rör sig alltså kring varför människor reser, vad som händer med människor som reser, men också om vandrandet som en aspekt av rastlösheten, om tåget som färdmedel, om liftare och liftande, om tryggheten; under resan respektive hemma (vilket ofta är en förutsättning) och vad som händer när man kommer hem igen och försöker handskas med den tomhet som då kan infinna sig.

Det är många tankar han presenterar, men också många historiska djupdyk och nedslag i annan reselitteratur genom tiderna. Tillhör man själv den här gruppen resenärer är det mycket igenkännande reflektion som föder nya tankar, tillhör man inte den gruppen kan det vara en ingång till förståelse för just dem. Intressant och fascinerande är det likväl, särskilt när det varvas med lite olika anekdoter, både egna och andras. Och - icke att förglömma - ..man kan resa långt hemma, för den som läser finns inga väggar.

/Tuija

Reservera boken på bibliotekets webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

onsdag 21 mars 2018

Rekviem en hallucination av Antonio Tabucchi

Vissa böcker lånar jag hem nästan bara för att de är vackra… Nilssons förlag har lyckats göra en hel radda vackra böcker och som också väcker ett intresse för berättelsen när jag läser baksidestexten. Denna var en sådan.

En stekhet julisöndag i Lissabon, Portugal. Jag-berättaren har övergivit sitt semesterparadis för att träffa en vålnad i stan – kl 12. Men ah, inte tolv på dagen utan tolv på natten… Så nu har jaget en dag att fördriva i Lissabon. Han söker upp platser han tidigare varit på, pratar med alla möjliga folk och söker upp vänner (bla den mystiska Isabel), hm tänkte jag. Isabel. Känner igen det. Har jag inte sett en bok med det namnet på? En bok som dessutom var vacker… Jo minsann! På samma förlag av samma författare finns romanen om Isabel. Ska läsa den vid tillfälle. Innan dess ska jag läsa en annan vacker bok från samma förlag: Jag kallade honom Slipsen. 

Men kanske några fler ord om denna bok. En vindlande, fascinerande saga med massor av möten och människor. Solen gassar och svetten rinner på de som vandrar Lissabons gator liksom sidorna rinner genom mina fingrar. En lagom kort bok som stannar kvar en stund hos mig.


/Liselott



lördag 17 mars 2018

Sommaren före kriget av Helen Simonson

Åh, den här boken föll jag för. Läste och läste så fort jag hann (och lite förlänge på natten). En liten stad på den engelska landsbygden är platsen det mesta kretsar kring. Här finns en härlig räcka människor av alla de sorter som munhuggs, försöker få som de vill, skvallrar och hjälper varandra. Hit kommer Beatrice Nash för att arbeta som lärare på stadens skola. Hon är lycklig över att få jobbet för hon behöver det verkligen. Men skolstyrelsen är långt ifrån eniga i sitt beslut att anställa en kvinna. Det finns nämligen en kandidat till, en man… Som tur är har Beatrice en i skolstyrelsen som förespråkar henne, Agatha Kent. Och med Agatha följer hennes och makens syskonbarn (Hugo och Daniel) som gärna hjälper Beatrice. 

Här ryms både kärlek, allvar och humor. För sommaren 1914 kommer också kriget till England och männen drar ut i krig. Men först kommer flyktingarna från Belgien. Stadens invånare samlas för att motta dem och inhysa dem hos sig, de kan ju inte vara sämre än grannbyarna. Men det blir inte riktigt som de tänkt sig… Men författaren skildrar även de situationer män och kvinnor ställs inför beroende på vilken plats i hierarkin de föds till. Beatrice som levt med sin fader tills han dog. Följt med och rest och vill fortsätta leva sitt eget liv som hon väljer kan av olika anledningar inte längre det. Daniel som vill bli poet hindras av andra anledningar och en av Beatrice elever med romskt ursprung hindras från att gå vidare till högre studier. 

Ja, det är många människor man tar till sitt hjärta i denna bok. Många våndor att genomleva. En härlig bok som räcker länge.


/Liselott

onsdag 14 mars 2018

Kvinna utan minne av Petter Lidbeck

Min erfarenhet av Petter Lidbeck är i första hand hans barn- och ungdomsböcker, som kan vara både riktigt bra och spännande, men ibland lite skruvade. Jag har också läst de vuxenthrillers han skrivit under pseudonymen Hans Koppel, som jag varit en smula tveksam till. Här har han nu släppt en roman, i sitt eget namn, om minnesförlust. Och det är en uppfriskande krass, saklig och pragmatisk kvinna vi får möta – Mia.

Hon öppnar ögonen vid middagsbordet en dag, och vad som skett under stunden hon blundat får vi inget svar på. Inte hon heller, och inte hennes närmaste. Problemet är dock att någonting hänt, för ingenting omkring henne är bekant när hon tittar upp. Inte mannen mittemot, inte de pladdriga flickorna eller tonårsdrasuten vid bordet, inte mamman som senare dyker upp på sjukhuset… inga människor alls. Inga som helst undersökningar påvisar dock någon som helst förklaring, och mångas oro börjar sakta övergå i andra reaktioner. Hennes chockade och frustrerade man börjar allt mer ifrågasätta om det verkligen hänt något alls, om det inte är så att hon själv iscensatt en förträngning av ett liv hon tröttnat på. För någon stans börjar hon nästan själv undra.

Under det tröttande arbetet med att rekonstruera sitt liv – som hustru, som mamma, som dotter, lärare, väninna kommer hon till allt fler insikter om att hon inte alls gillar den Mia som växer fram. Eller mannen hon tydligen är gift med. Inte ens barnen känner hon någonting för. Och hon har ingenting till övers för allt det ytliga spelet som allt socialt umgänge tycks bestå i. Hon har verkligen ingen som helst lust att fortsätta spela med i det nya låtsaslivet, men vad är alternativet?

Ja, det är ingen lätt sits Mia hamnat i, där hon framlever sitt ”nya” liv utan sammanhang. Trots att det för läsaren är omöjligt med igenkänning är det ändå lätt att förstå hennes känslomässiga förlamning – att hon både känner sig, och upplevs som, både cynisk och känslokall när människorna runt henne är helt främmande. Och jag kan inte låta blir att gilla hennes uppfriskande fördömande när hon uttråkat bevittnar hur många av oss lever våra liv… Det är en intressant historia, det är stramt och återhållsamt berättat, det är inga onödiga utsvävningar. Och jag kan inte låta bli att gilla den nya Mia…


/Tuija


lördag 10 mars 2018

Att de i tid må väckas av Frida Arwen Rosesund

Författarinnan till boken är tillika grundaren av Mörkersdottirförlag (2010). Detta är hennes femte roman men den första som utspelar sig i historisk tid. Det är Sverige på 1940-talet. Boken kom redan 2013 men jag hittade den hösten 2017. Jag lockades väldigt av omslaget och blev mer nyfiken när jag läste baksidestexten. Det verkade spännande och med inslag av folktro. 

Det börjar med att prästen söker kvinnan Sofias hjälp en marskväll 1941. Sofia som märker att något ont är på väg. Sedan hoppar vi tillbaka till november 1940 då en ung kvinna lämnar sitt hem för att hon råkat i olycka. Hon hoppas hitta en vänlig människa där hon kan föda sitt barn. De två kvinnor i ett hus i skogen där hon blir mottagen verkar vara de hon söker. Verkar i alla fall till en början. Sedan uppför de sig allt märkligare… 

Förutom dessa kvinnor finns Johanna vars berättelse börjar i juni 1940. Hon har fått sitt första barn och lever ihop med sin make. Men livet är lite motigare än när de var nyförälskade och maken börjar kännas annorlunda, lite hårdare. Hennes drömmar blir mer av mardrömmar och tankarna går till Georg som kommer förbi lite då och då och byter några ord… Det är förändringarnas tid i byn. Nyinflyttade predikanter skapar nytändning men även oro i byn. Och hur ska det gå för Hilda som mot sin vilja hålls kvar hos systrarna.

Med stigande spänning och lite nervpirr följer jag berättelsen. Jag har alltid fascinerats av folktrons väsen och i denna berättelse finns de med. Den slutar på ett sätt som gör att jag hoppas på en fortsättning. Och minsann en sådan finns! Den ska tas hem och läsas!

/Liselott


Reservera boken på bibliotekets webbsida.
Finns även att läsa (e-bok) eller lyssna på (e-ljudbok) direkt!

onsdag 7 mars 2018

I en skog av sumak av Klas Östergren

I höstas kom den senaste romanen av Klas Östergren – mina ungdomsårs stora favoritförfattare. Genom årens lopp har jag tappat bort honom en smula, men återvände nu med nyfikenhet och ganska höga förväntningar. Och ja – han är fortfarande en mästare på att fånga en tidsanda, fånga detaljerna som lyfter historien, spegla den analyserande berättaren…

…som denna gång är Kenneth, tiden är våren och sommaren 1970, platsen är Stockholm, och till Kenneths klass, i  årskurs 9, kommer plötsligt en ny elev, en ung man – en viss världsvan Dan Schoultze. På något märkligt vis lyckas han åtnjuta respekt från övriga klassen trots sin udda framtoning, man får veta att hans föräldrar är kvar i USA där pappan är FN-ambassadör, och som de rikemansungar han och hans syster är har familjen placerat de två syskonen i en villa där de sköter sig själva.

En synnerligen ovanlig variant på leverne, särskilt jämfört med Kenneth själv som lever ensam med sin mamma, och har det lite halvknapert. Därav fascinationen för Dan, från Kenneths sida. Men även fascinationen för hans syster Hellen, som är vegetarian, är inställd på en Indienresa, och fascinerar Kenneth om möjligt ännu mer, ju mer han lär känna henne.
I umgänget med detta udda syskonpar genomlevs en stekhet sommar i deras hus och trädgård, där sumakträden skuggar deras lilla hemmabyggda ashram och alla marijuanaplantor någon annan har planterat i deras trädgård som ju kan upplevas som en övergiven ödetomt…. Där röker de på, svävar ut i det blå, tills verkligheten brutalt hinner ikapp dem. På ett mycket smärtsamt sätt.

Det här är en tid av Vietnamkrigsdesertörer, droger, allmänt flum och buddhistisk filosofi - en tid som aldrig kommer tillbaka.  Men det är framför allt en tid som Klas Östergren har ett osedvanligt detaljminne för - och känsla, som han skickligt gestaltar - som imponerar.


/Tuija

lördag 3 mars 2018

Trojanerna av Lova Lovén

Lova Lovén är debutant i romanform men kan hittas i några novellantologier. Förlaget hon skriver för är Swedish zombie som inriktar sig på skräcklitteratur. Ganska nytt förlag med liten utgivning. Vi har en annan av deras böcker. Jag träffade på författaren på bokmässan i höstas och frågade lite om boken. När jag sedan stötte på den på biblioteket så passade jag på att låna hem den… 
Det börjar lite styltigt de första sidorna men jag läser vidare och snart är jag indragen i en historia som kan sluta precis hur som helst... 

Karolin läser på twitter några underliga meddelande. Det verkar ha hänt något, folk ber om hjälp och det är från hennes gamla gymnasieskola meddelanden kommer. Karolin tvekar hur hon ska göra men ringer så 112. 

Sedan följer vi Sofia som jobbar som kommunikatör på Malmö stad och ställs inför faktum när arbetsdagen börjar: under gårdagskvällen dog 300 människor på en gymnasieskola. Det står inte hur de dog. Hur ska de hantera händelsen? 

Därefter möter vi prästen Liv som förbereder sig inför att möta de människor som förlorat någon i det som beskrivs som en massaker. Genom tre kvinnors ögon följer vi vad som händer i Malmö under några dagar som blir veckor och det som hänt i Malmö sker även på andra ställen… 

Berättelsen beskrivs som en modern apokalyps. Vad händer när ens vardag ställs fullständigt på ända. Går det att undkomma? Kan vi göra motstånd? Eller är allt slut…


/Liselott