Maktkamp plus poddtips

Att komma ny till en ny högstadieklass är inte lätt. I klassen är grupperna satta och maktfördelningen etablerad. Där finns en solklar drottning med sina följeslagare, där finns de tysta, de få som pluggar och så klassens clown. In kommer Blenda. Visst upplever hon obehag och blickar men hon är inte den som ger sig och blir undanskuffad. Hon vill bryta drottning Hedvigs makt och knyter till sig några som fått nog av mobbningen och maktmissbruket i klassen.

Maria Nygrens bok Fjärde riket handlar alltså om makt och maktkamp. Som en följd av obalansen i klassen dyker fenomen som utstötning, hämd- och och revanschlusta upp. Det är här som bokens titel får sin förklaring. Blenda manipulerar men maskerar sitt syfte som att hon vill något gott.
Fjärde riket anspelar på den fortsättning som Hitler trodde var möjlig efter Det Tredje Riket, det som vi idag förknippar med nazityskland. Blenda använder sig utav Hitlers taktik när hon vill bryta Hedvigs makt. Men när väl det är gjort har hon svårt att hantera fortsättningen, att inte själv bli en som utövar makt på ett felaktigt sätt - att manipulera.
Maria Nygren har skrivit en ungdomsbok på ett tema som vi som läste Flugornas herre, i skolan för evigheter sedan, känner igen. Drar mig också till minnes ett sociologiskt experiment i amerikansk collagemiljö 1967; The third wave som sedemera blev filmen The wave. Här måste också nämnas den mycket välgjorda tyska filmen Die Welle som anspelar på experimentet men ur ett tyskt perspektiv. Filmerna vill diskutera var gränserna går för övertramp och när det går för långt.

Du som vill läsa fler fängslande ungdomsböcker kan få tips i poddbloggen Allt vi säger är sant.  I varje avsnitt diskuterar och snackas det om en rejäl hög med böcker. Varje avsnitt är ungefär 30 min och varje gång talas det om olika teman. Det kan vara paranormalt, syskon, sociala medier (Fjärde riket nämns till exempel i avsnittet om sociala medier). Bakom bloggen/podden finns författaren Lisa Bjärbo, journalisten Per Bengtsson och ett gäng med ungdomar. Mycket hörvärt!

/Annika

En ung arg kvinna

Det är lika bra att säga detta från början. Om du stör dig på nutida jargong, slang, svordomar och många instoppade engelska ord så är Lex bok inget för dig. Men om du gillar en lätt skruvad historia om att söka identitet och hantera omvärldens övermäktiga krav då kan du gärna öppna boken med årets häftigaste bokomslag: Lex bok av Sara Kadefors.

Lex tycker de flesta är idioter, inte har hon heller det så lätt med sin självupptagna pappa och sin nyförälskade mamma som släpar hem Bruno - ytterligare en man som kräver uppmärksamhet och beundran. Tur då att hon har Jonatan, barndomsvännen som också har svårt att smälta in i sammanhangen.

Brunos närvaro går Lex på nerverna, statusjakten i skolan likaså. För att ge igen och för att hon dessutom har mycket på hjärtat startar Lex en blogg - Själens sår. Men hon låtsas vara en annan i bloggen, där är hon Maya som har smärta så det räcker och blir över. Bloggen blir en stor succé men det som först var tänkt som hämnd slår så småningom tillbaka med en kraft Lex aldrig kunde ana. Hon blir utslängd, utfryst och hatad. Lex slår i botten och det dags att ställa de jobbiga frågorna till sig själv.

Sara Kadefors  har skrivit böcker för både för vuxna, barn och ungdomar. I romanerna  verkar hon vilja utforska den moderna vilsna människan. Jag har läst två romaner tidigare. I Fågelbovägen 32. undersöks vår svaghet för status och att visa upp en snygg fasad, i Borta bäst granskas vad som är att försöka vara en god människa. 

Det är i replikerna det bränner till, där avslöjas blottorna och vår brist på empati och självreflektion. Om det är något som fångats upp i Sara Kadefors parabol så är det att vi ägnar oss åt fel saker. Denna gång har hon riktat förstoringsglaset på dem som ska ta över om en generation. Och kanske är det där hoppet finns, att de skall ställa bättre frågor till sig och sin omgivning än vad de vuxna lyckats med?

Illustratör är Stina Wirsén och ansiktet förekommer i fyra varianter på bokomslaget vilket är snyggt matchat mot innehållet.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Förr eller senare

 

Kan påhittade historier vara viktiga? Kan en berättelse som från första till sista sidan handlar om tonåringar svårt sjuka i cancer vara en bladvändare? Kan en berättelse om cancersjuka vara varm, inkännande och ickedeprimerande?

Det blir ja-svar på dessa frågor. Denna utsaga bevisas dessutom av Sven, 75 år, som tyckte boken var fantastisk. Den ungdomliga jargonen tilltalade honom och han blev minst sagt tagen av handlingen.

Hazel har cancer, hon trodde hon skulle dö men är på benen igen, denna gång drar hon med sej en liten kärra med syrgas. På ett stödgruppsmöte träffar hon Augustus. Sakta och en aning motvilligt blir hon attraherad av honom men vad är det för vits när man vet att man skall dö i förtid? Men det är inte bara en fysisk attraktion, dom har så himla kul ihop. Läsningen av boken Ett storslaget lidande för dem samman och ut på deras livs enda resa. 

Död och unga människor borde vara en fullständigt otänkbar kombination men John Green är en författare som lyckas balansera så att det inte bara blir slisk och övertramp. Hazels historia lockar visserligen fram tårar, konstigt vore det väl annars, men man minns Förr eller senare exploderar jag mest för värmen och för att vi fått ta del av en fin kärlekshistoria, trots alla nedbrytande delar som sjukdomen för med sej.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Stjärnlösa nätter

Något av det bästa Amàr vet är att ligga på rygg och titta upp mot stjärnorna i den kurdiska natten. Han tycker om den hisnande upplevelsen av att helt förlora sig i rymden. Därute i evigheten är allt vackert, fritt och bekymmerslöst. Det kan man lugnt påstå att det inte är i Amàrs liv, just där jag befinner mig efter att ha läst drygt halva Stjärnlösa nätter.

Amàr har lurats in i en fälla som han uppfattar det. Uppvuxen i Sverige, nu 20 år gammal, vill hela hans släkt att han skall resa ner till släktingarna i norra Irak och gifta sig med sin kusin. Amàr som känner sig helsvensk och är fylld av framtidsdrömmar blir helt ställd. Hur ska han göra? Fly och bli totalt utfrusen eller ge efter för tvånget?

Ja, jag anar nog hur det kommer att sluta, men just nu hopas problemen för Amàr i boken.
Ämnet hederskultur har debatterats länge i Sverige och vi minns väl alla Fadime Sahindal som mördades för drygt tio år sedan. Att även de unga männen står under ett starkt tryck på olika sätt behöver också ventileras. Boken är lättläst och en riktig bladvändare.

Arkan Asaad på
 Bokmässan 2011 

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad, som bygger på självupplevda händelser, har undertiteln: En berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt liv. Arkan har föreläst om sina upplevelser på många skolor. Filmrättigheter till boken har köpts. Just nu reser Arkan Asaad runt i Sverige med sin teaterföreställning Mitt liv och rätten att få välja.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Den tomma stolen

Jag misstänker att många som gillat Harry Potter-böckerna kommer att kasta lystna blickar på J K Rowlings nya roman; Den tomma stolen. Gör gärna det men var beredd på något annat än magiskt skimmer. Den tomma stolen levererar mycket svärta och skoninglösa personskildringar, om jag minns rätt så fanns det både humor och värme insmuget i trollkarlsskolan. I den tomma stolen får du leta och längta efter magi och respit i misantropin.

I den lilla mysiga staden Pagford skall man besluta i ett viktigt ärende som delat invånarna i två läger. Allt spetsas till när en av huvudaktörerna plötsligt dör. Vi får intima insidesskildringar av fem familjer. Den puttriga fasaden är mycket tunn visar det sig. Det är få, mycket få, som inte utnyttjar någon annan eller är superegoister.

Värst har barnen det. Det är de struliga tonåringarna som kommer i kläm när de vuxna inte visar sig vara vuxna. Och här känner jag igen (utan att ha läst mer än första delen av Harry Potter) Rowlings sympatier för de unga. De vuxna har redskapen och medlen för att förändra sina liv men sitter fast i avundsjuka, egoism och trångsynthet. De unga försöker förstå livet runt omkring dem men det är svårt eftersom förebilderna beter sig som stora barn. Den familj som har det allra värst bor i den beryktade stadsdelen Fields. Här är det ingen måtta på allt elände som den sextonåriga Krystal råkar ut för.

Rowling drar sin lans för de svaga och häcklar med förakt den hycklande medelklassen. Dialogerna är sylvassa och välavvägda, skildringarna av tonåringarna grymt bra. En något för tjock bok men i kombination med en kopp uppiggande te går det att svälja denna beska brygd.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Jellicoe Road

Från första raderna känner man sig hemma. Det vill säga att Melina Marchetta väver sin väv skickligt. Dock ett gott råd: Håll koll på de olika personerna i Jellicoe Road. Två parallella historier berättas. En i nutid och en från ett manus. Lite rörigt i början, men håll ut!
Vi befinner oss utanför Sydney, Australien, i staden Jellicoe, en av de vackraste platserna på jorden. Här finns stundtals väldigt många ungdomar, många bor på internat. Det är de unga militärerna; kadetterna, Jellisarna; skolungdomar från staden. Och så unga flickor som bor på internat. Bland andra Taylor Markham, 17-årig ledare för sitt elevhem. Det är Taylor som berättar.

Lite om handlingen. Taylor bär på en nästan outsäglig sorg, tilltron till vuxenvärlden är snudd på obefintig. Har man blivit övergiven av sin mamma i en 7-eleven butik vid elva års ålder kanske det inte är så konstigt. Men vuxenlivet pockar på. Taylor har stort anseende på sin internatskola, hon är den som bott där längst hon är äldst och hon är smart. Men mycket ledsen.

Marchetta lyckas skapa en stämning jag blir väldigt förtjust i. När jag väl fått koll på relationerna så vill jag inte skiljas från dem eller boken. Störs inte av att man talar om gränskrig, tänk Röda och Vita Rosen i Kalle Blomkvist-böckerna och du förstår att det inte är så allvarligt.

Jellicoe Road balanserar väl i de känslomässiga riskzoner som övergivenhet, kärlekstrassel och längtan skapar. Det blir stundtals väldigt sentimentalt men aldrig för slipprigt. Taylor, Jonah, Chaz och Raffy. Ni har från och med nu en varm plats i mitt läsarhjärta.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog