”Przewalskis häst” av Maja Lunde

Vilken författare hon är, denna norska som skriver om vår dåtid, nutid och eventuella framtid invävt i en klimat- och miljökontext där vi manas till eftertanke. Efter att i sina två senaste romaner ha lagt fokus på vår matförsörjning (”Binas historia”), vårt vattenberoende (”Blå”) har hon nu fokuserat på zoologin, här representerat av världens sista vildhästar. Men utrotningshot hänger över många arter, så även över oss? Och det känns riktigt tungt och dystert, trots sitt angelägna ämne, att läsa om en framtid som regnar bort i Norge… Intressant nog placerar hon i alla fall en överlevande från torkan i sin förra bok här, i ett desto blötare sammanhang, och lämnar öppet för… ja, vad? Och kan utrotningshotade djurarter överleva utan hjälp från oss, när förutsättningarna är så väsensskilda mot vad de genetiskt utvecklats för? Ja, mycket är intressant och synnerligen tänkvärt, det är spännande läsning, och även annat vävs in – t. ex. förbjuden kärlek i det förgångna men också hur bristen på en närvarande förälder kan ta sig uttryck…

Dem vi får följa i omväxlande kapitel är dels zoologen Michail från S:t Petersburg under 1880-tal, som tillsammans med den vida berömda djurfångaren Wolff beger sig ut på en långväga expedition till Mongoliet för att försöka föra hem några exemplar av den sista vilda takin som man upptäckt lever kvar där på stäpperna än.

Vi får också följa veterinären Karin under 1990-talet, vars kärlek till takierna uppstod redan i barndomens Berlin medan bomberna föll omkring henne och Görings vildhästar. Uppdraget hon tagit på sig går ut på att släppa ut flockvis med takier som hon drivit upp i södra Frankrike, på deras rätta plats i Mongoliet, för att åter bidra till en arts egen överlevnad i dess rätta sammanhang. Med sig på denna resa har hon sin vuxne son som hon försöker hålla borta från droger.

Och så har vi det framtida perspektivet i Norge, där vi 2064 får följa Eva och hennes 14-åriga dotter Isa, där de kämpar på sin gård för överlevnad. Regnet strilar och de utrotningshotade djuren som hållits på gården i generationer går en allt mörkare tillvaro till mötes. Eva känner sig nödgad att släppa ut dem, en efter en, att försöka klara sig i vilt tillstånd, för hon har ingen mat till dem längre. Och inte till sig själva heller.  För allt ruttnar bort. Och ingen hjälp finns att få, inga andra finns kvar. Alla andra människor har gett sig iväg, kvar finns bara de fega, eller de som… Så - vem ska sörja för deras överlevnad om/när de inte orka själva mer? Eller måste även de ge sig ut på vägarna? Och i så fall vart?

Ja, det är maffig läsning, nästan 500 sidor äventyr, strapatser, överlevnad till varje pris mot aldrig så olika utmaningar. Och kärlek till hästen så klart. Det är ju den som står i centrum för alla tre berättelserna, i all sin biologiska prakt och krasshet. Så det är både vackert och skrämmande, tänkvärt och berörande. Och hon skriver så väl, så klockrent väl. En njutning!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

Läs boken, se filmen! (del 4)

Jag såg dokumentären på tv första gången, Hästmannen. Vilken underbar gubbe. Så många skratt och så mycket att fundera över. Han lever sitt eget liv efter sin egen tid efter eget sinne. Vägrar använda traktor, sliter tillsammans med sina älskade hästar med allt på gården, jordbruk och skogsbruk, som han alltid gjort och njuter av livet.

Filmaren, fotografen och författaren Peter Gerdehag hörde talas om honom när han fotade ett vägarbete. Första mötet skedde sent en kväll 1990 på en skogsåker i Småland och efter det kände Gerdehag att denna man måste fler få uppleva. 2006 är filmen klar för visning, ingen lätt resa. Jag kan inte missa en sekund av denna dokumentär: Stig-Anders själv, hans tankar, gården, djuren, maskinerna, sättet han arbetar på, naturen, händelserna, kontrasterna mot vårt och mitt moderna liv - jag vill veta mer.

När vi köper dokumentären till biblioteket och jag ser den igen ser jag att den innehåller mer material än det som visades på tv, jippi. När jag sedan läser boken som Gerdehag skrivit och fyllt med vackra foton blir det bara bättre. Här får jag reda på allt det som inte får plats i filmen, humoristiska historier blandas med allvar. Så har du sett filmen och tyckt om den måste du läsa boken! Nu har jag läst boken för 3:e gången och sett filmen minst lika många och alltid finns något nytt att upptäcka och fundera över och diskutera med människorna runt om mig.

Men vad hände sedan då? Efter 2006? Väldigt mycket visar det sig. En del tas upp i boken, annat har jag läst om i tidning, sett på tv och på nätet. Så mycket har skett och så många har varit intresserade och delaktiga att det blir en fortsättning på dokumentären. Jag vet inte när den kommer eller vad den kommer att innehålla. Men dessförinnan kommer det i februari en ny film av Peter Gerdehag att njuta av: Kokvinnorna. Undra om den kommer att visas på Centrumbiografen i Ronneby?

/Liselott

Reservera boken eller filmen i bibliotekets katalog.