Pojken som läste Jules Verne

Han kallas Pyret för att kompisarna är huvudet högre men Nino bär detta med jämnmod för han tänker mycket och inser att om han blir stor och stark kommer han att tvingas bli soldat precis som sin pappa, och soldat vill han inte bli. Soldatlivet kan Nino inifrån för han bor på en civilgardesförläggning i 40-talets Spanien med sin familj. Lägenheterna är trånga och lyhörda och det finns mycket Nino har förstått som hans föräldrar inte har en aning om. Han har insett att livet är ett helvete för pappan som tvingas jaga upprorsmän och vad värre är till och med skada dem. Att sluta skulle vara samma sak som att desertera och då drabbas även familjen. Så soldat vill Nino absolut inte bli.

Då är livet lättare hos Pepe portugisen som bor i en gammal kvarn en bit uppåt bergen. Där kan man fånga kräftor eller bada i bäcken, där kan Nino koppla av och skratta tillsammans med mannen som ingen riktigt vet var han kommer ifrån. En dag får Nino låna en vacker bok av Pepe. Pärmen visar en mystisk ö i ett dramatiskt hav. Så börjar Nino att sluka Jules Verne, en välkommen flykt i det spända läge som alla mer eller mindre befinner sig i Spanien 1948. Andra världskriget är slut men terrorn finns kvar i Spanien mellan nationalisterna och rebellerna som omgrupperat sig och för en gerillakamp mot bland annat civilgardisterna i staden Fuensanta de Martos i Andalusien.

Pojken som läste Jules Verne är en underbar berättelse av Almudena Grandes. Genom Ninos först oskuldsfulla ögon tar vi del av ett inbördeskrig men det inser inte Nino förrän han blivit äldre. Han vet ju inte om något annat än utegångsförbud och att soldaterna bestämmer allt i en hårt reglerad värld. Sakta förstår han orättvisorna och med tiden inser han att ett allvarligt spel sker mitt framför hans ögon. Lägg därtill den stora dos han får av äventyrsberättelserna vilket kryddar Ninos liv och spelar en viss roll senare i boken.

Boken börjar med ett kartavsnitt av Andalusien där allt utspelar sig. Jag hade också velat ha en lista över alla inblandade i berättelsen och deras inbördes relationer. Så ett råd till dig som blir sugen på att läsa boken, jag lovar du blir rikligt belönad, försök att ha koll på alla namnen redan från början.
/Annika

Reservera Pojken som läste Jules Verne i bibliotekets katalog

Amagansett

Först fanns indianerna, sedan kom engelsmännen senare handelsmännen och fiskarna till den långa sandstranden på Long Island, New York State. 1947 finns den milslånga sandstranden kvar, nu på lagom avstånd från storstaden lockar den nästa grupp till platsen; New Yorks köpstarka societet som vill bygga sommarresidens vid sanddynerna.

Fortfarande finns fiskare kvar i småstäderna längs kusten. Två av dem hittar en morgon en död kvinna, Lillian Wallace, i sitt fiskegarn. Att stadsborna inte förstår faran med strömmarna är en sak men det finns saker med kroppen som förbryllar både polisen Tom Hollis och fiskaren Conrad Labarde.

Conrad Labarde, av baskisk härkomst, är nyligen hemkommen från en konvalescens efter att ha varit med i 2:a världskrigets strider i Italien. Polisen Tom Hollis har blivit förflyttad till landsortsstaden Amagansett efter att han varit för nitisk i att reda upp en korruptionsaffär. De två känner inte varandra men börjar nysta i Lillians död var och en på sitt håll. Lillian Wallace visar sej vara dotter till en känd finansman som har sommarbostad i Amagansett.

Stad möter land, societet möter arbetarklass och landets folk. Mäktiga intressen nafsar på mark som av hävd tillhört valfiskarna. Smygande ställs det invanda på ända för Amagansetts invånare, och politiker och polis känner av den krävande noblessen från New York. Fyndet av Lillian Wallace kropp får samhället i gungning och mörka hemligheter anas bakom det som först såg ut som en olycka.

Skildringen av fiskarnas vedermödor glänser av sorg och stolthet. Man både ser och luktar havet. Landskapets historia är vemodigt och mycket vackert och det är svårt att skiljas från Conrad Labarde och Tom Hollis mot slutet.

Amagansett är en fängslande bok med olika skikt. Dessutom har Mark Mills ett fascinerande sätt att berätta. Lite i taget får man reda på precis så mycket så att man bara måste läsa lite till och lite till. Mark Mills är (lite förvånad blev jag allt) engelsman och har gjort ett gediget researcharbete kring orten Amagansett (som alltså finns på riktigt) och dess människors historia. Han är också filmmanusförfattare och det kan förklara hans förmåga att skapa band till sin läsare.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog