Jakobsböckerna

Jag håller en omfångsrik roman i mina händer, drygt 950 sidor. Det ser jag redan från början eftersom det är omvänd paginering. Författaren säger att det syftar på hebreiskans sätt att skriva från höger till vänster.

Men låt oss ta det från början. Boken har den längsta titel jag sett: Jacobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan.  

Puh, inte illa eller hur? Men blir jag klokare? Jag kollar upp den polska författaren Olga Tokarczuk och blir fortsatt nyfiken. Idag är hon en av Polens mest namnkunniga författare och mycket översatt. Från början psykolog men sedan flera år arbetar hon som universitetslärare i kreativt skrivande och som författare.

Tid och plats för berättelserna är Podolien, det sydöstra hörnet av det dåtida Polen, som på 1700-talet sträckte sig från Östersjön till Svarta Havets stränder. I det här området kommer Jakob Frank att börja en judisk rörelse, frankismen, därav Jakobsböckerna.

Det är ett finmaskigt nät som växer fram när jag börjar läsa. Landsbygd, byarna är små, många och fattiga, handelsvägarna knyter samman människorna, religionernas förgreningar likaså. Provinsen befolkas av rusier, turkar, armenier och judar med flera.

Jag har, med mina ca tvåhundra sidor bland annat varit i droskor, handelsbodar, judiska skolor, hushåll som rustar för bröllop, samtidigt som en mycket gammal släkting ligger på sitt yttersta vilket ställer till det, även suttit vid ett spelbord och iakttagit en karavan från Smyrna slå läger i Valakiet. (Osmanska väldet är inte långt borta) Det är mycket om andligt sökande med inslag av vidskepelse, kyrkans män vördas, men som läsare vet jag att spelmissbruk kan drabba även dem. 

Det är tydligt att Olga Tokarczuk är intresserad av skärningspunkter mellan språk och kulturer och hur idéer ältas och sakta formas. Polen ligger inte så långt härifrån och jag vet skrämmande lite om dess historia. Nu får jag veta mer i alla fall om Podolien och alla dess folkgrupper. 

En mäktig och mycket rik bok såhär långt. 

För er som vill veta mer om centraleuropeisk litteratur och kultur finns ett intressant föredrag av Olga Tokarczuk när hon besökte Stockholm Literature 2015.

/Annika

Reservera Jakobsböckerna i Ronneby biblioteks katalog

En doft av död

En doft av död skildrar historiska händelser jag inte läst mycket om innan annat än i möjligen kärleksromaner. Denna berättelse av Andrew Taylor ger en helt annan bild av (England och) USA under amerikanska frihetskriget i slutet av 1700-talet. Innan jag började läsa boken skulle jag kunnat läsa på lite mer om kriget för jag vet inte så mycket om det. Men valde att börja läsa boken direkt. Ett efterord finns som förklara situationen i New York vid tiden.

Jag har läst annat av Andrew Taylor tidigare och det har alltid varit bra. Det var även denna bok. Folket, platserna, miljöerna, relationerna mellan människor i olika samhällsklasser skildrar Taylor på ett intressant och många gånger väldigt påtagligt sätt. Berättelsen innehåller mycket och vindlar lite hit och dit i sannolika och mindre sannolika händelser. I centrum finns engelsmannen Edward Savill som fått möjligheten att göra sig en karriär i USA. Hans välgörare i England ser till att han får arbete på amerikadepartementet och 1778 färdas han på ett fartyg över Atlanten till New York. Ombord möter han och får motvilligt en vän i Samuel Noak. Dvs hade Savill inte delat hytt med Noak, blivit sjösjuk och därför omskött av Noak hade han valt bort denna herre ur bekantskapskretsen. Men ibland finns inga val.

Savill stiger iland i ett förstört, eländigt och fattigt New York. Staden blev till stora delar förstört av rebellerna två år tidigare. Till på köpet har ett 50-tal hus nyligen brunnit ner. Savill tas emot av Townley och möter snart även major Marryot. Två herrar som tillsammans med den familj han ska bo hos, Wintours, kommer att få stort inflytande till hur hans vistelse i New York utvecklar sig. Vi följer hans försök att finna sin plats i staden och bland de människor han omges av. Det blir ingen dans på rosor. Savills nyfikenhet och vilja att sköta sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt leder honom på farliga vägar både i staden och på landsbygden.  

Men varefter månaderna går inser Savill att det kanske inte är en möjligheternas land för honom utan tvärtom en grav. Ovänner blir vänner blir ovänner. Vem kan han lita på och vem kan han tro. Förutsättningarna för hans vistelse i New York ändras ständigt och de hinner aldrig normaliseras.

En härligt berättelse slänga sig in i. Den är inte alldeles lättläst men jag är väldigt nöjd över att ha läst den.

/Liselott

Boken på bibliotekets hemsida.

Nattvandraren

Efter att ha nästan sträckläst Andrew Talyors förra bok Det blödande hjärtat har jag nu fått gotta ner mig i hans senaste bok Nattvandraren. Tillsammans med huvudpersonen John Holdsworth förflyttas jag till lärostaden Cambridge år 1786. Jag får ta del av spelet och relationerna mellan människor; samhällsklasser både inom Jerusalem college och i staden.

Holdsworth har förlorat nästan allt, sonen, hustrun och sin affärsrörelse. Han blir erbjuden uppdraget att bota en yngling, Frank Oldershaw, som blivit mentalt sjuk. Men vad är det egentligen som ligger bakom sjukdomen? Är det spöket han påstår sig sett eller något annat? Holdsworth ställs inför många svårförklarade gåtor. Ska han lyckas lösa alla? En spännande och fascinerande berättelse. Jag vill läsa fler böcker av Andrew Taylor.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.