"Som en fjäder i vinden" av Sofia Lundberg

En författare som varit efterfrågad, särskilt i Bräkne-Hoby och speciellt titeln ”Den röda adressboken” är Sofia Lundberg. En kollega bloggade om den 2016. Efterföljande titlar är ”Ett frågetecken är ett halvt hjärta”, ”Och eken står där än”. Så när jag ville prova något som var svenskt, lite vanligt men som det verkade åt feelgood-hållet så hittade jag Sofia Lundberg senaste bok. Jag blev lite nyfiken om hon var så bra som läsarna tyckte.

Den handlar om grannflickorna Viola och Lily. Viola som växer upp som ensambarn i en trygg, välmående familj och hon blir kvar på Gotland hela sitt liv. Sedan Lily som växer upp i en fattig miljö, många syskon och mamma dör när Lilys lillebror föds. Men hon försvinner ut i världen. Vännerna skiljs åt och hörs inte av mer. Men innan de skiljs får vi följa deras liv och vänskap. Alltid i tiden runt lillebrors födelsedag och mammans ”dödelsedag”. Jag är väldigt förtjust i sådana här vardagsskildringar.

Så kommer en dag när Viola är gammal då Lily faktiskt ringer. Hon säger farväl. Men Viola känner att hon måste söka upp sin väninna en sista gång, innan det är försent. Hon, hennes döttrar och barnbarn tar sig snabbt iväg mot Paris. Där finns Lily – men var? Och lever hon än?

När en berättelse sträcker sig över så lång tid blir det ganska kortfattade nedslag kring ”dödelsedagen”. Boken är inte heller så tjock (men alldeles lagom lång). Jag tycker ändå det fungerar bra. Härliga småberättelser om vardag, äventyr, sorg och skratt. Om hur olika två vänners liv kan komma att bli. Hur lätt det är att tappa bort varandra. Men så klart finns det en anledning till det… En hemlighet som till slut avslöjas.

Av en händelse läste jag samtidigt en annan ny bok som också utspelar sig på Gotland, under 40-talet och med en ung kvinna i huvudrollen ”De kom från öar”. Den kommer i ett annat blogginlägg… Ett annat år... 

/Liselott

Kod 93 av Olivier Norek

Jag var väldigt förtjust i den första av hans böcker som översattes till svenska: Ytspänning. Den hade en tilltalande (skör men ändå stark) huvudperson, lagom delar spänning, dykning, saker att övervinna och så utspelade den sig på den franska landsbygden.

När nu nästa översattes (utgiven redan 2013 på franska) så utspelar den sig i Paris och i en stadsdel som inte är så trevlig… Skulle jag verkligen gilla den? Storstadsruffig miljö med mycket kriminalitet. Reserverade men var lite skeptisk till att läsa. Men den var bra! Spektakulära mord, hemligheter och konspirationer. Huvudpersonen Victor Coste attraheras av rättsläkaren Leá Marquant men skulle aldrig våga bjuda ut henne, hon skärpt och speciell. Hans förra älskade tog livet av sig… På jobbet är det turbulent för nu slutar hans bästa och närmaste vän/kollega. Så får Coste små lappar levererade till sig med nummer på gamla fall. Men det är något lurt och vad är det för nybörjare han får på halsen.

Boken är fylld av typiska polisroller men jag köper det rakt av för de timmar av spännande underhållning jag fick av denna bok. Hoppas och ser i så fall fram emot att ytterligare en del ska översättas.

/Liselott

Krigarinnor av Laetitia Colombani

Jag gillade hennes debutroman Flätan riktigt mycket, ni kan läsa om den i bloggen. Denna andra roman var också riktigt bra och jag hade svårt att inte sträckläsa den. I förra boken följde vi tre kvinnor i denna två. Solène som efter ett sammanbrott inte kan gå tillbaka till sitt jobb som advokat. Hon måste hitta en ny väg, ett annat sätt att leva sitt liv. Men vågar hon? Kan hon? Som ett första steg föreslår hennes psykolog att hon ska engagera sig som volontär i något. Möjligheterna visar sig vara oändliga men vad skulle hon kunna göra? Det mynnar ut att hon anmäler sig som skrivhjälp. Skriva är hon bra på. Men det blir inte som hon tänkt sig. Hon hamnar på ett härbärge för kvinnor men ingen verkar vilja ha hennes hjälp. Hon överväger att ge upp. Men någon borde hon väl kunna hjälpa?

Den andra kvinna vi följer, och som har funnits i verkligheten, är Blanche. Hennes livsmål att hjälpa andra att få det bättre. Hon gör det som medlem i Frälsningsarmén. En tuff kamp i ett land som inte vill ha dem där överhuvudtaget. Men hon kämpar på. Drömmen blir till slut att få en fristad för att de kvinnor som lever helt skyddslösa och hemlösa i Paris. Hon vill ge dem ett härbärge, en trygg plats.

Att Blanche lyckas är nästan givet på förhand. Men hennes levnadsöde är intressant och fascinerande att följa. Undra hur mycket som är påhittat och vad som är sant. Men hur ska det gå för Solène? De berättelser hon möter i sitt arbete som volontär och hennes egen kamp för att förändra sitt liv är mycket engagerande. Klart läsvärd bok och en som inte alltför lång (200 sidor). Tycket det är mycket tjocka böcker där ute…

 /Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"PS från Paris" av Marc Levy

När du behöver en feelgood som inte är allt för sockersöt så passar denna utmärkt. Att vandra på Paris gator, sitta en stund på en bar i sällskap med huvudpersonerna är inte fy skam. Särskilt som jag får skratta mellan varven. 

Mia flyr sin otrogne make till väninnan i Paris. Vill hon vara kvar i sitt äktenskap? En tids miljöombyte kanske kan få henne att veta vad hon vill med sitt liv.

En som redan bor i Paris är Paul och han får besök av sin goda vän (och tidigare arkitektkollega) med fru. Paul flyttade till Paris för flera år sedan och lever ensam och skriver romaner. Men vännerna tror inte han är lycklig, trots att Paul hävdar att han visst är det. Så de skriver i hemlighet in honom på en dejtingsajt. På samma sajt skriver Mia också in sina uppgifter men skarvar ganska rejält med sanningen… Mest som en kul grej för att hennes väninnan hävdar att man aldrig träffar någon (vettig) via dejtingsajter. Så blir de hoptussade… Mia vet att hon ska träffa en författare men Paul tror han är på möte med en kvinna som ska bygga en ny restaurang… Idel förvecklingar hit och dit innan det lyckliga slutet kommer.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Det lilla hotellet på rue d´Amour" av Dag Öhrlund

Författaren Dag Öhrlund är mest känd för sina deckare, både de han skriver ensam och de han skrivet tillsammans med Dan Buthler. Men ”Det lilla hotellet på rue d´Amour” är en ovanlig feel-good-roman. Den utspelar sig på en gata i Paris under 60-talet. Hotellet har sett sina bästa dagar men har fortfarande sin verksamhet igång.

Det som gör boken väldigt annorlunda är att berättaren är Det finaste rummet på hotellet. Som hjälp i historien finns Nyckeln, Fönstret och telefonen Bakelite. Som ni förstår skildras endast närmiljön med personalen och gästerna på hotellet och det som händer utanför på gatan.

En av personerna man får följa är den unga städerskan Estelle som kommit till Paris efter att hon blivit med barn och blivit utslängd hemifrån. Den argsinte ägaren till hotellet, Darcel Chagal är en andra återkommande person. Gästerna är båda återkommande och engångsbesökare.

Det är en charmig historia om kärleken, sorg, intriger och dramatiska livsöden. Vill du läsa en trevlig och varm bok som verkligen gör skäl för genren feel-good så läs Det lilla hotellet på rue d´Amour.

/Anneli

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken.

De sju systrarna: Majas bok av Lucinda Riley

Vill du ha en mysig, fascinerande kärleksberättelse med en del hemligheter så är denna bok den rätta. Första boken i en planerad serie. Kanske blir det sju böcker då serien heter De sju systrarna. Denna första är Majas historia (stavas Maia genom hela boken men inte i titeln). 

Maia är den första av sex flickor miljardären Pa adopterat genom åren. Det är Maia som först får budet om att Pa hastigt gått bort och får förmedla det till sina systrar. Pa är redan begraven när systrarna anländer till sitt barndomshem. Men han har lämnat något till dem var, koordinaten till en plats som har med deras ursprung att göra. För Maia ligger den i Rio de Janeiro. Maia bestämmer i all hast att åka till denna plats för att söka sina rötter. Det hon upptäcker för oss som läsare tillbaka till år 1927 och Izabela.

Izabela följer sin fars önskemål om att hon ska gifta in sig i en familj med gamla anor i Rio… Fadern är nyrik och räknas liksom inte riktigt. Men han vill räknas! Dotterns giftermål är ett steg på vägen och snart är de förlovade. Men innan giftermålet får hon följa med sin väninna till Paris… 

Jag är mycket förtjust i hur hon förmedlar det färgstarka livet i Rio både i nutid och från 1920-talet. Hon är duktig, första boken som översattes till svenska föll jag handlöst för (Midnattsrosen). Denna är nästan lika bra men då har den i fatet att jag samtidigt läste Ormen i Essex (presenteras troligen på nästa Bokcafé Ängelnpå Ronneby stadsbibliotek). Den var lite annorlunda skriven och snäppet bättre än denna!

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Parfymsamlaren

London våren 1955. Grace vaknar med ett ryck ur en mardröm. Hon borde gjort sig i ordning för länge sedan. Det är mycket Grace borde. Frottera sig med andra fruar, ordna middagar, vårda sitt utseende och på andra sätt hjälpa sin man till en bättre position i samhället. Men Grace är inte intresserad av det. Nygift efter en stormande förälskelse men ändå inte lycklig istället är hon otillfredsställd, uttråkad och olycklig. Då får hon ett brev som måste kommit fel. Hon ärver en dam i Paris, Eva d´Orsey. En dam hon aldrig har hört talas om. Flygbiljetten är betald och advokatfirman väntar på henne. Med tanke på situationen hemma bestämmer hon sig för att åka. Om inte annat för att reda upp arvet. Om hon nu är rätt arvtagare vem är kvinnan? Varför låter hon Grace ärva?

Grace sökande efter svaret på vem Eva är blir inte alldeles enkelt. Varvat med denna får vi historien om Eva. Från det att hon som 14-åring började arbeta på ett hotell i New York tills hon dör ensam i en lägenhet i Paris. Parfymsamlaren är engagerade och bra, timmarna gick fort när jag började läsa. Jag gillar de olika miljöerna Kathleen Tessaro målar upp. Hur parfymsamlandet kommer in i bilden låter jag er själva ta reda på. Men bara den delen i historien är sinnlig och fantastisk.

/Liselott

Boken i bibliotekets katalog.

Mord i Notre-Dame

Lite mystisk var den allt Alexis Ragougneaus debutroman tillika deckaren Madonnan i Notre-Dame. En plågad präst (Fader Kern) är den som inte kan låta bli att undersöka varför en unga kvinna mördats i Notre-Dame. Polisen lägger nämligen snabbt ner fallet då den de misstänker begår självmord. För deras del är fallet löst men fader Kern kan inte släppa det. Det börjar med att uteliggaren Kristof berättar vad han sett.

 

Författaren har arbetat i katedralen där mordet sker och det är kanske då han fick idén till hela historien. Han lyckas i alla fall befolka den med ett gäng udda människor och få med de vilsna själar som har katedralen som sin hemma arena, de som alltid är där. Det är också de som har avgörande roller i berättelsen. När jag tänker efter känns de flesta personer som är med i berättelsen ganska mörka. De är tyngda av sorg, elände eller knäckta av livet men försöker hitta sin väg för att överleva eller få ett bättre liv. Jag skulle vilja veta mer om personerna. Jag blir nyfiken på dem. Synd jag inte får följa dem mer.

Tyvärr är det något som skaver i berättelsen. Men om det är författarens vana att skriva pjäser som lyser igenom eller för att det är hans debut roman vet jag inte. Sammantaget ändå en bra och spännande deckare som skiljer sig från main-streamdeckarna.

/Liselott

Boken i bibliotekets katalog.

Mirakelverkstaden

Millie, Monsieur Mike och Mariette känner inte varandra men deras liv har gått i kras på var sitt sätt. Millie är flickan som inte syns, hon gör allt för att smälta ihop med tapeten. På de arbeten bemanningsföretagen skickar ut henne till utnyttjas hon. Nu har hennes lägenhet brunnit upp. För att klara sig från branden hoppade hon ut genom fönstret. På sjukhuset - rena miraklet att hon klarade sig - tror alla att hon tappat minnet. Monsieur Mike bor på gatan, han är en tidigare soldat. När han avvek från militärtjänsten försvann också flickvännen och därmed boendet. Efter att ha blivit svårt misshandlad av ett gäng som ville åt hans plats i en port hamnar Monsieur Mike också på sjukhus.
Mariette lever i en uppförsbacke. Hunsad av sin man och sina barn och på jobbet som gymnasielärare är det inte mycket bättre. När ledaren i klassen än en gång testar hennes tålamod brister det för Mariette. Hon ger pojken en örfil så att han ramlar ner för en trappa. Mariette hamnar på vilohem.

Alla tre får besök av Jean. En man som verkar uträtta underverk med människor i kläm. Han fixar jobb och boende, tanken är att de i sinom tid skall betala med sina tjänster. Jean förestår Verkstaden, det är så den kallas, platsen där Jean utför sina mirakel med medmänniskorna. Men människor är irrationella, de gör inte alltid det som är bäst för dem. Alltså det som Jean tycker är bäst för dem. Och det är då det uppstår problem, mest för Jean. Frågan är: kan man hjälpa sig själv bara genom att hjälpa andra?
Det märks att Valérie Tong Cuong är intresserad av relationer och hur människor kommunicerar. Millies, Monsieur Mikes och Mariettes historier varvas. Varje röst är särpräglad och vi får olika versioner av hur Verkstaden och Jean uppfattas.

Jag kan inte låta bli att tänka på boken Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong påminner till viss del om den men med en aningen mer svärta. Udda existenser som av tillfälligheter hamnar under samma tak. Relationer som fördjupas och ibland krockar.

Boken är utgiven på förlaget [sewka] som ger ut franska böcker. Ni som behärskar en smula franska ser säkert vad innebörden av ordet är.
/Annika

Reservera Mirakelverkstaden som bok eller som ljudbok

De obotliga optimisternas klubb

... är Jean-Michel Guenassias debutroman. Guenassia är född 1950 och utbildad advokat.

Boken utspelar sig i Paris 1959 och några år framåt. Berättaren Michel är en 11-årig pojke. Hemmet är lite splittrat – pappan är andra generations invandrare från Italien och mammans familj driver eget företag och har ganska gott ställt. Kalla kriget raser och Michels äldre bror och kompisar flörtar med tanken på en väpnad revolution. I Algeriet raser frihetskriget.

Michel hänger mycket på Paris caféer och spelar spel med en kompis, och hittar av en ren slump en grupp immigranter från Östeuropa som träffas i Café Baltos baklokal och spelar schack. Michel blir snabbt upptagen i kretsen.

De träffas varje dag, spelar schack och diskuterar ALLT, utom det som de lämnat i sina forna hemländer. Michel söker sig ofta hit, särskild när hans morbror med familj flyttar in i deras lägenhet efter att ha flytt från Algeriet och lämnat allt de ägde bakom sig. Hela familjen går varandra på nerverna. Även husdjuren hatar varandra.

Glimtvis får Michel inblick i livsöden bland immigranterna på Café Balto och kommer själv att spela en roll som han först i slutet av boken förstår helt.

Kanske är boken självbiografisk, kanske inte. Det är en utvecklingshistoria med mycket medmänsklig värme och ibland ganska bisarra händelseförlopp, som dock alla kunde ha hänt. En fängslande bok som man på något konstigt sätt blir glad av att läsa.

/Tine

Reservera boken i bibliotekets katalog

En konstpaus

Ronneby biblioteks konstavdelning bör inte underskattas. En aning skymd bakom trappan till andra våning härbärgerar den många goda anledningar till en stunds vilsam vardagskontemplation. Exempelvis de flesta av bibliotekets sjuhundrafemtiotre konstnärsbiografier. En personlig favorit bland nytillskotten är Birgit Rausings rikligt illustrerade Agda Holst –livet, konsten.

Självvalt ogift förblev Agda Holst (1886-1976) sin barndomsstad Kristianstad trogen, men inte utan internationella kontakter. Då moderns garnaffär inte krävde hennes omsorger kunde hon unna sig några studieperioder i såväl München som Paris.

En återhållen, men raffinerad, kubism tycks ha blivit frukten av studierna. Framförallt porträtten från tjugotalets mitt, där tekniken parats med tidens så kallade nysaklighet, drabbar betraktaren. Anledningen är paradoxalt nog den obevekliga distans som de stringenta kompositionerna skapar gentemot den avbildade. Begreppet integritet löper som en röd tråd genom Holst konstnärliga produktion, och i de nästan stillebenartade självporträtten blir det extra påtagligt. Man kommer inte en millimeter in under huden på människan Agda Holst. Det antydda leendet utstrålar en oerhört lugn och stark självmedvetenhet, och med full sinnesnärvaro tycks hon närmast idealisera sin egen svala elegans. Jag kapitulerar omedelbart.

Lugnet och den självsäkra integriteten återspeglas också i koloriten. Holst jobbade helst med sobra färgtoner, men utan att låta konsekvensen slå över i monotoni. Så fort det riskerar att bi tråkigt och odynamiskt lyser en skrikigare nyans plötsligt upp i någon liten handbukett. Men det enbart av strikt kompositionstekniska skäl. De psykologiska djupen förblir mörklagda.

Det kyliga tonläget skiljer Holst från exempelvis generationskamraterna Ester Almqvist, Ellen Trotzig och Tora Vega Holmström, vilka även de varit föremål för biografier av Birgit Rausing. Att Holst saknar denna trios mer känslosprakande manér kan vara anledningen till att hon blev förhållandevis väl mottagen bland manliga kollegor. Exempelvis var hon länge den enda kvinnliga medlemmen av konstnärsgruppen Aura.

Även i fråga om efterlämnade brev och dagboksanteckningar är Agda Holst den mest återhållsamme i Rausings kvartett. I ett litet brevkort från den för tillfället sanatorieinlagda Holst till vännen Elsa Wallgård anser sig Rausing dock ha hittat något väsentligt:

”Skulle du vilja se i min översta byrålåda i mellanrummet i asken till höger, tror jag, ligger en liten mörkt rödbetsröd silkesnäsduk, så stor som detta kort ungefär. Den är pricken över i på en klänning som annars ter sig slätstruken.”

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

Kanadensiska gamla tanter - bäst på noveller!

Den myllrande novellsamlingen Från det femtonde distriktet gavs ursprungligen ut år 1979. Mavis Gallant hade då varit en etablerad novellförfattare i mer än tjugo års tid, men det är först nu, år 2011, som hon kan läsas i svensk översättning.

Detta öde påminner om Alice Munros, och eftersom även Gallant har sitt ursprung i Kanada kan likheterna mellan de båda författarna knappast förbigås. Dock är det snarare de fascinerade olikheterna som motiverar ett blogginlägg. Munro beskriver lugnt och lågmält vardagens dramatik. Gallant beskriver rastlöst och krängande dess stiltje. 

Att Gallant, född 1922, är nästan tio år äldre än sin kollega har förmodligen en viss betydelse. Samtliga noveller i Från det femtonde distriktet utspelar sig i Europa. Tiden är oftast strax efter andra världskrigets slut, mitt under det så kallat "korta 1900-talets” väg mellan första världskrigets utbrott och Sovjetunionens fall. Dylika linjära schablonbilder av historiens gång är dock inget som Gallant låtsas om. Med förmodad utgångspunkt i egna erfarenheter tecknar hon istället åren i krigets skugga som ett brutalt epokskifte. Skoningslöst låter hon sitt rika persongalleri vilset simma omkring i något slags historiens vallgrav, oförmöget till ett samlat räddningsförsök. Det enda européerna vill är ”att låta livet gå sin gilla gång”, förklarar Netta Ashers far då han, i novellen ”Den muslimska hustrun”, lämnar över ansvaret för familjehotellet till sin unga dotter.

Men när världshistorien tvärbromsat kan livets gilla gång vara nog så komplicerat. Och inte blir det bättre av att det förflutna, i form av efterhängsna spöken, ideligen gör sig påmint. I ”Respiten” börjar Barbara Webbs tålamod tryta. Hennes dödssjuke man Alec,”den allra sista i sitt slag”, biter sig envist fast vid jordelivet. Barbara, som vill bota sin ensamhet och inkassera sin utlovade efterkrigsfrihet, inleder en trevande relation med en skådespelare. Denne är symptomatiskt nog inte heller så mycket mer än en spöklig rest från det förgångna. Han kan öppna ett cigarrettui utan att se ut som en gigolo och utan att verka löjlig säga: ”Kors i alla mina dar, var det där inte maharadjans lilla fru?”   

Och när polacken Piotr i ”Potter” försöker klippa alla band och ge sig hän åt friheten går det inte mycket bättre. Hans unga förälskelse Laurie ter sig hopplöst oberäknelig då hon obekymrat far runt mellan Europas metropoler. Piotr kommer slutligen fram till att han nog inte känner så mycket mer än vad han av plikt fortfarande känner för sin fru.

Frihet eller tradition. Individualism eller gemenskap. Fristående noveller eller kapitel i ett övergripande romanbygge. Även Gallants språk sammanfattar denna slitning. Medvetet orytmiskt står det i bjärt kontrast till Munros varsamt böljande satsmelodi. Vad man föredrar är en fråga om dagsform. Att man snart gjort sig beroende av båda dessa damer är det knappast tu tal om. 

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

Åh så spännande!

De inledande kapitlen i fångade mig med en gång. En gata i Paris beskrivs så att jag vill åka dit. Jag möter en sorgsen kvinna som inte vet om hon vill leva eller dö och det fortsätter med en lysande beskrivning av en riktigt otäck händelse. Det är som att en film spelas upp för mina ögon.

Journalisten Diane Harpmann behöver skriva ett repotage för att få inte lite pengar. Hon följer med ett bröllopsfölje in på den mycket speciella kinesiska restarangen Bombyx. Den äktenskapliga lyckan vara inte länge då det plötsligt utbryter en eldstrid. Hon överlever mirakulöst och har samtidigt fångat gärningsmännen på bild. Jakten kan börja, jakten på henne och jakten på sanningen. En sanning som inte är så lätt att fånga som jag som läsare kan tro. Det är riktigt invecklat. Skuggor i natten, mystiska möten, inbrott och avslöjanden. Alla skyller på alla: kinesiska triader, rysk maffia, amerikanarna. Samtidigt avslöjas hennes liv och sorg bit för bit.

Som vanligt när det är riktigt bra så läser jag alldeles för snabbt för att hinna med i alla detaljer. Vad är det egentligen som ligger bakom skottlossningen? Jag får gå tillbaka och läsa om. Upplösningen är lika rafflande som inledningen. Jag beställer genast nästa bok av Anne Rambach om Diane Harpmann. Undra om den är lika bra?

/Liselott

Reservera böckerna om Diane Harpmann i bibliotekets katalog.