I tystnaden begravd

På 1930-talet rådde politisk osäkerhet i Europa och i Sverige. Här var kanske spänningarna extra starka i Tornedalen, med sin 30-procentiga arbetslöshet. Uppsägningar skapade otrygghet och fattigdom vilket blev en grogrund för de revolutionära rörelser som fångade upp unga människors förtvivlan med löfte om rättvisa i det förlovade landet i öster. Det fanns till och med kommuner som bidrog med pengar till invånare som ville åka. Hela familjer gav sig av men framför allt unga män som skulle bygga en ny stat med plats för alla. Drömmen om ett bättre liv.

Det här får Katrine reda på av en händelse när hon tar sig an sin mammas pörte, en övergiven stuga som överraskande nog betingar ett högt pris på småhusmarknaden. Ska Katrine och hennes bror behålla huset, eller sälja? Hon bestämmer sig för att stanna och ta reda på lite mer om sin mammas släkt och varför hon har ett hus hon aldrig berättat om. 

Ett otäckt mord har ägt rum i byn strax innan och alla talar om det. Det är den tidigare skidlöparen Lapp-Erkki som rått och urskiljningslöst slagits ihjäl med yxa på sin gård. 

Brev som Katrine hittar i huset berättar om hemligheter bakåt i tiden som har förgreningar till Lapp-Erkki och om unga män som for till Sovjet och aldrig hördes av igen. Samtidigt är byn på helspänn sedan man förstått att en rysk bil synts till i närheten av mordplatsen. Katrine har hamnat i ett spänningsfält hon inte kan förstå men inte heller lämna. Förr och nu hör ihop och kommer ifatt och boken berör också glesbygdens olösliga dilemma; man vill stanna men hur göra när inga jobb finns? Ungdomar som flyr till storstaden, ekonomisk brottslighet och familjekärlek får också sin plats i boken.

Den historiska apekten i I tystnaden begravd är snyggt hopfogad med nutiden dessutom har Tove Alsterdal gjort en gedigen research om Kirunasvenskarna som de kallades. Här en intervju med Tove Alsterdal från TV4,10 min. En av de bättre spänningsromanerna jag läst på länge. 

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Mördaren i folkhemmet

Är det någon bloggläsare som minns Gerdmordet? Inte helt omöjligt. Jag tror mig veta en och annan som läste tidningen redan i december 1939. Eller i alla fall snappade upp någon radiorapportering. Mediagenomslaget ska hur som helst ha varit totalt. Nyheterna kring det bestialiska bortrövandet av tioåriga Gerd Johansson övertrumfade till och med krigsrubrikerna.

Mordet fick genast digniteten ”hårt slag mot det trygga folkhemmet”. Och det samma kan sägas om avdagatagandet av fru Ruth Lind i Fjugesta, tjugo år senare. En annan gemensam nämnare var Olle Möller, som på indicier dömdes för båda morden, och dessutom länge misstänktes för att ha tagit livet av femåriga Kerstin Blom. Möller var potatishandlare och välkänd stjärnidrottare (flera SM-guld i terränglöpning), vilket kanske säger en del om ovan bemälda folkhem.

Äkta advokat- och författarparet Lena Ebervall och Per E. Samuelson har skrivit en deckare – eller en sannsaga för att välja deras egen genrebeteckning – om Olle Möller, betitlad just Mördaren i folkhemmet. Den bygger enligt uppgift på hela fyra års researcharbete, och rentvår (väl?) Möller från både Gerd- och Fjugestamordet.

Det är inte fråga om någon öppen argumentation från författarnas sida. På behagligt friktionslös prosa berättar de lugnt och detaljrikt initierat om den gladlynte men ibland hopplöst taktlöse och obetänksamme kvinnokarlen Möller. Som skräckslagen upptäcker hur mycket av Gerdmordets gärningsmannaprofil som stämmer in på honom själv. Han har ofta kört runt i den Sundbybergstrakt där kroppen hittats. Bilen är full av samma typ av hundhår och jutesäcksfibrer som den legendariske kriminalteknikern Harry Söderman säkrat på offrets kläder. Och har Möller egentligen något alibi?

Möller slingrar sig, minns fel, och skojar till det vid opassande tillfällen. I panik ljuger han om tidpunkten för avlivandet av sin hund, och i häktet försöker han tubba en cellgranne att vittna falskt. Senare räcker det att ha suttit i samma ortopedväntrum som Ruth Lind för att hans dagar i frihet åter ska vara räknade.

Men Möllers öde kan skyllas på mer än hans egen otur och klantighet. Ebervall och Samuelson upplyser om en högst riskabel samverkan mellan polisläckor, kriminaljournalistik, personlig prestige, förödande inadvertenser och ett skärrat folkdjup. Faktorer som än idag är verksamma i det svenska rättssamhället. Och även om Möller hela tiden blånekade till anklagelserna är fallet Thomas Quick naturligtvis en obligatorisk paralelldragning.

Att författa engagerande deckare utan vare sig upplösning eller försoning måste vara ett grannlaga företag. Särskilt när den tragiska avsaknaden av dessa ingredienser är hyfsat känd på förhand. Men Ebervall och Samuelson har lyckats. Mördaren i folkhemmet är årets bladvändare!

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog