Visar inlägg med etikett dokumentär. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dokumentär. Visa alla inlägg

fredag 4 maj 2012

Sverige och paradiset

























En septemberkväll 1971 visade SVT dokumentären Nordkorea 1971 – Ett reportage om ett land vars framtid ingen trodde på. Nordkorea beskrevs i termer av ”ett ekonomiskt under”, men att filmen därmed var ett utslag av den vänstervridning som 70-talets public service ofta beskylls för är nog en förhastad slutsats.

Nordkorea var ett ekonomiskt under. Likt sagohästen Cholima hade man tagit språng på flera mil i taget, från sönderbombat land till modern välfärdsstat.

Vänsterrörelsen hade just skakat liv i den gamla Svensk-koreanska föreningen, men i synnerhet var det näringslivet som lät sig imponeras. Man skickade en industriutställning och skrev kontrakt på modernisering av en gammal järngruva. God hjälp fick man av UD, som närde förhoppningar om att få spela en viktig roll som politisk brobyggare. Den 6 april 1973 erkände Sverige, som första västland, Nordkorea som stat. Diplomatiska förbindelser upprättades i samma veva.

Lovisa Lamms reportagebok Ambassaden i paradiset berättar om dessa – inte sällan djupt absurda – förbindelser. Lamm är utbildad på Dramatiska institutets radiolinje och kan med stadig hand fläta samman flera olika berättartrådar. Hon intervjuar pensionerade diplomater, läser gamla Säpo-protokoll, hör skakande vittnesmål om terror och hungersnöd från flyktingen Kim, försöker få fatt i två svenska ”eskorttjejer” som enligt ryktet ska ha flugits in till den store ledarens hov.

Dessutom korsklipper Lamm in bilder från ett eget snitslat besök i Nordkorea. Hon är i det närmaste besatt av landet. Detta enligt egen utsaga, eftersom hon också – i likhet med exempelvis generationskamraten Elif Batuman – är besatt av att prata om att hon är besatt.

Och det är väl som världspolitisk kuriositet, en samling gamla James Bond-kulisser för skräckblandat förtjust nörderi, som Nordkorea i stor utsträckning får fungera. Det svenska näringslivet entusiams dämpades i alla fall tidigt, berättar Lamm. Nordkoreanerna gillade att beställa, men slarvade med betalningarna. Deras statsskuld till Sverige är än i dag högst bland alla länders – 2,6 miljarder.

Alltjämt vajar emellertid den svenska flaggan i Pyongyang. Ambassaden i paradiset har nämligen fått en ny viktig roll, som unik utsiktspost mot Kina. På ett ytterst underhållande vis lyckas Lamm fånga dessa förändringens vindar, genom några decenniers svensk utrikespolitik.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

måndag 31 oktober 2011

Kokvinnorna

Ny film på Ronneby bibliotek: Kokvinnorna av Peter Gerdehag. I Sibbalt i Halland bor systrarna Britt och Inger. Britt är äldst och den som tog över gården när fadern gick bort. Hon har valt bort familj och ett annat liv än det på gården. Korna är hennes familj och hon älskar dem högt. Varje dag ska de handmjölkas flera gånger. Yngre systern Inger skaffade man och barn. De två barnbarnen är hennes största skatter. Hon tycker inte om korna och hatar att mjölka, men kommer ändå till gården flera gånger per dag för att hjälpa till. När hon med ålderns rätt får rådet av sin läkare att sluta med kroppsarbetet är det äntligen slut med den förhatliga mjölkningen.

Arbetet på gården är tungt för de två systrarna som båda närmar sig 80-årsåldern. Britt har dessutom en gammal skada som gjort att hon inte kan stå rakt. Stridigheter förekommer mellan systrarna och ibland är de riktigt elaka mot varandra, men när det verkligen gäller ställer de upp för varandra.

Kärleken till djuren genomsyrar hela filmen. Vackra naturbilder på stilla sommarängar. Britt som somnar i stallet mitt under mjölkningen. Det är en fin beskrivning av ett annorlunda liv.

Biblioteket har också köpt in boken som beskriver arbetet med filmen.

/Jenny



tisdag 8 februari 2011

Vita rosen och Sophie Scholl

Om jag får skryta så har jag läst denna bok på tyska en gång i tiden. Men det är länge sedan och förklarar kanske varför jag inte minns allt för mycket. Undrar hur mycket jag egentligen förstod. Däremot har själva grundhistorien fastnat, om de hjältemodiga ungdomarna som beslutat sig för att motarbeta Hitler. Boken jag talar om är Vita rosen: ett ädelt förräderi av Richard Hanser.
Boken filmades första gången 1974 och kom i en ny version 2005, nu med titeln  Sophie Scholl – de sista dagarna. När jag såg filmen igen och snabbläste i boken upptäckte jag att man bara använt några kapitel för att göra filmen. Boken berättar bakgrunden till att Sophie och hennes bror Hans gör som de gör. Man får också veta händelseutvecklingen från Hitlers maktövertagande fram till huvudpersonernas avrättning.  Detta finns inte alls med i filmen.
Grunddragen är att Tyskland har förlorat i Stalingrad och en stor mängd tyskar har fått sätta livet till. En grupp vanliga studenter på universitetet i München anser att man bör avsluta kriget och göra en överenskommelse med England och de allierade. De börjar skriva flygblad med protester och kopierar så mycket de kan för att sprida sitt budskap. Efterhand blir de djärvare och Gestapo får upp ögonen för dem. Eftersom Tyskland ligger i krig anhålls syskonen och deras vänner för förräderi.
Det kan tyckas konstigt att en protest i så liten skala lyckas få de stora proportioner som den får. Det är inte ofta jag läser om andra världskriget men denna historien berör mig. Precis som med David mot Goliat inger det hopp när den lilla människan kan uträtta storverk.

/ Anneli
Reservera boken i bibliotekets katalog.
Reservera filmen i bibliotekets katalog.

måndag 7 februari 2011

Har ni sett den på tv?

På Sveriges television visas lite nu och då en helt underbar och makalös serie med titeln Där ingen skulle tro att någon kunde bo. Jag har aldrig lyckats hålla reda på när serien går men sitter som klistrad när jag väl får ett avsnitt framför ögonen. Människor berättar om sitt liv och varför de valt att bo kvar eller bosätta sig på dessa oftast svårttillängliga och öde platser. Deras vardag skildras och blandas med bilder och vyer från naturen runt omkring dem.

Norrmannen bakom tv-serien, Oddgeir Bruaset, har gett ut en bok som presenterar några av de människor han möter i programmet. Nu har den översatts till svenska. Vackra foton varvade med nöjsam läsning om de som gjort valet att lämna vårt vanliga Svenssonstadsliv.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

fredag 21 januari 2011

Läs boken, se filmen! (del 4)

Jag såg dokumentären på tv första gången, Hästmannen. Vilken underbar gubbe. Så många skratt och så mycket att fundera över. Han lever sitt eget liv efter sin egen tid efter eget sinne. Vägrar använda traktor, sliter tillsammans med sina älskade hästar med allt på gården, jordbruk och skogsbruk, som han alltid gjort och njuter av livet.

Filmaren, fotografen och författaren Peter Gerdehag hörde talas om honom när han fotade ett vägarbete. Första mötet skedde sent en kväll 1990 på en skogsåker i Småland och efter det kände Gerdehag att denna man måste fler få uppleva. 2006 är filmen klar för visning, ingen lätt resa. Jag kan inte missa en sekund av denna dokumentär: Stig-Anders själv, hans tankar, gården, djuren, maskinerna, sättet han arbetar på, naturen, händelserna, kontrasterna mot vårt och mitt moderna liv - jag vill veta mer.

När vi köper dokumentären till biblioteket och jag ser den igen ser jag att den innehåller mer material än det som visades på tv, jippi. När jag sedan läser boken som Gerdehag skrivit och fyllt med vackra foton blir det bara bättre. Här får jag reda på allt det som inte får plats i filmen, humoristiska historier blandas med allvar. Så har du sett filmen och tyckt om den måste du läsa boken! Nu har jag läst boken för 3:e gången och sett filmen minst lika många och alltid finns något nytt att upptäcka och fundera över och diskutera med människorna runt om mig.

Men vad hände sedan då? Efter 2006? Väldigt mycket visar det sig. En del tas upp i boken, annat har jag läst om i tidning, sett på tv och på nätet. Så mycket har skett och så många har varit intresserade och delaktiga att det blir en fortsättning på dokumentären. Jag vet inte när den kommer eller vad den kommer att innehålla. Men dessförinnan kommer det i februari en ny film av Peter Gerdehag att njuta av: Kokvinnorna. Undra om den kommer att visas på Centrumbiografen i Ronneby?

/Liselott