Så var vi där igen. Historiska sanningar angripna med riskabelt skönlitterära verktyg. Författaren heter denna gång Peter Fröberg Idling, och boken Sång till den storm som ska komma.
Debatten om verklighet kontra fiktion har dock än så länge lyst med sin frånvaro, trots det ganska spektakulära antagande som Sång till den storm som ska komma kretsar kring: Fröet till de röda khmerernas folkmord i Kambodja var ett svartsjukedrama på femtiotalet!
Det förleds man i alla fall att tro under läsningen av romanens första del. Vi möter den till synes sympatiske idealisten Saloth Sar, djupt engagerad i Kambodjas första stapplande steg som självständig nation från kolonialmakten Frankrike. Året är 1955, val ska försöka hållas och Sar jobbar officiellt som sekreterare åt oppositionspartiets ledare. Inofficiellt organiserar han en hemlig kommunistisk revolution.
Båda dessa livsfarliga företag distraheras dock av hans bryderier med den unga skönheten Somaly, årets Miss Cambodge. Hans farhågor om Somalys otrohet bekräftas i bokens andra del, där Sars politiske motståndare, lyxliraren Sary, plötsligt ställs i centrum. Med Somaly ständigt närvarande i ögonvrån.
Det är otroligt fascinerade hur Förberg Idling lyckas spänna ut sin roman över en bakvänd dramatisk kurva. Den närmast agentromansartade spänningen skruvas sakta men säkert ner, för att i bokens tredje del, där Somaly får vara huvudperson, fullständigt plana ut; förintas av hennes uppfriskande – och för romanens genuskorrekthet oundgängliga – ofördragsamhet med sin egen roll som maktpolitiskt kuttersmycke.
Somaly minns vid ett tillfälle en väns påpekande om att sagorna från hans barndoms hemland alltid inleddes med ”i början var det eller var det inte”. Så mycket vackrare och mer förströstansfullt än franskans ”det var en gång”, tänker Somaly.
Och Fröberg Idling skyr medvetet all förväntad kausalitet; förenklade orsakssamband med den storm som vi vet ska komma. Saloth Sars förvandling till folkmördaren Pol Pot förblir så klart ett mysterium, förpassat till romanens postludium. Till förmån för Fröberg Idlings vackert estetiserade expertkunskaper om kambodjanska banaliteter.
Ett gytter av postkolonial rekvisita. I en gul ljuscirkel kring en fotogenlampa. På låga träpallar under vita lysrör på en enkel uteservering. Vid regnpiskat turkost poolvatten, upplyst underifrån. På ett rakt igenom mästerligt sätt påminns vi om hur skönlitteraturen kan göra sanningens överblickbarhet till en ytterst drabbande upplevelse.
/Martin
Reservera boken i bibliotekets katalog
