”Stjärnan från nord” av D. B. John

Vilket mästerverk! Av många olika anledningar!
Dels bygger den brittiske författaren, och f d advokaten och f d barnboksredaktören, sin historia på väldigt mycket fakta, som inspirerades av ett besök i Nordkorea 2012. Dels är det en synnerligen intelligent struktur på berättelsen. Och sen är det ju ett otroligt spännande upplägg, rakt igenom, som gör att man bara inte kan sluta läsa. Ovanpå detta är det mesta helt ofattbart, så man föranleds att tro att författaren måste ha spetsat till historien lite. Men i efterordet inser man att det in i minsta detalj finns ett stort trovärdighetskapital – hur otroligt det än förefaller… för det handlar ju om Nordkorea. Och då är ingenting otroligt längre.

Romanen inleds 1998 med att en koreansk-amerikansk tonårsflicka tillsammans med sin pojkvän kidnappas i Sydkorea av nordkoreanska agenter. Tolv år senare får vi följa hur hennes tvillingsyster Jenna i USA, som vägrar tro att systern inte lever längre, börjar få indikationer på att hennes magkänsla nog varit rätt hela tiden. Jenna är professor i internationella relationer och blir uppsökt av CIA för sina specialkunskaper gällande Nordkorea. De erbjuder henne en agentutbildning som hon först är skeptisk till, men när hon inser att detta kanske är möjligheten hon väntat på för att kunna undersöka sin systers försvinnande närmare, tackar hon ja.

Samtidigt får vi följa den fattiga nordkoreanska bondkvinnan fru Moon, som varje dag kämpar för sin överlevnad i ett land präglat av hunger – tills hon en dag kommer över en förbjuden hjälpsändning, som hon använder på den svarta marknaden för att tjäna sig några extra hackor. Men vi får också följa den högt uppsatte tjänstemannen Cho, som lydigt tjänar ledaren Kim Jong-il tills han inför en befordran upptäcks eventuellt härstamma från en landsförrädare. Dessa människoöden kommer att stråla samman, i en kedja av händelser som blottlägger det totalitära samhällets allra vidrigaste sidor, och allt utspelar sig mellan 2010 och 2011. Inte på 1800-talet. Trots att jag läst mycket om Nordkorea tar denna bok priset – jag har sällan blivit så berörd och förfärad - och samtidigt så imponerad av hur författaren lyckats få in det faktiska, historiska skeendet så ypperligt i romanens handling.

En stor roman, som förtjänar att läsas av så många som möjligt. För det här är både underhållning på absolut högsta nivå - och upplysning. Vi behöver alla få veta så mycket som möjligt, om hur det kan gå till i det bokstavligen mörklagda Nordkorea…

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Vit krysantemum” av Mary Lynn Bracht

Så uppfriskande med en riktigt spännande och berörande roman som utspelar sig i Korea! Man får sig en rejäl och välbehövlig uppfräschning av Koreas nutidshistoria, hur sorglig och förfärlig den än må vara – och just därför än viktigare.

Vi möter den unga flickan Hana, som är en av tradition upplärd fridykare, en haenyeo… havets kvinnor. Hon är upplärd av sin mamma, och förväntas föra det fina arvet, levebrödet, vidare till sina barn. Om inte… om hade funnits…

För en dag sommaren 1943, under den japanska ockupationen, ser den sextonåriga Hana hur en japansk soldat närmar sig hennes väntande lillasyster Emi på stranden. De har blivit ordentligt varnade för soldater, och Hanas plikt är att skydda systern – varpå hon lyckas hinna gömma undan systern så att hon själv konfronteras med soldaten. Som tar henne tillfånga. För henne från barndomens ö till fastlandet och långt norrut. Och lämpar av henne som sexslav på en militärbordell, där hon utsätts för allt man inte ens orkar föreställa sig. Men hon räddade i alla fall sin syster från det förfärliga ödet - och drömmen om en flykt, ett återvändande, är det enda som håller henne vid liv.

2011 får vi följa den åldrande Emi, som lämnar barndomsön för att besöka sina vuxna barn i Seoul, och i tillbakablickar får vi följa hennes uppväxt och liv, som sannerligen inte blev någon dans på rosor, den heller. I hela sitt liv har hon försökt förtränga minnet av sin syster och hennes uppoffring, aldrig ens berättat om systerns existens för sina barn, förrän…

Nu är tid att möta det förflutna - men kommer hon någonsin att få möta sin syster igen?

Det är ett starkt berörande familjedrama i skuggan av krigets ondska – inte bara under andra världskriget, utan senare även under Koreakrigets angiverier… Stackars människor vad de har fått utstå! Det är både vackert och fasansfullt om vartannat, men mycket välskrivet  - en fröjd att läsa!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan lånas direkt då den finns som e-bok och e-ljudbok.

Anteckningar från Burma

Tänk vad uppfriskande det kan vara att tvingas omvärdera en ståndpunkt!     
Jag har inte läst serietecknade medier sedan ungdomsåren och utgått ifrån att det inget är för mig, i min ålder. Men ack vad jag bedrog mig! Av en slump fick jag kanadensiskfranske Guy Delisles tecknade Burmaskildring i min hand – jag förstod först inte ens att den var tecknad, för den är biblioteksklassad för att placeras på geografihyllan, Sydostasien – inte bland tecknade serier. Men nyfiken blev jag, och jag har sällan lett så igenkännande och roat som under den högtidsstund det tog att läsa boken.

Det är en fullständig njutning att följa författarens bildsekvenser kring hur han med fru och bebis åker till Burma, för hon ska jobba som läkare där medan han ska ta hand om deras lille plutt. Iakttagelseförmågan hos författaren är stor, och har man någonsin rest i Asien, oavsett var, så är igenkänningsfaktorn hög. Oändligt många detaljer är knivskarpt skildrade, särskilt dem som västerlänningar reagerar på, men över lag är det otroligt snyggt gjort, både att lyckas illustrera humorn i varje skildrad situation, men också författarens/huvudkaraktärens tankar och reflektioner kring det upplevda. Men det är också en ypperlig källa till kunskap – mycket av det du inte visste om Burma innan, det lär du veta efter. Det är ju trots allt en stat med en stängt förflutet, och det är först nu, när turismen försiktigt börjat utvecklas, som vi fått en chans att lära känna landet mer. 

Jag blev tillräckligt nyfiken efter denna bekantskap för att även vilja läsa ett alster han gett ut några år tidigare, som rätt och slätt bara heter ”Pyongyang”.  Även den är en personlig betraktelse, denna gång av Nordkoreas huvudstad, under en vistelse där i två månader – dock utan fru och barn. Tyvärr nådde inte den alls upp till samma höjder, för han tycks ha utvecklats väldigt mycket under åren däremellan. Den har inte alls samma tydliga struktur och heller inte det humoristiska anslaget fullt ut – vilket förstås kan vara svårt när det gäller just Nordkorea! Dock ett intressant bidrag till litteratur om ett ännu mer slutet land än Burma… bilderna är precis så grå, kala och sterila som man bara kan föreställa sig att det verkligen är i detta märkliga land, som aldrig upphör att förvåna. Men som sagt – inte alltid helt lätt att förstå, och saknar många av de poänger han hade behövt plocka för att göra skildringen intressant. Desto mer intressant var verkligen Burmaskildringen – det är långsam, njutningsfull läsning, med fullt fokus på varje tecknad bild. Som säger allt! Totalt sett en ny, mycket trevlig bekantskap, och ett tredje verk av författaren är en diger lunta anteckningar från – Jerusalem! För den som är intresserad!
Samtliga finns att låna på biblioteket.

/Tuija

Guy Delisles böcker i bibliotekets katalog.

Sverige och paradiset

En septemberkväll 1971 visade SVT dokumentären Nordkorea 1971 – Ett reportage om ett land vars framtid ingen trodde på. Nordkorea beskrevs i termer av ”ett ekonomiskt under”, men att filmen därmed var ett utslag av den vänstervridning som 70-talets public service ofta beskylls för är nog en förhastad slutsats.

Nordkorea var ett ekonomiskt under. Likt sagohästen Cholima hade man tagit språng på flera mil i taget, från sönderbombat land till modern välfärdsstat.

Vänsterrörelsen hade just skakat liv i den gamla Svensk-koreanska föreningen, men i synnerhet var det näringslivet som lät sig imponeras. Man skickade en industriutställning och skrev kontrakt på modernisering av en gammal järngruva. God hjälp fick man av UD, som närde förhoppningar om att få spela en viktig roll som politisk brobyggare. Den 6 april 1973 erkände Sverige, som första västland, Nordkorea som stat. Diplomatiska förbindelser upprättades i samma veva.

Lovisa Lamms reportagebok Ambassaden i paradiset berättar om dessa – inte sällan djupt absurda – förbindelser. Lamm är utbildad på Dramatiska institutets radiolinje och kan med stadig hand fläta samman flera olika berättartrådar. Hon intervjuar pensionerade diplomater, läser gamla Säpo-protokoll, hör skakande vittnesmål om terror och hungersnöd från flyktingen Kim, försöker få fatt i två svenska ”eskorttjejer” som enligt ryktet ska ha flugits in till den store ledarens hov.

Dessutom korsklipper Lamm in bilder från ett eget snitslat besök i Nordkorea. Hon är i det närmaste besatt av landet. Detta enligt egen utsaga, eftersom hon också – i likhet med exempelvis generationskamraten Elif Batuman – är besatt av att prata om att hon är besatt.

Och det är väl som världspolitisk kuriositet, en samling gamla James Bond-kulisser för skräckblandat förtjust nörderi, som Nordkorea i stor utsträckning får fungera. Det svenska näringslivet entusiams dämpades i alla fall tidigt, berättar Lamm. Nordkoreanerna gillade att beställa, men slarvade med betalningarna. Deras statsskuld till Sverige är än i dag högst bland alla länders – 2,6 miljarder.

Alltjämt vajar emellertid den svenska flaggan i Pyongyang. Ambassaden i paradiset har nämligen fått en ny viktig roll, som unik utsiktspost mot Kina. På ett ytterst underhållande vis lyckas Lamm fånga dessa förändringens vindar, genom några decenniers svensk utrikespolitik.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog